Nedläggningen av Findus i Bjuv

Herr talman! Daniel Sestrajcic har frågat mig om jag avser att ta några initiativ i syfte att motverka att riskkapitalbolag och andra bolag köper upp, lägger ned och flyttar ut lönsamma företag, till skada för en etablerad lokal näringsstruktur. Daniel Sestrajcic har vidare frågat om jag avser att vidta några åtgärder för att säkerställa att AP-fonderna inte medverkar till att lönsam produktion flyttas ut ur landet samt vilka åtgärder jag tänker vidta för att värna den lokala näringsstruktur som under decennier byggts upp kring Findus i Bjuv.

Arbetet är så fördelat inom regeringen att det är jag som näringsminister som besvarar frågorna om vad regeringen gör för att öka förutsättningarna för små och medelstora företags möjligheter att växa och anställa fler.

Det är djupt beklagligt att ägare till en lönsam verksamhet som Findus i Bjuv kommer fram till beslut om att flytta den till Tyskland. Regeringen gör i den här typen av situationer alltid en bedömning av behovet av insatser beroende på de förutsättningar som råder lokalt och regionalt i den del av landet där ett varsel läggs. Regeringen har inga legala möjligheter att stoppa ett beslut som fattats av ett privat bolag, men jag har träffat företaget och ägarna för att förhöra mig om grunderna för deras beslut och framhålla att jag förväntar mig att de agerar ansvarsfullt mot de anställda och mot regionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

AP-fonderna ska långsiktigt maximera avkastningen i relation till risken i placeringarna, och regeringen får enligt AP-fondslagen inte ha synpunkter på förvaltningen.

Angående den lokala näringsstrukturen kring Findus i Bjuv vill jag nämna att regeringen kontinuerligt ser över möjligheterna till ytterligare insatser för att främja långsiktig konkurrenskraft och tillväxt. Inom regeringens politik för regional tillväxt finns också stora satsningar som kommer Skåne till del, bland annat 1 miljard kronor fram till 2020 inom det regionala strukturfondsprogrammet och ytterligare 3,4 miljarder kronor inom flera gränsöverskridande Interregprogram för tillväxtfrämjande insatser tillsammans med regioner i bland annat Norge, Danmark och Tyskland.

Därtill finns stora satsningar inom ramen för landsbygdsprogrammet som bland annat syftar till att stärka konkurrenskraften hos företag på landsbygden. För hela Sverige omfattar landsbygdsprogrammet 36 miljarder kronor fram till 2020.

Regeringen har också nyligen presenterat en nyindustrialiseringsstrategi för att stärka svensk industris konkurrensförutsättningar och attrahera nyinvesteringar i svensk produktion. Vidare har regeringen beslutat om en exportstrategi och nyligen lämnat en proposition till riksdagen om ny och förbättrad struktur för statligt riskkapital.

Under våren tar regeringen även fram en nationell livsmedelsstrategi som omfattar hela livsmedelskedjan. Mål för arbetet är att öka sysselsättningen, produktionen, exporten, innovationskraften och lönsamheten i livsmedelskedjan, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås.

Herr talman! Jag tackar för svaret, näringsminister Mikael Damberg, även om jag noterar att du undvek att svara på mina frågor och inte var särskilt konkret kring stödet till Bjuv i den svåra tid bygden faktiskt upplever.

Bjuv är som du vet en liten ort med 15 000 invånare och i dag 10 procents arbetslöshet. Findus är ett starkt och lönsamt företag med stor betydelse för orten, och det är ett företag där familjer och generationer har arbetat sida vid sida. Exempelvis Christel Jansson började på Findus direkt efter grundskolan, och även hennes mamma, mormor, svåger och kusiner har arbetat och arbetar där. Vi har även Bertil Roos, som har arbetat på företaget sedan 1994. Han har alltid trott på Findus och tänkt att hans barnbarn kanske en dag skulle arbeta just där.

I Bjuv talar vi om 450 arbetare som förlorar jobbet, och till det ska läggas över 500 odlare som drabbas. Jag kan konstatera att det är uppenbart att det för riskkapitalbolaget Nomad Foods, som bildades så sent som 2014, handlade om att köpa upp och lägga ned en konkurrent och ta över varumärket. Men det gjordes också för att det var enkelt och mycket billigt att lägga ned lönsam produktion i Sverige. Då är det ju skit samma att Findus inte bara är ett väl fungerande och lönsamt företag utan dessutom ett företag där det nyligen gjorts stora investeringar, vilket skapat framtidshopp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet framhåller i sitt svar att regeringen inte har några legala möjligheter att stoppa beslut som fattats av ett privat bolag, och det vet vi ju båda två att det är så. Min fråga gällde dock om statsrådet tänker ta några initiativ för att motverka att riskkapitalbolag och andra bolag i framtiden köper upp, lägger ned och flyttar ut lönsamma företag. Av det undanglidande svaret att döma kan jag konstatera att svaret är nej.

Eftersom detta i mina, och säkert i många Findusarbetares, öron är ett chockerande svar skulle jag vilja ge statsrådet möjligheten att justera och tydliggöra sitt svar i detta avseende. Har jag förstått dig rätt, statsrådet: Tänker du och regeringen inte ta några initiativ för att motverka att riskkapitalbolag och andra bolag köper upp, lägger ned och flyttar lönsamma företag från Sverige?

