Oberoende rättsväsende och fria medier

Fru talman! har frågat mig vilka konkreta hot mot fria medier och ett oberoende rättsväsen som regeringen har noterat och hur dessa bekämpats genom 73-punktsprogrammet och att ett antal partier har släppt fram Stefan Löfven som statsminister.

En välmående demokrati förutsätter såväl oberoende domstolar som fria medier, inte minst i tider av politisk turbulens. På många håll i Europa görs det nu försök att öka den politiska styrningen över rättskipningen och den oberoende journalistiken. Även i Sverige har det förekommit politiska uttalanden som kan tolkas som en vilja att inskränka mediernas frihet.

Utvecklingen i vår omvärld gör att vi har all anledning att arbeta proaktivt med vår egen reglering. Som ett led i detta arbete har regeringen bland annat gett 2018 års tryck- och yttrandefrihetskommitté i uppdrag att utreda om public services oberoende är tillräckligt garanterat i förhållande till staten. Fler åtgärder kan dock behöva vidtas för att ytterligare förbättra förutsättningarna för oberoende medier och stärka domstolarnas oberoende. Delar av de 73 punkterna i januariavtalet tar sikte på just detta. På så sätt står vi upp för ett samhälle med fria medier och oberoende domstolar.

Fru talman! Varför står justitie-, migrations- och demokratiminister Morgan Johansson här? Jo, det gör han för att när jag ställde min interpellation, som tog sitt ursprung i ett uttalande som statsminister Stefan Löfven gjort, hänvisade man till att demokratifrågor hanteras av statsrådet Morgan Johansson. Av det skälet kunde jag alltså inte ställa min interpellation till statsministern, utan det är Morgan Johansson som får företräda regeringen i den här demokratidebatten.

Det är ett väldigt korrekt svar statsrådet Johansson avger, fru talman. Allt har dock inte varit alldeles korrekt i dess förspel. Framför allt läste jag, i likhet med många andra, Svenska Dagbladet den 8 februari, och vi var nog rätt många i Sverige som studsade till. Där sa nämligen statsminister Stefan Löfven - Morgan Johanssons chef samt regeringschef - så här: "Nu med januariavtalet kan vi stå upp för ett samhälle med fria medier och oberoende rättsväsendet, själva grunden för den liberala demokratin."

Andra kollegor till Morgan Johansson har sagt att den öppna demokratin står på spel, och i sitt svar, fru talman, sa Morgan Johansson: "Även i Sverige har det förekommit politiska uttalanden som kan tolkas som en vilja att inskränka mediernas frihet."

För Socialdemokraterna är 73-punktsprogrammet ett sätt att försäkra sig om ett parlamentariskt stöd för att kunna fortsätta som minoritetsregering. De andra alternativ som har funnits under 2018 och vintern 2019 när det gäller regeringsbildning har huvudsakligen inneburit att Moderaterna har erbjudit sig att bilda en regering med sig själva och antingen ett ytterligare parti eller två eller tre ytterligare partier, för att föra en borgerlig politik på Alliansens grund.

Därför måste jag ändå ställa frågan, fru talman: På vilket sätt anser regeringen och dess företrädare i kammaren i dag, Morgan Johansson, att en sådan regering - bestående av Moderaterna, av Moderaterna och Kristdemokraterna, av Moderaterna och Kristdemokraterna och Centerpartiet eller av Moderaterna och Kristdemokraterna och Centerpartiet och Liberalerna - skulle ha utgjort ett hot mot den liberala demokratin?

Sanningen är ju den, fru talman, att merparten av partierna i den här kammaren nog står bakom att en välmående demokrati förutsätter såväl oberoende domstolar som fria medier. Därför är min uppmaning till Morgan Johansson - och det är även en förhoppning - att han ska ta med sig följande budskap till sin krets av andra regeringsföreträdare, och ytterst till Sveriges statsminister: Lugna ned er! Sänk tonläget. Använd inte uttryck som "hot mot den liberala demokratin" när ni tänker kritisera det största oppositionspartiet!

Fru talman! Jag känner Hans Wallmark sedan nästan 30 år, tror jag att det är. När Hans Wallmark var politisk chefredaktör för NST var jag ung SSU:are i Ängelholm, och sedan dess har vi haft en hel del med varandra att göra - inte minst häromåret, när det gällde krigsmaterielexportfrågorna.

