Nordiskt samarbete under coronapandemin

Fru talman! Hans Wallmark har frågat mig vilka slutsatser jag i dagsläget drar av hur de olika nordiska länderna hanterat pandemin, vilka risker jag ser med att Norden hanterat frågan om att stänga och öppna gränser på vad som kan ses som ett dysfunktionellt och icke harmoniserat sätt och hur jag avser att möta dessa risker. Vidare har Hans Wallmark frågat mig hur jag avser att agera för att stärka nordiskt samarbete.

De nordiska länderna har drabbats olika hårt av covid-19-pandemin och har valt delvis olika strategier för att minska smittspridningen. Till exempel har de gränsrestriktioner som våra grannländer infört fått omfattande konsekvenser, inte minst i våra integrerade gränsregioner - för gränshandel, besöksnäring och de vardagliga kontakterna över gränserna. Situationen innebär att den naturliga gemenskap och det ömsesidiga beroende som byggts upp i gränsregionerna under lång tid nu riskeras.

Jag har under våren och sommaren haft kontinuerlig kontakt med mina respektive kollegor i de nordiska länderna. Även andra statsrådskollegor samt statsministern har varit i kontakt med sina nordiska kollegor. Statsministern deltog bland annat i ett nordiskt statsministermöte den 25 juni, då bland annat gränsfrågorna diskuterades. De nordiska smittskydds- och hälsovårdsmyndigheterna har under hela pandemin haft ett tätt samarbete med utbyte av information och erfarenheter.

I våra kontakter med de nordiska länderna har vi särskilt framhållit de regionala skillnaderna i smittspridningen och vikten av kontinuerlig dialog. Vidare har vi verkat för flexibla lösningar genom regionala eller lokala öppningar av gränserna. Därutöver har vi informerat om de svenska åtgärderna för att bemöta covid-19-pandemin.

Det finns vissa skillnader avseende vilka åtgärder som har vidtagits i de olika nordiska länderna för att hantera pandemin. Det finns även skillnader mellan länder inom EU liksom globalt. Vilka åtgärder som har vidtagits kan ha flera olika orsaker, och det påverkas ofta av respektive lands nationella kontext. I huvudsak finns det dock likheter vad gäller vidtagna åtgärder för att minska smittspridningen, till exempel att rekommendera social distansering och att människor ska stanna hemma om de är sjuka.

Genom konstruktivt och pragmatiskt samarbete har den mest nödvändiga arbetspendlingen kunnat fortsätta även under covid-19-pandemin. Det har varit viktigt för att värna samhällskritiska funktioner, som till exempel fortsatt försörjning av personal till sjukvården. Vissa lättnader har också skett under sommaren, men situationen är fortsatt otillfredsställande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Covid-19-pandemin har visat att vårt nordiska samarbete kan stärkas i vissa avseenden. Jag har därför föreslagit för mina samarbetsministerkollegor att vi ska tydliggöra vårt ansvar för hur vi i Norden kan samverka mer effektivt i gränshindersfrågor. Det behövs en dialog i god tid innan beslut fattas som påverkar medborgares rörlighet över gränserna.

För mig som utrikeshandelsminister och minister med ansvar för nordiska frågor är detta en mycket angelägen fråga. Den svenska regeringen fortsätter att aktivt arbeta för att hitta lösningar vad gäller gränsfrågor och resande inom Norden, detta inte minst för att se hur vi tillsammans kan begränsa de negativa effekter som restriktionerna fått i gränsregionerna och hur gränserna steg för steg åter kan öppnas på ett ansvarsfullt sätt. Från den svenska regeringens sida vill vi öppna upp hela Norden, och det fortsätter vi att arbeta för.

Fru talman och statsrådet! Ambitionen hos de nordiska regeringarna, formulerad via Nordiska ministerrådet, är att Norden ska bli världens mest integrerade region.

Fru talman! År 2020 bär inte spår av att detta skulle vara världens mest integrerade region.

Fru talman! Jag brukar faktiskt berömma statsrådet Hallberg. Hon är en av de ministrar som jag tycker oftast svarar sakligast och mest koncist på de frågor som ställs både här i kammaren och när vi har andra överläggningar, exempelvis med Nordiska rådets delegation.

Jag måste dock säga att jag tycker att statsrådets skriftliga svar, som säkert är utarbetat av ett antal tjänstemän, inte präglas av den pregnans som jag är van vid från statsrådet. Jag tänker därför muntligen försöka upprepa en del av de frågor som jag hade i min skriftliga interpellation, som är besvarad.

