Ökade drivkrafter för ett längre arbetsliv

Herr talman! Lotta Finstorp har frågat mig vad som gjorts och vilka förslag som lämnats med anledning av riksdagens tillkännagivande om att öka drivkrafterna för ett längre arbetsliv. Som Lotta Finstorp konstaterar är det en fråga som ligger inom ramen för pensionsöverenskommelsen. Det är nu sex partier som står bakom överenskommelsen, och det innebär att sex partier måste vara överens för att ändra överenskommelsen.

I Pensionsgruppen, som har i uppdrag att vårda överenskommelsen och pensionssystemet, finns en samsyn om behovet av ett längre arbetsliv för att upprätthålla rimliga pensionsnivåer men också för att klara välfärden. Det finns alltså inga åsiktsskillnader om behovet av ett längre arbetsliv eller om att åtgärder behöver vidtas.

Pensionsåldersutredningen har på Pensionsgruppens uppdrag utrett frågan och konstaterat att det behövs åtgärder inom flera områden, främst i fråga om höjda åldersgränser och arbetsmiljö. Det behövs således en mängd olika åtgärder som kommer att beröra flera områden och många människors arbetsliv och livsval. Det gäller därför att göra rätt saker och framför allt åstadkomma en helhetslösning.

Höjda åldersgränser måste matchas av faktiska möjligheter att kunna arbeta längre. Detta görs bland annat genom satsningar på arbetsmiljö, åtgärder mot åldersdiskriminering och ökade möjligheter till kompetenshöjning under hela arbetslivet. Ett längre arbetsliv kan naturligtvis åstadkommas både genom att människor börjar arbeta tidigare och genom att de lämnar arbetskraften vid en högre ålder.

På arbetsmarknaden finns en mängd avtal som på olika sätt är knutna till åldern 65 år och som berör de allra flesta i arbetskraften. Bakom avtalen står arbetsmarknadens parter, och de är därför starkt berörda av förändringar som syftar till att förlänga arbetslivet. För ett bra och förankrat resultat bör därför arbetet för ett längre arbetsliv bedrivas brett och nära arbetsmarknadens parter. Pensionsgruppen, med företrädare för partierna bakom pensionsöverenskommelsen, är därför överens om att inleda arbetet med en dialog med parterna.

I juni 2015 påbörjades det med ett seminarium med bland andra Pensionsgruppen och arbetsmarknadens parter. Jag har nu utsett två fackligt och politiskt erfarna personer som under det närmaste halvåret ska föra samtal med parterna i syfte att utreda förutsättningar för att så långt det bara är möjligt finna arbetssätt och lösningar som kan genomföras med så brett stöd som möjligt. I början av hösten 2016 kommer Pensionsgruppen att utvärdera resultatet av denna dialog, och partierna planerar därefter att gemensamt ta ställning till en åtgärdsplan för det fortsatta arbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack för svaret, ministern! Att ha ett längre arbetsliv är nog en ödesfråga för att vi ska klara välfärden framgent. Därför är det positivt att det har utsetts samtalspartner och att dialogen ska föras och snart påbörjas, vad jag förstod av svaret.

När en regering väljer att höja eller sänka skatter eller avgifter kan syftet vara att förbättra statens finanser eller att signalera till samhällets olika delar att ändra beteenden. Att höja bensinskatten görs för att minska bilåkandet. Att höja tobaksskatten görs för att minska den konsumtionen.

Om man höjer skatten på arbetande seniorer följer det väl samma logik, tänker jag. Regeringen vill alltså att färre seniorer ska arbeta eftersom löneskatten nu är höjd sedan den 1 januari. Effekten kan bli att man gör det dyrare för seniorer att arbeta vidare. Det blir helt fel åtgärd om man vill få människor att ha ett längre arbetsliv.

Det verkar rent kontraproduktivt och inte helt genomtänkt att säga att man gärna vill att fler ska arbeta längre och samtidigt bestraffa dem ekonomiskt. Det verkar inte helt logiskt. Jag hoppas att ministern kommer att vidareutveckla det senare i debatten.

