Ökad ohälsa bland kvinnor som arbetar i tjänstesektorn

Fru talman! Maria Stenberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra arbetsvillkoren och arbetsmiljön för anställda inom tjänstesektorn. Regeringens ambition är att arbetsvillkoren och arbetsmiljön ska vara goda inom arbetsmarknadens samtliga sektorer. Lagstiftningen inom arbetsmiljöområdet är allmänt utformad just för att gälla hela arbetslivet med dess skilda verksamhetsgrenar och skiftande arbetsformer. Även på arbetsrättens område är detta utgångspunkten. Stora delar av arbetsrätten är dessutom möjlig att göra avsteg ifrån genom kollektivavtal, för att på så sätt möjliggöra anpassningar där det är lämpligt. Det utesluter självklart inte att även riktade insatser för att möta särskilda problem inom arbetsmiljöområdet görs. Arbetsmiljöverkets inspektionsverksamhet inriktas till exempel i huvudsak på att nå de arbetsplatser som bedöms vara riskutsatta. Myndigheten arbetar även i projekt och kampanjer som berör särskilda problem eller branscher. Det är glädjande att kunna konstatera att myndigheten under senare år har lyckats öka effektiviteten så att allt fler arbetsplatser kan nås. Regeringen har också tagit initiativ till särskilda satsningar som i hög grad berör den kvinnodominerade tjänstesektorn. Arbetsmiljöverket har på uppdrag av regeringen genomfört insatser för att minska riskerna för hot och våld. Satsningen har omfattat såväl privat som offentlig tjänstesektor. De kunskaper och erfarenheter som satsningen gett kommer nu fortsättningsvis att integreras i myndighetens ordinarie verksamhet. Arbetsmiljöverket har också getts ett särskilt uppdrag i syfte att utveckla och genomföra särskilda aktiviteter för att förbättra arbetsmiljön för kvinnor. Uppdraget, som ska pågå under perioden 2011-2014, ska fokusera på att förebygga belastningsskador. Totalt har 20,5 miljoner kronor avsatts för genomförandet. Jag vill också i detta sammanhang nämna att regeringen har beslutat att tillsätta en delegation för jämställdhet i arbetslivet. Delegationen ska sammanställa och tillgängliggöra kunskap om kvinnors och mäns olika villkor och möjligheter i arbetslivet och de förhållanden som ligger till grund för skillnaderna. Den könsmässigt tudelade arbetsmarknaden och problem som hänger samman med denna är en viktig fråga för delegationen. När det gäller otrygga anställningsformer kan konstateras att regeringens uppfattning är att tillsvidareanställningar ska vara grunden på arbetsmarknaden. Samtidigt spelar också tidsbegränsade anställningar en viktig roll. Samtidigt som tidsbegränsade anställningar kan vara en viktig bro in i arbetslivet är det viktigt att de inte missbrukas. En departementspromemoria (Ds 2011:22) med bland annat förslag till en ändring i anställningsskyddslagen remitterades förra året. Syftet var att klargöra rättsläget när det gäller skyddet för anställda med tidsbegränsade anställningar som kombineras med varandra på ett sätt som utgör missbruk från arbetsgivarens sida. Resultatet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Fru talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret och ser fram emot debatten. Många människor som jobbar i den privata och offentliga tjänstesektorn gillar sina jobb, ser sina yrkesval som en självklarhet och trivs på jobbet. Valet av yrke i tjänstesektorn har säkert att göra med att det handlar om att man får en möjlighet att jobba nära andra människor. I den politiska debatten brukar vi ibland säga att de här yrkena är de kvinnodominerade yrkena, och det är sant. Men i många av yrkena i tjänstesektorn finns även många unga och många invandrare. De människor som jobbar i tjänstesektorn jobbar med allt, alltifrån människor som är i kris eller i behov av vård till i vissa fall människor som rent allmänt bara har det trevligt en kväll på krogen. Men det finns också anställda i tjänstesektorn som vi aldrig ser eller möter, och i många fall har vi inte den blekaste aning om hur dessa löntagares arbetsmiljö eller anställningsvillkor ser ut. Om vi ska vara riktigt ärliga, handen på hjärtat, hur många av oss funderar på eller vet hur städaren i tunnelbanan är anställd, vilken tidspress en anställd på ett callcenterföretag har på jobbet varje dag eller vad det innebär för din egen hälsa och ditt välbefinnande när du på jobbet tvingas lämna besked om indragen a-kassa eller sjukersättning? Med det sagt - till er som eventuellt lyssnar nu trots att