Ökade utsläpp från vägtrafiken

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jens Holm har frågat mig vilka nya åtgärder regeringen avser att vidta för att nå klimatmålet om minskade utsläpp från inrikes transporter med minst 70 procent till 2030. Jessica Rosencrantz har frågat mig vilka ytterligare åtgärder regeringen ämnar vidta för att nå våra uppställa mål och de facto sänka utsläppen från transportsektorn. Eftersom frågorna är likartade och båda har sin bakgrund i Trafikverkets årliga rapport om vägtrafikens utsläpp besvarar jag dem samlat.

Transporter står för en tredjedel av Sveriges samlade klimatutsläpp. Den absoluta merparten av dessa utsläpp kommer från vägtrafiken. Att vägtrafikens utsläpp måste minska kraftigt och fort är ingen nyhet. Trafikverkets rapport pekar på ett tydligt åtgärdsbehov.

I Klimatpolitiska rådets rapport identifieras transportsektorn som ett kritiskt område. Rådet pekar på att kraftfulla åtgärder behövs. Naturvårdsverkets underlag till regeringens kommande klimatpolitiska handlingsplan pekar också på det "gap" som finns mellan dagens beslutade styrmedel och klimatmålet för transportsektorn. Regeringen ska noga överväga rådets rekommendationer på transportområdet och myndigheternas analyser, som blir viktiga underlag för regeringens fortsatta arbete.

Herr talman! Under den förra mandatperioden vidtog regeringen flera åtgärder riktade mot vägtrafikens utsläpp. Reduktionsplikten eller bränslebytet för bensin och diesel och bonus-malus-systemet för lätta fordon ger för första gången på lång tid tydliga stabila regler för både bränsle och fordon. Dessa styrmedel trädde i kraft förra sommaren. De är således i en startfas och ska bidra till minskade utsläpp från vägtrafiken. Dessa styrmedel har en startsträcka, men de kommer att leda till minskade växthusgasutsläpp.

Fordon som tas i bruk i dag har en livslängd som sträcker sig bortom 2030. Det behövs en större andel fordon på vägarna som har låga eller inga utsläpp. Så länge vi kör med fossila bränslen kommer vi att ha höga växthusgasutsläpp. Januariavtalet anger att från år 2030 kommer det inte längre att vara tillåtet att sälja nya bensin- och dieseldrivna bilar. Som framgår av januariavtalet ska en utredning tillsättas i år och ny lagstiftning beslutas under mandatperioden.

Av januariavtalet framgår vidare en rad målsättningar och satsningar som regeringen ska genomföra på transportområdet och som syftar till att transporter ska bli fossilfria. Fossilfri laddning och tankning ska möjliggöras genom att infrastrukturen byggs ut, det ska investeras i produktion och distribution av biogas och ett årtal ska utredas för när fossila bränslen ska vara helt utfasade.

Jag noterar att utsläppsökningen under 2018 till stor del berodde på ökade utsläpp från tunga fordon. Det är därför glädjande att det nu fattats beslut i EU som etablerar utsläppskrav för tunga fordon på ett liknande sätt som man gjort för personbilar sedan tidigare. Sverige var drivande för hög ambition och hade velat ha skarpare krav. Den översyn som ska genomföras 2022 blir viktig för att se hur systemet kan bidra till ytterligare utsläppsminskningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Samtidigt som vi har beslutat om kraftfulla åtgärder när det gäller både bränsle och fordon är det tydligt att vi måste jobba mer för att åstadkomma ett transporteffektivt samhälle. För att nå målen behöver vi se över hur tillgänglighet kan säkerställas samtidigt som utsläppen minskar. Överflyttning från vägtrafik till andra trafikslag behövs, liksom samordning och effektivisering av godstransporter.

Det finns, sammanfattningsvis, en stark politisk vilja och ett väl utvecklat analysunderlag från våra myndigheter - numera även Klimatpolitiska rådet - för att ta frågan om minskade utsläpp i transportsektorn vidare. Den här regeringen prioriterar detta högt.

Herr talman! Jag vill tacka miljö- och klimatminister Isabella Lövin för svaret på min interpellation. Jag vill även tacka Jessica Rosencrantz från Moderaterna, som också har lyft fram frågan om de ökade utsläppen från vägtrafiken i en interpellation.

