Nytillträdande akademikers arbetsmarknad

Fru talman! Luciano Astudillo har frågat mig vad jag avser att göra för att tillgodose framför allt unga och nyanlända akademikers behov av stöd från Arbetsförmedlingen. Låt mig först av allt säga att hur Arbetsförmedlingen väljer att organisera och specialisera sina kontor är något som Arbetsförmedlingen ansvarar för. Det är inte en uppgift för mig som minister. Även om arbetsmarknadsutsikterna för närvarande är dyster läsning och enligt olika prognoser kommer att förbli så ett bra tag framöver kan jag tycka att Luciano Astudillos bild av unga akademikers framtid är väl negativ. Vi måste komma ihåg att utbildning alltid lönar sig, oavsett konjunkturläge. En högutbildad person står sig bättre i den ökade konkurrensen på arbetsmarknaden än en lågutbildad. Detta gäller både inrikes och utrikes födda. Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att sänka kostnaden för att anställa unga, oavsett den unges utbildningsnivå. Målsättningen är att det ska bli lättare för yngre att komma in på arbetsmarknaden och få arbetslivserfarenhet, vilket också minskar risken för långvarig arbetslöshet senare i livet. Nedsättningen av socialavgifterna för arbetsgivare som anställer personer i åldern 18-24 år, som infördes 2007, har från och med den 1 januari 2009 gjorts kraftfullare. Det innebär att vi nu halverat socialavgifterna för ungdomar. Dessutom utvidgades åldersgränsen för nedsättningen till att omfatta alla som vid årets ingång inte fyllt 26 år, vilket torde innebära att fler med akademisk utbildning omfattas. Regeringen har nyligen presenterat ett omfattande arbetsmarknadspolitiskt paket. Åtgärderna innebär ökade möjligheter för unga arbetslösa akademiker och andra som blivit arbetslösa att via Arbetsförmedlingen ta del av en förstärkt matchningsverksamhet med personliga coacher för arbetslösa, praktisk kompetensutveckling eller en tids arbetspraktik. I en tidigare debatt med Luciano Astudillo här i kammaren om nyanlända invandrare med akademisk utbildning och deras behov framhöll jag att insatser för att bättre ta till vara yrkeserfarenheter som förvärvats utomlands är en prioriterad fråga för regeringen. Validering av utbildning och yrkeserfarenhet och kompletteringsutbildningar är viktiga verktyg för att underlätta inträde på den svenska arbetsmarknaden. Regeringen överlämnade i september 2008 skrivelsen Egenmakt mot utanförskap - regeringens strategi för integration till riksdagen. Flera av förslagen som presenteras i skrivelsen syftar till just ett bättre tillvaratagande av utrikes förvärvad yrkeskompetens. Regeringen har också, redan innan skrivelsen presenterades, tagit flera initiativ för att förbättra möjligheterna för personer med utländska examina att skaffa sig kompletteringsutbildning. År 2008 avsattes nästan 50 miljoner kronor för anordnande av kompletteringsutbildningar inom högskolan för jurister, lärare och personer med hälso- och sjukvårdsutbildning från tredjeland. Sammanlagt ca 100 miljoner kronor avsätts för sådana insatser under 2009. Några ytterligare initiativ än de jag redogjort för är för närvarande inte aktuella för att underlätta för akademiker att få ett arbete.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Sven Otto Littorin för svaret. Jag tvingas konstatera att Moderaternas jobbpolitik nått vägs ände. Den gav inte så många riktiga jobb i brinnande högkonjunktur. Det riktigt allvarliga är dock att när vi nu går in i en lågkonjunktur riskerar samma politik att leda till förödelse på svensk arbetsmarknad. Vilka effekterna blir vet vi inte riktigt. Det vi vet är att Riksrevisionen kritiserat den borgerliga moderatledda regeringens kreativa sätt att redovisa utanförskapsminskningen. Vi vet också att sysselsättningsökningen under denna högkonjunktur inte var mycket större än förra gången vi hade högkonjunktur. Det är fakta. Redan nu ökar arbetslösheten dramatiskt. Det ser vi. Det gäller även grupper som traditionellt sett brukar ha det bättre förspänt på arbetsmarknaden. I december var så mycket som 30 procent fler akademiker som vände sig till Arbetsförmedlingen jämfört med samma tid ett år tidigare. Nu i januari, när fler väntas ta examen, riskerar arbetslösheten för denna grupp att öka ytterligare. Littorin har rätt på en punkt. Det brukar löna sig i längden för oss som