Nedskärningar inom psykiatrin

Fru talman! har frågat mig på vilket sätt utsatta ungdomar som lider av psykisk ohälsa får det bättre av nedskärningar inom psykiatrin. Vidare har Tobias Andersson frågat mig varför de berörda 90 miljonerna återfanns tidigare om de ändå inte påverkar den existerande verksamheten. Slutligen har Tobias Andersson frågat mig om det inte fanns någon annan utgiftspost som man kunde sparat in på för att finansiera kapitaltillskottet till Apotek Produktion & Laboratorier AB, APL, i stället för Bidrag till psykiatri.

För att motverka den oroande utvecklingen när det gäller psykisk ohälsa och stärka landstingens och kommunernas arbete har regeringen förstärkt satsningen inom området. I beslutad budget för 2019 avsätts ca 2,2 miljarder kronor inom anslaget 1:8 Bidrag till psykiatri för insatser inom psykiatri och psykisk hälsa. Efter minskningen av anslaget i år avsätts 2,1 miljarder. Det är en ökning på ca 360 miljoner kronor jämfört med anslaget 2018.

Psykisk hälsa är en högt prioriterad fråga för regeringen. Förutom inom anslaget 1:8 Bidrag till psykiatri gör regeringen omfattande satsningar på att stärka hälso- och sjukvården. Personer med psykisk ohälsa är en viktig grupp även inom dessa satsningar. Med tanke på att regeringen tillträdde först i januari 2019 kommer medel att fördelas till landsting och kommuner senare än tidigare år. Regeringen har därför bedömt att det är möjligt att i vårändringsbudgeten minska anslaget 1:8 Bidrag till psykiatri för 2019 utan att detta påverkar det utvecklingsarbete i landstingen och kommunerna som staten finansierar.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Sedan hösten 2015 har jag varit nationell talesperson för Sverigedemokraternas ungdomsförbund Ungsvenskarna. Med andra ord har jag haft det övergripande ansvaret för all vår ungdomsverksamhet. Under de tre och ett halvt åren har jag haft den stora förmånen att träffa flera tusen ungdomar i deras skolor, på gator och torg, i sociala miljöer - ja, egentligen i alla tänkbara situationer över hela landet. Det handlar om ungdomar från olika socioekonomiska bakgrunder, med olika problem i livet och med olika politiska åsikter. Vi har diskuterat trygghet, invandring, klimat och försvar. Vi har täckt hela det politiska spektrumet.

Efter alla dessa möten är dock min samlade bedömning att en fråga sticker ut som extra viktig för orimligt, ohyggligt och inte minst ohållbart många unga i Sverige. Den frågan, fru talman, är den alltmer utbredda psykiska ohälsan bland unga i Sverige i dag.

Fru talman! Tyvärr är detta inte bara min personliga uppfattning. Det är ett faktum som Bris har larmat om och som studie efter studie slagit fast de senaste åren. Inte minst har statsrådet själv belyst detta. Bland annat har den psykiska ohälsan bland unga i åldern 10-17 år enligt Socialstyrelsen ökat med 100 procent på tio år. Bland flickor runt 15 år uppger en majoritet att de lidit av psykisk ohälsa, enligt en rapport från Folkhälsomyndigheten.

Det är självklart en rad olika politiska åtgärder som behövs för att bekämpa denna problematik. Jag är fullt medveten om att det inte bara berör utgiftsområdet för bidrag till psykiatrin. Faktum kvarstår dock att köerna till barn- och ungdomspsykiatrin tredubblades under den föregående mandatperioden och att endast en liten minoritet av Sveriges alla regioner har haft kapacitet att erbjuda vård inom gränserna för vårdgarantin.

Fru talman! I denna situation, i detta mörker för alla dem som lider av psykisk ohälsa, väljer den socialdemokratiska regeringen alltså att skära ned på stödet till psykiatrin med 90 miljoner kronor till förmån för ett kapitaltillskott till statliga Apotek Produktion & Laboratorier AB. Detta motiverar man med att det enligt egen utsago inte påverkar arbetet på området. Då kan man fråga sig, fru talman: När får ens nedskärningar påverkan på syftet med ett utgiftsområde?

Det är knappast som så att de problem jag beskrivit, och som jag vet att statsrådet är fullt medveten om, försvunnit, så att det därför skulle finnas motiv till denna nedskärning. Nej, fru talman, för mig är det tydligt: Det handlar, som så ofta, om hur man väljer att prioritera.

Min fråga till statsrådet förblir därför: På vilket sätt får utsatta ungdomar som lider av psykisk ohälsa det bättre med denna nedskärning? Hur blir det med er politik bättre för dem som varje dag vaknar upp och mår djupt psykiskt dåligt? Ni har konsekvent misslyckats på området under en hel mandatperiod. Varför skulle någon tro att ni skulle ändra er nu när ni inleder er nya mandatperiod med att skära i bidrag till psykiatrin?