det snart är midsommar - förstår man att tjänstesektorn är stor, med många olika verksamheter och många olika yrkeskategorier. Därför tycker jag att vi behöver diskutera och debattera hur villkoren ser ut för de människor som jobbar i dessa branscher. Det finns allt ifrån socialsekreterare till fastighetsskötare, affärsbiträden, undersköterskor och de som jobbar inom hotell- och restaurangbranschen. Det är deras villkor och deras arbetsmiljö som interpellationen handlar om, och både hur det påverkar deras privata hälsa och hur arbetet påverkar hälsan på jobbet. Jag ser en risk i att det kommer en ny våg av sjukskrivningar i just dessa branscher. Här är många kvinnor anställda, och det skulle vara oerhört olyckligt om vi återigen hamnade i en sjukskrivningsvåg av kvinnor som vi hade efter 90-talet. Hur det än är har också anställningsvillkoren en del i hur man upplever sin egen hälsa, och i just tjänstesektorn ser vi en tendens till att det finns väldigt många otrygga anställningsformer, som i vissa fall kan staplas på varandra. Det är klart att det påverkar. Det finns, som sagt var, många kvinnor, unga och invandrare i de här branscherna. Även om arbetsmarknadsministern i sitt svar på min interpellation säger att regeringens ambition är att arbetet och arbetsmiljöarbetet ska vara gott vet vi att det till syvende och sist finns alltför många otrygga anställningsformer. Frågan blir lite grann om regeringen har tänkt rensa upp bland de otrygga anställningsformerna. Det kan regeringen göra om man har den ambitionen. Nu vet jag att arbetsmarknadsministern i sitt svar sade att regeringen utreder det, men frågan kvarstår: Tänker regeringen rensa upp bland de otrygga anställningsformer som är en bidragande orsak till att det finns en ohälsa på våra arbetsplatser?

Fru talman! Tack för interpellationen som berör ett väldigt viktigt område! Jag vill passa på att göra ett förtydligande när det gäller visstidsanställningar. Jag nämnde att vi bereder frågan i en tidigare departementsskrivelse. Vi kommer att remittera en ny departementsskrivelse redan den 25 juni med förslag till ändringar i lagen om anställningsskydd som syftar till att stärka skyddet för arbetstagare med tidsbegränsade anställningar och att säkerställa att svensk rätt överensstämmer med EU:s visstidsdirektiv. Förslaget är lite annorlunda formulerat, men det är ännu inte offentligt. Ni kommer att få ta del av det i slutet av juni. Jag delar interpellantens uppfattning att det vore oerhört olyckligt om det skulle bli en ny våg av sjukskrivningar. Därför måste vi ta arbetsmiljöfrågorna på väldigt stort allvar. Senast i dag läste jag en enkät från AFA Försäkring om hot och våld som drabbar särskilt kvinnor inom vård- och omsorgsyrkena. Det var en skrämmande läsning. Det är två tredjedelar av kvinnorna som utsätts för allvarlig brottslighet på sin arbetsplats. Det som var kännetecknande i den här studien var att det var framför allt unga och ganska oerfarna personer som blev utsatta. Då tänker jag att det måste finnas väldigt mycket av introduktion, utbildning och olika strategier för att förebygga den typen av hot och våld som man kan drabbas av inom åldringsvården och hemtjänsten. Framför allt var det vårdbiträden, undersköterskor och mentalskötare som var drabbade. Då finns det väldigt mycket mer som behöver göras av arbetsmarknadens parter. Det pågår också ett arbete mellan SKL och facken på kommunal- och landstingssidan där det finns en enighet om att man vill förebygga den här typen av ohälsa, olycksfall och skador. Det välkomnar jag. Det är oerhört viktigt. Det är viktigt av många skäl. Framför allt är det viktigt för att de som jobbar inom de här viktiga yrkena ska ha en trygg och säker arbetsmiljö. Men det är också viktigt om kommuner och landsting ska kunna rekrytera personer. Man står inför en situation där man behöver rekrytera 420 000 medarbetare fram till 2020. Samtidigt vet vi att allt färre ungdomar söker till omvårdnadsprogram. Då måste man göra de här jobben attraktiva, och i det ligger en god och trygg arbetsmiljö och trygga anställningsförhållanden. Jag delar interpellantens uppfattning att detta är en viktig fråga för framtiden. Det är viktigt att man anstränger sig, både myndigheten i sin inspektionsverksamhet och arbetsmarknadens parter ute i våra kommuner och landsting, för att ta ett par exempel. Ingen ska behöva bli skadad eller hotad på sitt arbete. Det är min fasta övertygelse.

