Nordiskt register för legitimationsyrken inom hälso- och sjukvården

Herr talman! Eva Lindh har frågat mig om jag avser att agera för ett införande av ett nordiskt register över alla som har legitimation för yrke inom hälso- och sjukvården.

Jag instämmer i vad Eva Lindh skriver om konsekvenserna av att en läkare som mist sin legitimation kan arbeta vidare i andra länder. Det är oacceptabelt om kontrollen är så bristfällig. Samtidigt är det viktigt att främja ett utbyte av hälso- och sjukvårdspersonal mellan våra nordiska länder.

Det är Socialstyrelsen som ansvarar för det så kallade HOSP-registret. Socialstyrelsen deltar också i den nordiska tjänstemannagrupp som sedan många år tillbaka regelbundet delar information med varandra om bland annat återkallade behörigheter i syfte att stärka patientsäkerheten när nordisk hälso- och sjukvårdspersonal rör sig över gränserna.

Vidare finns inom EU Informationssystemet för den inre marknaden, förkortat IMI. IMI underlättar informationsutbyten mellan medlemsländer, och genom systemet kan såväl anmälningar som varningar utbytas. Sedan 2008 har yrkeskvalifikationer kunnat kontrolleras i systemet. Jag ser för närvarande ingen anledning att ifrågasätta effektiviteten i dessa system och arbeten.

På hemmaplan ser vi en utveckling med kriminella aktörer som aktivt verkar för att tillskansa sig offentliga medel från våra gemensamma välfärdssystem – även inom hälso- och sjukvården. Det är en prioriterad fråga för regeringen att aktivt motverka detta. Till exempel tillsatte regeringen i september förra året en utredning med uppdraget att se över vissa frågor om uppgiftsskyldighet, dokumentation, begränsningar och tillsyn avseende läkemedelsförskrivningar (dir. 2024:82).

Utredaren ska bland annat analysera och föreslå hur regelverket för interimistiska beslut gällande återkallelse av legitimation och begränsning av förskrivningsrätten kan ändras för att bättre värna såväl patientsäkerheten som rättssäkerheten för förskrivaren i fråga. Utredaren ska också analysera och föreslå hur Ivo kan få tillgång till ytterligare uppgifter för att kunna bedriva en träffsäker, effektiv och riskbaserad tillsyn över förskrivare. Därutöver har en så kallad bokstavsutredare i uppdrag att lämna förslag som ska förbättra Ivos förutsättningar att motverka oseriösa och kriminella aktörer inom hälso- och sjukvården.

Det är angeläget att Ivo har nödvändiga förutsättningar och befogenheter för att bedriva en effektiv tillsyn. Myndigheten fick därför under 2024 en förstärkning med 30 miljoner kronor genom bland annat särskilda uppdrag för att stärka arbetet mot oseriösa och kriminella aktörer inom vården och omsorgen. I budgetpropositionen för innevarande år föreslog regeringen att Ivos anslag höjs permanent med 28 miljoner kronor årligen för arbetet.

En annan central myndighet i sammanhanget är Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, ofta förkortat HSAN. HSAN:s arbete med återkallelse av legitimation eller annan behörighet inom hälso- och sjukvården samt indragning och begränsning av förskrivningsrätt utgör en viktig del i att bekämpa den kriminella ekonomin. Regeringen har därför tillfört 9 miljoner kronor innevarande och beräknar att avsätta detsamma kommande år, 2026 och 2027.

En skarp tillsyn och en stärkt HSAN kan bidra till att uppmärksamma yrkesutövare vars behörigheter behöver återkallas eller som utger sig för att vara legitimerade utan att vara det – angelägen information som vid behov behöver delas med andra länders myndigheter för ökad säkerhet.

Det är tydligt att vi behöver fortsätta att stärka vårt eget arbete för att stävja fusk och välfärdsbrottslighet. Det nordiska samarbetet är också viktigt, och jag ser fram emot att kunna ta de beslut som bäst gagnar hälso- och sjukvården i alla våra länder.

Herr talman! Legitimation är det viktigaste beviset på att man har den kompetens och kunskap som krävs för att utföra det viktiga arbete som bedrivs inom hälso- och sjukvård. Legitimationen ska vara en garanti för att man verkligen har den kunskapen. Därför är det viktigt med de register som vi har för att du när du anställer en läkare, en sjuksköterska eller annan person med ett legitimationsyrke ska kunna veta att personen i fråga verkligen har denna kunskap och kompetens.

