Otillåten påverkan mot poliser

Fru talman! Katja Nyberg har frågat mig om jag instämmer i att hot och trakasserier mot landets poliser i hög grad hindrar en effektiv brottsbekämpning och om jag i så fall avser att vidta några ytterligare åtgärder för att komma till rätta med detta. Hon har också frågat mig om jag kommer att verka för att de anställdas hälsa inte ska påverkas negativt av hot och trakasserier och om jag avser att vidta åtgärder för att nyrekryteringen av poliser inte ska försvåras av otryggheten i arbetet. Slutligen har hon frågat mig om jag avser att verka för att vissa författningsändringar införs, såsom utökad kriminalisering av angrepp och utökad sekretess för personuppgifter, vilket enligt henne krävs för att förebygga våld, hot och trakasserier mot poliser och andra offentliganställda.

Låt mig börja med att konstatera att det är helt oacceptabelt att poliser och andra offentliganställda utsätts för våld, hot och trakasserier. Gärningarna kan få betydande konsekvenser för den drabbade och är i förlängningen angrepp även på den offentliga verksamheten. Det är mycket allvarligt om en tjänsteman hindras från att utföra sitt jobb och, på längre sikt, om förekomsten av till exempel trakasserier leder till ett minskat intresse för att söka sig till eller stanna kvar i samhällsviktiga yrken.

Ett starkt och ändamålsenligt skydd för poliser och andra offentliganställda är därför en viktig fråga för regeringen, som bland annat har vidtagit en rad författningsåtgärder för att förbättra situationen för tjänstemännen. Det straffrättsliga skyddet har förstärkts genom införandet av det nya brottet sabotage mot blåljusverksamhet och genom att straffskalan för grovt våld eller hot mot tjänsteman har skärpts. Poliser har, mot bakgrund av den ökade hotbilden, också getts bättre möjligheter att genomföra skyddsvisitationer i förhörssituationer. Offentliganställda behöver inte heller längre exponera personnummer eller fullständiga namn på sina tjänstekort. Så sent som i februari i år beslutades också en lagrådsremiss med förslag som ska utvidga rätten till kränkningsersättning för poliser och andra yrkesgrupper med särskild beredskap.

Många åtgärder vidtas även på myndighetsnivå. På regeringens uppdrag har Polismyndigheten intensifierat sitt arbetsmiljöarbete. Efter samråd med arbetstagarorganisationerna har det genomförts fysiska skyddsåtgärder bland annat i form av skottsäkra glas i receptioner, kroppsburna kameror, förstärkt belysning och staket vid personalparkeringar. Perioden 2018-2020 avsatte Polismyndigheten 50 miljoner kronor per år för dessa åtgärder. Rikspolischefen har också gett myndighetens säkerhetsavdelning i uppdrag att stärka skyddet av medarbetarna.

En annan åtgärd på myndighetsnivå är framtagandet av de förslag till författningsändringar som Katja Nyberg nämner i interpellationen. Förslagen lämnades av ett projekt inom Polismyndigheten som avslutades i april 2019. Eftersom förslagen avser författningsändringar föreslog projektet att Polismyndigheten skulle ge in en hemställan till regeringen om att en utredning ska se över frågorna.

Efter ett fortsatt arbete har Polismyndigheten därefter, i juni 2021, gett in en hemställan till regeringen och efterfrågat författningsändringar som bland annat minskar exponeringen av polisanställdas namn i olika handlingar, stärker sekretessen för deras privata kontaktuppgifter samt utökar kriminaliseringen av gärningar som kränker de anställdas personliga frid. Regeringen arbetar vidare med dessa förslag.

Slutligen måste jag invända mot Katja Nybergs påstående om att jag i ett svar på en tidigare fråga om kriminalisering av kränkande språkbruk mot poliser skulle ha uttalat mig om kriminalisering av subtila hot. Varken hennes fråga eller mitt svar handlade om sådana hot, vilket den som går tillbaka och läser handlingarna kommer att se.

Fru talman! Tack, Morgan Johansson, för svaret!

De straffbestämmelser som Morgan Johansson nämner är redan införda och handlar om hindrande av poliser i deras tjänsteutövning. Ta till exempel sabotage mot blåljusverksamhet. Det bygger på att poliser åker in i ett utsatt område och blir utsatta för stenkastning eller liknande. När så sker är det förstås bra att vi har denna lagstiftning på plats. Men det är ju inte detta min fråga handlar om.

