Övergång från etableringsersättning till försörjningsstöd

Herr talman! Johan Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att öka integreringen av nyanlända på den svenska arbetsmarknaden och om jag och regeringen är beredda att kompensera kommunsektorn för ökade kostnader för kompletterande försörjningsstöd. Jag vill inleda med att säga att etableringsreformen innebär att staten tar ett större ansvar för nyanländas etablering. Statens utgifter har ökat med 7 000 kronor per person och månad efter att etableringsreformen genomförts. Denna satsning har regeringen gjort för att de nyanlända ska få ett effektivt stöd när de etablerar sig på arbetsmarknaden. Nyanländas behov av kompletterande försörjningsstöd täcks till viss del av den schablonersättning som kommunen får för att ta emot nyanlända. Utöver detta är de specialdestinerade statsbidragen inte avsedda att täcka kostnader för försörjningsstöd. Dessa statsbidrag kompenserar kommunerna för specifika kostnader de har för nyanlända under de första åren. Det är kostnader för sfi, samhällsorientering och särskilda insatser i skola och förskola. Därefter får de som ännu inte etablerat sig på arbetsmarknaden fortsatt stöd inom den generella politiken. Det kan till exempel handla om studier eller arbetsmarknadspolitik. Regeringen har gjort förordningsändringar som förtydligar att de som har deltagit i etableringsinsatser i 24 månader men ännu inte etablerat sig på arbetsmarknaden kan anvisas till jobb- och utvecklingsgarantin eller jobbgarantin för ungdomar om de uppfyller villkoren. Det innebär att de får fortsätta att ta del av Arbetsförmedlingens insatser. Det innebär även att de kan få aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning i 450 ersättningsdagar i stället för att bli beroende av försörjningsstöd för sin försörjning. Den utvidgning av etableringsreformens målgrupp som aviserats i budgetpropositionen för 2013 innebär att statens ekonomiska ansvar för anhöriga till skyddsbehövande utökas. Utöver dessa förändringar finns det i dagsläget inte några planer på ett utökat statligt ansvar eller statlig kompensation för ekonomiskt bistånd. Slutligen vill jag poängtera att inkomstutjämningssystemet innebär en stor omfördelning från staten till kommuner som har ett lågt skatteunderlag samt att kostnadsutjämningen innebär att strukturella kostnadsskillnader för bland annat ekonomiskt bistånd utjämnas mellan kommunerna.

Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret, även om jag kanske inte är till fullo nöjd med det. Bakgrunden till att jag skrev den här interpellationen till integrationsministern är att jag blev kontaktad av ett par socialnämndsordförande i mitt hemlän Östergötland. Man pratade om det bekymmer som man såg när det gäller kostnaderna för kommunen kopplat till försörjningsstöd. Jag vill bara inleda med att säga att i grund och botten är vi socialdemokrater nöjda med att Arbetsförmedlingen nu har ett tydligt uppdrag att jobba med etableringsfrågorna genom etableringsreformen, att man har fått fokus på att det är arbetslinjen som gäller. Det är någonting som vi anammar i den här delen. Det är inga konstigheter kring detta. Däremot finns det andra delar i etableringsreformen som kanske är lite mer tvetydiga, men det tänker jag inte gå in så mycket på här. Bakgrunden är att flera av kommunerna i Östergötland har tagit emot ett ganska stort antal flyktingar och kommer så att göra. Vi tycker att det är viktigt att vi har ett generöst mottagande. Sverige är ett rikt land. Vi har goda möjligheter att kunna etablera nyanlända på arbetsmarknaden. Men det finns vissa delar som brister. En del är bostadsförsörjningen. Det vet jag inte är ministerns fråga, så den tar vi vid ett annat tillfälle med en annan person. Den andra delen är kostnaderna för kommunerna. Det jag har blivit informerad om i den här delen är att efter de två år man har varit i etableringsreformen kommer man att gå över, precis som ministern säger, till jobb- och utvecklingsgarantin kopplad till i första hand aktivitetsersättning. Det som har påtalats är att det finns en grupp som säkerligen kommer att kunna ges möjlighet att få kompletterat försörjningsstöd. Det kanske inte är pengarna som är den viktiga delen här utan jag tror mer att det handlar om vad vi ger för bild till de nyanlända i Sverige. Målsättningen måste ju vara att man etablerar sig på arbetsmarknaden ganska snabbt. Jag tycker att vi har haft en bra diskussion här i kväll med lite olika infallsvinklar. Jag tycker också att ministern har påvisat en del goda saker som sker i den här delen. Problemet är ändå att det kommer att vara grupper av människor som kommer att behöva gå till socialkontoret för att få kompletterande försörjningsstöd när de går in i aktivitetsgarantin. Därav min frågeställning i interpellationen till statsrådet i den här delen: Vad har man för avsikt från regeringens sida för att underlätta dels integrationen, dels att få med kommunerna? Det tror jag är A och O i nästa led, om vi nu inte lyckas etablera inom den tidsrymd som i dag är fastställd för att vi ska kunna få den här ersättningen. Frågan är fortfarande i den delen: Har regeringen någon ambition att göra ytterligare förändringar i detta för att underlätta? Vi vet ju hur flyktingströmmarna ser ut framöver. Jag tror att vi alla i den här kammaren har ett stort ansvar för att se till att det blir ett så bra mottagande som möjligt, framför allt ett så kvalitativt mottagande som det bara går. Där är också kommunerna viktiga aktörer.