År 2010 beslutade de nordiska regeringarna att man skulle ta fram ett register gemensamt för Norden, eftersom det är många inom hälso- och sjukvården som jobbar något eller några år i ett annat nordiskt land innan de kommer tillbaka till Sverige eller vice versa. Det hade då uppdagats ett otroligt flagrant och helt ovärdigt fall, där man hade begått väldigt stora fel och helt enkelt inte bevisat att man skulle ha den legitimation som man hade fått och ändå fått anställning i Sverige. Därför beslutades det att man skulle ta fram ett nordiskt register.

Nu är det 2025, och här står vi. Även om det jobbas med detta har det under dessa år ändå förekommit missbruk. Det fungerar fortfarande inte riktigt, och även om det här förekommer med ojämna mellanrum och inte är så väldigt vanligt är det otroligt illa när det händer.

Jag ställde interpellationen för att jag vill veta om det finns ytterligare saker som vi tillsammans i de nordiska länderna kan göra för att se till att det här aldrig mer händer. Statsrådet har gett ett bra och tydligt svar på vad som har gjorts och vad som händer nu. Men är det tillräckligt, eller behöver vi göra mer? Kan statsrådet utveckla sitt svar: Är det stopp för detta nu eller inte?

Herr talman! Tack, ledamoten, för kompletterande medskick!

I nuläget är det inte tillräckligt, och det är ju för att bli bättre rustade i lagstiftningen som vi har tillsatt alla utredningar.

Låt mig backa något till ministerrådsmötet för ett par veckor sedan. Där diskuterade vi att vi vill underlätta för medarbetare att kunna jobba i de olika länderna. Vi har olika syn på vad en sjuksköterska ska få göra. Man gör inte samma saker i varje land, utan legitimationen innebär olika saker. För att vara väldigt tydlig vill ju inget land försämra sin situation. Man vill behålla det man har, och för Sveriges del är det så att våra sjuksköterskor kan göra väldigt mycket mer än sjuksköterskor i andra länder. Det vill jag inte backa ifrån. Jag tycker att vi har en rimlig ordning. Våra sjuksköterskor är välutbildade, och vi har evidens för att det fungerar väl.

Det finns alltså problem, men det är också därför vi lyfter att den ämbetsmannagrupp, som det kallas, som jobbar med frågorna och som också har jobbat med den specifika del som ledamoten lyfter ska titta vidare på om man kan göra saker utan att tvinga oss att ändra i våra utbildningssystem, till exempel hitta bättre validering av personers kompetenser.

Jag hade också ett inlägg där jag lyfte fram två saker. Det ena är att jag utgår från att varje land tar ansvar för att man har den personal man behöver, det vill säga vi ska inte konkurrera om personal. De nordiska länderna ska inte börja konkurrera med varandra med löner eller annat, utan det här måste bygga på en respekt för att varje land tar sitt ansvar för att man har tillräckligt med personal. Sedan ska personers egna val kunna bestämma var inom de nordiska länderna de vill jobba.

Vi ska alltså inte konkurrera ut varandra. Vi har haft sådana situationer, och det gäller att vi är uppmärksamma så att det inte händer igen.

Det andra jag lyfte var att det här kommer att gå i en tuffare riktning där vi faktiskt inte underlättar för att kunna arbeta i Sverige om du har exempelvis en europeisk läkarlegitimation, precis som utredningen refererar till. I dag ser vi nämligen stora risker med det när det gäller arbetsplatskod och förskrivning av läkemedel.

Jag gick igenom för kollegorna hur vi arbetar med välfärdsbrottslighet i Sverige, vilket vi gör genom att faktiskt tajta till regelverket genom fler kontroller och mer tillsyn. Det är det enda sättet att möta de kriminella som kliver in, men det innebär också att det finns en risk för att nordiskt samarbete på arbetsfronten försvåras.

Övriga länder sa sig inte ha samma problem med välfärdskriminalitet. Jag hoppas verkligen att det stannar där, men det kan man aldrig vara säker på. Det brukar förflytta sig mellan våra länder: Om ett land lyckas täppa till går man vidare till nästa land. Så fungerar det också i den positiva delen av nordisk integration – det är lätt att gå vidare.