Fru talman! Jag tänkte plocka upp tråden där arbetsmarknadsministern lämnade den när det gäller anställningar inom kommun- och landstingsvärlden. Jag har en tidning som ligger här som heter Dagens Samhälle med en stor rubrik som säger att antalet otrygga anställningar ökar inom kommunsektorn och att det är ett stort bekymmer. Det är inte bara otryggheten att aldrig veta om du får ett jobb dagen efter, om du måste sluta om en månad och så vidare. De människor som jobbar i den här tjänstesektorn jobbar väldigt nära människor. Det innebär en ganska stor press i dag, för många av dem som jobbar känner nog att de har ett ansvar att vid minskade ekonomiska ramar och med färre personer freda den man jobbar för, en vårdtagare, en busschaufför eller vad det kan vara. Det är ett stressmoment, och det kan vi konstatera rent krasst. Ministern sade i sitt svar att det kanske inte bedrivs tillräckligt mycket forskning i Sverige i dag. Kanske sker inte de ohippa forskningarna som handlar om städbranschen, om hur fastighetsskötarna och busschaufförerna har det på sina jobb - det som är arbetsplatsnära forskning som skulle kunna ge politiken fler verktyg för att kunna fatta bättre beslut när det gäller det som gör att människor blir sjuka på jobben. Jag har läst en bok av Annika Härenstam. Hon är professor vid institutionen för arbetsvetenskap på Göteborgs universitet. Hon skriver i sin bok, som heter Bortsorterad? - om invandrare och arbetsmarknaden , att det finns jobb på svensk arbetsmarknad i dag som ingen borde ha, att det helt enkelt finns för många som inte kan välja bort jobb med dåliga villkor för att klara sin försörjning. Det gäller då kvinnor, ungdomar och invandrade. Fru talman! För mig som socialdemokrat blir då svaret som arbetsmarknadsministern har lämnat, att regeringen vill ha en god arbetsmiljö, inte riktigt här och nu för många människor som finns på arbetsmarknaden i tjänstesektorn. Att man ska ha en god arbetsmiljö och goda villkor verkar inte omfatta dem, därför att de upplever att de är stressade och pressade på sitt jobb och har en arbetsmiljö som gör att de till syvende och sist kanske inte orkar. I dagsläget ska man ju inte jobba hela livet i samma yrke, men man kanske inte orkar jobba ens ett antal år. Det innebär att man är offer för en borgerlig arbetsmarknadspolitik eftersom möjligheten att utbilda sig och skaffa ett annat yrke är klart begränsad. Antalet platser i vuxenutbildning har minskats med 15-20 procent under ett antal år, och arbetsmarknadsutbildningarna rullar inte som de ska. Det innebär att människor som jobbar i de branscher där professor Härenstam hävdar att villkoren och arbetsmiljön är så väldigt dåliga inte har något val eftersom man inte kan utbilda sig till andra jobb. Jag skulle vilja höra om arbetsmarknadsministern håller med om det som professor Annika Härenstam säger, att det i dag finns arbeten på svensk arbetsmarknad som ingen borde ha därför att villkor och arbetsmiljö är så dåliga att man slits ut och blir sjuk av sitt jobb. En kommentar till detta skulle jag uppskatta.