Fru talman! Jag tackar Tobias Andersson för en väldigt gedigen bakgrundsbild av hur det står till i Sverige i dag när det gäller psykisk ohälsa. Interpellanten understryker själv att vi nog delar den bilden, och det gör vi, skulle jag säga. Jag har också ägnat väldigt mycket tid åt att möta unga människor - mina egna barn, mina vänners barn och naturligtvis också väldigt många andra - i mitt uppdrag som politiker och företrädare. Jag tycker att det är min skyldighet. Det har varit det tidigare, och det är det naturligtvis än mer i dag, när jag är socialminister. Jag tror inte att det har gått en dag sedan jag fick möjligheten att hantera hela området som socialminister då jag inte har talat psykisk ohälsa eller mött eller på något sätt berörts av människor som inte har den hälsa som jag tycker att framför allt unga människor förtjänar.

Man ska naturligtvis som ung människa känna att man har hela livet framför sig. Man ska vara positiv och känna framtidstro med alla de möjligheter som finns. Så är dock inte fallet. Det är väldigt många unga människor som lider av psykisk ohälsa, även om jag vill understryka att det är fråga om en skala där vi kanske inte riktigt alltid är så bra på att dra alla gränser för vad detta innebär.

Jag vill själv gärna understryka att det är viktigt att skilja på psykisk ohälsa och barn- och ungdomspsykiatri. Det finns många unga som känner sig stressade och pressade, precis som Tobias Andersson beskriver. Det är för mycket i skolan och för många krav. Det är tufft att vara tonåring och känna press från vänner, familj, skola, fritid och så vidare. Men barn- och ungdomspsykiatrin ger specialistvård. Det är i dag en verksamhet som har fler anställda, har fler vårdplatser och tar emot fler behövande eller vårdsökande än tidigare. Ökningen är dock ännu större. Eftersom det är en specialistutbildning är det också klart att det tar tid att utbilda personal.

Det är därför lika viktigt, eller kanske ännu viktigare, att vi arbetar förebyggande och ser till att så få som möjligt hamnar i det läget att de behöver söka sig till barn- och ungdomspsykiatrin. Det bör snarare vara så att man vänder sig till skol- och elevhälsan, till ungdomsmottagningar och till primärvården. Vi kan möta detta på olika sätt.

Januariavtalet tar sitt avstamp i detta och har motverkande av psykisk ohälsa som en av ett antal punkter. Jag återkommer hemskt gärna till det, fru talman och interpellanten. Men nu handlar interpellationen om en neddragning som interpellanten beskriver som en nedskärning på psykiatrin. Jag tycker inte att det är en rättvisande bild. Om jag nu försöker ge interpellanten rätt om en verklighetsbeskrivning hoppas jag att interpellanten kan ge mig rätt i att vi talar om en neddragning på 90 miljoner i en verksamhet som ges 2,2 miljarder och att vi dessutom inledde den här mandatperioden med 20 miljarder i skattesänkningar. Dem kanske Tobias Andersson minns att han själv var med och röstade igenom. 17 miljarder av dem var icke-finansierade. Det är klart att 20 miljarder i skattesänkningar kräver att vi finansierar lösningar inom ram.

Jag vill gärna berätta vad Apotek Produktion & Laboratorier AB är. Det låter naturligtvis som att pengar går från psykiatrin till något kapitalunderskott. APL har ett samhällsuppdrag och är helägt av staten. De utvecklar, tillverkar och tillhandahåller extemporeläkemedel, det vill säga läkemedel som används för patienter med ett så pass smalt behov av läkemedel att det inte kan tillgodoses av godkända läkemedel. Detta är särskilt stort när det gäller läkemedel för barn. 10 procent av alla recept till barn avser extemporeläkemedel. Bland de yngsta barnen är siffran ännu högre. Därför är det viktigt att denna verksamhet har resurser nog för att förse vården med de här många gånger livsviktiga läkemedlen för barnen.

Eftersom fem månader av året har passerat är bedömningen att vi kan göra en besparing på ett konto. Jag återkommer i nästa inlägg.

Fru talman! Jag tackar åter statsrådet för svaret. Jag måste dock säga att statsrådets svar på intet sätt får mig att känna mig trygg över den framtida utvecklingen på området. I mina ögon finns det ingenting som tyder på att Socialdemokraterna skulle klara av att vända denna trend, nu när man misslyckats i fyra års tid.