Fru talman! Den första frågan är: Vad gör statsrådet för bedömning av varför detta sker? Varför har dessa stängda gränser i Norden mött Sverige?

Statsrådet skriver i sitt svar att de nordiska länderna har drabbats olika hårt. Det är en sanning med viss modifikation, för coronaviruset har gått fram över vår del av världen på ett ganska likartat sätt. Däremot har vi otvivelaktigt hanterat det på olika sätt.

Vi i Sverige vet mycket väl att vi har denna fruktansvärda börda av minnen, hågkomster och erfarenheter att bära oss i form av den död som har kommit på våra äldreboenden. Det skiljer ut Sverige från de övriga nordiska länderna. Det tror jag också är en förklaring till att Sverige i större utsträckning har mötts av den här typen av stängda gränser i vårt Norden. De andra länderna har reagerat mot Sverige och vårt sätt att hantera detta.

Fru talman! Jag tror inte att regeringarna och Hallbergs ministerkollegor i Oslo, Köpenhamn och Helsingfors har gjort detta för att vara elaka. Min första fråga är alltså: Varför?

Den leder snabbt över till den andra frågan: Vilken typ av riskbedömning har regeringen gjort när man valde den svenska coronastrategin i förhållande till hur den skulle uppfattas av andra länder? Återigen: Jag tror inte att de motåtgärder Sverige har drabbats av grundar sig på elakhet i Oslo, Köpenhamn och Helsingfors.

Vi kan väl vara ganska eniga om att en hel del har gått sönder i det som skulle bli världens mest integrerade region. Därför ser jag i slutet av statsrådets svar att det antyds att någon form av initiativ ska tas. Men det vore intressant att få höra om det finns något mer konkret. Hur går vi vidare? Jag tror att något måste göras. Vi måste återupprätta rörligheten, men jag tror också att vi måste värna den nordiska identiteten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns också en fråga som över huvud taget inte berörs men som jag ändå ställde. Den gäller huruvida statsrådet vill öppna för en nordisk coronakommission. Moderaterna drev under lång tid här i Sverige, mot regeringen, att vi skulle ha en coronakommission. Till slut fick vi en coronakommission på plats - dessutom utan politiska överrockar, vilket var en välgärning.

Jag undrar hur statsrådet ställer sig till denna tanke på en nordisk coronakommission. Det är en idé som för övrigt inte är min utan som är framförd av Föreningen Norden.

Jag tror att det nu är viktigt att hantera de typer av olika bilder som vi har i ett Sverige som har mött och delvis fortfarande möter stängda gränser. Det finns en verklighet i Stockholm, på departementen och på UD. Men det finns en helt annan verklighet i Tornedalen, i Öresundsregionen, i Värmland och i Bohuslän. Den tror jag att vi också måste värna utanför Stockholm.

Fru talman! Jag instämmer med Hans Wallmark om att det inte råder några tvivel om att det nordiska samarbetet har ställts inför stora utmaningar under covid-19-krisen.

Visionen om att bli världens mest hållbara och integrerade region är satt under hård press. Det förändrar inte vårt långsiktiga mål att sträva mot denna vision. Jag tycker tvärtom att krisen har gjort att visionen blir ännu viktigare. Krisen har visat att det är ännu viktigare att förverkliga visionen.

Jag ska gärna svara på frågorna och i vanlig ordning göra det som jag tycker att vi normalt sett har en bra dialog kring, även om vi inte är överens om alla svar. Om vi talar om varför man har stängt ned tror jag att det beror på att vi har haft en kris som slog till väldigt snabbt. Det blev akuta åtgärder i varje land, och man fattade något annorlunda beslut.

Jag beklagade redan då, i februari mars, att man fattade nationella beslut utan att överväga att också se på den nordiska kontexten. Man lade inte i vågskålen för sina beslut vad detta innebär för våra gränsregioner. Som Hans Wallmark påpekar, fru talman, är verkligheten för gränsregionernas medborgare och deras vardag en annan. Att inte ta med detta i besluten när man vidtar så avgörande åtgärder som att stänga gränserna är naturligtvis beklagligt, olyckligt och inte hållbart i en gemenskap som ska gå mot den vision som vi just nämnde.

Denna snabba och okoordinerade nedstängning var olycklig. Jag ser också att länderna i Norden nu, ett efter ett, vaknar upp och säger: Så här kan vi inte ha det.

