Nordeas bolagsstämma

Fru talman! Peter Persson har frågat mig hur jag avser att agera inför Nordeas bolagsstämma och om jag avser att agera för att uppnå en bättre bankpolitik utifrån statens ägande i Nordea och om jag avser att kräva styrelserepresentation. Staten påverkar hela styrelsens sammansättning genom deltagandet i valberedningen, och därigenom tillser vi att den kompetens som krävs för att styra en stor komplicerad koncern som Nordea också finns i styrelsen. Som jag tidigare sagt kommer jag att fortsätta att driva ersättningsfrågorna som aktieägare vid Nordeas bolagsstämma men också som finansmarknadsminister. Bankpolitik, det vill säga branschens spelregler, är något som ska omfatta alla aktörer på marknaden. I egenskap av finansmarknadsminister har jag ett viktigt ansvar för villkoren på bankmarknaden, och det är i den egenskapen jag har agerat exempelvis vad gäller ersättningar och avseende bankernas kapitaltäckningsnivåer. Det är också i egenskap av finansmarknadsminister som jag främst har möjlighet att påverka och inte som ägare av 13,4 procent av rösterna och aktiekapitalet i en enskild aktör. Men minst lika viktigt är det att, precis som Peter Persson initierat i dag, delta i debatten och driva en tydlig och hörbar opinion mot alltför höga kostnader och ersättningar. Att det har effekt såg vi senast när både Swedbank och SEB nyligen meddelade att man kraftigt reducerar antalet anställda som kan få bonus.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Peter Norman för hans svar. Jag konstaterar dock, vilket jag gjort många gånger, att Moderaterna pratar. De pratar om samhällsproblem, men de presenterar sällan några lösningar. Jag vet inte i hur många tidningsartiklar och inslag i radio och tv Anders Borg, men också Peter Norman, sagt att det är fel med de skyhöga marginalerna i bankerna, att räntemarginalerna är fel och bonussystemet orimligt, att det finns löner som inte är ansvarsfulla - prat, prat, prat. Jag känner igen det från andra politiska områden. Det handlar om räntesnurror där man i skilda skatteparadis tvättar skattemedel som används i välfärden eller ägnar sig åt skattefusk genom att utvidga kassaregisterområdet - prat, prat, prat. Det handlar naturligtvis också om vårt största samhällsproblem arbetslösheten. Man står vid sidan av och kommenterar ett skeende som om man inte hade det politiska ansvaret, som om man inte hade statsrådsmakt, och säger: Det är fel att bankerna har sina stora överskott, det är fel att bolånekunderna plågas genom de höga räntemarginalerna, det är fel att det finns gigantiska löner och bonussystem. Men man gör inte någonting åt det. Ni moderater, Peter Norman, ser marknaden som er herre. Ni vill låta marknaden erövra inte bara Svensk Bilprovning, som Leif Pettersson nyss talade om, utan också välfärdspolitiken i allmänhet. Ni vill få in marknadstänkandet där. Ni vill inte ge er på marknaden. Ni gläfser lite för ni vet att det finns en opinion, men ni vill inte bita. Så är svaret på interpellationen. Ni är med i valberedningen, men i övrigt är avsikten, om ni inte stöter på motstånd i riksdagen, att faktiskt göra er av med allt ägande i Nordea, som ju skulle kunna användas som ett instrument för att pressa även andra banker. Peter Norman vet mycket väl hur mäktigt ägandet är. Detsamma gäller SBAB, som är helägt av staten. Använd det som ett instrument! I Peter Normans interpellationssvar och i övrig politik känns det igen - Moderaterna registrerar ett samhällsproblem. De pratar, eftersom de inte har för avsikt att lösa det. Den utveckling av samhället som Socialdemokraterna tillsammans med många andra kritiserar är egentligen en av Peter Norman och Moderaterna önskad utveckling. Ni registrerar samhällsproblem. Ni pratar och pratar, men ni vill inte göra något. Ni gläfser mot bankerna, men ni kommer aldrig att bita.