skaffat en akademisk examen, som investerat tid, lånat pengar och jobbat hårt för att klara en utbildning. Risken för arbetslöshet är mindre. Chansen att komma tillbaka är ofta bättre. Mot den bakgrunden är det häpnadsväckande att regeringen har valt att slå av på takten när det gäller utbyggnaden av högskolor. Man har uppenbarligen konstaterat att investering i kunskap är viktigt men inte tillräckligt viktigt för att ge kommande generationer denna typ av utbildning. Det är inte så man vill möta framtiden. Akademisk examen är bra, men det är ingen tröst för de akademiker som är arbetslösa eller riskerar arbetslöshet i dag. Littorins förslag och svar här i dag är den fortsatta skattesänkningen för företag som har ungdomar anställda och förbättrad jobbcoachning. Det är bra med förbättrad jobbcoachning. Det är en insats som säkerligen behövs. Jag hade dock hoppats på lite självkritik och självrannsakan. Littorin kan inte gömma sig bakom Arbetsförmedlingen och säga att organisationen är deras ansvar. Kraftigt neddragna resurser i två år påverkar hur man organiserar verksamheten. Det är en av orsakerna till att till exempel den internationella akademikerförmedlingen i Stockholm tvingades dra ned. De olika branschförmedlingarna har också dragit ned. Man tvingas se om sitt hus och organisera sig på ett annat sätt. Det är väl inte finanskrisens fel att Arbetsförmedlingen fått minskade resurser? För det andra skulle Littorin också kunna ta ansvar för den försvagade arbetslinjen som han står för när det gäller a-kassan och studerandevillkoret, vilket gör att fler studenter än någonsin nu möter framtiden och krisen med mindre och sämre trygghet. Det är väl inte heller finanskrisens fel att studerandevillkoret plockas bort ur a-kassan? För det tredje skulle Littorin kunna backa när det gäller de kränkande regler som innebär att en nyutexaminerad student måste söka jobb i hela landet från första dagen, också jobb som kräver en lägre utbildningsnivå än den som man har. Det är inte bara ett slöseri för samhället i stort utan också oerhört cyniskt mot dem som har skaffat sig en utbildning. Ta lite ansvar!

Fru talman! Det var många saker på samma gång. Jag ska försöka återkomma till frågan i interpellationen, men jag ska ändå svara på en del av dessa utvikningar. Den forsknings- och utbildningsproposition som lades fram här för inte så länge sedan i höstas innebär den största ökningen när det gäller investeringar i forskning och utbildning som vi har kunnat se under väldigt lång tid. Samtidigt finns det 10 000 lediga högskoleplatser som nu utnyttjas just för att man ska kunna prioritera de orter där behoven är som störst, bland annat Västra Götaland, just för att kunna erbjuda dem som behöver och vill ha en vidareutbildning på högskolenivå den möjligheten. Det var kanske den första dimensionen. Den andra frågeställningen handlade om det avskaffade studerandevillkoret. Det kan inte vara så att man ska gå en lång, dyr och intensiv utbildning för att hamna i en arbetslöshetsförsäkring, för att hamna i a-kassan. Det måste vara helt orimligt. Målet måste naturligtvis vara att man ska hamna i ett arbete, att få ett arbete, att kunna ta ett arbete och att kunna jobba. I grunden handlar det om att ha en arbetslöshetsförsäkring som försäkrar det som den är tänkt att försäkra, nämligen ett förlorat arbete, inte det faktum att man inte har en inkomst i största allmänhet. Det är ändå en viss skillnad. Vi återupprättar arbetslinjen i arbetslöshetsförsäkringen. Det är naturligtvis ett viktigt arbete. Detta gäller också Luciano Astudillos tredje frågeställning som handlar om att det är kränkande att söka jobb i hela landet. Där har vi ett typexempel på att Socialdemokraterna verkligen har lämnat arbetslinjen. Det är kränkande att söka jobb i hela landet. Den bedömningen kan jag faktiskt inte alls förstå eller dela. Vi har samma regler som Socialdemokraterna införde och hade för sju åtta år sedan. Hundradagarsregeln infördes för ett antal år sedan. Den fanns inte tidigare. Det är väl inte så konstigt att hela arbetslöshetsförsäkringen går ut på att det ställs krav på att man söker ett arbete och att det också ställs krav på att man får vara beredd att ta det arbete som erbjuds för att erhålla försäkringen. Sedan finns det, återigen, samma skyddsregler som fanns 2005 och samma