Nedskärningar inom USAID

Herr talman! Linnéa Wickman har frågat mig vilka initiativ som jag själv och regeringen avser att ta för att möta de negativa effekterna av USA:s biståndsmyndighet USAID:s nedskärningar på globalt bistånd, särskilt inom sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, SRHR. Linnéa Wickman har även frågat mig om jag själv och regeringen avser att i större skala stärka Sveriges finansiella stöd till FN-organ och civilsamhällesorganisationer som arbetar med SRHR, samt hur jag själv och regeringen avser att visa internationellt ledarskap i frågan och verka för att Sverige och andra länder tar ansvar för att säkerställa ett ökat stöd till SRHR globalt i en tid av historiska nedskärningar.

USA:s beslut om omfattande och omedelbara nedskärningar av globalt bistånd, inte minst inom just SRHR, riskerar att begränsa tillgången till SRHR-tjänster ytterligare. Detta förväntas särskilt drabba flickor och kvinnor som lever under svåra förhållanden i konflikt och humanitära kriser.

SRHR utgör en förutsättning för kvinnors och flickors egenmakt och aktiva deltagande i samhället och är en högt prioriterad fråga för regeringen. I slutet av förra året beslutade regeringen att avsätta 4,3 miljarder kronor till en ny strategi för hälsa och SRHR för perioden 2025–2029. Genom detta beslut kommer Sverige bland annat att bidra till ökad tillgång till mödrahälsovård, moderna preventivmedel och säkra och lagliga aborter. Det gör det också möjligt för fler individer att fullt ut åtnjuta SRHR. Sida har fått i uppdrag att omsätta strategin till verksamhet under en femårsperiod.

I mars i år fattade regeringen beslut om ökat kärnstöd om 75 miljoner kronor till FN:s befolkningsfond UNFPA för att upprätthålla organisationens arbete för minskad mödradödlighet genom tillgång till barnmorskor och säker abort. Vidare beslutade regeringen under mars också om 50 miljoner kronor i extra stöd till UNFPA:s humanitära verksamhet i Sudan, Gaza och Ukraina.

Sveriges utrikes- och biståndspolitik omfattar en bredd av politiskt och finansiellt engagemang för alla individers fulla åtnjutande av de mänskliga fri- och rättigheterna. I vårt försvar av varje individs rätt att bestämma över sitt eget liv och sin egen kropp verkar vi från svensk sida främst inom ramen för vårt EU-samarbete och vårt nordiska samarbete, men också i samarbete med andra likasinnade länder. Sverige verkar inom internationella organisationer, som FN, samt genom dialog med det civila samhället och den privata sektorn.

Det ökande politiska motståndet i världen mot sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, särskilt inom abortområdet, riskerar att få mycket allvarliga konsekvenser för flickor och kvinnor. Ett ökat ifrågasättande av mänskliga rättigheter och i synnerhet flickors, kvinnors och hbtqi-personers sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter medför att tillgången till hälsotjänster begränsas kraftigt. Det blir svårare för kvinnor, flickor och hbtqi-personer att sörja för sin hälsa och aktivt delta i samhället.

I en snabbt skiftande omvärld driver regeringen på för att stärka effektiviteten i biståndet och samarbetet med likasinnade länder, internationella organisationer och civilsamhällesorganisationer för att få bästa möjliga genomslag för Sveriges SRHR-prioriteringar.

Det är upp till varje land om och hur man vill använda medborgarnas skattemedel till bistånd i andra länder. För Sveriges del innebär det att Sverige är och fortsatt kommer att vara en mycket generös biståndsgivare inom SRHR.

Herr talman! Världen befinner sig i en djup kris – det går inte att beskriva det på något annat sätt. Trumpadministrationens drastiska och omedelbara nedskärningar innebär att cirka 90 procent av USA:s internationella bistånd har kapats, närmast över en natt. Över 40 procent av världens humanitära bistånd har försvunnit.

Sida har varnat för ett värstascenario: Om man inte fyller det finansieringsgap som USA lämnar efter sig kan 34 miljoner människor snart stå helt utan livräddande hjälp. I världens svåraste konfliktzoner och humanitära kriser – i Sudan, i Demokratiska republiken Kongo, i Palestina och i Afghanistan – blir situationen bara än mer hopplös.

Detta är inte bara en fråga om biståndets omfattning. Det är också en ideologisk attack mot flickors, kvinnors och hbtqi-personers rättigheter. Det förstärker det globala motstånd som jag är övertygad om att vi båda är väldigt bekymrade över. Vi ser hur de välfinansierade värdekonservativa krafterna enas i sitt motstånd.