Herr talman! Vi följer frågan rätt noggrant. Jag för ständigt samtal med kommunerna om ersättningssystem till kommunerna för flyktingmottagande. Låt mig vara tydlig om grundprincipen. Det är att flyktingmottagandet är ett statligt ansvar; det är ett gemensamt solidariskt ansvar för Sverige. Sedan är inte det samma sak som att människor inte ska bo i en kommun. Kan man inte bo i någon av Sveriges 290 kommuner - där pekar Johan Andersson på något viktigt - därför att vi inte får fram bostäder utan man fastnar på flyktingförläggningar blir starten i Sverige mycket sämre. Hade Johan Andersson ställt den här frågan för drygt ett halvår sedan hade det varit två andra saker som kommunerna hade fört fram. Det första hade varit att man hade pratat om tiden efter de två åren i etableringsreformen. Den är väl bra. Den är kommunerna ganska nöjda med, för staten har tagit ett större ansvar för att människor kommer in till socialkontoret, de kommer till Arbetsförmedlingen och de har inte en ersättning som räknas av mot inkomst utan en mer jobbstimulerande. Den är kommunerna nöjda med. För ungefär ett halvår sedan sade samma socialdemokrater ungefär så här: Men sedan kommer man att helt och hållet hamna i socialbidragsberoende. Det var ju det som vi adresserade i budgeten. Vi går över till jobb- och utvecklingsgarantin. Staten utökar sitt ansvar ytterligare. Där har jag varit noggrann med att påpeka att det inte innebär att man inte behöver bli beroende av socialbidrag över huvud taget, men den huvudsakliga försörjningskällan blir inte socialbidrag. Det är en dramatisk förändring. Ser man på dem som är fast i ett huvudsakligt försörjningsstödsberoende kan man notera att det är unga och det är utrikes födda. Nu skapar vi en situation där det inte ska vara så att man får hela sin försörjning från socialbidraget om man är arbetsför. Den andra saken man hade tagit upp för ett halvår sedan hade varit att staten inte tar hela ansvaret för den somaliska anhöriginvandringen. Det var ett antal som riskerade att falla utanför. Det adresserade vi också i budgeten, just utifrån grundprincipen att det är staten som ska ha detta ansvar. Sedan vet ju jag, och det tror jag gäller oavsett regering, att vi aldrig kommer att vara helt överens - jag har själv varit kommunpolitiker - om huruvida vi ersätter fullt ut eller inte mellan kommuner och stat, men jag tänker fortsätta att vara lyhörd. Det är denna grundprincip som ska gälla. Tar man bostadssidan är det en del som jag kan göra. Vi visade i budgeten att vi också kommer att gå in och ta ansvar för tomhyror. Vad innebär det? När jag reser runt i landets kommuner säger jag: Ni borde kunna skaka fram bostäder. Då säger man: Vi har bostadsbrist. När man skrapar lite på ytan, om det inte handlar om jättemycket bostäder, är det klart att både kommunala och privata bostadsbolag kan få fram ett antal lägenheter för nyanlända. Men då säger man: Vi har inte råd därför att vi riskerar att få en hyreskostnad på grund av att bostäder står tomma. Nu har vi sagt i budgeten att vi ersätter det. Vi har också sagt i budgeten att vi kommer att göra om ersättningssystemet till kommunerna för att premiera kommuner, inte i första hand för att de skriver avtal utan i första hand för att de på riktigt tar emot nyanlända flyktingar. Vi har haft en premie för skrivna avtal och den typen av förändringar kommer vi att fortsätta att göra, men det korta svaret på Johan Anderssons fråga är: Ja, vi kommer att fortsätta att ha den här typen av diskussioner med kommunerna. Sedan ska vi i detta sammanhang påminna oss om att de 290 kommunerna i Sverige har lite olika förutsättningar, av olika skäl, men i synnerhet när det gäller mottagandet. Jag kan plocka fram ett antal kommuner där det går jättebra. Det går bra för människor som kommer dit. Där vill man att människor ska stanna. I ett antal kommuner är inte problemet att folk kommer, utan problemet är att de flyttar därifrån efter ett tag. Det gäller en del tillväxtkommuner norr om Dalälven. Jag blev utskälld av kommunala tjänstemän i Kiruna för ett par månader sedan, och de skällde inte på mig för att det kom folk utan för att en irakier inte skulle få stanna. Han kunde ju jobba där i kommunen. Man har lite olika förutsättningar. I en kommun som Södertälje däremot, låt oss vara tydliga och beskriva det, har vi otroliga utmaningar i en situation där de har tagit emot 8 000 irakier på några år på en befolkning på ungefär 80 000 invånare. Nu kommer det ganska många syrier. Där behöver vi nog fundera på att kanske göra särskilda insatser, föra särskilda samtal med just den typen av kommuner snarare än att alltid vidta generella åtgärder.