skyddsregler som fanns 2001 under den förra lågkonjunkturen och som innebär att om man har sociala skäl, familjeskäl eller annat, ska en bedömning naturligtvis göras. Det finns också en tolvtimmarsregel och en del andra skyddsregler. Men bedömningen att det är kränkande att söka jobb eller att faktiskt ta de jobb som finns kan jag inte alls dela. Det är en bra idé att ta ett arbete. Även om det är på en lägre nivå än den utbildning som man har är det en god idé eftersom det är bättre att ha ett jobb och sedan röra sig vidare än att vara arbetslös. Men den uppfattningen delar uppenbarligen inte Luciano Astudillo. Jag ska gå tillbaka till frågeställningen i interpellationen: Vad avser ministern att göra för att tillgodose framför allt unga och nyanlända akademikers behov av stöd i Arbetsförmedlingen? Jag delar Luciano Astudillos grundläggande oro. Jag konstaterar att sysselsättningsgraden för inrikes födda akademiker är drygt 10 procentenheter högre än för utrikes födda. Det kan vi ha många diskussioner om, och det är en oerhört viktig frågeställning eftersom det är ett slöseri att inte fler utrikes födda akademiker finns på svensk arbetsmarknad. Samtidigt konstaterar jag i och för sig att arbetslösheten totalt sett i akademikernas arbetslöshetskassa låg på 1,3 procent i december 2008, och det var samma nivå som i december 2007. Icke desto mindre är det ett slöseri. Vad gör vi då? I allmänhet handlar det om förstärkt stöd i form av personliga coacher. Luciano Astudillo delar bedömningen att det är en bra idé. 1,1 miljard avsatte vi i regleringsbrevet för 2009 som beslutades den 18 december förra året. Vi har höjt Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag med 300 miljoner kronor i år. Vi har nya regler för praktisk kompetensutveckling från den 15 januari i år. Där har regeringen i regleringsbrevet den 18 december förra året avsatt 2 347 000 000 kronor för arbetspraktik och praktisk kompetensutveckling. Det är en del av svaret på frågan. Jag återkommer i nästa inlägg.

Fru talman! Det gick så snabbt att jag inte riktigt hann med. Littorin försökte rabbla så mycket som möjligt. Jag konstaterar att han inte tar ansvar för den neddragning som man gjorde av Arbetsförmedlingen under de två första åren som gör att Arbetsförmedlingen nu står mycket sämre rustad att möta den jobbkris som vi går in i. Det har inneburit att man har fått se över organisationen och förändra den. Det drabbar för övrigt inte bara akademiker utan också de personer som står längst bort från arbetsmarknaden. Nu sker en viss förstärkning av jobbcoachning. Men det kommer inte Arbetsförmedlingen till del - det vet Littorin - utan det ska upphandlas av Arbetsförmedlingen. Det går rakt igenom Arbetsförmedlingen vidare till upphandling av olika servicetjänster. Det kan vara bra och välkommet. Ökad jobbcoachning är viktig. Men Arbetsförmedlingen behöver också rejält med stöd för att möta även akademiker. När det gäller synen på kränkning är det så här jag ser det. Det är klart att om en person har investerat i tre fyra år på högskola, tagit lån, levt magert, ansträngt sig mycket och riskerar att möta den jobbkris som vi nu ser är det oerhört allvarligt att vi har en arbetsmarknadsminister som tycker att vi ska skicka i väg dem för att ta första bästa jobb. Det är allvarligt eftersom det inte är bra för vårt land. Det är ett slöseri att vi inte tar vara på de människor som faktiskt skaffar sig en utbildning, investerar i sig själva, tar lån och så vidare. Det i sig är en kränkning och inte bara ett slöseri för landet. Jag tror att till exempel en hundradagarsregel ibland gör det möjligt för rätt person att få rätt utbildning. Det är bra för den enskilde men också för samhället i stort. Avskaffandet av studerandevillkoret innebär inte att folk får fler jobb i jobbkrisen, utan nu tvingas studenterna vända sig till det sociala och inte till a-kassan. Det innebär att den enskilde drabbas med försämrad ekonomi. Men också kommuner och landsting får dra lasset av den misslyckade borgerliga jobbpolitiken. Så är det. Också välfärden, skolan och äldreomsorgen drabbas indirekt av denna försvagade arbetslinje som Littorin företräder. Man har försvagat Arbetsförmedlingen, man har försvagat a-kassan när det gäller arbetslinjen. Nu har vi en svagare a-kassa. Dessutom har man infört krav. Vi