USA har återinfört the global gag rule. Man har anslutit sig till den antiabortpakt som leds av länder som Belarus, Ryssland och Saudiarabien. Vi ser nu hur hälsokliniker stängs ned, preventivmedel tas bort och försvinner, trygg abortvård försvåras och våld mot kvinnor ökar, samtidigt som skyddet minskar.

Herr talman! Omfattningen av det som nu sker saknar i princip motstycke och är närmast ofattbart. Det är sant att Sverige inte ensamt kan fylla det stora finansieringsgapet, men den viktiga fråga vi måste ställa oss nu och som regeringen behöver fokusera på är vilken roll Sverige tänker spela för att möta och vända utvecklingen tillsammans med andra likasinnade länder.

Biståndsministern har lyft fram regeringens SRHR-strategi, och den är förstås bra. Men strategin antogs innan vi visste vidden av USA:s nedskärningar, och det är ändå något som förändrar läget radikalt. Det sker också i ett läge där Sverige självt har genomfört stora nedskärningar inom biståndet de senaste åren. I många fall är de insatser som genomförs redan på en lägre nivå i dag än de var för ett antal år sedan. I absolut bästa fall ligger de kvar på ungefär samma nivå.

Nästa år planerar regeringen för ytterligare sänkningar av det svenska biståndet med 3 miljarder. De är klart att man kan fråga sig om det verkligen är ändamålsenligt i det läge vi nu ser med så omfattande nedskärningar inom biståndet i världen.

Sidas årsredovisning visar att jämställdhetsinsatserna inom det svenska biståndet är de lägsta på nästan 25 år, och vi kan se att jämställdhetsinsatserna har rasat på bara något år till och med i Ukrainabiståndet.

När biståndsministern lyfter fram enskilda satsningar, och när han beklagar utvecklingen, måste vi också se den större bilden. I en tid när världen har behov av att vi tillsammans med andra stora givarländer kliver fram är regeringen reaktiv. Jag undrar varför biståndsministern inte har tagit något initiativ för att samla och samordna de nordiska länderna så att vi kan ta fram en plan för att ta tag i finansieringsgapet och vända den allvarliga utvecklingen.

Herr talman! När kvinnokommissionen samlades i början av mars i år fanns en stor oro och osäkerhet i luften. Man var osäker på vad samtalen i kommissionen skulle innebära eftersom utmaningarna för jämställdheten är enorma.

Det var förvånansvärt att så många länder ändå skrev under den resolution som antogs, men det var kanske för att den saknade en viktig del av det som är grunden för all jämställdhet, det vill säga varje kvinnas rätt att själv få bestämma över sin egen kropp. Det som tidigare har varit en viktig del i de resolutioner som har tagits fram fanns inte längre med. Och dessa frågor är livsviktiga för kvinnors frihet och även för kvinnors hälsa.

Vi kan se tillbakagången i jämställdheten, och otroligt många kvinnor och flickor vågar inte ens höja sina röster och protestera mot förändringarna. Varför säger jag detta? Det är inte för att statsrådet är ansvarig för att dessa frågor inte längre finns med i resolutionen, utan det är för att ge en bakgrund till varför det är så viktigt att vi alla, de goda krafterna för jämställdhet, går framåt. Vi måste visa det engagemang och den kraft som behövs för att vrida den negativa utvecklingen tillbaka.

Sverige är och har varit en viktig kraft – inte alls jämförbart med vår storhet eller litenhet. Sverige har varit en viktig röst i internationella sammanhang, och många andra länder önskar att Sverige ska ta klivet framåt. Man undrar varför Sverige nu är tystare, inte agerar och inte lägger fram så många förslag som behövs för att vända den negativa utvecklingen.

Vi har tidigare haft en debatt om den feministiska utrikespolitiken. Ett av de första besluten som den här regeringen fattade var att ta bort den feministiska utrikespolitiken. Nu pratar regeringen om att den bara var en etikett och att den inte behövs. Men den forskning som finns på området, tillsammans med de samtal som fördes med organisationer, visar att den feministiska utrikespolitiken var en viktig del för att driva kvinnors och flickors rättigheter – och även mäns och pojkars, därför att jämställdhet är bra för alla.

De frågor som Linnéa Wickman har ställt i interpellationen är viktiga och avgörande. Jag hoppas att statsrådet kan tänka om och driva frågorna hårdare än vad vi nu ser. Nu framgår det att jämställdhet ska vara ett kärnvärde, men det är inte så att det är tydligt i innehållet i den politik som regeringen driver.