Hans Wallmark är en mycket hedervärd person. Jag misstror honom inte ett endaste dugg när det gäller de demokratiska grundfundamenten. Det vill jag gärna ha sagt. Jag misstror honom inte en endaste sekund när det gäller detta. Mitt problem, fru talman, är att jag misstror Moderaterna som parti när det gäller partiets förmåga att i längden stå emot trycket från de auktoritära krafterna när man väl har satt sig i en utpressningssituation gentemot dem.

Det är jag inte heller ensam om, utan även Centern och Liberalerna gör det. Det var därför Centern och Liberalerna röstade nej till Kristersson - för att de förstod att vi i så fall skulle få en M-KD-regering under klacken på SD. Det är vad vi skulle ha fått, eftersom de rödgröna är större än allianspartierna här i riksdagen. En M-KD-regering hade hamnat i en utpressningssituation gentemot Sverigedemokraterna. Detta förstod Sverigedemokraterna, och därför ville de ha Kristersson. Men även Centern och Liberalerna förstod det, och därför gjorde de som de gjorde.

Jag är orolig att en sådan regering skulle ha tvingats föra en politik som hade gått längre och längre ut på högerkanten och lutat mer och mer åt det auktoritära hållet. Man kan ju säga att jag, Centern, Liberalerna och andra partier bara ser spöken och att det bara är fria fantasier, men det menar jag att det inte är. Det räcker att titta på Danmark, fru talman. Där har man exakt den här situationen: en högerregering som har satt sig i en utpressningssituation gentemot Dansk Folkeparti, som alltså är Sverigedemokraternas motsvarighet.

Dansk Folkeparti har under mycket lång tid bedrivit en kampanj mot dansk public service. Partiet har velat skära ned på Danmarks Radio och styra innehållet. Nu satte sig den danska regeringen i en utpressningssituation mot Dansk Folkeparti, och förra året bestämde sig Dansk Folkeparti för att verkligen trycka till och få igenom sina förslag. Resultatet blev att Danmarks moderater vek sig på den punkten, och vad blev det då? Jo, det blev nedskärningar på Danmarks Radio med 20 procent. 400 journalister ska sägas upp, tre tv-kanaler ska stängas och tre radiokanaler ska stängas. Danmarks Radio ska utgå från kristendomen som en del av värderingarna i sin verksamhet. Man får inte längre publicera djupgående och analyserande texter. De digitala kanalerna ska inte längre få sända utländska filmer. Sådan blev uppgörelsen i Danmark.

Här i Sverige har vi haft liknande tongångar från just Sverigedemokraterna. Jag såg att när P3 drev med Jimmie Åkesson för något år sedan for Jimmie Åkesson ut och sa att man borde lägga ned P3. Det kan vi ju skratta lite åt, men om Sverigedemokraterna verkligen hade möjlighet att sätta kraft bakom orden skulle vi inte skratta.

Fru talman! Jag misstror alltså inte Hans Wallmark ett endaste dugg, men jag misstror Moderaternas förmåga att i längden stå emot den typen av krafter när man väl har satt sig i en utpressningssituation. Jag menar att vi har goda skäl till det.

Fru talman! Låt mig först börja med den långa vänskap som Morgan Johansson och jag har haft. Det är helt riktigt som han säger, fru talman, och det innebär att jag fortfarande är tjänstledig från mitt arbete som journalist eftersom jag sedan ett antal år har ett uppdrag här i kammaren. Detta gör det naturligt för mig och mitt parti att, till skillnad från en del socialdemokrater, i debatter ständigt påminna om att tryckfriheten och rätten att publicera och ge ut böcker är universell. Därför förtjänar namn som Gui Minhai och Dawit Isaak att sägas i den här kammaren även i samband med utrikesdeklarationen.

En gång i tiden har jag dessutom kontrakterat Morgan Johansson som krönikör och fick då efter varje publicerad krönika ägna mig åt att ha telefonjour för arga läsare som ringde in och hade synpunkter på den unge radikalens texter.

Fru talman! När Morgan Johansson som företrädare för regeringen uttrycker offentlig misstro mot Sveriges största oppositionsparti och menar att det inte skulle klara av gränshållningen är det faktiskt ett långt djupare uttalande än Morgan Johansson och hans regering kanske tänker sig. Å ena sidan kräver man i olika debatter att vi ska komma överens. Det talas om samförstånd, och man bjuder in till samtal. Å andra sidan försöker man att uttala denna misstro.