står bakom att det ställs krav. Men det ska vara krav utan kränkningar. Det förvånar mig fortfarande att Littorin oavsett vad det är för debatt hänvisar till den generella sänkningen av de sociala avgifterna för ungdomar. I någon debatt sade han att den ska rädda fordonsindustrin. I en annan debatt sade han att den ska rädda landets kommuner och landsting och deras budgetar. Och i den här debatten säger han att den kommer att vara till gagn för de nyutexaminerade akademiker som nu möter ett land i kris och där det är svårt att få jobb. Vi har en annan politik på detta område, och jag kommer att redogöra för den i nästa inlägg. Men jag hoppas att Littorin, som oftast brukar ställa krav på att få frågor om sin tjänsteutövning, också hinner svara på de frågor som han faktiskt får här. Det vore klädsamt.

Fru talman! Jag håller inte med Luciano Astudillo. Arbetsförmedlingen är betydligt bättre rustad i dag än tidigare. När vi tog över var det 21 myndigheter runt om i landet med ett fyrtiotal olika delmål, och man läste instruktioner, regleringsbrev och annat. Det är klart att denna otydlighet i verksstruktur och ledning inte var till gagn för de arbetslösa, utan precis tvärtom ledde det till en suboptimal myndighetsstruktur som på något sätt blev, om jag får uttrycka det så, lite grann av den offentliga sektorns parkeringsplats när det gäller alla möjliga saker, det vill säga att så fort en reform, en åtgärd eller en politik var misslyckad någon annanstans skrev man in i Ams regleringsbrev att de skulle ta hand om det. Det blev en väldigt otydlig organisation. Nu är det en myndighet med ett mål, och det är att ägna sig åt kärnuppgiften: att förmedla arbeten och att se till att vi vänder upp och ned på organisationen på så sätt att det är den enskilde arbetsförmedlarens uppgift och arbete som står i centrum. Därtill har vi tillskjutit resurser. I år är det 3 ½ miljard extra till Arbetsförmedlingen i höjt förvaltningsanslag till arbetspraktik, praktisk kompetensutveckling och - ja - personliga coacher. En del av det - det rör sig om 1,1 miljard till personliga coacher - upphandlas från kompletterande aktörer. Detta är någonting som välkomnas av Arbetsförmedlingen när man är ute på besök runt om i landet. Man vill hitta former för att samarbeta med andra runt omkring. Detta motsvarar 60 000 åtgärdsplatser under år 2009. Jag vill nog vända mig mot bilden här av en nedrustad och hemsk Arbetsförmedling och tycker att arbetsförmedlarna gör ett väldigt bra arbete. Deras insatser kommer att vara efterfrågade och väldigt uppskattade under det år vi nu går till mötes. Luciano Astudillos tal om kränkning kan vi vid tillfälle ta upp. Jag tycker att det är ett väldigt stort resursslöseri att människor som borde ha ett arbete att gå till går arbetslösa. Därför har jag svårt att se att det är kränkande att erbjuda människor arbete för att de ska kunna uppbära arbetslöshetsförsäkring och att man, precis som förr i världen, gör det från första dagen. Talet om att det är en kränkning att man ska anvisas arbete när man går på a-kassa förstår jag inte. Jag förstår inte riktigt hur Luciano Astudillo kan se det som en del i Socialdemokraternas jobbpolitik. Slutsatsen, för att gå tillbaka till frågan - vad ministern avser att göra för att tillgodose framför allt unga och nyanlända akademikers behov av stöd vid Arbetsförmedlingen - handlar självklart i grunden om ett ordentligt stöd för Arbetsförmedlingen så att man kan genomföra sina viktiga och stora uppgifter och uppdrag under de kommande åren. Dels handlar det om organisation, det vill säga att man har en myndighetsstruktur som är bättre lämpad när det gäller att genomföra sina uppgifter. Dels handlar det naturligtvis om att ha, om jag får uttrycka mig så, en verktygslåda för att kunna genomföra det som är målbilden. Syftet med 3 ½ miljard extra i år, som sagt, i höjt förvaltningsanslag till arbetspraktik, praktisk kompetensutveckling och upphandling av personliga coacher som behövs är att hjälpa den enskilde. Huruvida detta leder till att den internationella akademikerförmedlingen återuppstår i någon form har jag i dag ingen kännedom om. Men jag utgår naturligtvis från att Arbetsförmedlingen organiserar så att man har möjlighet att på bästa sätt möta olika typer av målgrupper för att nå det resultat som man vill nå.

