Oklara besked om kreditrestriktioner

Fru talman! Larry Söder har frågat mig om jag anser att kreditrestriktioner tillsammans med flyttskatter har en negativ effekt på efterfrågan på bostadsmarknaden samt om jag tänker lätta på kreditrestriktionerna så att efterfrågan på bostadsmarknaden kommer att ta fart igen.

Jag vill inleda med att påminna om att hushållens skulder har stigit i förhållande till hushållens samlade inkomster under en längre period. Denna utveckling innebär inte bara risker för högt belånade hushåll utan också för ekonomin i stort och i förlängningen för bostadsmarknadens funktionssätt. Bolånetaket och amorteringskraven har till syfte att stärka hushållens motståndskraft och bidra till en sundare amorteringskultur för att därigenom minska riskerna som är förknippade med hushållens höga och stigande skuldsättning.

Det är viktigt att följa upp de makrotillsynsåtgärder som har genomförts. Regeringen har därför gett Finansinspektionen i uppdrag att utveckla och redovisa metoder för att utvärdera makrotillsynsåtgärderna. Uppdraget ska redovisas senast den 14 juni. Det kan dock redan nu konstateras att åtgärderna har bidragit till en sundare amorteringskultur, vilket bland annat framgår i Finansinspektionens rapport Den svenska bolånemarknaden (2019), som publicerades den 27 mars i år.

För att förbättra bostadsmarknadens funktionssätt behövs ett helhetsgrepp och långsiktighet, vilket gör en bred politisk överenskommelse önskvärd. I januariavtalet, som slutits mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna, finns flera reformer som rör bostadsmarknaden. En sådan åtgärd är att ta bort räntebeläggning på uppskovsbeloppet. Slopandet av räntebeläggningen kan bidra till en viss ökad rörlighet på bostadsmarknaden. Inom ramen för januariavtalet ska även en omfattande skattereform genomföras som bland annat syftar till att förbättra bostadsmarknadens funktionssätt. I samband med detta är det naturligt att också beakta kreditmarknadens funktionssätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det investeringsstöd för hyreslägenheter som infördes under förra mandatperioden och som har beviljats för drygt 20 000 lägenheter är ett viktigt verktyg för att skapa förutsättningar för byggande av lägenheter med begränsade hyror och rimliga krav på hyresgästernas betalningsförmåga. I enlighet med januariavtalet avser regeringen att återkomma med förslag på hur investeringsstödet kan utformas fortsättningsvis. En god tillgång på hyreslägenheter till rimliga hyror skapar förutsättningar för fler hushåll att finna en lämplig bostad på marknaden.

Avslutningsvis kommer regeringen att arbeta vidare med januariavtalets ambitioner att reformera bostadsmarknaden så att fler människors behov kan mötas, reglerna förenklas och konkurrensen ökar.

Fru talman! I en kommentar från Mäklarsamfundet till rikssiffror som publicerades den 4 april säger de att rikssiffrorna visar att både villa- och bostadsrättspriserna stod stilla på tolvmånadersbasis. Marknaden är alltså fortsatt stabil. Men att det såldes 9 procent färre bostadsrätter under årets första kvartal jämfört med 2018 visar på att kreditrestriktionerna och tuffare utlåningsvillkor pressar efterfrågan och skapar inlåsningseffekter.

I januariavtalet har man kommit överens om att ta bort ränta på uppskov. Jag tror att det i grunden är en bra idé, men bara om det görs tillsammans med ett permanent borttagande av taket för uppskovsbeloppet och andra åtgärder mot kreditrestriktionerna.

I dag ska ett hushåll klara av KALP-kalkylen, vilket innebär att man ska klara att betala en ränta på 7-8 procent. Man måste också kunna amortera 1-3 procent av lånet per år och dessutom kunna lägga minst 15 procent i handpenning. För ett hushåll i Stockholm som ska köpa en lägenhet för 3 miljoner kronor innebär det att banken måste testa hushållet för en bostadsutgift på 18 500 kronor i månaden. Men den faktiska bostadsutgiften för denna familj skulle vara 8 500 kronor, det vill säga 10 000 kronor mindre. Det måste man klara av för att få låna till en lägenhet. Betänk att man utöver detta alltså måste ha ½ miljon kronor i eget kapital.

Detta har ministern och jag talat om tidigare, men jag har aldrig förstått om ministern tycker att detta är ett problem i sig eller om han tycker att det är helt korrekt och ska vara på detta sätt.