Fru talman! Den här debatten handlar om statens roll som ägare, i det här fallet på den finansiella marknaden. Min uppfattning är att det är olyckligt att agera både som lagstiftare och aktör på marknaden. Vi kan konstatera att det historiskt inte varit särskilt lyckosamt. Politiken ska inte ha rollen av att agera som ägare och på det sättet förändra. Vi kan se på SBAB, som varit högst delaktig i att bygga upp obalanser på exempelvis bolånemarknaden. Det förtar inte vikten av att vi debatterar dessa frågor. Jag tror dock att förändringarna görs bäst genom att vi agerar i vår roll som regelförändrare. Samma villkor måste gälla både för de aktörer som staten råkar vara delägare i och för de andra aktörerna. Man kan inte särskilja dem, utan det måste råda en sund konkurrens med samma villkor för alla banker. Vi måste därför se till att stimulera och stärka konkurrensen. Också konkurrensen i sig medför förändringar på marknaden. Jag tror att det är den rollen vi måste ha. Det är där vi måste försöka göra förändringar. Icke förty spelar opinionsbildning stor roll, och i det avseendet är det bra att dessa frågor debatteras. Har vi då ett bra tonläge och en nyanserad debatt tror jag att vi kan göra rätt stora framsteg. Om Peter Persson vill ha lite större trovärdighet får han kanske försöka vara lite mer nyanserad i debatten och inte måla allt i svart. När vi får en god opinionsbildning, när konsumenterna får hela bilden klar för sig och får en starkare ställning på marknaden kommer de att se till att vi gör framsteg i de obalanser som till äventyrs finns.

Fru talman! Peter Persson har uppfattningen att vi pratar och pratar och inte gör något åt situationen på finansmarknaderna. Jag tänkte använda det här inlägget till att förklara för både Peter Persson och andra vad vi gjort de senaste åren så att vi sedan kan lämna frågan. Jag blev minister i oktober 2010, men redan 2009 gavs ett extra anslag på 5 miljoner kronor till Finansinspektionen. Anslaget var öronmärkt för finansiell fortbildning av stora befolkningsgrupper. Ett arbete med branschen genom FI, kallat Gilla din ekonomi, riktar sig till 1,2 miljoner arbetstagare. När jag tillträdde tog jag initiativ till en flytträtt för försäkringssparande, det vill säga att det ur något slags etiskt perspektiv är rimligt att man ska ha rätt att flytta de pengar man betalar in utan att ha livförsäkring till de placeringar man tycker är rimliga. Det här är juridiskt väldigt besvärligt och det pågår en utredning. Vi har ett förslag till omarbetat direktiv vad gäller insättningsgarantin. Insättningsgarantin höjdes till motsvarande 100 000 euro i december. Under 2011 beslutade vi att utbetalningstiden ska kortas till 20 dagar för att göra konsumenternas ställning starkare. Vi har fattat beslut om finansiell folkbildning i gymnasieskolan avseende privatekonomi. Genom Vinnova har vi gett anslag till olika forskningsprojekt om konsumenternas situation på finansmarknaden, vilket stärker konsumenternas makt. Sedan januari 2011 har vi en ny sms-lag som innebär förlängd ångerrätt, och just nu utreder vi möjligheten att göra det tillståndspliktigt, via Finansinspektionen, att ta sms-lån så att vi får en tillsyn och även bestraffningsmöjligheter vad gäller sms-låneföretagen. Vi och jag tycker att det finns en intressekonflikt mellan rådgivare och förmedlare. Vissa kallar sig rådgivare men är egentligen försäljare, och på vårt uppdrag ser inspektionen nu över rådgivningsmarknaden. Det ska pågå till mitten av 2012. Vi agerar kraftfullt både i Sverige och i EU för förbud mot provisioner vid rådgivning på oberoende basis. Vi har också ett arbete som handlar om att se ifall vi kan göra det enklare att byta bank. Vi ska försöka hyvla ned de trösklar som finns. Jag har lagt ut en liten trevare och sagt att man till exempel skulle kunna tänka sig att få behålla kontonumren när man byter bank, återigen för att stärka konsumenternas ställning. Vi beslutade om stopp av massfondbyten, vilket var till förfång för ett stort antal sparare i premiepensionssystemet. Beslutet kom i maj och trädde i kraft i december. Vi har tillsatt en utredning om framtidens stöd till konsumenter. Den ska vara klar i juni 2012. Vi har, som Peter Persson vet, ökat resurserna kraftigt till Finansinspektionen, till nivåer som de aldrig varit på tidigare. Det kommer fler och fler metoder och tekniker för att betala med plånboken. Också det är ett sätt att minska bankernas makt och öka konsumenternas makt. Vi har utsett en särskild utredare för detta som ska vara färdig i maj 2012. Vi har ökat kraven på revisorernas oberoende, dels genom ett initiativ från mig själv i Sverige, dels genom arbete i EU-området för att få revisorerna mer konsumentvänliga och ta större ansvar än i dag. Vi har en dialog med branschen vad gäller ökad transparens i fråga om fondavgifter. Jag tror inte att det räcker med att nämna en procentenhet. Det ska vara kronor och ören som spararen ser när man ska välja fonder. Nu är min tid ute för detta inlägg, men härigenom vill jag ändå påpeka att de få minuter jag har haft till förfogande har fyllts av åtgärder som Peter Persson tydligen inte har uppmärksammat.