Riksdagens utredningstjänst har granskat hur löneskatten skulle slå mot egenföretagare, och nu slår eftersom den är höjd. Det gäller dem som har företag men också företag med äldre anställda. 300 000 pensionärer som fortfarande jobbar får en skattesmäll på över 1,8 miljarder årligen. Det handlar om 5 300 kronor extra i snitt för egenföretagaren och 6 500 kronor i snitt i högre skatt per anställd 65-plussare.

Det är ett ordentligt avsteg från Socialdemokraternas vallöfte om sänkt skatt till alla. Det riskerar också att leda till färre arbetade timmar. Det vi behöver i Sverige är fler människor som arbetar, och vi behöver ha fler arbetade timmar.

Att fler människor som passerat 65-årsåldern jobbar är positivt både för den enskilde och för samhället och pensionssystemet. Det är viktigt att den utvecklingen fortsätter. Därför har vi moderater ett antal förslag på hur man skulle kunna göra för att få en stimulans så att äldre arbetar kvar längre. Det gäller till exempel det dubbla jobbskatteavdraget, som införs för dem som är över 65 år och jobbar. Det handlar om att man i stället sätter den gränsen vid 64 år för att få den ytterligare stimulansen.

Vi vill även att människor ska ha rätt att jobba till 69 års ålder jämfört med dagens 67 år. Det är inte alltid lätt för dem som har fyllt 65 att få stanna kvar tills de fyller 67; det vittnar många seniorer om. Då är det dags. Du fyller ju pension det här året, och då ska du gå i pension. Det är tårta och hej då. Det har blivit en norm, som är ganska outtalad, på arbetsmarknaden att man faktiskt går då.

Vi ser att sysselsättningen för dem som är över 65 har gått upp de senaste åren. Det behöver den fortsätta göra. Framför allt är det många som vill fortsätta arbeta. Jobben är grunden för vilken pension man ska få i framtiden. Som pensionssystemet är utformat gäller det dessutom att många människor arbetar så mycket de kan. Men det finns ett parti som vill arbeta mindre. Det är ministerns regeringskollegor, Miljöpartiet. Hur påverkar det välfärdens och pensionernas finansiering om vi ska jobba mindre?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar Lotta Finstorp för inlägget. Man kan väl säga, Lotta Finstorp, att frågan om ett längre arbetsliv är en komplex fråga med väldigt många dimensioner.

Jag ska kort beröra frågan om löneskatten, då jag är övertygad om att det kopplat till just den här debatten och just den här frågan faktiskt är ett av de mindre problemen. Den löneskatt som Lotta Finstorp refererar till innebär de facto fortfarande en väldigt god rabatt när det gäller att anställa dem som är över 65, vilket jag är övertygad om att Lotta Finstorp väl känner till. Men det är också så att vi övertog ett underskott från den borgerliga regeringen på närmare 75 miljarder. Det har naturligtvis gjort att regeringen har fått prioritera hårt i förhållande till vilka reformer vi har en möjlighet att genomföra och hur de ska finansieras, då vi också vill ta ett ansvar för Sveriges finanser.

Sedan gäller det frågan om ett längre arbetsliv. Som Lotta Finstorp själv refererar till är det en fråga där det krävs samsyn mellan de sex partier som står bakom pensionsöverenskommelsen. Själva grunden för att vi nu tittar vidare på frågan om ett längre arbetsliv bygger på en överenskommelse sluten mellan partierna bakom pensionsöverenskommelsen i mars 2014. I den överenskommelsen, som förhandlades, ingick bland annat en översyn av PPM-systemet som är pågående. Det ingick att förändra bromsen i pensionssystemet så att den skulle slå till mer sällan och vara mindre känslig. Det är också genomfört. I detta ingick den översyn av AP-fonderna och förändring av regelverket kring AP-fonderna som havererade före jul. I detta ingick också frågan om att arbeta vidare med ett längre arbetsliv.