Herr talman! Jag tackar för en bra debatt.

Jag behöver inte tänka om. Vi är alla fast övertygade om att jämställdhet och SRHR-frågor är viktiga av många olika skäl. De är politiskt normativt prioriterade frågor som vi driver i de sammanhang vi har tillgång till inom FN, EU och i nordisk-baltisk krets. I handling visar vi det rent finansiellt. Tyvärr är det inte många länder som hittills har följt efter Sverige i det extra paketet på 75 miljoner kronor till säkra aborter, men vi försöker såklart att övertyga fler länder om att ansluta sig till det mycket omfattande svenska stödet.

Även om det var väntat att USA skulle skära ned, eller helt ta bort, stödet till SRHR-området genom att återinföra the global gag rule – the Mexico City policy – finns faktiskt också andra länder som har minskat sitt engagemang men som historiskt, likt Sverige, har varit starka förespråkare för just jämställdhet och SRHR. Sverige, däremot, driver med oförminskad styrka frågorna politiskt normativt och rent finansiellt.

Vad gäller Ukraina är vårt stöd mycket omfattande. Vissa saker som vi finansierar har inte en renodlad jämställdhetskomponent i sig. Men om vi betalar för nya järnvägar som för både kvinnliga och manliga soldater till fronten innebär det att ukrainare – män och kvinnor, pojkar och flickor samt hbtq-personer – kan leva i ett land i självständighet, fred och frihet. Även om det inte är en direkt jämställdhetskomponent är vårt massiva stöd i miljardklassen mycket viktigt för att kvinnor, flickor, pojkar och män ska leva i frihet. Där har vi kraftigt ökat stödet till Ukraina. När vi nu ser länder runt om i hela världen, inte minst i Europa och i USA, kraftigt skära ned på sina biståndsbudgetar kan vi inte täcka alla hål som uppstår. Vi skulle behöva lägga hela vår statsbudget på biståndet.

Men tre områden som vi särskilt prioriterar är Ukraina, det rent humanitära arbetet och SRHR-området. Det var därför vi gick fram med paketet på 75 miljoner, just kopplat till säkra aborter. Inom SRHR-området är aborter det som är mest utsatt just nu.

Sedan var det frågan om minskningen på 3 miljarder, från 56 till 53 miljarder. Vi kan vända på frågan och i stället diskutera varför vi ska skära ned på antalet poliser, sjuksköterskor och soldater hemma i Sverige för att öka biståndsbudgeten. Det kommer Moderaterna och regeringen aldrig att gå med på. Det finns enorma behov även här på hemmaplan som vi måste ta hand om, vilket har visat sig inte minst den senaste veckan i fråga om kriminaliteten.

Från Sveriges sida fortsätter vi att driva frågorna politiskt och finansiellt och inom de organisationer där vi verkar, det vill säga i EU och FN och i nordisk-baltisk krets.

Herr talman! Tack för svar, statsrådet!

Den här debatten handlar om att rädda liv nu och på längre sikt. Den handlar också om att regeringen behöver agera och inte bara reagera.

I en tid då det råder närmast kaos inom de globala systemen, eftersom världens största biståndsgivare över en natt drog in det mesta av sitt bistånd, har den svenska regeringen de senaste åren valt att göra, och planerar också att fortsätta göra, miljardnedskärningar i det svenska biståndet. Samtidigt ser vi, när vi faktiskt kollar på fakta, hur jämställdhet som ett kärnvärde i utrikespolitiken verkar ha tappats bort.

Herr talman! Det är en markant skillnad mot hur den S-ledda regeringen agerade senast Sverie hade Trump i Vita huset. Men då var de globala konsekvenserna, som också var allvarliga, inte i den omfattning som vi ser nu.

Herr talman! Det räcker inte att upprepa att Sverige är en stor biståndsgivare när Sverige och även andra stora givarländer skär ned i biståndet som helhet i en tid som egentligen kräver mer av oss än någonsin om vi vill stå upp för flickors, kvinnors och hbtqi-personers rättigheter.

Jag har några konkreta uppmaningar till regeringen som jag hoppas att statsrådet lyssnar på:

Ta fram en plan för att försvara den globala jämställdheten tillsammans med andra länder. Det handlar om att möta ett ideologiskt motstånd från de värdekonservativa krafterna, som vill vrida klockan tillbaka.