Det exempel som jag tar upp tycker jag visar på hur reglering på reglering har lagts på utan att någon hänsyn har tagits till helheten. Eftersom vi redan har ett amorteringskrav i grunden hade frågan varför det skulle förstärkas varit mer relevant än att bara besluta om ett förstärkt amorteringskrav.

I debatten målas svenska hushålls skulder ofta upp som oroväckande höga. Men vi oroar oss kanske lite i överkant, även om skuldbördan är stor. De internationella jämförelser som görs i debatten ger inte en rättvis syn på svenskarnas skulder. Hushållen är motståndskraftiga i en internationell jämförelse, och sparandet är högt. Jag menar att man även bör räkna med den värdeökning som bostäder har över tid för att se om en investering är en risk eller en riktigt bra investering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Behövs ett bolånetak om 85 procent när en ung person med dagens amorteringskrav kommer att äga mer än halva lägenheten efter bara 14 år? Jag vill fråga ministern om det faktiskt är så. Ska unga hushåll, med ofta snabbt stigande inkomster, inte kunna efterfråga ett ägt boende, då det krävs amorteringar på 3 procent av bolånet redan i början av bostadskarriären?

Kreditrestriktionerna höjer trösklarna för grupper med mindre eget kapital, bland andra unga och nyanlända, som får svårt att få ett eget boende. Det skapar sidoeffekter då hushållen försöker kringgå regleringarna. Tillväxten av konsumtionslån ökar kraftigt, vilket även Finansinspektionen redovisar. Allt detta ingick i analysen av konsekvenserna från ekonomiprofessorer, branschkunniga med flera, och nu finns tecken på att just detta sker.

Utöver detta har vi stora matchningsproblem på arbetsmarknaden. Även där stjälper funktionssättet på bostadsmarknaden förutsättningarna för många att flytta till den ort där arbetet finns.

Min fråga är: Är ministern beredd att se över kreditrestriktionerna i syfte att få in ungdomar i deras första ägda boende?

Fru talman! Det är riktigt att villa- och bostadsrättspriserna nu står ganska stilla. En liten uppgång kan noteras. Det är bedömningen från många att det också kommer att fortsätta vara en liten uppgång under de kommande åren.

Det är nu en ganska stor skillnad jämfört med hur det har varit under en ganska lång tid, särskilt i storstadsområden där ju prisstegringarna har varit mycket kraftfulla. Det har varit en dubblering bara de senaste tio åren, och om man går ännu längre tillbaka har det varit en mångdubbling av priserna.

Om man nu bekymrar sig över inträdet på bostadsmarknaden och att det är svårt för unga att komma in på bostadsmarknaden borde man i någon mån också vara bekymrad över den prisstegring som har varit. Det är ju den som har gjort att det blivit mer och mer omöjligt för en ung person att ta sig in på bostadsmarknaden. Priserna har ju stigit väldigt mycket snabbare än vad till exempel lönerna har gjort. Det gör att man, om man inte har kapital från början, kommer allt längre ifrån möjligheten att köpa en bostad.

Det är ändå, tycker jag, en positiv utveckling att vi nu har en mer stabil prisutveckling, det vill säga att vi inte fortsätter att öka klyftan mellan priset och det som många har råd att betala.

Man kan konstatera att många av de åtgärder som genomfördes av den tidigare borgerliga regeringen snarare har eldat på prisutvecklingen. När vi nu debatterar de här frågorna är det värt att komma ihåg att den avskaffade fastighetsskatten enligt många bedömare och bostadsekonomer har eldat på marknaden ganska kraftigt. Man gjorde det dyrare för människor att sälja sitt hus, och man gjorde så att det fanns mer resurser, vilket ledde till skenande bostadspriser på marknaden. Det ledde också till mer inlåsningseffekter och till skuldsättningar som har ökat till riskabla nivåer. Dessutom genomförde man en reform som gjorde att det blev dyrare att bo på landsbygden. Det var alltså många problem som den reformen skapade. Det är viktigt att ha det i minnet när vi nu debatterar det här några år efteråt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är viktigt att påminna om att våra ledande myndigheter, som är satta av oss att just bedöma risker i svensk ekonomi, faktiskt kontinuerligt pekar på att hushållens skuldsättning är den största riskfaktorn i svensk ekonomi. Det handlar om Riksbanken, Finansinspektionen och Riksgäldskontoret, som nu har vår ledande expertis. Men det är inte bara de utan även internationella bedömare som EU-kommissionen, Världsbanken och Internationella valutafonden.