Herr talman! När det gäller boendesituationen håller jag med statsrådet om att det är oerhört viktigt att man tar tag i det. Jag tycker att det är glädjande med de initiativ man ändå visar. Jag tror att det är jätteviktigt att kommunerna nu verkligen tar sitt ansvar och också ges ersättning för och möjligheter till detta. Jag var själv kommunalråd under den period då vi tog emot ganska många flyktingar från forna Jugoslavien. Det handlar sist men inte minst väldigt mycket om stimulansmedel till kommunerna för att de ska kunna hitta ett bra mottagande som också blir kvalitativt. Nu var det naturligtvis helt andra flyktinggrupper, precis som statsrådet sade i ett tidigare inlägg, men det är ändå viktigt i den här delen. Jag förstod nästan att ministern skulle svara ungefär på detta sätt, så jag bad faktiskt mina socialnämndsordföranden där hemma att fundera på vad som skulle kunna vara ett bra alternativ. Ministern har i tidigare debatter i kväll öppnat för att vi ska komma med förslag. Ett konkret förslag jag fick med mig hemifrån var att man skulle kunna höja aktivitetsersättningen. På så sätt slipper man att de nyanlända ska behöva komma in på socialkontoret och bli beroende av försörjningsstöd. Som systemet i dag är utformat kommer det nämligen att finnas möjlighet till ett kompletterat försörjningsstöd. Nu ska vi komma ihåg att det förhoppningsvis inte är alla som kommer in i den här delen, men det är ändå ett stort antal. Det finns en oro kring detta. Just den blotta delen att man behöver kopplas till socialkontoret känns inte så väldigt tillfredsställande. Min fråga till ministern är om ett sådant initiativ skulle kunna vara en öppning och en möjlighet. Är det någonting regeringen också överväger: att göra justeringar kring att man hamnar inom jobb- och utvecklingsgarantin, och därigenom också justerar i ersättningsnivåerna, för att människor så långt som möjligt ska kunna bli självförsörjande?

Herr talman! Jag skulle vilja ta fasta på statsrådets sista synpunkter i interpellationssvaret, om inkomstutjämningssystemet och omfördelning mellan de olika kommunerna. Herr talman! Jag råkade tillhöra den utredning som hette Utjämningskommittén 08 och som tog upp detta. Jag tror att det är väldigt viktigt att kammarens ärade ledamöter, liksom allmänheten, känner till att det finns en stor utjämningsfaktor i systemet. Den kommer ofta bort. Den omfattar faktiskt omkring 500 miljoner kronor och infördes av den socialdemokratiska regeringen genom beslut 1998. Man införde helt enkelt en ny faktor som gäller barn och ungdomar med utländsk bakgrund. Jag ska inte dra alltihop, men kommittén gjorde en förändring som jag förmodar också kommer att bli riksdagens beslut så småningom. Det har ännu inte gått igenom, utan det kommer väl så småningom en proposition om detta. Det är i och för sig ganska små förändringar på kommungruppsnivå, men vi har tittat mycket noga på hur detta fördelar sig inte bara på kommunnivå utan även på det som heter församlingsnivå. Där är det väldigt stora skillnader mellan olika kommuner. Man kan se att kommitténs analyser visar att sju av de tio församlingar som har den högsta andelen barn och ungdomar med utländsk bakgrund finns i de tre storstadskommunerna Malmö, Göteborg och Stockholm. De tre resterande församlingarna ligger i Linköping, Trollhättan och Örebro. Det finns ganska många överraskande resultat när man just flyttar sig från kommunerna till församlingarna; det blir väldigt olika. Vi kan se att man i till exempel Ryds församling i Skövde kommun, vilket inte är den mest kända församlingen, har en hög andel utlandsfödda - 14,5 procent av ungdomarna. Det berättigar till särskilt, extra stöd. Vi har också Stafsinge församling i herr talmannens hemkommun Falkenberg samt Gävle Maria församling i Gävle. Jag tycker att det är intressant för kammarens ärade ledamöter att känna till att vi har gjort en noggrann analys på detta så att stödet ska komma bättre till sin rätt och rikta sig just till de områden där stödet behövs allra bäst. Jag ville bara komplettera så att kammarens ledamöter känner till detta.