Det är synnerligen oroande att utsläppen från den här sektorn ökade med hela 76 000 ton under det föregående året. Utsläppen från lastbilstransporterna ökade med 3 procent under 2018. Det här sker i en tid då vi har ett klimatpolitiskt ramverk på plats och har en regering som vill att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland. Vi har alltså egentligen en mängd styrmedel och åtgärder på plats. Men de tycks inte räcka till på långa vägar. Vi har ett klimatmål som säger att utsläppen från transportsektorn ska ned med 70 procent till 2030. Vi kommer inte på långa vägar att nå det målet med de åtgärder och beslut som finns nu. Det konstaterades senast i den granskning från Klimatpolitiska rådet som ministern nämnde. Även Naturvårdsverket har tagit upp detta i sitt underlag, som de har sänt in till regeringen.

Jag noterar att ministern tar upp en mängd områden där åtgärder behövs. Men det låter lite som att vi får vänta till hösten på en handlingsplan från regeringen innan vi får höra om några konkreta nya åtgärder. Det, herr talman, tycker jag inte riktigt håller, utan det är här och nu som det måste presenteras nya kraftfulla åtgärder för att minska utsläppen från transportsektorn.

Jag skulle vilja höra ministerns åsikt om ett viktigt område som Klimatpolitiska rådet tar upp. Vi från riksdag och regering planerar för framtida infrastruktur. Både Klimatpolitiska rådet och Naturvårdsverket konstaterar att klimatmålen inte är integrerade i den här infrastrukturplaneringen. Det märker vi till exempel i regeringens förslag om att bygga en ny motorväg här i Stockholmsområdet. Den kallas Tvärförbindelse Södertörn och kommer att kosta över 10 miljarder kronor. Naturvårdsverket konstaterar klart och tydligt att den här motorvägen kommer att leda till ökade utsläpp.

Herr talman! Jag vill fråga ministern: Hur kan man 2019 planera för ökade utsläpp från vägtrafik genom att bygga nya motorvägar i Stockholmsområdet, när vi har en klimatlag och ett klimatpolitiskt ramverk och när vår expertmyndighet säger att vi inte kan göra det? Det skulle jag vilja ha svar på.

Ministern nämner reduktionsplikten, det vill säga den obligatoriska inblandningen av biodrivmedel. Vad händer med reduktionsplikten efter 2020? Det är bra att vi har en skattenedsättning för biogas och andra förnybara drivmedel, men den räcker också bara fram till nästa år. Vad händer med den efter 2020? Tar ni strid i Bryssel för att vi ska kunna fortsätta att ha den? Blir det en vägslitageavgift på tunga transporter med lastbilar, så att det blir dyrare att transportera på det sättet och så att vi kan flytta över transporterna till järnvägen? När kommer en sådan avgift? Det finns många frågor jag vill ha svar på, herr talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det finns ett brett stöd i Sveriges riksdag för våra klimatmål. Det är därför det är så oroväckande att utsläppen från vägtrafiken ökade under 2018 och att vi därmed kommer längre från att nå våra gemensamma mål. Det här bekräftar också tidigare statistik från SCB, som visar att utsläppen har ökat eller stått stilla de senaste två åren.

Det är tydligt att S och MP:s miljöpolitik inte har gett resultat. I stället för att ta ett helhetsgrepp om frågorna har den rödgröna klimatpolitiken präglats av spretig symbolpolitik. Sju av åtta av regeringens åtgärder har kritiserats av myndigheter för bristande effektivitet. Tyvärr, får jag säga, är det inte helt förvånande att detta inte har gett resultat.

Omställningen av våra transporter bygger framför allt på två ben: en ökad inblandning av biodrivmedel, inte minst för de bilar som redan rullar på våra vägar, och en ökad elektrifiering. Inte minst det senare har jag hört statsrådet prata sig varm om många gånger. Jag efterfrågade åtgärder från regeringens sida, men svaret gapade tyvärr tomt. I stället avskaffar regeringen den satsning på laddstolpar längs med våra vägar som ingick i MKD-budgeten.

Inte minst hade jag önskat en tydligare färdplan mot elektrifiering, om det nu är lösningen på transportsektorns problem. En färsk Swecorapport slår nämligen fast att elbehovet kommer att öka med nära 30 procent fram till år 2045 om industrins och transportsektorns färdplaner mot fossilfrihet ska förverkligas. Ska vi lyckas elektrifiera våra transporter kommer vi alltså att behöva mycket mer el och energi än i dag.