När de tittar på svensk ekonomi och bedömer riskerna är det just hushållens skuldsättning som de lyfter upp som en stor risk. Jag tycker att det är lite farligt att hela tiden försöka tona ned de riskerna och säga att de inte är så allvarliga. Då talar man emot den ledande expertisen på området både i Sverige och internationellt.

Det är värt att påminna om att de kvar-att-leva-på-kalkyler som bankerna använder är bankernas egna modeller. Det är bankerna som räknar ut vilken ränta de tycker att man ska kunna betala som hushåll. Det är inget krav som staten ställer. Bankerna har också - det kan man se - olika räntenivåer som de utgår från i sina kvar-att-leva-på-kalkyler. Om Larry Söder vill ha en förändring där föreslår jag att han vänder sig till bankerna och frågar dem varför de inte har andra villkor.

I det sammanhanget är det också värt att påpeka att vi har haft en bred överenskommelse om det första amorteringskravet. Det var faktiskt något som samlade i princip hela det politiska spektrumet. Vi gjorde också en överenskommelse om att det inte skulle gälla vid nybyggnation. Det är tydligt för bankerna att de kan undanta nybyggnation och inte ställa ett amorteringskrav där. Det gäller i lika hög grad det förstärkta amorteringskravet, det vill säga samma undantag finns även där.

Också i detta fall föreslår jag att Larry Söder vänder sig till de svenska bankerna och ifrågasätter varför de inte använder det undantag som vi i ganska bred politisk samsyn har erbjudit dem. Detta är inte heller någonting som regeringen kan tvinga bankerna att applicera, utan det är någonting som de väljer själva som marknadsaktörer.

Det är lite förenklat att bara peka på regeringen. Även marknaden har ett ansvar.

Fru talman! Det är riktigt som ministern säger: att priserna står stilla. Men jag vill nog påstå att priserna står stilla för att det inte är någon som kan efterfråga de bostäder som man vill bygga. Det är ett av problemen.

Ministern och jag hade i en tidigare interpellationsdebatt en diskussion om ungdomar som fortfarande bor hemma. 260 000 ungdomar i åldern 20-27 år bor fortfarande hemma. 82 procent av dem vill faktiskt ha ett eget boende. Det är den problematiken vi har. Det är ur deras perspektiv vi ska ta den här debatten. Vad är vårt svar till de ungdomar som fortfarande bor hemma? Är svaret att vi tycker att kreditrestriktionerna är jättebra och att de fortfarande får bo hemma? Jag tycker tvärtom. Jag tycker att vi ska försöka se över kreditrestriktionerna för att se till att marknaden blir normal igen, det vill säga att bostadsbyggandet ökar igen, och att dessa ungdomar kan få en egen bostad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ministern och jag har pratat förut om någon typ av statligt lån för att få bort blankolånen, som gör att man minskar riskerna.

Ministern pratar mycket om makrotillsynsåtgärder och om att man hela tiden ska titta på makroperspektivet. Jag menar att man i stället ska ha en helhetssyn på bostadsmarknaden. Vad är det för åtgärder som gör att den stora massan kan efterfråga en bostad och att man kan få den bostad som man tycker är bäst för den egna situationen? Jag tycker inte att ministern tar in den delen över huvud taget.

Man kan alltid som regering säga att det är andra som fattar beslut och att bankerna ställer krav på 7-8 procent. Det är faktiskt Finansinspektionen som i dialog med bankerna säger att det ska vara den kontrollen och att man ska lägga det på 7-8 procent. Jag tror inte att Finansinspektionen skulle ha något emot att på ett eller annat sätt diskutera detta med regeringen, även om Finansinspektionen själv beslutar om vad de har för syn på detta.

Jag tycker att ministern lite grann försöker redovisa att regeringen är handlingsförlamad i dessa diskussioner. Jag tycker inte att ni är det. Jag tycker att ni borde kunna ta en större diskussion kring kreditrestriktionerna som gör att vi kan få igång bostadsbyggandet igen.

Fastighetsskatten togs bort. Jag är fullständigt övertygad om att den ska vara borta. Den drev människor som bodde på fel ställe från hus och hem. Det kunde vara så att grannen hade sålt sin fastighet till ett högre pris, vilket gjorde att min fastighetsskatt ökade och att jag var tvungen att flytta därifrån. Fastighetsavgiften, som finns i dag, ger faktiskt mer inkomster till staten än vad fastighetsskatten gjorde. Vill ni gå tillbaka till fastighetsskatten får ni fundera på hur ni ska finansiera det, om ni vill spara er igenom det eller om fastighetsskatten ska bli ännu mer orättvis än vad den var tidigare.