Min fråga handlar om behovet av att kriminalisera hot, många gånger subtila hot, och trakasserier som riktar sig mot polisanställdas personliga sfär. Syftet med dessa hot är att påverka poliserna att inte utföra sina arbetsuppgifter på ett visst sätt.

När kriminella åker bil utanför enskilda polisers bostad eller säger "vilken fin klänning din dotter hade på dagis i går" och detta inte täcks av vare sig hot mot tjänsteman eller blåljussabotage behöver lagstiftningen skärpas.

Detta är inte ett marginellt problem. 68 procent av ingripandepoliserna och nästan 100 procent av poliserna i utsatta områden säger att de under en tolvmånadersperiod har utsatts för påverkansbrott. Detta leder i förlängningen till självcensur, alltså att poliser inte vågar utföra sina arbetsuppgifter till följd av rädsla för att de eller någon i deras familjer ska bli utsatta för repressalier. Den här typen av självcensur är något som har ökat markant hos poliser i yttre tjänst mellan 2018 och 2021.

När det gäller grovt våld mot tjänsteman har minimistraffet höjts till fängelse i ett år, och minimistraffet för grov misshandel har höjts till ett och ett halvt år. Där undrar jag hur det kan komma sig att straffet för grovt våld mot tjänsteman är lägre än för grov misshandel. Minimistraffet borde väl i alla fall vara på samma nivå?

Morgan Johansson nämner kränkningsersättningen. Det stämmer att poliser kommer att få en utvidgad rätt till kränkningsersättning. Grunden är dock fortfarande att poliser ska tåla mer.

Polisen är en yrkeskår som är utbildad och förberedd för situationer där de kan mötas med våld. Men det finns inget moment i polisutbildningen där man blir utbildad i att tåla kränkande behandling. När självskyddet inte räcker till, exempelvis då en polisman får en spottloska eller ett rivsår i ansiktet, ska rätten till kränkningsersättning likställas med övriga medborgares rätt till kränkningsersättning. Kränkningsersättningen är ju till för de situationer där garden inte räcker till, och den ska täcka den uppstådda smärtan, precis som för vilken annan medborgare som helst.

Anser Morgan Johansson att det ska vara tillåtet att kalla en polis som gör sitt jobb för till exempel polisfitta eller snuthora? I dag betraktas sådant inte som en kränkning utan brukar förklaras i termer av att det skedde i stundens hetta och att den man ingrep mot var upprörd.

Polismyndigheten har genomfört djupintervjuer med poliser där har det framkommit att de som regelmässigt blir föremål för kränkningar blir mer och mer känsliga för till exempel hot och andra kränkande beteenden. Tröskeln för att orka med att mötas med våld och hot och dag efter dag bli behandlad på ett skymfligt sätt nöts ned. För varje kränkning blir man mer intolerant, helt enkelt. Detta är en avgörande anledning till att många poliser inte orkar arbeta vidare i yttre tjänst utan i stället söker sig till inre tjänst, där kränkningar inte är lika vanligt förekommande.

Jag har svårt att förstå resonemanget att en polis inte anses bli allvarligt kränkt för att denna borde räkna med kränkande handlingar i sitt arbete. Det blir konsekvenser av ett sådant resonemang: Om respekten minskar för poliser kommer det att bli ännu vanligare att kränkande angrepp riktas mot poliser, och desto mindre utrymme blir det för poliser att få kränkningsersättning. Detta bidrar inte heller till att arbetsgivaren framstår som någon man vill söka till. Det bidrar inte heller till att man kan behålla poliser och så vidare.

Därför undrar jag om den här lagändringen, som är relativt enkel. Skulle Morgan Johansson kunna tänka sig att ändra de skadeståndsrättsliga principerna genom att ta bort den del som gör skillnad på poliser och övriga medborgare?

Fru talman! Först vill jag bara konstatera att vi på senare år har genomfört ett stort antal åtgärder för att se till att minska riskerna för kränkningar, våld och hot mot tjänstemän. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt - det ska inte förekomma. Staten måste ha en bestämd åsikt om det, och vi måste ha rätt straffrättsliga möjligheter att komma åt detta.

Vi har infört ett nytt lagbrott, som Katja Nyberg nämner, blåljussabotage. Det gjorde vi för några år sedan. Vi skärpte straffet för grovt våld och hot mot tjänsteman. Det gjorde vi också för några år sedan. Vi har infört detta med att man inte längre behöver ha fullständiga namn och personnummer på sina tjänstekort.