Den som lyssnade på Morgan Johanssons tidigare inlägg hörde att han huvudsakligen uppehöll sig kring ett parti - Sverigedemokraterna - när han kritiserade ett annat parti: Moderaterna. Det finns ingen som helst evidens eller några som helst bevis för Morgan Johanssons tes att en borgerlig regering bestående av ett, två, tre eller fyra partier - baserad på borgerlig politik, vilket ytterst var vad Alliansen gick till val på - skulle schackra med detta och att den i så fall inte skulle ta konsekvenserna av om den skulle hamna i det Morgan Johansson beskriver som en utpressningssituation.

Problem, fru talman, är ju att Morgan Johanssons regering - 73-punktsprogramsregeringen - sitter på nåder av ett vänsterparti som jag vill hävda är demokratiskt dubiöst i sin historia.

Fru talman! Jag skulle verkligen vilja upprepa det jag sa för ett par minuter sedan: Lugna ned er! Sänk tonläget! Tänk igenom exakt vad det är ni säger, för det får konsekvenser för det politiska samtalet i Sverige så länge 73-punktsprogramsregeringen sitter kvar.

Avslutningsvis, fru talman: Morgan Johansson och jag representerar ju olika delar av Skåne, inte bara politiskt utan även ortsmässigt. Danmark är naturligtvis ett mycket intressant exempel. Det kommer att bli än mer intressant, fru talman, att se hur de danska socialdemokraterna efter vårens val kommer att förhålla sig till Dansk Folkeparti.

Jag delar Morgan Johanssons bedömning att det sker saker och ting i Danmark som jag skulle beskriva som politiskt ohälsosamma på flera områden. Det finns även saker och ting som är mycket bra i Danmark.

Jag utgår från att Morgan Johansson har framfört denna typ av argument till sin demokratiministerkollega i Köpenhamn.

Fru talman! Som jag sa är jag - eller socialdemokratin - inte ensam om att känna en oro över vad som kan hända om man sätter sig i en beroende- eller utpressningssituation i förhållande till ett parti som Sverigedemokraterna. Det var precis därför som Centern och Liberalerna röstade nej till Kristersson. Det uttrycktes ju klart från denna talarstol från båda ledarna för dessa två partier att de inte ville ge Kristersson statsministeruppdraget av det enkla skälet att en sådan regering hade blivit direkt beroende av Sverigedemokraterna och försatt sig i en utpressningssituation.

Den bedömningen är vi alltså inte ensamma om - tvärtom var detta själva skälet till att det i stället blev en mittensamverkan mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern och Liberalerna. Det berodde på att Centern och Liberalerna kände denna oro.

Jag delar den oron, och jag bestyrks i denna uppfattning när jag ser hur det ser ut i övriga Europa. Jag tog Danmark som ett exempel, för det finns en klar parallell. Det blir ett sådant här resultat när ett parti har möjlighet att verkligen trycka till och säga: "Om ni inte gör som vi säger med Danmarks Radio får ni inte sitta kvar". Då skär man ned kraftigt på public service, snävar in dess uppdrag och har synpunkter på själva innehållet.

Det är denna utveckling som jag absolut icke vill se i Sverige. Det är också journalisten i mig som talar, skulle jag vilja säga, precis som är fallet för Hans Wallmark. Jag vill absolut icke se en sådan utveckling i Sverige, utan vi måste värna den fria och oberoende pressen och medierna i övrigt.

Jag menar - och vi kan ta andra exempel - att det i Europa i dag finns en dragning åt att det är de högerextrema eller högerinriktade krafterna som hotar de demokratiska grundvärderingarna på olika sätt.

Vi kan tala om Polen och om Ungern, två länder som länge har styrts av högerpartier. Där har det också funnits en strävan att på olika sätt ta kontroll över deras statsägda medier - över deras public service.

Reportrar utan gränser gör varje år en utvärdering av pressfriheten som kallas pressfrihetsindex. Polen har rasat med 40 placeringar på tre år på den listan och ligger nu på plats 58.