De vägar som vi nu tar oss fram på i det här är noga förhandlade mellan våra olika partier.

Man kan säga att vi har en tudelning på den svenska arbetsmarknaden. Vi har en ganska stor grupp medarbetare på den svenska arbetsmarknaden som lämnar arbetsmarknaden i förtid. I hög utsträckning handlar det om kvinnor. I hög utsträckning handlar det om kvinnor som arbetar i den offentliga sektorn. Det första och största skälet till att man lämnar arbetsmarknaden i förtid är just ohälsa och att man inte klarar av att arbeta längre. Samtidigt har vi i andra ändan en stor grupp medborgare i Sverige som lever fler friska år, som lever längre och som bidrar till att medellivslängden i Sverige ökar med ungefär ett år per decennium.

Det här innebär att vi måste åstadkomma ett längre arbetsliv om vi ska kunna upprätthålla välfärden och goda pensioner. Men det är den här ekvationen vi måste lösa utan att samhället för våra pensionärer dras isär än mer. Det handlar om förbättrade arbetsmiljöåtgärder. Det handlar om att möjliggöra ett tidigare arbetsmarknadsinträde. Det handlar om att kanske åstadkomma fler arbetade timmar under vissa perioder i livet och färre på slutet för en del.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är den här ekvationen som vi nu har en dialog om med arbetsmarknadens parter. Förhoppningsvis ska vi få ihop ett bra paket som löser det här.

Herr talman! Jag instämmer helt i det ministern säger om att det är en väldigt komplex fråga. Det är precis som ministern säger. Vi måste också försöka få unga människor att börja jobba tidigare. Jag tror att medelåldern för när man börjar arbeta i dag är 28 år, efter examen. Det är underbart att unga människor åker ut i världen. Man förverkligar sig själv. Man kanske gör studieuppehåll eller börjar plugga senare. Men det tickar välfärdspengar för varje år som går. Det är absolut en sådan sak som måste finnas med i paketet. Den uppfattningen delar jag helt.

Men sedan handlar det om löneskatt och incitament för att arbetsgivarna ska tycka att det är bra att seniorerna är kvar och för att seniorerna ska vilja stanna kvar i stället för att gå i pension. Då måste det finnas incitament för de anställda, som ska slippa skatta bort det som de får för att de arbetar efter att de har uppnått pensionsåldern. Men också arbetsgivaren behöver en stimulans för att anställa eller ha kvar de seniorer som vill arbeta.

Det är verkligen ett komplext system. Jag vädjar till ministern: Man måste även se till incitamenten som gör att de friska engagerade pensionärerna vill arbeta kvar lite till.

Jag kommer från socialförvaltningen och socialtjänsten. Där är det otroligt tufft i dag med många nyutexaminerade som får jobba med väldigt svåra ärenden. Där skulle kanske de äldre socionomerna i kommunala sektorn, framför allt, i ett smart mentorssystem kunna stanna kvar. Det kanske bygger på att man måste gå ned i tid från det att man är 60 för att man ska orka vara kvar och lära upp de unga kollegor som kommer ut och vara ett stöd för dem. Det tror jag skulle vara oerhört viktigt och väsentligt för många, framför allt inom offentlig sektor.

Först och främst måste man analysera vad det är som gör att människor väljer eller tvingas välja ett förtida utträde ur arbetsmarknaden, till exempel på grund av ohälsa eller på grund av arbetsmiljöproblematiken. Det är en sak. Det är väldigt bra att man fortsättningsvis jobbar med att hitta bättre arbetsmiljöverktyg, till exempel föreskrifter för psykisk ohälsa. Men det kommer att ta ett antal år innan vi ser effekterna av det på arbetsmarknaden.