Agera utifrån den konsekvensanalys som Sida har tagit fram.

Prioritera ytterligare resurser till organisationer som arbetar för just SRHR.

Mobilisera resurser tillsammans med likasinnade länder för att möta det växande motståndet.

Omvärdera och stoppa de omfattande nedskärningarna inom det svenska biståndet.

Nu är vi i ett läge där det handlar om såväl politiskt ledarskap som att rädda liv och principer. Det handlar om vilket land vi vill vara i en tid när världen brinner. Sverige kan välja att vara en mycket större kraft för global solidaritet och jämställdhet.

Jag har också en fråga: Är regeringen beredd att ta sitt ansvar, att agera kraftfullt, att samla likasinnade och att kliva fram när andra länder sviker? Jag skulle gärna vilja att statsrådet beskriver lite tydligare hur man aktivt tar initiativ på detta område, till exempel inom den nordisk-baltiska kretsen, och inte enbart säger att man har allmänna diskussioner utan beskriver vilka initiativ Sverige har tagit.

Om man fortsätter på nedskärningarnas väg är det ett svek mot kvinnor, flickor och hbtqi-personer i den kris vi nu ser och som är en av de allvarligaste på decennier. Det handlar om kvinnan som tvingas föda ensam, utan mödravård. Det handlar om tonårsflickan som riskerar livet i en osäker abort, för att trygg vård har stängts ned. Och det handlar om barnet som föds hiv-positivt, för att förebyggande behandling inte har nått fram trots att medicin finns.

Det är verkligheten bakom USA:s nedskärningar. Men det är också konsekvenserna av att den svenska regeringen avvaktar i stället för att kliva fram och mest verkar fokusera på att ha is i magen i stället för att agera kraftfullt.

Herr talman! Världen är otroligt osäker just nu. Den är instabil och fylld av krig och kriser, och vi vet inte vad framtiden kommer att innebära för någon av oss.

I tider av krig och kris brukar kvinnor alltid vara de som drabbas hårdast. Vi har sett det tidigare, och jag är rädd för att vi kommer att se det igen. Därför behöver vi ha en förberedelse, en tanke om vad vi ska göra när det här kanske blir verklighet.

Nu står vi inför denna väldigt osäkra tid. Och när vi ser att jämställdheten är så utmanad och på tillbakagång krävs våra gemensamma insatser för att vända utvecklingen.

Jag är tyvärr inte fullt så positiv i fråga om de insatser som regeringen gör. Vi ser inte att de får de effekter som statsrådet beskriver. Många efterfrågar även vår röst, inte bara våra resurser, och våra insatser för att vända utvecklingen.

Jag vill vädja till statsrådet, som har ansvaret för den svenska biståndsverksamheten, att verkligen prioritera de här frågorna och inte backa och att förbereda för att ta tag i det som vi tror oss veta. Det kommer inte att bli en bättre situation för kvinnor framöver, utan det riskerar att bli en sämre situation.

Herr talman! I en rapport från The World Economic Forum som producerats tillsammans med McKinsey Health Institute och som presenterades i Davos 2024 har man beräknat att 1 dollar som investeras i kvinnors hälsa bidrar till 3 dollar i ekonomisk tillväxt. Att investera i kvinnors hälsa inklusive tillgång till SRHR-tjänster är alltså inte bara rätt moraliskt sett utan också ekonomiskt smart.

Sveriges SRHR-bistånd uppgick till 2,8 miljarder kronor år 2023. Det svenska SRHR-biståndet går att finna i humanitära insatser och i långsiktigt utvecklingssamarbete. Det kanaliseras genom EU, genom internationella organisationer, främst inom FN och till exempel FN:s befolkningsfond UNFPA, UN Women, Unicef och FN:s MR-kontor samt genom civilsamhällets organisationer.

Mål för stärkt SRHR återfinns i bilaterala, regionala och tematiska strategier och genomförs av Sida. Regeringen beslutade i december 2024 att avsätta 4,3 miljarder till en ny strategi för hälsa och SRHR för perioden 2025–2029. Sida har fått i uppdrag att genomföra strategin, och samverkan ska ske mellan en bredd av aktörer, såväl offentliga och privata som inom det civila samhället.

Strategin syftar bland annat till att öka tillgången till utbildade barnmorskor, mödrahälsovård, preventivmedel och säkra aborter för att förbättra situationen för flickor och kvinnor runt om i världen. I slutänden handlar det om att rädda kvinnors och flickors liv.