Vi är på väg fram när det gäller ökad rätt till kränkningsersättning för poliser. Den utredningen är ute på remiss. Vi får se var vi i slutändan landar, så att säga, i den frågan. Men vi tog upp den frågan just eftersom vi ville utöka möjligheterna till kränkningsersättning för poliser.

Sedan jobbar vi med den hemställan som Polismyndigheten har gett till regeringen, som bland annat handlar om exponering av polisanställdas namn i olika handlingar. Det handlar om sekretessen för privata kontaktuppgifter. Det handlar också om kriminalisering av gärningar som så att säga kränker de anställdas personliga frid. Polismyndigheten har kommit in med en sådan hemställan. Den arbetar vi med. Vi kommer att behöva återkomma i den frågan. Jag känner att vi behöver göra mer i dessa frågor, och jag hoppas inom kort kunna lämna besked om vilken inriktning vi ska ha på det arbetet. Där jobbar vi alltså vidare.

Med allt detta sagt måste man nog ändå erkänna att även om vi skruvar lite ytterligare i någon lagstiftning och inom straffrätten är det i grunden ofta helt andra saker som är avgörande för detta. Jag tror att det viktigaste - det är det som många poliser själva tar upp - är att det måste bli fler poliser. När man är ute och konfronterar de kriminella gängen måste man helt enkelt vara så pass många att man klarar av den uppgiften utan att hamna i underläge. Det handlar just om fler poliser, fler poliser i yttre tjänst.

Till följd av regeringens arbete med att bygga ut polisutbildningarna - vi startade två nya utbildningar, en i Borås och en i Malmö - ser vi nu hur antalet poliser ökar. Vi ligger nu på all-time-high när det gäller antalet poliser. För bara några månader sedan gick knappt 600 poliser ut i verksamheten. Om några månader, strax före sommaren, kommer det ut ytterligare nästan 800 poliser. Vi ökar då inte bara antalet poliser utan faktiskt också antalet poliser per invånare i Sverige. Det kommer i år att ligga på den högsta nivån åtminstone sedan minst 15 år tillbaka. Det är alltså inte bara antalet poliser som ökar, utan också antalet poliser per invånare ökar nu igen. Det tror jag är enormt viktigt.

Jag tror också att det är viktigt att bygga ut detta med övervakningskameror, så att man ser vad som har hänt. Det handlar om de fasta kamerorna men kanske framför allt om de kroppsburna kamerorna. Alla poliser i yttre tjänst ska ha kroppsburna kameror. Jag tror att det medverkar till att minska risken för att bli angripen i skarpa lägen eftersom man vet att allting spelas in. Det kommer att finnas en bevisning i slutändan när man sedan ska åtala en person för detta. Vi gör också en väldigt stor tekniksatsning på bland annat kroppskameror.

Sedan gläder det mig att antalet personer som vill bli poliser fortsätter att öka och att personalomsättningen, antalet som lämnar polisen, faktiskt fortsätter att minska - det ligger nu på en lägre nivå än tidigare.

Fru talman! Nu pratar inte Morgan Johansson om det som jag pratar om. Jag pratar om de personliga subtila verbala hoten, som går igenom uniformen och som riktas mot polisen. Jag pratar inte om våld eller hot mot tjänsteman och så vidare. Det är ju redan kriminaliserat. Sedan kan man i och för sig fråga sig när det gäller grovt våld och hot mot tjänsteman varför man höjde just den delen och inte normalgraden, men det kan vi ta en annan gång. Hur som helst gäller detta de personliga subtila hoten.

Polismyndigheten gjorde en enkätundersökning. Den visar att polisers benägenhet att anmäla påverkansbrott som de utsatts för är anmärkningsvärt låg. 66 procent svarade att de aldrig anmäler påverkansbrott som de blir utsatta för, och endast 15 procent anmälde alla påverkansbrott.

Skälen som angavs var bland annat att anmälan inte förväntas leda någonvart.

Att poliser inte uppfattar den nuvarande lagstiftningen som ett tillräckligt skydd är anmärkningsvärt. Detta märker man i den enkätundersökning som Polismyndigheten har gjort.