Jag tänker på dem som är seniorer i dag och som kanske snart går in i den gyllene åldern. För dem kommer det inte att hjälpa riktigt att arbetsmiljöfrågan lyfts upp ytterligare avseende psykisk ohälsa. Det måste till effekter nu. Löneskatt och dubblering av jobbskatteavdraget är incitament som gör att människor väljer att stanna kvar och att arbetsgivare kanske väljer att använda erfarna seniorer i mentorskap.

Sedan finns det en annan sak som måste förändras, och det är attityden. Det är väldigt svårt att politiskt fatta beslut om att människors attityd ska bli annorlunda. Men det handlar kanske om stimulanser från en regering som visar: Jo, vi behöver våra seniorer i arbetslivet. Det handlar om det som jag har nämnt tidigare om löneskatten, till exempel. Det är väldigt svårt att bli av med myter. Man hör argument om att den som fyller 65 måste träda tillbaka för att ge jobb åt de unga. Men jag har inte hittat någon forskning som tyder på att det finns en direktmatchning mellan den som går i pension och den unga som står utanför arbetsmarknaden. Jag skulle vilja att vi fortsätter diskutera just den saken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, Lotta Finstorp, för inspelen! Det är som sagt en komplex fråga. Jag har stora förhoppningar på de samtal som nu kommer att föras med arbetsmarknadens parter. De kommer att vara tidsbegränsade. De kan alltså inte pågå hur länge som helst. Jag uppfattar också att Pensionsgruppen nu har utsett två personer som har en bredd som gör att de här samtalen kan bli väldigt bra.

Vi har ju en enormt stark norm i Sverige att gå vid 65 som alltjämt är väldigt styrande. Ska man se på den fråga som Lotta Finstorp lyfter upp som handlar om inställningen till äldre arbetskraft skulle jag vilja säga att vi i Sverige har en resa att göra, för inte minst våra arbetsgivare har många gånger inställningen till den äldre arbetskraften att man vill att de ska lämna arbetsmarknaden.

Sett ur ett internationellt perspektiv kan man som sagt tycka att det är ett oerhört slöseri att människor ska gå vid 61, 62, 63 eller 65 år - människor som har många friska år kvar varav många de facto vill fortsätta dela med sig av sin kompetens, kanske på det sätt som Lotta Finstorp är inne på och där vi inte har varit så framgångsrika. Det handlar om att hitta kloka och smarta lösningar för att dels växla över kompetens från äldre till yngre arbetskraft under de där sista åren på arbetsmarknaden, dels att på det sättet verkligen tillvarata den äldre arbetskraftens kompetens.

Jag har heller aldrig sett en forskningsrapport som på något sätt stöder att de äldre arbetstagarna på den svenska arbetsmarknaden skulle stå i vägen för de unga - definitivt inte och framför allt inte inom den offentliga sektorn, där vi nu har ett enormt ackord framför oss. Vi kommer att behöva väldigt många nya medarbetare inom alla upptänkliga tjänster inom den offentliga sektorn, vilket vi inte minst ser kopplat till det exempel som Lotta Finstorp själv lyfter upp med behovet av fler socionomer. Jag har sett att en del kommuner har börjat plocka in pensionerade medarbetare igen och använda dem i verksamheten. Vi börjar också få ett fenomen med så kallade stafettsocionomer som är väldigt intressant och väldigt kostsamt, kan man väl säga.

Jag tror att det finns någonting viktigt i att vi står här i dag och talar om den här frågan. Det är också viktigt att det under den tid som vi nu har processen i Pensionsgruppen runt dessa frågor försiggår en mer offentlig diskussion och debatt kring frågan om ett längre arbetsliv. Det innebär nämligen också att det sker en förflyttning när det gäller människors syn på en fråga som av många upplevs som väldigt känslig. Jag tycker att man har märkt det i opinionen bara de senaste åren.