En regional SRHR-strategi för Sveriges utvecklingssamarbete i Afrika bidrar till ökad respekt för och åtnjutande av SRHR för alla, stärkta sociala normer som främjar SRHR, stärkta förutsättningar för ökat ansvarsutkrävande för SRHR och ökad tillgång till rättighetsbaserade insatser för SRHR.

Just nu bereder Regeringskansliet en ny humanitär strategi där verksamheten kommer att vara av vikt för att bidra till att säkerställa tillgången till SRHR-tjänster i humanitära kontexter under de kommande åren.

Ett viktigt instrument för Sveriges politik inom SRHR är FN:s befolkningsfond, UNFPA. Jag har tidigare nämnt de extramedel som regeringen i mars beslutade att tillföra UNFPA för att upprätthålla organisationens livräddande verksamhet för minskad mödradödlighet. Sverige är redan, på total nivå, en av de största givarna till UNFPA.

År 2023 uppgick Sveriges totala stöd till UNFPA till cirka 1 miljard kronor, vilket gjorde Sverige till UNFPA:s fjärde största bilaterala givare sett till både kärnstöd och öronmärkt stöd. Indikativa siffror pekar på att det svenska stödet till UNFPA ökade ytterligare under 2024, till cirka 1,3 miljarder kronor.

För 2025 har Sverige via UD avsatt 375 miljoner kronor i kärnstöd samt ytterligare 147 ½ miljoner kronor i öronmärkt stöd till UNFPA:s verksamhet i Ukraina, Sudan och Gaza.

Som ni kan höra är Sveriges SRHR-bistånd allsidigt och mycket omfattande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar biståndsministern, även om jag inte tycker att han svarar på min fråga om vad han personligen gör konkret och vad regeringen gör och tar för initiativ för att nu kraftsamla tillsammans med likasinnade länder, till exempel i den nordisk-baltiska kretsen. Jag tycker att bristen på svar tyvärr snarare bekräftar att regeringen står väldigt passiv och inte alls har den initiativförmåga som nu krävs för att på allvar möta de konkreta och omedelbara hot mot människors rätt till sin egen kropp och till hälsa som vi nu ser världen över.

Det handlar om Sveriges internationella anseende och trovärdighet. Flickors, kvinnors och hbtqi-personers rättigheter har ju inte byggts av fina ord, utan vi har varit med och finansierat en utveckling som vi har velat se i världen. Det har varit en investering i mänsklig utveckling. Det har gjort världen säkrare, mer jämställd och mer demokratisk.

Om vi och andra stora givarländer fortsätter på vägen med ytterligare nedskärningar kommer det att leda till en ännu mer instabil värld med större problem. Det tror jag inte att de svenska skattebetalarna är så väldigt betjänta av heller. Det blir också lite märkligt att ställa världens mest utsatta mot till exempel finansieringen av svensk polis när den här regeringen har sänkt skatten för sig själva och höginkomsttagare med tusentals kronor i månaden.

Världen behöver nu länder som håller fast vid principer när andra sviker. Prioriteringar, som statsrådet nu beskriver det här som, riskerar de kommande åren att bli ett annat ord för tillbakadragande. Hur kan statsrådet garantera att det inte blir ytterligare nedskärningar i SRHR-biståndet nästa år, när biståndet kraftigt skärs ned med miljardbelopp? Det undrar jag.

Herr talman! SRHR utgör en förutsättning för kvinnors och flickors egenmakt och aktiva deltagande i samhället. Jag ser varje bakslag för kvinnors och flickors rätt att bestämma över sina egna kroppar som ett nederlag. Därför kan jag utlova att Sveriges ledarskap för att varje individ ska ha rätt att bestämma över sitt eget liv och sin kropp fortsätter. Sverige står upp för alla individers fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna inklusive SRHR.

I ljuset av USA:s biståndsstopp måste Sverige och andra givare, inte minst EU, ta ett ännu större ansvar för att säkerställa stöd till Ukraina och andra kritiska behov. De svenska biståndspolitiska prioriteringarna står fast, och Sverige kommer att fortsätta att vara en pålitlig partner i en turbulent värld.

Sverige står fast vid prioriteringen att stötta Ukraina, samtidigt som vi fortsätter att prioritera SRHR och arbetar för ett effektivt genomförande av Sveriges bistånd. Sverige är en generös biståndsgivare inom SRHR, och SRHR fortsätter att vara en av de främsta prioriteringarna för Sveriges och regeringens utrikes- och biståndspolitik.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.