Också i Ungern ser vi en ökad kontroll av public service. Nyhetsförmedlingen där beskrivs som utpräglat regeringslojal. Man har även varit med i den kampanj som vi sett mot industrimannen George Soros. Det är inte hälsosamt.

Om vi sedan tittar på domstolsväsendet ser vi motsvarande utveckling, som på många sätt är djupt bekymmersam. I Polen är justitieministern nu också riksåklagare, vilket innebär att man har full insyn i olika konkreta brottsutredningar. Polen har också sänkt pensionsåldern för domare i högsta domstolen.

EU-kommissionen har reagerat på denna utveckling genom att öppna ett artikel 7-förfarande, eftersom man menar att det finns en klar risk för att de grundläggande demokratiska värdena allvarligt åsidosätts.

Samma situation har vi för övrigt i Ungern, med tvister om domarutnämningar och med en ny förvaltningsdomstol som ska kunna styras tydligare från parlamentet.

Fru talman! Frågan om att stå emot de högerextrema och auktoritära krafterna i Europa är en av de viktigaste politiska uppgifterna i vår tid.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för den europeiska tour han har gett oss ut på. Låt mig bara turnera det tillbaka.

Jag delar fullt ut bedömningen när det gäller Polen. Det kan jag också göra därför att Moderaternas systerparti är det största oppositionspartiet i Polen, liksom Moderaterna är i Sverige.

När det gäller Ungern är det ingen tvekan om att vi också oroar oss över utvecklingen. Det är även därför vi markerar mot Fidesz.

Däremot är det intressant, fru talman, att Morgan Johansson när han går ut och tittar på den europeiska kartan glömmer bort ett land som Rumänien, där socialdemokraterna styr med ett liberalt parti och nu ägnar sig åt att upphäva korruptionslagar.

Jag tror att vi alla har en liten byk att tvätta i den europeiska familjen. Vi försöker att göra det från vår sida.

Fru talman! När man från socialdemokratiskt håll säger att den öppna demokratin står på spel när Moderaterna är villiga att bilda regering med ett, två, tre eller fyra andra borgerliga partier och när man säger att man med januariavtalet - det vill säga 73-punktsprogrammet - har stått upp för ett samhälle med fria medier och ett oberoende rättsväsen gräver man en rätt djup dikesrand mellan en regering som i vissa sammanhang påstår sig vara en samarbetsregering och det största oppositionspartiet.

Därför, fru talman, finns det anledning att avsluta denna interpellationsdebatt med att än en gång upprepa uppmaningen till regeringen, som här är företrädd av Morgan Johansson: Lugna ned er! Sänk tonläget! Inse vad det är ni säger!

Fru talman! Jag är helt lugn, men jag är samtidigt ganska oroad över en del politiska krafter som är i rörelse. Vi kan mycket väl om bara någon månad ha en situation där de högernationalistiska krafterna har kunnat bryta fram ytterligare i Europa. Framför oss ligger ju ett Europaval - ett parlamentsval. Polariseringen kan då komma att öka ytterligare. Dessa krafter kan få vind i seglen och kommer då att försöka flytta fram sina positioner på många ställen, vilket bland annat kommer att innebära att dessa krafter på olika sätt kommer att ge sig på medierna och domstolsväsendet på precis det sätt som vi har sett.

Det är detta jag vill stävja till varje pris. Jag menar att den konflikt som vi nu ser i Europa, där de högerextrema krafterna försöker att flytta fram positionerna, är en av vår tids allra viktigaste frågor och att den just nu överskuggar det mesta annat i politiken.

Den oro jag känner har sin grund i hur situationen ser ut i just Sverige, och jag är, återigen, inte ensam om den. Det fanns ett skäl till att Ulf Kristersson inte fick mandat som statsminister. Vi röstade förstås emot honom men också Centern och Liberalerna, som kände precis samma oro som vi för vad som skulle kunna hända. När man ser på övriga EU, länder som Danmark, Polen och Ungern, menar jag att det finns skäl för detta.

Det innebär naturligtvis inte att jag i grunden misstror Moderaternas demokratiska avsikter. Men vad jag känner oro för är vad som kommer att kunna hända på lite längre sikt när man ställs i en utpressningssituation av de här auktoritära krafterna.

Jag hoppas att vi fortsätter att ha ett bra samarbete i den här riksdagen över partigränserna och att Moderaterna kommer att vara en del av det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.