Vi lyfte alltså både lätta och svårare frågor med varandra, och grundtonen är att vi vill underlätta för personal att kunna arbeta i hela Norden. Det finns många saker som kan underlättas och som inte är knepiga, men en del är riktigt knepiga, till exempel när det handlar om att validera legitimation. Där vill vi gärna se om vi kan göra någonting utan att något land ska känna att det vi gör blir patientosäkert, det vill säga förändra den ordning vi har. Men man måste komma ihåg att vi just nu vidtar åtgärder som försvårar för andra att komma till Sverige och arbeta. Vi vill vara säkra på att de har den kompetens som krävs, och vi har ganska öppna dörrar i dag, vilket är ett av skälen till den välfärdskriminalitet vi ser.

Med en legitimation från något annat land inom EU-systemet kan du komma in i Sverige och omedelbart få en arbetsplatskod och börja förskriva läkemedel, som skattebetalarna betalar. Många av dem som gjort det har visat sig inte alls jobba i sjukvården utan uppenbarligen vara här enbart av kriminella skäl. Vi kommer att behöva skruva på åtgärder som försvårar för en del. Jag har berättat för kollegorna att allt vi gör inte kommer att underlätta. Men jag finner det nödvändigt att vi i Sverige vidtar de åtgärder vi vidtar just nu.

Herr talman! Låt mig börja med den del som statsrådet berörde. Vi tycker att det är viktigt och bra med utbyte mellan den personal som jobbar inom hälso- och sjukvården. Man kan ofta få ett annat perspektiv, erfarenheter som är viktiga för en i yrket, inspiration, ökat engagemang – allt sådant som är viktigt och underlättar det vi tidigare har pratat om, nämligen att man ska kunna leva och verka i hela Norden. Men patientsäkerheten måste förstås alltid stå över det.

Det är viktigt med tydliga begränsningar, riktlinjer och kontroller för att det ska vara möjligt i fortsättningen att ha ett utbyte och att man kan jobba i de andra länderna. På ett sätt är det alltså ingen motsättning – men det kan bli det, precis som statsrådet är inne på. Jag vill bara ha det sagt. Vi är helt överens om att det är bra att det finns en möjlighet för personal att jobba i andra länder. Det gäller framför allt de nordiska länderna eftersom det är mycket lättare både språkligt och på andra sätt.

Det är väl där någonstans grunden ligger, eftersom patientsäkerheten ju är enormt viktig. Det är klart att det skär i hjärtat när någonting händer som redan har upptäckts någon annanstans och man skulle ha kunnat stoppa det. Därför är de här registren och alla de kontroller vi gör verkligen avgörande. Har man blivit av med sin legitimation i ett nordiskt land ska man självklart inte kunna jobba vidare i ett annat nordiskt land, till exempel Sverige.

Låt mig kroka i det här med välfärdsbrottsligheten, för den är ju helt ovärdig Sverige i dag. Det handlar om ett missbruk av våra system som vi måste sätta stopp för. Det är vi helt eniga om, men vår syn på vägen dit skiljer sig ibland åt. Min syn är att vi måste stoppa en del system som möjliggör välfärdsbrottslighet.

Vi är eniga om att kontrollerna måste öka och att vi ska göra allt för att stoppa välfärdsbrottsligheten. Det handlar naturligtvis inte bara om att resurser försvinner ut ur systemet. Det gör de. Det handlar också om att resurserna används till annan kriminell verksamhet, vilket gör det ännu värre, och om att den som inte har den kompetens som behövs för att jobba inom hälso- och sjukvården inte heller ska jobba där.

Jag förstår inriktningen att det här skulle kunna vara ett större hinder. Men jag tror tyvärr också att det inte är någonting som kommer att stanna i Sverige. Det är som med annan kriminell verksamhet och gängbrottslighet. När våra grannländer larmar om att svenska gängkriminella begår brott där finns det naturligtvis risk att det sprider sig även inom det här området. Jag är glad för de svar statsrådet ger, men finns det någonting konkret som statsrådet anser behöver göras när det gäller just detta register?