I stället för en lösning på hur vi kan få mer el och energi till transportsektorn ser vi hur Miljöpartiet gör vad man kan för att fasa ut kärnkraften, som står för 40 procent av vår energiproduktion i dag, med målet om 100 procent förnybart 2040. Moderaterna vill ha mer av förnybar energi, men det är uppenbart att vi kommer att behöva både förnybart och kärnkraft om vi ska lyckas elektrifiera våra transporter på riktigt.

Därför undrar jag, herr talman och statsrådet, om regeringen har en plan för elektrifieringen av transportsektorn. Har regeringen gjort någon analys av hur regeringens energipolitiska mål jackar in i ambitionen att elektrifiera våra transporter på riktigt? Har regeringen gjort en analys av huruvida sol- och vindkraft ensamma kommer att kunna ersätta de 40 procent av energiproduktionen som kärnkraften står för i dag samt täcka den ytterligare 30-procentiga ökning av energiproduktionen som krävs för att nå fossilfrihet? Finns det, herr talman, en analys bakom elektrifieringen av transportsektorn? Vilken är regeringens strategi för att lyckas?

Herr talman! Jag tackar båda ledamöterna för en viktig debatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller grundläggande reformer för att få ned utsläppen gapade skrivbordslådorna på energisidan, infrastruktursidan och miljösidan helt tomma när regeringen tillträdde 2014. Under förra mandatperioden tog vi målet om att minska utsläppen i transportsektorn till 70 procent genom Miljömålsberedningen. Vi antog klimatlagen. Vi tillsatte Klimatpolitiska rådet, som nu har kommit med sin första rapport. Vi genomdrev och lyckades i Bryssel få igenom reduktionsplikten för bränslesektorn, det så kallade bränslebytet, som innebär att vi nu tvingar in förnybart i bensin- och dieseltankarna. Vi genomdrev också en bonus-malus-reform för nya bilar; vi skärper kraven väsentligt för bonusbilar och höjer skatten på de bilar som släpper ut.

Det här är reformer som det har tagit lång tid att få igenom i Sveriges riksdag. Jag vill nu särskilt vända mig till Jessica Rosencrantz. Hade vi börjat med en omställning av transportsektorn för länge sedan, när ni satt i regering, är det uppenbart att det inte hade varit så bråttom att få ned utsläppen som det är nu. Det fanns inga reformer på plats. Det fanns inte ens några mål som vi var tvungna att vara på väg mot. Detta var vi tvungna att jobba med under förra mandatperioden.

Arbetet för att få ned utsläppen kan i princip delas in i tre sektorer. En av dem handlar om att vi måste öka inblandningen av förnybart i bensin och diesel. Vi har nu på plats en lag om bränslebytet. Jens Holm frågar vad som kommer att hända med det. Enligt januariavtalet ska ambitionen i reduktionsplikten eller bränslebytet öka. Det ska vi slå fast redan under 2019. Nu finns det en indikativ målnivå om att minska utsläppen med 40 procent inom bensin och diesel till 2030. Vi får se om vi kommer att behöva öka den nivån och framför allt öka inblandningsnivån. Naturvårdsverket och Trafikverket har båda slagit fast att vi med de åtgärder och styrmedel som vi redan har på plats kommer att klara målet om minus 70 procent ungefär till hälften.

Vi är inte helt utan styrmedel, tvärtom. Det är bara det att de styrmedel som vi har infört tar tid innan de börjar ge verkan. Vi har ett utsläppsgap på 6-7 miljoner ton för att nå målet till 2030. Jag ser att det målet är helt möjligt att nå.

Det kan för det första ske genom ökad inblandning av förnybart i bensin och diesel, för det andra genom ökad elektrifiering och för det tredje genom transporteffektivisering. Här säger Trafikverket att biltrafiken kan minska med 27-40 procent till 2030 utan minskad tillgänglighet bara vi har mer transporteffektiva lösningar.

Vi är inne i ett paradigmskifte när det gäller både teknik och energiförsörjning. Jag delar inte Jessica Rosencrantz oro för elförsörjningen. Vi står inför ett paradigmskifte där vi ser hur förnybart exploderar och där människor kan producera sin egen el. Det gäller inte minst till transportsektorn och bilsektorn. Där kommer överföring, smarta elnät och smarta logistiklösningar, inte minst med automatisering, att bidra till effektiviseringen.

Herr talman! Det är precis som ministern säger. Ny teknik räcker inte, utan vi behöver bygga ett transporteffektivt samhälle. Vi behöver i grunden skapa ett samhälle där kollektivtrafik, gång och cykel har företräde framför exempelvis bilism.