Jag vill inte spekulera i exakt varför andra länder fattade de beslut de har fattat vad gäller gränsrestriktioner och när det gäller hur de nu öppnar upp. De har ju också valt ganska olika sätt att öppna upp. Danmark har öppnat helt nu, Norge går fram och tillbaka nästan varannan vecka när det gäller olika regioner och Finland har gjort en delregional öppning. Det ser alltså olika ut även nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den exakta bakgrunden till varje nationellt beslut vill jag inte spekulera i. Däremot kan man säga att det självklart är så att Sverige är hårt drabbat. Vi har nu tillsatt en kommission som ska lämna ett svar på frågorna. Vi har inte svaren här i dag, men vi har en hypotes kring att detta är en klustersmitta. Stockholm var hårt drabbat. Det var många resandeströmmar och så vidare. Vi ska inte gå in på det i den här debatten, men Sverige har absolut varit hårt drabbat.

Vi har dock också baserat vårt beslut i den svenska regeringen att inte stänga gränserna på de rekommendationer som kommer bland annat från den europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC om att gränsstängningar inte är ett effektivt medel för att bekämpa smittan. Där har de andra länderna valt en annan väg.

Som jag nämnde i mitt första svar ser vi det som vår ambition att till varje pris försöka öppna upp Norden igen. Vi verkar i stort sett varje dag för det från den svenska regeringens sida.

När det gäller den verklighet som råder ute i landet finns det en verklighet även här i Stockholm, det vill säga att detta också har stor ekonomisk betydelse för Sverige som nation. Ungefär 25 procent av vår export går till de andra nordiska länderna. Sedan finns det en verklighet, en vardag, för våra gränsmedborgare som jag är högst medveten om. Jag har talat med alla kommuner och med de mest utsatta många gånger och jobbat för att hitta lösningar där. Jag är fullt medveten om den besvärliga verklighet som det här har försatt våra gränsmedborgare i.

Jag skulle ändå vilja återkomma till att Sverige har valt en väg som är evidensbaserad även i det här fallet, det vill säga att gränsstängningar inte är en rekommendation från vare sig den svenska eller den europeiska smittskyddsmyndigheten som ett effektivt sätt att bekämpa smittan.

Fru talman! Nu känner jag igen statsrådet Hallberg lite mer än i det från hennes tjänstemän framtagna svaret.

Jag vill bara säga några saker. Jag tror att det finns en sak som förenar oss, både statsrådet, undertecknad och de ledamöter som nu inte finns i kammaren men som utgör kammaren. Det är betydelsen av Norden. Statsrådet berörde det något, men vi ska kanske ännu mer understryka det. Norden är oerhört centralt för Sverige. EU är väldigt viktigt - det är vår absolut viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska arena och vår ekonomi. Men Norden är vår gemenskap. Här finns våra värderingar. Här finns det gemensamma klimatet. Här finns den gemensamma historien. Här finns den gemensamma politiska kopplingen. Och här finns också, precis som statsrådet nämnde, vår ekonomi. Det här är våra absolut viktigaste handelspartner.

Fru talman! De nordiska länderna är syskon, och våra baltiska republiker är våra kusiner. Det här är vår del av världen. Det är därför detta är en sådan tragedi. Och, fru talman, ordet misslyckande måste också användas när syskon tvingas stänga dörren till varandra. Det är det som har skett.

Jag delar statsrådets bedömning att många av problemen uppstod på ett tidigt stadium därför att ingen kände till pandemins omfattning och exakta konsekvenser, och därför blev det i sin tur ett antal akuta åtgärder och beslut med, som statsrådet också korrekt benämner det, en bristande koordinering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet använde ordet "avgörande". Jag delar den synen. Det som är problemet, som statsrådet inte berör, fru talman, är att även Sverige fattade ett antal beslut som man nog också får beskriva som avgörande och som kom att uppfattas gå på tvärs mot vad man gjorde i de andra länderna, inte minst i Danmark, Norge och Finland. Det blir ibland ett slags självtillräcklighet från svensk sida när vi ska försöka förklara detta. Jag tror att den kanske något bristande ödmjukheten i kombination med den våg av död som slog in med våldsam kraft mot svenska äldreboenden har påverkat detta.

Därför är det viktigt att fundera på hur man går vidare, och den frågan kan statsrådet kanske grunna på när det gäller hur man konkret kan göra. Jag tycker att det var viktigt att Moderaterna var drivande i att ställa kravet om och till slut få en coronakommission på plats i Sverige, och jag tycker också att det är ett intressant förslag som Föreningen Norden har väckt om en gemensam nordisk coronakommission. Jag upprepar därför även den frågeställningen till statsrådet, alltså hur man från regeringens sida ser på det.