Fru talman! Jag vidhåller att Moderaterna talar om samhällsproblem som man faktiskt inte har för avsikt att lösa, både för att man inte vill det och för att man saknar instrumenten. Låt mig ge några exempel från Peter Normans agerande som finansmarknadsminister. Många upprördes av Caremaskandalen, att äldre människor vanvårdades på institutioner, hur medel fördes ur landet med hjälp av fiffiga räntesnurror. Det riskkapitalbolag som köpte Carema hette träffande Triton. Vi minns att i August Strindbergs Röda rummet beskrivs Triton som ett sjöförsäkringsaktiebolag vars grundare upptäckt att det är billigare och angenämare att leva på andras pengar än på sitt eget arbete. Det var ett slags föredöme för Triton. Det var Nordea som var med och finansierade upplägget till skapelsen att slussa vinster genom att räntebelasta i Sverige. När Peter Norman fick frågan om vad han ansåg eller önskade vidta för åtgärder sade han till Dagens Nyheter att han inte ville kommentera frågan. Finansmarknadsministern ville inte kommentera frågan. Jag noterar att när det var en hård debatt om bonusar i banksystemet griper regeringen in några timmar före bolagsstämman och vill lämna ett förslag på stämman. Det var några timmar, fångad av vinden från opinionen, inte någon medveten politik. Ni ville att marknaden skulle vara herre. Ni har varit fullständigt ovilliga att diskutera skatter på banker på både europeisk och svensk nivå. Man kan höra lite hummanden långt bort. Varje gång ett samhällsproblem debatteras flitigt i vårt land försöker Moderaterna prata bort det. Inte sällan gör man som nu i Peter Normans förra inlägg, man fråntar samhället ett ansvar, fråntar regeringen ett ansvar, och försöker lägga över ansvaret på den enskilda människan som omvandlas till kund. Det är inte bara i banksystemet, utan det är brett över. Där skiljer sig samhällssynen mellan mig som socialdemokrat och Peter Norman som moderat. Jag tror att vi gemensamt med hjälp av samhället faktiskt kan göra livet lite bättre varje dag. Norman tror att det enda sättet som vi människor kan agera på är som enskilda individer. Därför kommer han som finansmarknadsminister att bara fortsätta prata men inte göra något. Det är djupt beklagligt.

Fru talman! Peter Persson glider i väg något extremt mycket i debatten. Vi hamnar långt bort i Carema där han intar extrema positioner om att politiken ska bestämma vem som är kund i banken. Det är en extrem positionering från Peter Perssons sida. Sin vana trogen har Peter Persson ett högt tonläge. Han går till ytterligheter och målar allt i svart när han tycker att politiken ska bestämma allt i stället för att agera där vi gör bäst nytta som politiker, det vill säga forma regelverket, se till att konkurrensen fungerar, se till att konsumenten har förmågan och makten att själv bestämma vilken aktör man vill handla sina produkter av. Det gäller även i Caremafallet. Det är snarare ett tecken på att det har varit en alltför dålig konkurrens och alltför dåligt utbud av producenter än tecken på något annat. Det måste gälla även på bankmarknaden. Det är kunderna som har den bästa kunskapen om vad som är en bra produkt eller inte. Om vi kan föra en sansad och nyanserad debatt om vad som är obalanser i marknaden måste det ha bättre effekt än att toppstyra som ägare i olika aktörer. Det är helt fel väg. Jag tror att Peter Persson måste nyansera sig lite i debatten.