Herr talman! Jag tackar Gunnar Andrén för kompletteringen. Det kommunala kostnadsutjämningssystemet är otroligt viktigt för hur vi omfördelar utgifter och försöker hitta system för att göra det så rättvist som möjligt över landet. Sedan tillhör väl jag dem som är rätt tacksamma över att inte behöva sätta sig in i varje detalj i just detta system, för det är i princip bara kommittén och några till som fullt ut begriper det. Denna typ av förändring tror jag dock är riktig. När det gäller utländsk bakgrund och etnisk tillhörighet ska vi i och för sig vara öppna och säga att det inte är alldeles lätt att använda det som kriterium. Jag tror att det är bra att man gör det just i kommittén, men det är också lite trubbigt. Låt oss titta på några av Stockholms stads innerstadsskolor! Det tänkte jag också påminna kammaren om: En av de kommuner som omfördelar mest mellan fattiga och rika skolor är det alliansstyrda Stockholm. Det är ingen som tror på detta, men så är verkligheten - man har en otrolig omfördelning mellan olika skolor. När man gjorde den typen av omfördelning från innerstaden till Rinkeby hade man bland de kriterier man lade in också utländsk bakgrund. Vad hände när man gjorde detta på utländsk bakgrund eller utrikes födda? Ja, det finns ett antal av skolorna som har otroligt bra resultat. Barnen som går i dessa skolor råkar vara barn till akademiker som är gäststudenter i Sverige och har en otroligt stark studietradition. Det är alltså inte alltid så där alldeles enkelt, men jag tror ändå att det är ett steg i helt rätt riktning. Jag ska ha respekt för riksdagen - det är riksdagen som röstar - men det är sannolikt att detta steg kommer att röstas igenom framöver, speciellt med de tillägg som ansvarig minister Peter Norman gjorde. Till Johan Anderssons fråga: Jag har inga sådana löften i dag. Däremot bör vi hela tiden se över ersättningsnivåer i olika system. Vi behöver också, vilket är lite synd, fortsätta arbetet med att fundera på hur försörjningsstödssystemet fungerar. Jag tror att både jag och Johan Andersson är helt överens om att det inte är tänkt att man ska hamna i ett försörjningsstödsberoende över huvud taget. Det är det som ligger i frågan, och det är en berättigad oro. Problemet vi har med försörjningsstödet i dag - det varierar också över landet - är att 40-50 procent av dem som har socialbidrag egentligen är arbetsföra, arbetssökande personer. Detta är tänkt att vara samhällets yttersta skyddsnät. Hela systemet är uppbyggt för att man egentligen inte ska vara arbetsför. Du har haft 100-procentiga marginaleffekter när du jobbar. När det var som konstigast - det har en del kommuner rättat till, och vi har gjort en del på riksnivå - var det så att om ett barn till en socialbidragstagare mot förmodan lyckades få sommarjobb utan kontakter räknades familjens socialbidrag av. Det är en mycket konstig signal till denna familj för oss som tror på idén om eget arbete och idén om att göra klassresan. Jag tror att vi har haft för lite verktyg för att från kommunens sida ställa krav på motprestation från dem som är arbetsföra socialbidragstagare. Den typen av förändringar gör vi nu. Vår långsiktiga målsättning handlar om att se till att folk inte hamnar i socialbidragsberoendet, men vi är tyvärr i en verklighet där vi måste anpassa också försörjningsstödets konstruktion till vilka som är inne i systemet och göra det mer arbetsinriktat. I den konkreta frågan får Johan Andersson ha respekt för att nuvarande budget har varit i kraft i ungefär två månader. Det pågår ett budgetarbete inför nästa år också, och det är denna typ av frågor vi hela tiden tittar på. Vi vänder på stenarna. Framför allt behöver jag lyssna in och höra vad Sveriges kommuner säger för att vi ska skapa en situation då vi snabbt kan få möjlighet för nyanlända att snabbare komma ut i kommunerna. Allra sist ska jag vara tydlig på en punkt. Jag gör några saker när det gäller att försöka få fram bostäder, men jag är djupt oroad över bostadssituationen när det gäller nyanlända flyktingar. Vi är i en situation där människor just nu fastnar på Migrationsverkets boenden och flyktingförläggningar även efter att de har fått tillstånd. Det är ingen bra start i Sverige, och där har vi ett behov av att återkomma. Då kommer jag att fortsätta att vara lyhörd för vad kommunerna säger.