Det lilla hopp jag dock har är att regeringen väljer att ta efter oss. När vi i går presenterade vår vårbudget presenterade vi satsningar på 2,5 miljarder kronor mot psykisk ohälsa. 2,5 miljarder satsar vi för att bekämpa psykisk ohälsa, samtidigt som Socialdemokraterna skär ned med 90 miljoner. Om nu regeringens nedskärningar på 90 miljoner mot förmodan inte skulle få någon effekt, som regeringen påstår, vågar jag lova dig, fru talman, att våra satsningar hade fått det. Våra satsningar hade på riktigt erbjudit ett hopp för alla dem som i dag lider av psykisk ohälsa och för dem som är i riskzonen att göra det i framtiden.

Vi satsar 170 miljoner på att utarbeta och verkställa förslag om en nationell strategi inom området. Vi satsar 25 miljoner på ett nationellt forskningscenter. Vi satsar 100 miljoner årligen på att stärka kunskapen om tidiga risktecken vid psykisk ohälsa. Därutöver lägger vi bland annat 150 miljoner på det samlade arbetet för suicidprevention - med mera. Det, fru talman, är politik som hade gjort skillnad och som i slutändan hade räddat liv.

Jag hoppas som sagt att regeringen tar efter oss på detta område, precis som man har tagit efter oss på andra områden. Ingen hade blivit gladare än jag om statsrådet redan nu hade kunnat uttala stöd för våra satsningar och göra dem till sina egna. Det är väl dock för mycket att hoppas på, då man har valt att prioritera annorlunda.

Missförstå mig inte - jag är övertygad om att kapitaltillskottet till Apotek Produktion & Laboratorier AB var fullt befogat. Jag menar bara att det rimligtvis borde ha funnits någonting annat i hela statens budget att spara in på än bidrag till psykiatrin. Ärligt talat, fru talman: Tycker statsrådets regering att det är viktigare att lägga pengar på internationella tåg än att motarbeta psykisk ohälsa? Tycker regeringen att det är viktigare med bäversafari än att motarbeta psykisk ohälsa? Tycker regeringen att gratis museer är viktigare än att motarbeta psykisk ohälsa? Det ser nämligen så ut i regeringens vårändringsbudget.

Jag vill därför fråga statsrådet om det inte finns något annat område hon tycker att regeringen kunnat spara in på i stället samt hur hon ställer sig till det gedigna helhetspaket för att bekämpa psykisk ohälsa som Sverigedemokraterna presenterade i går. Kan statsrådet medge att satsningar om 2,5 miljarder kronor gör mer nytta än nedskärningar på 90 miljoner?

Fru talman! Jag försökte vara lite bejakande i mitt förra inlägg. Men jag inser att jag inte hade så mycket för det, eftersom interpellanten redan hade skrivit sin replik, som handlade om att snarare ha en konfrontation än att ha ett möte i en fråga där jag tror att vi ser en gemensam problembild.

Jag ska gärna försöka förklara ytterligare. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna röstade före jul igenom en budget som prioriterade 20 miljarder i skattesänkningar. Jag tänker att interpellanten kan ägna nästa anförande åt att förklara vad de 20 miljarderna kunde ha gjort för nytta i vård och omsorg och i psykiatrin. Det är ganska mycket, skulle jag gissa, för personal, kompetens, arbetsmiljö och tillgång. Men det valet var tydligen viktigare att göra.

Det andra är att 360 miljoner mer ingår i psykiatrianslaget i år jämfört med 2018. Det är verkligheten för landets alla regioner och för den delen kommuner som också bedriver en viktig verksamhet på området. De får ytterligare 360 miljoner kronor. En vårändringsbudget har till syfte att justera sådant som man inte känner till när året börjar eller när man behöver lösa uppkomna situationer. Det är också viktigt med livsviktiga läkemedel för barn. Det var den ändring som vi därmed gjorde.

Det vore intressant om interpellanten kunde förklara om det inte är viktigt med extemporeläkemedel för barn. Det är livsviktiga läkemedel som gör att många barn kan få den vård som de behöver. Det är en verksamhet som marknaden inte hanterar. Det finns nämligen inga vinster att göra. Därför är det ett statligt helägt bolag som staten, regeringen och i slutändan den här kammaren har ett huvudansvar för.

Eftersom interpellanten inte vill tala lika mycket om förändringen mellan anslagen utan vill tala om hela den psykiska ohälsan vill jag upplysa om att det finns en strategi mot psykisk ohälsa och för psykisk hälsa. Den löper ut 2020. Det är klart att den kommer att efterföljas av en ny eftersom vi tycker att det är oerhört angeläget.

Den innehåller förebyggande och främjande insatser och tillgängliga och tidiga insatser. Det handlar om utsatta grupper och att titta på ledarskap och organisation. Den innehåller 350 miljoner kronor till landsting och regioner för att genomföra utvecklingsinsatser och 350 miljoner till kommunerna för att göra utvecklingsinsatser.