Det var därför jag ställde frågan om infrastrukturplaneringen som ministern inte svarade på. Ministern får gärna svara på den. Hur kommer det sig att regeringen 2019, med klimatlag och när vi egentligen vet allting, fortfarande planerar för nya motorvägar? Det sker trots att Naturvårdsverket och Klimatpolitiska rådet kritiserar att vi i infrastrukturplaneringen inte tar med de klimatpolitiska målen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En väldigt rak fråga i det sammanhanget är: Anser ministern att det är förenligt med klimatmålen att bygga Tvärförbindelse Södertörn här i Stockholm för 10 miljarder kronor, vilket kommer att öka vägtrafiken och därmed utsläppen?

Kopplat till hur vi bygger ett transporteffektivt samhälle finns frågan om kollektivtrafiken. Jag tycker ibland att den glöms bort. Det är visserligen en regional och lokal fråga. Men självklart kan vi från riksdag och regering underlätta för ökat kollektivt resande. Jag anser att det är oroande att priset för att resa kollektivt har ökat mer än dubbelt så mycket jämfört med andra prisökningar i samhället. Kan vi här göra det billigare och smidigare att resa kollektivt, Isabella Lövin?

Jag välkomnar det som ministern svarar på våra interpellationer. Isabella Lövin sa att det ska investeras i produktion och distribution av biogas. Det är väldigt bra att främja biogasen. Det är bra att ministern säger att det ska investeras i produktionen. Men vem är det som ska investera i produktion av biogas och, framför allt, hur ska vi främja den produktionen?

Herr talman! Jag tror att en sådan storskalig produktion av biogas inte kan göras på annat sätt än att vi går in med statliga subventioner för att få igång en sådan produktion. Sedan kan den nog stå på egna ben efter ett antal år. Tycker ministern att det vore bra med någon form av investeringsstöd för att få igång storskalig produktion av hållbar biogas?

Herr talman! När man tittar på svaren från ministern är egentligen allting det som står i det så kallade januariavtalet, överenskommelsen med Centerpartiet och Liberalerna. Jag måste fråga ministern: Finns det några konkreta förslag för att minska utsläppen från transportsektorn som ministern har som ligger utanför januariavtalet, för jag tror inte att januariavtalet räcker till? Kan ministern ge några konkreta exempel på åtgärder som ligger utanför samarbetet med Centerpartiet och Liberalerna? Det behövs verkligen.

Herr talman! Tack, statsrådet! Jag noterar att statsrådet gärna pekar finger åt tidigare regeringar. Det blir en ganska beklaglig debatt i slutändan där alla kan skylla ifrån sig på alla historiskt. Jag kan konstatera att FFF-utredningen om fossilfrihet på väg togs fram av alliansregeringen och var det kanske viktigaste av startskotten för att få igång ett riktigt arbete vad gäller utsläppen från transportsektorn.

Ännu mer bekymrande är det att konstatera att statsrådet inte delar min oro för energiförsörjningen i Sverige. Detta är i en tid när vi får varningar från alla håll och kanter från industrin, städer och orter runt om i Sverige som tackar nej företagsetableringar. De kan inte bygga ut laddstolpar i Mälardalen för att elen inte räcker till. I det läget delar inte statsrådet min oro för energiförsörjningen.

Det finns en bred samstämmighet om att det är elektrifieringen som är en stor del, för att inte säga den största delen, av lösningen för att transportsektorn ska bli fossilfri. Att man i det läget inte kan bygga ut laddstolpar eller på andra sätt se till att få på plats ny teknik för elektrifierade transporter är bekymmersamt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När till och med FN:s klimatpanel i sina huvudscenarier beskriver att en kraftigt ökad kärnkraft inkluderas för att nå våra klimatmål i världen ser vi att regeringen med Miljöpartiet i spetsen går i motsatt riktning och snarare vill montera ned de 40 procent som kärnkraften står för i Sverige. Samtidigt ser vi att energin kommer att behöva öka med 30 procent utifrån dagens nivåer för att lyckas elektrifiera industri och transporter.

Jag noterar att statsrådet svarar att hon inte delar min oro för energiförsörjningen. Då blir såklart min fråga om det är regeringens bedömning att energiförsörjningen inte är ett problem i Sverige i dag. Jag upprepar frågan: Har regeringen gjort någon analys av och har man någon färdplan för hur vi ska lyckas med att elektrifiera industri och transporter?

Hur ska vi lyckas ersättas både dagens 40-procentiga kärnkraft och också öka energiproduktionen med 30 procent? Finns det en analys bakom hur vi ska kunna elektrifiera våra vägtransporter, eller är det ett önsketänkande från regeringens sida?