Jag tycker att fastighetsskatten ska försvinna från debatten, och jag önskar att ministern också tycker det. Men vi kan alltid diskutera hur fastighetsavgiften ska se ut. Den kan vara på ett sätt som gör att vi kan se till att människor kan efterfråga den bostad de behöver.

Sedan tror jag att vi i bostadsdebatten måste se på hur människor kan få en bostad. Det är ganska många typer av boenden som inte finns i dag. Vi har problem med äldreboenden. Vi har problem med studentbostäder. Vi har problem med att ungdomar inte får en bostad. Jag tror att vi måste se helheten.

Kreditrestriktionerna är en del av detta, men lösningen är inte alltid investeringsstöd för hyresrätter. Man måste kanske också se hur människor kan efterfråga en bostad att äga?

Fru talman! Jag ifrågasätter inte de reformer som har genomförts, utan snarare sättet man genomförde dem på. När man tog bort fastighetsskatten och finansierade det genom att höja reavinstskatten och göra det dyrare för dem som ville flytta orsakade man två olika problem. Man eldade på bostadspriserna kraftigt. Det visade sig att det ledde till kraftigt höjda priser, vilket såklart gör det svårare för inte minst unga att komma in på bostadsmarknaden. Man har också försvårat för till exempel äldre som behöver flytta till ett boende som är mer lämpat för deras livssituation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men jag håller med Larry Söder om att vi inte ska ha en debatt om fastighetsskatten här. Vi har inga förslag på att återinföra den, så det är inte en fråga som vi behöver ägna tid åt. Däremot tycker jag att det är intressant att Larry Söder säger att ingen kan efterfråga bostäder. Den typen av överdramatiseringar tycker jag kanske att man ska hålla sig borta från.

Vi kan titta på siffrorna i bolåneundersökningen, som kom så sent som för någon vecka sedan. Det visar sig att vi har en väl fungerande kreditmarknad och att det är många som fortfarande lånar och köper bostäder. De prognoser som regeringen baserade beslutet på visar sig hålla ganska väl. Det är ungefär 15 procent av de nya bolåntagarna som påverkas av det förstärkta amorteringskravet. Av dem väljer ungefär hälften att ändå låna så mycket som de hade tänkt göra. Men de amorterar mer än vad de annars skulle ha gjort, vilket innebär att de snabbare kommer ned i en lånegrad som de klarar av även i svårare tider. Den andra halvan väljer att köpa något mindre eller något i ett annat läge som gör att de får lite lägre kostnader.

Detta är inte bara en makrotillsynsåtgärd eller ett makroperspektiv. Det handlar också om människors privatekonomi. Det handlar lika mycket om mikroperspektivet.

Som jag påminde Larry Söder om i en debatt före avbrottet har vi fortfarande i dag pensionärer, till exempel, som lever med de skulder de drog på sig under 90-talskrisen, just för att vi då inte hade koll på de risker som byggdes upp. Människor tog lån för att de, precis som Larry Söder, tänkte att värdestegringen var automatisk och att den självklart skulle komma. Det visade sig att den kalkylen var fel. Värdestegringen kom inte. Det blev snarare ett väldigt snabbt ras på bostadsmarknaden, vilket gjorde att människor var tvungna att sälja till underpris. Man satt kvar med lånen. Man hade kvar skulderna men inte fastigheten. Många lever med den skulden än i dag, årtionden efteråt.

Låt oss inte göra om det misstaget, Larry Söder! Låt oss inte blunda för de risker som finns med en oförsiktig kreditgivning! Det är värt att komma ihåg att den sista finanskrisen också hade sin grund i en oförsiktig kreditgivning på den amerikanska bostadsmarknaden. Verkligheten kom till slut i kapp, och världsekonomin, lika mycket som enskilda låntagare, hamnade i väldigt stora svårigheter.

Jag tycker att det är viktigt att vi har en balans. Vi måste se till att det finns en möjlighet att bygga, och vi har i dag ett byggande som ligger på högre nivåer än vi har sett på mycket lång tid. Men vi måste också minnas att det finns risker med att ha en kreditgivning där man inte använder en försiktighetsprincip och där man inte rustar för sämre tider.

Jag tycker att vi behöver fundera över sätt att sänka trösklarna in på bostadsmarknaden, oavsett om det gäller en hyreslägenhet - investeringsstödet leder nu till att det kommer tiotusentals bostäder med lägre hyresnivåer - eller om det gäller köpemarknaden.