Fru talman! Som Peter Persson vet är jag tämligen ny i politiken. Jag har börjat lära mig taktiken i dessa debatter. Man pådyvlar folk saker som man inte står för. Jag har lite svårt att gå med i den valsen, så jag lämnar den bollen till Peter Persson. Jag försöker gå in i sakfrågan. Peter Persson hävdar att vi "inte gör något" åt saken, bara pratar. Jag ägnade mina förra fyra minuter åt att räkna upp åtminstone 28 punkter av aktiva åtgärder. Enligt min uppfattning slutade matchen 28-0 till min fördel. Men jag uppskattar Peter Perssons engagemang i frågan, och jag inser, hoppas och tror att den är äkta. Därför gick jag igenom stämmoprotokollen från Nordea ett antal år tillbaka. Som Peter Persson vet var statssekreterare Erik Thedéen uppe förra stämman 2011. Han var tydlig i frågan om bonusar och utdelningar. Jag kan garantera att vi kommer att ha ett liknande förfarande denna gång för att på stämman verkligen förklara vad vi tycker om ytterligheterna. Jag gick tillbaka med stor iver och entusiasm för att läsa vad Peter Persson eller hans kamrater sade på bolagsstämman 2006 i Nordea när de hade regeringsmakten. Till min stora förvåning var man inte alls uppe på bolagsstämman. Man sade ingenting. Man hade chansen att berätta för både bolaget, omvärlden, politiker, allmänheten, löntagare i banken och löntagare annanstans vad man tycker om Nordea, om bonusar och utdelningar. Man sade ingenting. Där hade man chansen. Jag tänkte att det kanske var en engångsföreteelse. Vad hände 2005? Man var inte uppe då heller. År 2004? Man var inte uppe då heller. Det skorrar falskt när man har möjligheten att år efter år gå upp på bolagsstämman och använda arenan till att säga vad man tycker men inte använder den. Sedan kritiserar man oss som går upp och använder arenan för att berätta vad vi tycker om bonusar, om utdelningar och annat. Det är en debatteknik som jag inte förstår och inte heller kommer att anamma. Det finns möjligheter att förstärka konkurrensen i banksektorn genom att låta en oberoende aktör ta över SBAB Bank. Detta har Socialdemokraterna och Peter Persson motsatt sig. Så gör man inte om man vill öka konkurrensen i banksektorn. Så gör man om man vill bevara en struktur som man själv kritiserar. Därmed tycker jag att det vore bra om man kunde få en rimlig diskussion om SBAB:s framtid. Som det är nu har SBAB ett avkastningskrav som är mindre än hälften av privatbankernas. Trots detta tjänar SBAB väldigt lite pengar. Skulle de sänka räntorna till nivåer som ligger under vad de har i dag skulle SBAB förmodligen gå med förlust. SBAB är inget verktyg för att ändra bolånemarknaden. Verktyget inom den finansiella sektorn är mångfasetterat. Det är att stärka konsumenten och tvinga producenten att bli mer transparent, och det gäller att ta ned trösklarna för att byta bank. Det här är ett långsiktigt arbete, med många åtgärder, som jag tycker är tämligen opolitiskt. Jag skulle uppskatta om vi kunde ha en konstruktiv diskussion med Socialdemokraterna i den här frågan, för jag tycker att den borde gå över partigränserna.

Fru talman! Åjo, Peter Norman - så ung och ny är du nog inte. Jag spårar en och annan kvällskurs i den moderata partiskolan i din demagogi. Du svarade inte på ett enda av mina påståenden, om Triton och tid för att ge besked på bolagsstämman. Med det har du sagt att det jag säger är korrekt. Du understryker det som är hela ansatsen i min diskussion, att ni på detta område och andra områden flyr undan. Dessutom har det kommit till en ny krydda i de moderata debatterna här i kammaren. När Socialdemokraterna attackerar er för att det ni har sagt inte utfaller säger ni att vi har ett högt tonläge. Ni moderater hade ett enormt högt tonläge 2003-2006 om massarbetslöshet och utanförskap här i kammaren och på gator och torg. På de områdena - jobben och utanförskapet - har ni totalt misslyckats. Då säger ni: Socialdemokraterna höjer tonläget. Så gör ni också här! Ni har pratat om girighet, bonusar och räntemarginaler, men ni gör ingenting. Ni gläfser, för ni vill inte bita den marknad som ni anser vara herre och inte tjänare, som vi socialdemokrater ser det. Det är skälet, Peter Norman, till att du och Borg i nästa stora offentliga debatt om bankerna pliktskyldigt kommer att gå ut och prata om de stora bonusarna. Men ni kommer inte att göra någonting åt dem då heller, utan Moderaterna pratar och ser en utveckling.

Fru talman! Min uppfattning är att denna interpellation handlar om Nordea, inte om Triton och riskkapitalbolagen. Peter Persson har betydligt bättre kontroll på ordningen i riksdagen än vad jag har, men min bedömning är att dessa frågor inte hör till dagens interpellation. Jag vill återigen säga att jag i mitt första inlägg tog upp 28 aktiva åtgärder som vi har vidtagit. Peter Persson påstår att vi inte gör något. Jag har berättat att denna regering på stämma efter stämma i Nordea har sagt vad man tycker och kritiserat Nordea där de bör kritiseras för högt bonusdeltagande och höga utdelningar. Jag kan konstatera att när Peter Perssons parti hade regeringsmakten sade man ingenting på bolagsstämmorna. Detta håller inte, Peter Persson. Man agerar inte på ett sådant sätt. Put your money where your mouth is, som det heter. Strukturproblemet kvarstår. Finansmarknaderna utvecklar sig väldigt kraftigt hela tiden. Kunden har svårt att hänga med. Detta åtgärdar man inte genom en enskild åtgärd, till exempel SBAB-verktyget. Detta åtgärdas genom en bred folklig utbildning. Jag har berättat om ett antal initiativ som vi har tagit. Detta åtgärdas genom att sätta press på banker och finansinstitut att vara tydligare i sina redovisningar än vad de är, till exempel på fondområdet. Detta åtgärdas genom att om möjligt göra det ännu lättare att byta bank än vad det är i dag. Detta jobbar vi också med.