Herr talman! Nu börjar frågeställarna glida över på hela Sveriges energiförsörjning. Jag trodde att vi talade om transportsektorn. Det är klart att vi har en utmaning, framför allt när det handlar om kraftnätet och distribution. Där behöver vi bygga ut mer överföringskapacitet i landet så att vi ska klara ett förnybart energisystem.

Såvitt jag vet står Moderaterna fortfarande bakom energiöverenskommelsen där vi har ett mål om 100 procent förnybart till 2040. Tills annat meddelas är det vad riksdagen står bakom. Det har nu också möjliggjort att exempelvis vindkraften byggs ut i Sverige. Den kommer att stå för 25 procent av Sveriges elförsörjning inom fyra år. Om vi inte drar undan incitamenten för vindkraften beräknas den kunna stå för 50 procent av Sveriges elförsörjning till just 2040.

Vi har 40 procent förnybar vattenkraft. Det är inte så att vi förbjuder ny kärnkraft i energiöverenskommelsen. Det tror jag att Jessica Rosencrantz vet. Vad vi säger är att vi inte ska gå in med enormt stora subventioner till att bygga ny kärnkraft. Nedläggningen av Ringhals 1 och 2 beror på att de är föråldrade och osäkra. Att uppdatera de reaktorerna skulle kosta 1-1 ½ miljard per reaktor. Sverige har i dag ett energiöverskott. Vi är nettoexportörer av el.

Det är därför jag säger att jag inte i närtid är orolig för Sveriges energiförsörjning. Vi behöver dock stabila förutsättningar för våra kraftbolag och för energisektorn, och det kan vi åstadkomma genom politiken. Vad energiöverenskommelsen har gjort är att frisläppa en enormt stor investeringsvilja hos kraftindustrin där man vet att det finns en stabil förutsättning för de investeringar som behöver göras här och nu.

Om vi nu gör allting väldigt osäkert kanske vi bromsar upp dessa investeringar med följden att skattebetalarna sedan kommer att behöva gå in med mångmiljardbelopp för att investera i osäker kärnkraft som, om vi tar ett sådant beslut, förmodligen inte kommer att kunna vara färdigbyggd på flera decennier. Det är erfarenheten från Finland, och det är erfarenheten från Storbritannien. Jag tycker därför att det som Jessica Rosencrantz säger leder väldigt fel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag delar Jens Holms otålighet, och jag är väldigt glad över att siffror i dag visar att exempelvis flygresandet i Sverige har gått ned med nästan 5 procent första kvartalet. Detta visar på hur viktigt det är med beteendeförändringar och att vi lyfter upp problematiken på bordet.

När det gäller de preliminära siffrorna för ökning i godstrafiken under förra året är jag övertygad om att transportköparna måste ta ett större ansvar. Vi måste lyfta upp att det här är ett problem, och de som köper transporter måste också vara villiga att betala något mer för att transporten ska gå på järnväg och inte på tunga långtradare.

När det gäller vägslitageavgift står det i januariavtalet att vi ska ha en miljöstörande avgift eller skatt som ersätter Eurovinjetten.

Angående infrastrukturplaneringen är vi överens om att vi behöver se över all relevant lagstiftning så att den är kompatibel och går hand i hand med klimatlagen. Vi kan inte styra åt olika håll, för då kommer vi inte att komma fram.

Därför är det viktigt att vi tittar på alla beslut, men jag vill också påpeka att infrastrukturramen har historiskt höga investeringar i just kollektivtrafik och järnväg.

(TALMANNEN: Som statsrådet noterade handlar debatten om utsläpp från vägtrafiken.)

Herr talman! Tack för det påpekandet! Kärnkraftsdebatten kan vi ta någon annan gång. Det är så otroligt viktigt att fokusera på minskade utsläpp från vägtrafiken, och det är oroväckande att de ökade förra året.

Jag tackar för svaret från ministern angående infrastrukturplaneringen. Jag tolkar det som att det finns möjligheter att stoppa ett projekt som Tvärförbindelse Södertörn om det visar sig att det spräcker våra klimatmål. Jag hoppas också på en framtida infrastrukturplan med investeringar som helt och hållet har integrerat våra klimatmål.

Jag hoppas även på ett tydligare styrsystem för kollektivtrafiken så att vi kan göra den billigare och mer tillgänglig för människor så att vi kan resa mer kollektivt.