Herr talman! Jag delar naturligtvis ministerns oro när det gäller försörjningsstödet och konstruktionen för detta. Då ska vi vara ärliga och säga att många av dem som i dag uppbär försörjningsstöd ute i våra kommuner gör det på grund av brister i socialförsäkringssystemet - försämrad a-kassa, försämrad sjukförsäkring och annat. Vi gjorde en undersökning i min hemkommun. Ungefär 25 procent uppgav att det var kopplat till brister i socialförsäkringen. Det finns alltså även andra grunder än bara att man är nyanländ. Jag håller med ministern om att det finns all anledning att fundera över försörjningsstödet i övrigt. Ett bekymmer är att så fort någon har kommit in i försörjningsstödet är risken uppenbar att man blir kvar i det under en längre period. Den känsla man då får är att staten tar sitt ansvar ifrån att se till att man kommer in i arbete igen. Det är det jag vill att vi ska försöka undvika med förslaget att öka på aktivitetsersättningen som komplement. Återigen: Det handlar om att skapa arbetslinjen. Gunnar Andrén tog upp den utredning som gjordes och nämnde de parametrar som var med. Vi får se när propositionen kommer och hur den ser ut. Hittills har vi fått information om det bara via medier. Det ska bli spännande att se när propositionen läggas fram av statsrådet Norman.

Herr talman! Vi har en parlamentariskt tillsatt socialförsäkringsutredning för att titta på en del saker i försäkringssystemet. Det är ingen hemlighet att vi har lite olika ingångar i de diskussioner som vi har i olika partier. Jag tillhör dem som tror att vi skulle behöva förstärka till exempel a-kassan. Där har vi i dag en utfyllnad som vi inte skulle behöva ha. Den är inte i en tillräckligt hög grad en inkomstbortfallsförsäkring. Låt oss se vad vi kan landa på i den diskussion vi för i kommittén. Majoriteten av dem som fastnar i socialbidragsberoende är utrikes födda unga, speciellt ifall de gör det på heltid. Det har varit en påfyllnad i socialbidragsberoendet under en ganska lång tid som skapat ett utanförskap som andra mer försäkringsliknande system inte riktigt gör. Där tror jag att jag och Johan Andersson är helt överens. Låt mig peka på vad det är vi nu förändrar och som gäller retroaktivt från den 1 december förra året. Landets kommuner hade bilden av att om man har varit inne i etableringsersättning och lämnar den hamnar man helt och hållet på socialbidrag, med full försörjning från socialbidrag. Hade det varit så hade det skett som Johan Andersson beskriver. Det ena är att man hade varit helt socialbidragsberoende. Det andra som hade varit bekymmersamt är att risken hade funnits att Arbetsförmedlingen tog ett steg tillbaka. Nu säger vi: Nej, om man inte fått ett jobb efter de första två åren i Sverige - eller något längre om man har haft avbrott - går man över till jobb- och utbildningsgarantin, och då är man kvar i Arbetsförmedlingens regi. Vi behöver inte börja om ett arbete i kommunen med att fundera på insatserna för den här personen, utan den typ av insatser man då är föremål för kan fortsätta. Det spelar stor roll för individen. Jag tror att vi kommer att se en förändring på det viset att vi inte längre kommer att ha en påfyllnad av utrikes födda som får hela sin försörjning från socialbidrag. Det är en kraftig förbättring. Allra sist, herr talman! Jag tror att det var Göran Persson som sade att politik är som att cykla: Den som inte trampar ramlar. De förändringar som vi genomför och som vi aviserade i budgeten möts fortfarande som gamla, men jag lovar att vi kommer att komma med ytterligare förändringar på detta område. Tack för en bra debatt!