Självcensur är en annan sak som är ett stort problem. Det är en stor ökning mellan 2018 och 2021. Man kan se att bland dem som arbetar som yttre befäl har det ökat från 11 till 25 procent. Bland dem som jobbar i ingripandeverksamhet har det ökat från 14 till 24 procent, och bland områdespoliser har det ökat från 18 till 24 procent.

Som orsak till detta angavs oro för att utsättas för våld eller hot, underbemanning i ingripandesituationer och risk för eskalerande situation vid ingripanden.

Morgan Johansson nämner att det måste vara tillräckligt med poliser när man jobbar. Ja, och det är det som är problemet. Detta blir till slut kontraproduktivt. Vågar inte poliser ingripa ger det signaler om att man inte kan söka till polisen eftersom det är en farlig arbetsmiljö. Då finns det inte tillräckligt med poliser heller. Det är alltså ytterst viktigt att komma åt denna problematik. Det handlar om att kunna rekrytera nya poliser och om att se till att poliser har en trygg arbetsmiljö.

Blir det en normalisering av hot och trakasserier är det oroväckande både med tanke på arbetsmiljön och ur ett lagföringsmässigt perspektiv. Som det är nu är det en oroväckande nivå. Man måste börja titta på detta för att det ska kunna bli någon skillnad. Detta är väldigt bekymmersamt, för på sikt kan det även riskera att bli systemhotande för rättsstaten.

Polisen finns för medborgarna och ska upprätthålla rättsstaten. Särbehandling signalerar till poliser, kriminella och allmänheten att det är acceptabelt att kränka poliser och att villkoren för polisers anställning medför en skyldighet att acceptera kränkande handlingar. Så får det inte vara.

Morgan Johansson nämner att vi aldrig har haft så många poliser tidigare. Ja, det är mycket möjligt att det är så i fråga om numerären, men det räcker ändå inte till. Då är arbetsmiljön en viktig sak. Poliser är rädda för att utföra vissa arbetsuppgifter, och de hamnar i självcensur.

Frågan är återigen: Skulle Morgan Johansson kunna tänka sig att göra den enkla ändring som jag nämnde tidigare för att det ska bli likvärdigt med vad som gäller för övriga medborgare?

Fru talman! Översynen när det gäller kränkningsersättningen är ute på remiss, så att säga, så den jobbar vi med. När remissynpunkterna har kommit får vi se var vi landar någonstans. Men grundförslaget innebär en utökad möjlighet att få kränkningsersättning som polis.

Sedan sa jag i interpellationssvaret att polisen har inkommit med en hemställan också om en del övriga frågor som man vill att regeringen ska titta på. Det gäller bland annat exponeringen av namn i offentliga handlingar. Det handlar om sekretess för privata uppgifter, hur det behandlas. Men det handlar också om kriminalisering av gärningar som kränker de anställdas personliga frid - det är så man uttrycker det. Den hemställan arbetar vi med, och vi kommer att återkomma om hur vi ska gå vidare i den delen.

Men jag ser också att det kan finnas behov av att göra mer, men vi är inte riktigt färdiga med det arbetet ännu.

Sedan vill jag ändå peka på något. Ibland försöker man ge en bild av att folk flyr från polisen, att människor inte vill jobba kvar som poliser eller att folk inte vill söka sig till polisen. Men det är en helt felaktig bild. Det är snarare precis tvärtom. Polisen har en väldigt låg personalomsättning. Jag skulle nog vilja påstå att den förmodligen är den lägsta i den statliga sektorn eller bland de lägsta i den statliga sektorn.

Personalomsättningen är 3 procent hos polisen. I den statliga sektorn totalt sett är den 10 procent. Räknar man bort pensionsavgångarna är personalomsättningen i poliskåren 1 ½ procent. Man kan alltså inte påstå att poliser lämnar yrket till följd av att de inte vill jobba kvar som poliser. Det är snarare tvärtom. Det är en väldigt låg omsättning när det gäller poliser.

Jag kan inte tolka det som något annat än att den som är utbildad till polis vill vara polis och jobba som polis. Det är vi naturligtvis väldigt glada för.

Det kan också hända att lönefrågan har spelat in. Polisernas löner har ökat ganska kraftigt de senaste åren. Det handlar om nästan 6 000 kronor i månaden sedan 2015. Just poliser i yttre tjänst har fått ett rejält påslag, och det kan förstås också ha haft betydelse.