Det handlar om att vi politiskt inte ska förenkla det alltför mycket utan faktiskt ha respekt för att det ser olika ut. Det är inte bara en åtgärd som kommer att lösa den här problematiken, utan det kommer att vara en helhet som kommer att innebära insatser kring arbetsmiljöfrågorna. Vi har också frågan om huruvida och på vilket sätt socialförsäkringarna behöver följa med en eventuellt höjd pensionsålder och kostnaden för det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Att hitta smarta lösningar och incitament som blir drivkrafter till att arbeta längre tror jag är nyckelfrågan i det hela. Att sedan få upp opinionen och få det till att bli en samhällsfråga på mångas läppar tror jag också är viktigt. Där äger framför allt regeringen frågan, men även vi andra från alla politiska partier skulle behöva lyfta detta, för det handlar om hur vi ska klara välfärdens utmaningar framöver.

Samtliga allianspartier står bakom det förslag som jag pratar om, det vill säga det utökade jobbskatteavdraget för dem mellan 64 och 67 år. Det är ett incitament för den enskilde. Förslaget bygger på den modell som den borgerliga regeringen införde som gav lägre skatt för dem som fortsätter jobba efter 65 år, men vi ser nu att vi skulle vilja sätta det vid 64 år.

Flera studier visar att var fjärde pensionär vill återgå till arbetslivet i någon form. Jag tog del av någonting som SPF Seniorerna har tagit fram. De vill att åldersgränserna på arbetsmarknaden avskaffas, reglerna mot åldersdiskriminering skärps och att incitament skapas för att företag ska behålla och rekrytera seniorer. Alla tjänar på om fler seniorer kan arbeta.

Jag tycker att det är ett intressant och lite radikalt förslag, och jag skulle vilja höra vad ministern anser om det.

I ministerns svar står det att man har tagit fram åtgärder mot åldersdiskriminering. Jag skulle gärna vilja höra vad det är för någonting som regeringen har tagit fram.

Många seniorer arbetar inom RUT- och ROT-sektorn. Det blir jättekonstigt om man gör ad hoc-lösningar, för även dessa jobb - att kunna jobba med seniorverksamhet - ingår egentligen i ett sammantaget längre arbetsliv. Det vill jag höra lite mer om från ministern.

Herr talman! Tack, Lotta Finstorp, för det inspelet! När det gäller åtgärder mot åldersdiskriminering tror jag att det i svaret är uttryckt som att en helhetslösning också behöver innehålla det. Vi har inte under den tid som jag har suttit som minister lagt fram några ytterligare sådana åtgärder.

Det är också så att regeringen har behållit en förmånlig löneskatt för äldre arbetskraft, om än inte lika förmånlig som den var innan. Men det är trots allt så att det fortfarande är en subvention för äldre arbetskraft. Likadant är det med jobbskatteavdraget för äldre.

Jag är dock övertygad om att om alla de fyra borgerliga partierna har ett förslag som man är väldigt intresserad av och som man tror skulle gynna den här frågan så kommer det också att föras fram och finnas med i de diskussioner som vi kommer att ha kring ett längre arbetsliv. Där kommer vi att väga olika åtgärder mot varandra för att förhoppningsvis få ihop ett helhetspaket.

Sedan är det väl ingen hemlighet att detta är en väldigt känslig fråga. Jag tror att det är därför som det har tagit så lång tid att komma fram från det att man började diskutera frågan i Pensionsgruppen till där vi är i dag. Jag tycker dock, som jag också sa i mitt tidigare inlägg, att frågan har förflyttat sig framåt och att det finns en djupare förståelse från många aktörer kring arbetsmarknaden i dag om behovet.

Samtidigt är det också så att en fråga som inte är löst och som kommer att vara viktig i förhållande till det här är förhållandet mellan tjänstepensionerna och en eventuellt förändrad pensionsålder och de incitament att lämna arbetsmarknaden tidigare som finns där. Jag är övertygad om att även detta kommer att vara en del i de diskussioner som nu kommer att föras med arbetsmarknadens parter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tackar för en bra debatt!

Överläggningen var härmed avslutad.