När det gäller frågan om förnybara biodrivmedel och hur vi ska kunna producera dem, i synnerhet biogasen, har jag fortfarande inte fått svar. Jag hoppas på någon form av produktionsstöd från centralt håll så att vi kan bygga upp en inhemsk marknad för biogas.

I ljuset av det är det också viktigt att regeringen, och ministern i synnerhet, tar strid i Bryssel för att vi ska kunna ha en fortsatt skattenedsättning på förnybara biodrivmedel. Detta har vi inte fått något svar på än så länge, men ministern har fortfarande chansen att svara på det.

Överlag tycker jag att det har varit en klargörande debatt som visar att vi måste fortsätta att trycka på regeringen för fler åtgärder som kan minska utsläppen från transportsektorn. Det som står i januariöverenskommelsen räcker inte på långa vägar. Vi behöver fler åtgärder för att minska dessa utsläpp, och jag hoppas på det i framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Avslutningsvis kan jag säga att jag blir bekymrad när vi kommer längre från att nå våra klimatmål för varje år som går. Med regeringens vårändringsbudget återgår vi till en spretig symbolpolitik, där som sagt sju av åtta åtgärder från regeringens sida tidigare har kritiserats av expertmyndigheterna för bristande effektivitet.

Vi ser att det som regeringen satsar kanske mest pengar på, Klimatklivet, har dömts ut av Riksrevisionen för att "stödet inte är en del av en kostnadseffektiv styrmedelskombination för att nå det svenska klimatmålet till 2030". Det är ganska starka ord från Riksrevisionen.

Samtidigt som vi ser denna återgång till en spretig symbolpolitik som för oss längre från våra klimatmål kan jag efter dagens debatt konstatera att det trots allt saknas ett helhetsperspektiv kring hur vi ska nå både ökad biodrivmedelsanvändning, om jag återvänder till Jens Holms många frågor, och inte minst hur vi ska kunna uppnå en elektrifiering av transportsektorn.

Regeringen avskaffar den satsning på laddstolpar längs med Sveriges vägar som vi i Moderaterna och Kristdemokraterna har med i vår budget. Samtidigt tar man inte riktigt oron på allvar från de många delar av landet som rapporterar att man på sina håll inte kan bygga ut laddstolpar på grund av elbrist i systemet i dag. I det längre perspektivet saknas analys av hur vi på riktigt kan säkerställa att det finns tillräckligt mycket el och energi för att 2030 ha helt eller delvis elektrifierade transporter.

Det är alltså ett medskick till regeringen att ta den här frågan på större allvar än vad jag upplever att man gör i dag och att gärna återkomma till riksdagen med en samlad plan och strategi för hur vi på riktigt kan elektrifiera vår transportsektor. Det krävs om vi ska vända på utvecklingen som den ser ut i dag och faktiskt komma närmare klimatmålen och inte längre ifrån dem.

Herr talman! Att få ned utsläppen från transportsektorn handlar om tre olika delar. Vi har en plan för hur vi ska få ned utsläppen med 70 procent, och vi är halvvägs där med de styrmedel som vi har i dag. Vi behöver öka ambitionen i reduktionsplikten, och detta är regeringen på väg att se över. Vi behöver fortsätta att bygga ut laddinfrastrukturen i hela landet och också effektivisera bonus-malus-systemet och se till så att vi får över mer transporter på kollektivtrafik genom det tredje benet, som är effektivisering.

Jag tror att om vi med gemensamma ansträngningar arbetar åt det hållet så kommer vi att komma dit. Det kommer att vara tufft. Vi har börjat alldeles för sent. Men under den förra mandatperioden lade vi grunden till reformer som gör att vi på alla de tre benen kommer att kunna minska utsläppen.

Stadsmiljöavtalen kommer nu också att inkludera godstransporter inom städerna. Vi har en miljökompensation för dem som flyttar över gods från långtradare till järnväg för att göra det mer attraktivt. Vi tillsätter en nationell samordnare för att se till att få mer smarta intermodala sätt att flytta över gods från vägar till sjöfart och järnväg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har en strategi för hur vi ska nå dit, och jag och infrastrukturministern kommer att sätta oss ned med alla aktörer för att se hur vi kan få ännu större fart i omställningsarbetet. Jag noterar att åkeribranschen i förra veckan lanserade Fair Transport. Bättre miljöupphandlingar i transporter tror jag blir en väldigt viktig del.

Biogasen ger vi redan stöd till genom Klimatklivet, och det kommer vi att fortsätta att göra.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.