Där har vi en diskussion att föra inom ramen för den skatteöversyn som vi har aviserat i januariavtalet, där vi särskilt kommer att ha fokus på att få bostadsmarknaden att fungera bättre. Där kommer vi även att ha möjligheter att lyfta upp grupper som i dag har det svårt på bostadsmarknaden. Jag håller med Larry Söder om att det finns stora svårigheter för unga att köpa sin första bostad. Men jag tror att det är farligt om man tror att hela lösningen är att montera ned de mekanismer som vi har använt för att skapa en sund amorteringskultur där det är självklart att inte bara ta lån utan också att faktiskt betala tillbaka på lånen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag kan hålla med om att reavinstskatten är en skatt som låser in människor. Man kanske avstår från att sälja en bostad som man egentligen inte har behov av. Man flyttar kanske inte till en vanlig hyreslägenhet i stället, eftersom det är billigare att bo kvar i den gamla bostaden än att hyra en lägenhet.

Jag ser gärna att vi för en debatt om hur vi skulle kunna lösa detta på ett annat sätt. Men jag har inte hört vad regeringen har för förslag. Om man nu har som argument att reavinstskatten är alldeles fel och alldeles för dyr och att vi måste göra om den på något sätt förutsätter jag att regeringen har funderat på hur man kan göra om den så att den blir bättre och skapar den rörlighet på bostadsmarknaden som behövs. Det skulle vara intressant om ministern kunde ge något exempel på hur man skulle kunna lösa detta när det gäller reavinstskatten.

När det gäller kreditrestriktionerna vill jag inte att vi ska prata förbi varandra, ministern och jag. Det är inte så att jag förespråkar att man ska ta bort kreditrestriktionerna helt och hållet. Det är inte det jag säger, utan jag tycker att helheten blir för stor. Jag tror att bördan är alldeles för stor för många, och det gör att de faktiskt inte kan ta ett lån.

Jag tycker alltså att man ska se över helheten och kanske ta bort några delar för att göra det lite enklare att låna. Jag tycker inte att det är rimligt att man behöver kontrolleras mot en bostadsutgift på 18 500 i månaden när den faktiska utgiften är 8 500 kronor. Det är alldeles för stor skillnad mellan vad man har i kostnad och vad man prövas emot.

Det förstärkta amorteringskravet var också kritiserat redan från början, och nu ser vi att det som sas då har besannats.

Fru talman! Tack, Larry Söder, för en viktig debatt! När det gäller reavinstskatten tycker jag väl att det är värt att minnas vår historia också. Den höjdes kraftigt under alliansregeringens tid för att finansiera en sänkt fastighetsskatt. Det är klart att det också har bidragit till de problem som Larry Söder nu pekar på.

Nu ska vi fyra partier som står bakom januariavtalet gemensamt göra en skatteöversyn. Där ser jag fram emot att kunna lyfta in ett bostadsfokus och se till att bostadsmarknaden kan fungera bättre. Det jag tycker är viktigt att fokusera på är just hur vi kan skapa bättre möjligheter för den som är ung eller hamnar i en svår situation i livet att kunna skaffa sig en bostad och komma in på bostadsmarknaden.

Här har inte minst de kraftigt stigande priserna, något som har skett delvis på grund av politiska beslut, försvårat för många unga att komma in på bostadsmarknaden, och det är någonting som vi måste ta hänsyn till.

Jag delar inte Larry Söders analys att de farhågor som man ställde upp när det förstärkta amorteringskravet debatterades har besannats. Vi ser tvärtom att de prognoser som vi arbetade efter stämde, det vill säga att det är en liten del av de nya bolånetagarna som berörs över huvud taget och att vi också har minskat riskerna i svensk ekonomi och för de enskilda hushållen. De som lånar över 450 procent av sin bruttoinkomst har minskat från tidigare 13,5 procent till 5,7 procent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är ett sätt att just säkerställa stabiliteten i vår ekonomi och också, Larry Söder, tar hänsyn och ser till att människor också har möjlighet att klara av störningar utan att hamna i de enormt stora ekonomiska problem som tyvärr tusentals människor har tvingats leva med ända sedan 90-talskrisen.

Här tycker jag alltså att vi har ett gemensamt ansvar att inte elda på en kreditgivning som ibland har varit alldeles för oförsiktig, vilket vi kan konstatera historiskt, och vi ska ta ett ansvar långsiktigt och se till att vi har en stabilitet över tiden. Det är också det som leder till ett stabilt bostadsbyggande över tid.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.