Herr talman! Arbete pågår, som sagt. Den nordiska arbetsgruppen för hälsopersonal jobbar vidare med frågan i respektive myndighet. Det var viktigt att vi hade ett öppet samtal mellan ministrar om utvecklingen och hur den ser ut, inte minst vad gäller frågan om konkurrens.

Vi har haft en situation där vi upplevt att det inte blir riktigt bra balans mellan våra länder – Sverige kontra Danmark, Sverige kontra Norge och till en del norra Sverige kontra Finland. Vi måste känna att var och en tar ansvar för att ha tillräcklig kompetensförsörjning samtidigt som enskilda ska ha möjlighet att bo och arbeta där de själva vill.

Vi ska inte räkna med att kunna ”ta” sjuksköterskor från ett annat land, utan vi ska själva ta ansvar för att vi har dem vi behöver. Det är viktigt för mig. Det gäller inte bara våra nordiska länder; det gäller totalt sett. Där har vi olika uppfattningar. Danmark arbetar åt ett lite annat håll och öppnar för att ta emot arbetskraftsinvandrare från långt bort som vårdpersonal. Det är nationella beslut som man förstås tar själv. Men min uppfattning är att vi ska ta ansvar för att ha tillräckligt med personal.

I vårt samtal bedömde vi att det förmodligen går att inom ramen för respektive lands regler för legitimationer och vad som ingår i yrken göra valideringar som underlättar för någon att komma in och arbeta. Den ska till exempel få veta vilka begränsningar i delegation som gäller men få möjlighet att arbeta. Det är på den linjen man jobbar vidare, för att se den praktiska genomförbarheten i delegering och validering av den kompetens människor har.

Det går att göra mycket mer. Ingen av oss är beredd att tumma på patientsäkerheten. Att vi och våra grannländer har lite olika syn är inte så krångligt. Det handlar mer om att hitta ett system för att hantera det. Det uppfattar jag att det finns en samstämmighet om från alla länder. Vi arbetar med det. Men det var som sagt nödvändigt för mig att ta upp frågan om välfärdskriminalitet, därför att vi inom något år eller två kommer att ha regler som faktiskt gör det svårare att arbeta i Sverige som sjukvårdspersonal. Det är för att vi ska försäkra oss om att kriminella inte kommer in. Det kan drabba personer i Norden som inte alls har den bakgrunden utan bara vill komma hit och arbeta. Det vill jag att de ska veta.

Parallellt med detta måste vi hela tiden tänka på balansen. Jag brukar nämna att vi alla vill ha kontroll men att vi inte får tappa det som är skälet till att vi möjliggör arbete i olika länder. Det är ett ganska knivigt arbete, men det är helt nödvändigt att vi gör det. Många utredningar pågår. Vi får se var vi landar. Men det pågår ett gott samtal, och jag vill säga att vi har väldigt god samsyn i Nordiska ministerrådet. På det sättet liknar vi Nordiska rådet, uppfattar jag det som.

Herr talman! Ja, patientsäkerheten ska ju alltid stå överst. Då handlar det om att ha förutsättningar för att stoppa dem som inte ska ha legitimation och inte ska verka inom hälso- och sjukvården. Vi måste stoppa välfärdsbrottsligheten men också stärka kompetensen. Det är klart att det handlar om avvägningar, precis som statsrådet var inne på.

En del av de saker som vi inte diskuterar i dag men som har med till exempel ambulans- och sjuktransporter och annat att göra hindras av att vi har olika krav på kompetens. Det kan ibland vara väldigt olyckligt, för det innebär svårigheter för en patient att få den vård som den behöver och som är närmast tillgänglig. Patientsäkerheten måste alltid gå först.

Jag tackar för debatten, diskussionen eller vad man ska kalla detta. Jag uppskattar också att statsrådet har tagit upp frågan med de andra ministrarna. Det har ju som sagt gått några år. Vi vill förhindra att den som på grund av oaktsamhet eller begångna fel i sin yrkesutövning blivit stoppad sedan kan fortsätta jobba i ett annat land. Det måste vi få stopp på. Därför uppskattar jag svaret. Jag ser fram emot att det här inte längre ska vara möjligt.

(TALMANNEN: Statsrådet Acko Ankarberg Johansson meddelar att hon inte har något ytterligare att tillföra.)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.