Det finns olika bilder av vilken frustration som finns. Jag skulle kunna trötta statsrådet med att upprepa en del av berättelserna från Strömstad, Värmland, Tornedalen och Öresund, men jag tror att statsrådet har hört dem många gånger. Innan vi fick de delregionala lösningarna med Danmark, då Danmark accepterade svenskar från olika områden, inte minst Skåne, uppfattades det som frustrerande att vi hade vår gräns öppen. Det gjorde att danska medborgare kom från Köpenhamn och Själland till Skåne för att handla, gå på restauranger och till och med ta sig via Ystad till Bornholm, men samma gräns, samma dörr in till Danmark, var under en tid stängd för oss från Skåne.

Jag tror att känslan av det är någonting som är oerhört centralt för nordiska politiker att bearbeta nu när vi lämnar pandemins 2020 bakom oss.

Fru talman! Vi är inne i ett maratonlopp med den här pandemin. Vi har inte svaret än på vilket land som har valt rätt och på huruvida att ha en lockdown i början eller att ha lockdown, öppning och sedan lockdown igen är rätt strategi. Vi ser att länder som har haft en långtgående lockdown har en större smittspridning än Sverige och så vidare.

Vi ska naturligtvis inte diskutera orsaken till utvecklingen av pandemin i de olika länderna i den här debatten. Men att jag nämner ordet maratonlopp är för att jag precis som Hans Wallmark vill säga att Norden och den nordiska gemenskapen är något av det viktigaste vi har. Vi måste värna den, och vi måste också därför under de närmaste kanske ett till två åren framåt leva med det här i vågor som går fram och tillbaka när det gäller smittspridningen. Nu ökar det i övriga Norden, och Sverige har stabiliserat sig lite. Vi har ingen aning om vart det kommer att ha tagit vägen om ett halvår. Vi måste ha en dialog och en samsyn om att det är Norden som ska ta sig an sådana här kriser tillsammans och inte var och en för sig. Det är det jag vill jobba för nu.

Jag skulle gärna vilja använda ordet familj, kanske lite vardagligt, för det är så man skulle vilja se på Norden. Jag tror att många vaknade upp lite yrvaket i den här krisen och sa att vi kanske inte var så mycket familj. Men hur kan vi bli det i Norden igen? Och vad gör man i en familj? Jo, när man går igenom kriser löser man dem tillsammans, och man har också en dialog om vilka åtgärder som man ska vidta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle vilja återkomma till det jag har nämnt tidigare i mina svar, och det är att jag har föreslagit att vi nordiska samarbetsministrar, som kommer att ses den 10 september, måste ta fram en samarbetsmodell - man kan använda uttrycket code of conduct - för hur vi nordiska samarbetsministrar ska uppföra oss tillsammans när vi hamnar i en kris eller tar oss ur den här krisen. Den svenska regeringens inställning till detta är att vi måste ha en dialog när vi fattar beslut som påverkar våra medborgares rörlighet över gränserna. Så fort det påverkar det andra landets gränsregioner måste vi ha en dialog innan och inte bara informera, i värsta fall när det är fait accompli.

Det är en fråga som jag och vi från Sverige kommer att driva. Jag har redan initierat arbetet med att det ska komma upp på agendan den 10 september.

När det gäller en kommission är det som Hans Wallmark säger att vi nu har en kommission i Sverige som kommer att arbeta med detta. Den kommer också att utvärdera den svenska hanteringen i en internationell jämförelse med relevanta länder. Då blir en jämförelse mellan Sverige och de övriga nordiska länderna en viktig del. Huruvida det behöver göras ytterligare utvärderingar av en kommission på nordisk nivå tycker jag absolut att vi ska diskutera. Det är också någonting som de nordiska samarbetsministrarna på uppmaning från Nordiska rådet absolut bör kunna diskutera. Vi måste lära oss någonting av den kris som vi går igenom, och vi måste dra lärdomar av det ganska snabbt nu för att inte gå okoordinerade ur den här krisen.

När det gäller gränsstängningar eller att ha gränserna öppna, som jämförelsen med Danmark handlade om, alltså att Sverige hade gränsen öppen och det kom danskar till Skåne, vilket väckte en irritation, skulle jag vilja säga att det inte är en framkomlig väg att stänga gränser bara för att ge igen, om vi uttrycker oss så, för att ett annat land stänger gränser. Jag tror inte att Hans Wallmark menar det heller.