Den innehåller 220 miljoner när det handlar om primärvårdens insatser mot psykisk ohälsa i alla åldrar och 250 miljoner för att bättre rusta barn och unga att hantera sin psykiska ohälsa. Det handlar om tillgängligheten. Det handlar om 130 miljoner kronor till att förstärka ungdomsmottagningarna. Det handlar om 24 miljoner för att öka brukarmedverkan och så vidare.

Det finns väldigt mycket resurser. Jag är övertygad om att resurser spelar roll men också vad man gör med dem. Det finns ett gediget arbete som har bedrivits. Det har funnits en nationell samordnare som har sett över vilka insatser som är angelägna.

Jag är helt säker på att vi behöver göra mer. Jag är alldeles övertygad om det. Men jag tycker att vi förfelar och förminskar frågan om vi gör det till en fråga om 90 miljoner som i en vårändringsbudget flyttas mellan anslag för att kunna hantera livsviktiga läkemedel för små barn.

Fru talman! Tack återigen för svaret från socialministern. Vi är helt eniga i att vi måste göra mer på området. Det är vad vi ägnat hela interpellationsdebatten åt att diskutera. Skillnaden oss emellan i den här debatten och mellan den socialdemokratiskt styrda regeringen och det sverigedemokratiska partiet är att Sverigedemokraterna i sin budget satsar 2,5 miljarder utöver regeringens budget på att bekämpa psykisk ohälsa.

Då kan man inte stå i riksdagens kammare och påstå att man förvisso vill göra mer och att det läggs mycket resurser på det men att man inte kan göra ytterligare. Sedan talar man om vilka satsningar som redan finns. Det är jag fullt medveten om. Vad jag pratar om kan man läsa svart på vitt.

Sverigedemokraterna tillför 2,5 miljarder för att bekämpa denna problematik som Socialdemokraterna har varit med och skapat och varit handfallna inför att lösa medan Socialdemokraterna skär bort 90 miljoner. Då spelar det ingen roll, fru talman, vilka redan existerande utgiftsposter som socialministern kan citera.

Jag är fullt övertygad om att kapitaltillskottet till Apoteket är välförtjänt. Vad jag belyste i mitt tidigare anförande, vilket socialministern nu misslyckades med att bemöta, var att man borde ha kunnat prioritera annorlunda. Man borde ha kunnat hitta ett annat utgiftsområde i hela statens budget att skära på i stället för psykiatrin för att genomföra detta kapitaltillskott.

Det är inte som så att man inte hade möjligheten. Du väljer att fokusera på den tidigare budgeten medan jag tycker att du borde ta ansvar för den budget som ni har presenterat nu. Ni väljer att investera i solceller och utvecklingen av internationellt kulturutbyte. Ni väljer att investera och rikta satsningar på bäversafari och så vidare, men inte att investera mot psykiskt ohälsa.

Vem får det bättre av det? Kan du medge att våra satsningar om 2,5 miljarder ger mer nytta än era nedskärningar om 90 miljoner?

Fru talman! Jag hoppas att det framgår för interpellanten Tobias Andersson att det finns en strategi. Han försöker framställa det i interpellationsdebatten som att Sverigedemokraterna har en idé om att det borde finnas en strategi och resurser. Det finns en strategi. Den behöver naturligtvis alltid följas upp och förnyas. Men det finns en innevarande strategi som tar sikte på både regioner och kommuner, tillgänglighet, kompetens, ungdomsmottagningar och tillgängligheten i primärvården.

Jag vill avslutningsvis påminna inte bara interpellanten, om han möjligen har glömt, utan också eventuella lyssnare om att vi före jul hade en MKD-budget med stöd av Sverigedemokraterna som gick igenom i kammaren. Den var inte riktigt i detalj preciserad, vilket innebär att det har gjorts ett stort arbete för att se till att resurser har funnits där behov har funnits. Ni prioriterade då skattesänkningar på 20 miljarder kronor. Ni halverade också klimatinvesteringarna på klimatanslaget. Detta var någonting som skapade problem för att lösa en helhet.

Nu stärker vi psykiatrin med 360 miljoner kronor jämfört med 2018. Det är verkligheten för alla dem som verkar inom psykiatrin eller jobbar med psykisk ohälsa på ett eller annat sätt i Sverige just nu. Det är inte en nedskärning. Däremot ser vi också till att svårt sjuka, ofta barn, kan få sina mediciner. Det är livsviktigt.

Utifrån den ändringsbudget som vi har gjort finns nu möjligheten att hantera både klimatinvesteringarna och den psykiska ohälsan även om mycket mer ska göras, och dessutom ser vi till att svårt sjuka barn får de mediciner som krävs. Det är möjligt trots stora skattesänkningar som Tobias Andersson var med om att klubba igenom i kammaren.