Fru talman! Forskning är viktigt, och man kan säkert bedriva mer forskning. Men jag tror att det kanske inte framför allt är mer forskning som behövs utan snarare en bra tillämpning av de regler som finns. Jobbar man systematiskt med arbetsmiljön inom till exempel kommuner och landsting förebygger man också många risker. Det har visat sig när Arbetsmiljöverket har gjort flera tusen inspektioner att det har funnits brister på väldigt många håll. Jag tror att man på hälften av arbetsplatserna var tvungen att åtgärda brister i instruktioner och i det systematiska arbetet som gör att människor kan råka illa ut. Det kan vara en så enkel sak som att förebygga att en ung oerfaren semestervikarie inte får information om vårdtagares särskilda förutsättningar utan förväntas åka hem till en vårdtagare som kanske har varit våldsam tidigare. I en bra samverkan mellan skyddsombud, anställda och arbetsgivare kan faktiskt en hel del åtgärdas. Regeringen gav Arbetsmiljöverket ett uppdrag 2011. De fick 20,5 miljoner för att titta på just kvinnors arbetsmiljö ur den här aspekten. De kom också fram till att tiden är viktig. Som Maria Stenberg var inne på är det kanske för lite tid som gör att människor som jobbar i de här yrkena blir väldigt pressade. Det är en viktig fråga som arbetsmarknadens parter måste ta tag i. Det är ingen fråga för lagstiftning. Det viktiga är att arbetsmarknadens parter träffar kollektivavtal och gör upp om vad som ska gälla inom de här yrkena såväl som inom andra delar av arbetsmarknaden. En sak som ändå är positiv i eländet med hot, våld och en dålig arbetsmiljö är att det här är kommun- och landstingsdriven verksamhet där det finns kollektivavtal och ett väl fungerande partsarbete. Där borde det finnas bättre förutsättningar än hos många mindre arbetsgivare att jobba systematiskt med en god arbetsmiljö. Det är i grunden också en förutsättning för att människor ska vilja jobba i de här yrkena som är så viktiga för allas vår välfärd att det är trygga och stabila villkor. Och som jag nämnde i mitt tidigare inlägg ska det vara tillsvidareanställningar som grund på arbetsmarknaden, men visstidsanställningar kan vara ett komplement och många gånger också en brygga in. Jag välkomnar också Socialdemokraternas utspel, om jag får säga så, att kommuner och landsting ska erbjuda heltidsanställningar i större utsträckning genom kollektivavtalade lösningar. Det är också en viktig fråga att man har möjlighet att försörja sig på sin lön. Det behövs alltså många olika delar. Men jag menar att vi i grunden har en stabil och bra lagstiftning. Jag tycker inte att det är den som behöver ändras, utan det är viktigt med en tillämpning som följer de regler som finns så att ingen ska behöva bli skadad eller sjuk på grund av sitt arbete.

Fru talman! Att i sin yrkesroll bli utsatt för hot och våld på jobbet är en traumatisk upplevelse. Det är illa var det än sker, men hot och våld på jobbet förekommer också i den privata sektorn. Det är inte bara de yrkeskategorier som finns inom kommun och landsting som blir utsatta för hot och våld på jobbet. I en pressad ekonomisk situation i en kommun- eller landstingsdriven verksamhet där ramarna blir mindre och mindre och man säger upp folk, till exempel till följd av att den borgerliga regeringen inte tillför Kommun- och landstingssverige mer resurser så att man kan hålla uppe antalet anställda inom vård och omsorg och skola, kan det bli som den där professorn säger. De anställda i den personalintensiva tjänstesektorn, vilket vård och omsorg är, möter ju sina vårdtagare eller kunder direkt och får klagomål om vårdtagarna eller kunderna känner att de inte får ut det de vill ha av verksamheten. Det är ju den som jobbar nära dessa människor som får ta den diskussionen. I en pressad situation och ju längre tiden går i till exempel Kommun- och landstingssverige utan att man får ökade resurser, desto värre blir det för personalen. Det är ett problem i sig, men hot och våld på jobbet är inte enbart en angelägenhet för kommuner och landsting. Det finns hos de privata arbetsgivarna också, vilket är lika illa. Jag var intresserad av att få veta mer. Ministern har nu sagt att hon återkommer vad gäller de otrygga anställningsformerna. Det ser jag fram emot, för i dag är det många människor som upplever en otrolig stress av att inte ha en tillsvidareanställning.