Vi ser även att allt fler söker sig till polisyrket. Vi har rekordhöga tal när det gäller ansökningar - 10 000-15 000 varje gång vi utlyser en ny utbildning till de kanske 1 000 platser som finns då. Det är alltså många, många fler som vill bli poliser nu än tidigare.

Något som också gläder mig väldigt mycket är att allt fler faktiskt återvänder till polisen. Poliser som tidigare har lämnat kåren och kanske varit ute en del i den privata sektorn ser nu att saker och ting händer hos polisen. Man får mycket mer resurser och verktyg, det finns ett mycket större tryck inte minst från politiken och även ett mycket större stöd från politiken än tidigare.

Då känner man att man vill vara med och utveckla detta vidare. Är man polis i botten vill man jobba som polis, och då återvänder man till polisyrket. 25 procent av dem som har lämnat polisen sedan 2015 har återanställts vid polisen, och det är ett väldigt bra resultat. Vi kommer att fortsätta med det här arbetet, för vårt mål är att expandera antalet poliser på ett sätt som jag nog påstår att ingen annan statlig myndighet har varit föremål för, åtminstone under efterkrigstiden. Vi är på god väg med detta.

Fru talman! Nu säger Morgan Johansson återigen att vi aldrig har haft så många poliser och att så många poliser söker. Då vill jag falla tillbaka lite på detta och säga att det faktiskt är så att 54 procent av poliserna anger att den viktigaste anledningen att stanna kvar i yrket är lönen, medan 36 procent av poliserna säger att de aktivt gör någonting för att sluta. Det är alltså inte så bra som Morgan Johansson försöker få det att låta.

Dessutom vill jag komma tillbaka till problemet med självcensur och att poliser inte anmäler påverkansbrott. 66 procent svarar att de aldrig anmäler påverkansbrott, eftersom de anser att det inte leder någonstans.

Självcensuren har ökat, och poliser undviker att utföra vissa arbetsuppgifter. De kanske inte åker in i utsatta områden eller gör inte vissa ingripanden, eftersom de är underbemannade eller rädda för repressalier, subtila hot och så vidare.

Morgan Johansson säger att det ska bli en utökning av kränkningsersättningen, och det är jättebra. Men jag anser att det ska vara likvärdigt med övriga medborgare, och det är det inte. Fortfarande anses det att poliser ska tåla lite mer. Det är det här som är det farliga, för det handlar ju om deras arbetsmiljö. Vad sänder det ut för signaler? Jo, det sänder signalen både till poliser, kriminella och allmänheten att det är okej att kränka poliser. Detta är farligt, för man angriper inte bara den enskilda polisen utan även rättsstaten.

Jag undrar därför återigen om Morgan Johansson kan svara på min fråga om den relativt enkla lagändringen. Skulle man kunna tänka sig att ändra de skadeståndsrättsliga principerna genom att ta bort den del som gör skillnad på poliser och övriga medborgare?

Fru talman! När det gäller frågan om kränkningsersättningen har vi lagt en lagrådsremiss, där vi utvidgar möjligheten att få kränkningsersättning i linje med det förslag som utredningen kom med. Det tycker jag är bra. Lite senare under våren kommer vi att lägga fram en proposition.

När det gäller antalet poliser och hur situationen ser ut vet ju alla att vi har all-time-high nu när det gäller antalet poliser, och fler kommer successivt att komma in i poliskåren de kommande åren.

Den genomsnittliga lönen för en polis ligger nu på 38 500 kronor i månaden. Det är en ökning med 6 000 kronor i månaden sedan 2015. Det grundavtal mellan Polisförbundet och Polismyndigheten som tecknades 2018 var, påstår jag, ett av arbetsmarknadens allra bästa. Det har inte bara inneburit att genomsnittslönen har ökat utan också att man har kunnat ge poliser i yttre tjänst och dem som jobbar på obekväma arbetstider ett ännu större påslag. Det tror jag har varit nödvändigt.

Det pågår också ett särskilt arbete med att titta på lönefrågorna när det gäller Stockholmspolisen. Vi har haft problem med att rekrytera poliser till Stockholm, och det behöver vi göra nu när vi ser att skjutningarna har ökat och det är problem med våldet här.

Den hemställan från Polismyndigheten som handlar om att minska utsattheten och i viss mån också utöka kriminaliseringen arbetar vi som sagt med, och vi återkommer inom kort med besked om hur vi ska gå vidare. För mig är det en viktig fråga att fortsätta att arbeta med för att säkra och trygga polisens arbetsmiljö.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.