Vi har valt vägen att inte se gränsstängningar som en del av en epidemiologisk strategi. Bara för att Danmark stängde under en period såg inte vi en anledning att göra samma sak. Jag är fullt medveten om att det väckte irritation, och det är inte bara i Skåne och den delen av Sverige, utan det gäller också Värmland, Strömstad och Norrbotten. De här sociala svårigheterna måste vi hantera.

Fru talman! När det gäller just den här typen av gränsregionala tjänster som har funnits inför stängda gränser är jag helt enig med statsrådet. Jag har ägnat inte helt oväsentligt med tid i Skåne åt att just förklara att man inte kan ha den typen av ge igen-tänkande, för då har vi en spiral nedåt. Däremot finns det nog i de olika gränsregioner som statsrådet räknar upp ibland en känsla av att Stockholm inte riktigt har förstått hur hårt detta har varit. Jag menar att vi måste lägga ned betydande tid på att rädda den mylla ur vilken ett antal rottrådar har rivits upp eller slitits sönder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför tycker jag, fru talman, att det är glädjande det som statsrådet pekar ut om att man den 10 september ska diskutera olika former av samarbetsmodeller som bygger på någonting djupare än att bara informera, nämligen också på att just försöka koordinera.

Jag tänker inte heller, fru talman, recensera huruvida det ena eller det andra landets åtgärder har varit rätt eller fel. Däremot, och det har varit min ingång till statsrådet och regeringen, menar jag att vi även från svensk sida borde ha reflekterat över hur våra åtgärder kommer att uppfattas av andra. Det är det jag menar nog delvis har varit en förklaring till att vi har mötts av stängda gränser mot Norge, Danmark och Finland - inte av elakhet utan för att det har uppfattats som att vi har gjort på ett sätt och alla andra på ett annat. Det borde vi också själva reflektera över. Jag tycker, fru talman, att regeringen även i den här frågan är lite dålig på just självreflektion.

Jag tror dessutom att vi verkligen i alla sammanhang måste understryka att det, trots att det här inte just nu är världens mest integrerade region, är oerhört viktigt att vi fördjupar det nordisk-baltiska, för detta är vårt hem, detta är vår kultur, detta är våra värderingar och detta är vår ekonomi - vår utgångspunkt i världen börjar i Norden.

Fru talman! Det gläder mig att Hans Wallmark och jag och, tror jag, många här i riksdagen och även politiker i övriga nordiska länder är överens om så mycket. Jag välkomnar denna debatt.

It takes two to tango. Om vi kräver att andra länder ska vara öppna med sin strategi och sina beslut måste vi självklart rannsaka oss för att se om vi har varit tillräckligt öppna. Har vi haft tillräckligt mycket dialog med de andra nordiska länderna innan vi fattade våra beslut? Det är otroligt viktigt att vi nu orkar lägga dessa frågor på bordet och ställa dem både till oss själva i Sverige och till de andra nordiska länderna - vad kan vi göra bättre och vad kunde vi ha gjort bättre? - och också göra en utvärdering. Detta ska vi göra nu och inte vänta några år. Det här är viktigt.

Kris stärker en relation. Jag är övertygad om att vi kommer att komma ur denna kris ännu starkare om vi arbetar på ett sådant sätt att vi diskuterar vad vi hade kunnat göra bättre, vad vi ska göra annorlunda i nästa kris och hur vi ska ta oss ur krisen tillsammans. Men vi måste orka lägga de svåra frågorna på bordet. Jag kommer att se till att de finns på bordet när vi ses den 10 september. Det är kanske inte alltid man har gjort så i nordiska sammanhang och inom det nordiska samarbetet. Man har kanske inte behövt det under de senaste åren. Allt detta tycker jag är otroligt viktigt.

Jag vill kommentera det som sas om Stockholm och övriga landet. Det avgörande när vi har en dialog som den jag har haft med de 21 gränskommunerna - många kommuner har jag mött flera gånger, till exempel Strömstad - och mött företagare där ute, både fysiskt och numera digitalt, är att vi visar att vi bryr oss om vad som händer i våra gränsregioner. Det får inte finns något tvivel om det hos våra medborgare. Det gläder mig att Hans Wallmark och jag är helt överens om att vi måste ha ett sådant fokus framöver. Jag ser mycket fram emot en fortsatt dialog och ett samarbete om detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.