Fru talman! Littorin lämnar här ett tydligt besked: Arbetsförmedlingen står väl rustad för att möta jobbkrisen. Det de gjort hitintills kommer att räcka och är bra. Det är det första beskedet vi får här i dag, och det tar vi med oss. Också jag tycker att Arbetsförmedlingen har gjort ett fantastiskt jobb trots all den oreda som Littorin skapat i organisationen. Också när det gäller a-kassan och socialbidraget är Littorins besked i dag att det är bättre att nyutexaminerade studenter får vända sig till socialen när de inte får jobb än att ha den lägsta a-kassan, för Littorin är stolt över att ha avvecklat studerandevillkoret, som ju innebar att studenter fortare blev klara. Det var ett sätt att stärka arbetslinjen, vilket Littorin uppenbarligen inte begriper. Han är stolt över att de här människorna nu i stället tvingas vända sig till socialbyrån. Ett besked till får vi av Littorin: Det är helt okej. Ta risken och skaffa dig en utbildning och investera i både lån och lön! Det är helt okej. Om Sven Otto Littorin får bestämma ska du ta första bästa jobb, oavsett utbildning och var som helst i landet. Snacka om att investera i dåtid! Det är ju så Littorin vill locka fler i vårt land att utbilda sig. Nej, vi socialdemokrater har en annan politik. Vi vill investera i kunskap. Därför har vi högre ambitioner när det gäller högskola och forskning; det vet Littorin. Vi vill reformera Arbetsförmedlingen så att den också kan möta akademiker utifrån deras specifika behov. Vi vill även stärka inkomstförsäkringen som ett led i att stärka arbetslinjen. Det ska finnas krav för alla - det är viktigt och rimligt - men då krav som är sådana att hänsyn också tas till bakgrund och erfarenheter. Mot detta står en fantasilös moderatledd regering som är ganska stolt över de missgrepp som vi sett under dess två första regeringsår.

Fru talman! Det som Luciano Astudillo kallar för missgrepp har lett till en arbetslöshetsnivå som är betydligt lägre än arbetslöshetsnivån när vi tog över och som är betydligt lägre än tidigare. När det gäller studerandevillkoret är det min grunduppfattning att arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring måste hävdas, det vill säga att arbetslöshetsförsäkringen ska försäkra arbetslöshet - alltså bortfall av inkomst på grund av förlorat arbete. Arbetslöshetsförsäkringen ska inte försäkra missväxt - eller vad vi nu ska kalla det för - i största allmänhet. Dessutom är naturligtvis - där tycker jag att Luciano Astudillo har helt rätt - valideringen en oerhört viktig fråga när det gäller att se till att vi har möjlighet att värdera den typ av utbildningar som en del arbetsgivare har svårt att ta till sig. Att se till att vi får en väl fungerande organisation kring detta tror jag är oerhört viktigt. Jag hoppas att vi får möjlighet att återkomma till den debatten, för den är oerhört viktig. Slutsatsen blir naturligtvis följande: När vi står här och frågan återigen är om vi avser att göra något för de utrikes födda akademikerna är svaret ja, i den meningen att vi tillför - det är ju vad frågan i interpellationen handlar om - kraftfulla resurser och att vi gör det möjligt för Arbetsförmedlingen att göra precis det som den kan göra och ska göra i sämre tider.