Bjuv är som du vet varken det första eller det sista exemplet i närtid på problemet att lönsamma och effektiva fabriker stängs i Sverige. Vi har Gislaved, Västervik, Tranås, Långhyttan och Gävle. Alla dessa är orter som har drabbats av just detta i närliggande tid. En av huvudanledningarna till att riskkapitalbolag och andra bolag lägger ned och flyttar ut lönsamma företag från Sverige är att det är billigt och enkelt att göra det jämfört med andra länder.

I Sverige räcker det att betala lön under uppsägningstiden; i exempelvis Tyskland är det betydligt dyrare på grund av tysk lagstiftning. När Electrolux lade ner sin fabrik i Nürnberg 2006 kostade nedläggningen 1 281 000 kronor per anställd. Totalt betalade företaget 2,3 miljarder. När Electrolux lade ned sin fabrik i Torsvik utanför Jönköping samma år kostade nedläggningen 226 000 kronor per anställd. Det kostade alltså sex gånger mer att lägga ned verksamheten i Tyskland jämfört med i Sverige. Det är inte konstigt att det är Sverige som drabbas.

Det jag har sett av den svenska regeringen hittills är alltför svagt. Visserligen låter ni mycket - ni kallar in företagsledningen till möten och kräver bekymrat att riskkapitalbolaget Nomad Foods ska agera ansvarsfullt. Jag tycker dock att det är en ohållbar strategi, och jag kan konstatera att resultatet är mycket magert. Företaget gav efter ditt möte med dem ett löfte om en heltidsanställning till ett värde av dryga miljonen men avser att gå vidare med sina nedläggningsplaner.

Det är pinsamt att regeringen inte gör mer i den långsiktiga frågan om att förhindra att lönsamma företag lägger ned och flyttar utomlands. Det är trots allt ni i regeringen som har makten att ta initiativ till att förändra situationen. För mig är det självklart att Mikael Damberg och regeringen borde titta på hur lagstiftningen ser ut i andra länder, exempelvis Tyskland, när det gäller företags ansvar vid nedläggning av lönsamma företag - för att dämpa skadeverkningarna. Varför är inte regeringen beredd att göra detta?

Herr talman! Jag vill börja med att säga att nedläggningen i Bjuv är ett hårt slag, inte bara för de 450 människor i Bjuv som drabbas direkt av nedläggningen av fabriken utan också för de 500-700 bönder som indirekt drabbas genom att deras produktion inte kan få avsättning. För ett litet samhälle som Bjuv är det här en väldigt stor arbetsgivare, så det får konsekvenser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dessutom - det är därför som jag också tycker att det är viktigt - är vi inne i en utvecklingsfas där svensk livsmedelsindustri har behov av att utvecklas. Och det finns stora förutsättningar för det, inte minst med en livsmedelsstrategi för Sverige. Situationen att ett av våra mest kända varumärken i form av Findus inte finns på plats i Bjuv i samma omfattning som förut, och som kanske slår sönder en del av den infrastruktur som livsmedelsindustrin vilar på, blir en mycket större fråga än vad en del debattörer och andra kanske förstår i den här staden, för Bjuv låter väldigt långt borta.

Jag vill bara ge en bakgrundsbild. Det är inte bara så att vi har nedläggningar i Sverige. Vi har ett väldigt drag i svensk industri just nu. Vi har en fyraprocentig tillväxt i bnp, nästan dubbelt så hög som tillväxten i Tyskland, högre än tillväxten i Storbritannien och i USA. Vi har 80 000 fler människor som går till jobbet i dag jämfört med vid valet. Vi ser en minskad andel varsel i Sverige. Vi ser framför allt en stor ökad export från Sverige. Det är första gången på 20 år som svenska företag vinner marknadsandelar på den globala marknaden. Det här är en väldigt positiv utveckling. Vi ser också att investeringarna ökar i Sverige.

Det är detta som man måste ha klart för sig. När man talar om näringslivets utveckling måste man titta på båda delarna. Det kommer alltid att ske en viss omstrukturering i näringslivet. Vissa bolag kommer att läggas ned och andra startas. Vissa fabriker kommer även i framtiden att läggas ned. En del av vår produktion kanske till och med flyttas till andra länder, för vi lever i en öppen ekonomi. Däremot har vi just nu en nettotillväxt i Sverige som är viktig, och det är jag väldigt engagerad i.

Jag vill ge detta som en bakgrundsbild till den bild som målas upp av händelserna i Bjuv.

Jag vill också kommentera detta att vi inte är så konkreta. Det stämmer, för jag ville i det här svaret inte gå händelserna i förväg. Om vi ska vara riktigt ärliga är ju de formella besluten inte riktigt fattade än. Det är kommunicerat utåt. Men vi vet fortfarande inte exakt vilka människor som kommer att drabbas av detta, och vi vet inte hur MBL-förhandlingarna går.

När något så här allvarligt inträffar är regeringens huvudsakliga strategi att jobba ihop med lokal och regional nivå, för vi menar att den regionala tillväxtpolitiken är en viktig del av svensk tillväxtpolitik, det vill säga att man har mest kännedom lokalt och regionalt om vilka förutsättningar som finns, vad som är mest prioriterat och hur man kan gå vidare. Därför är diskussionen just nu om vad som händer i nästa led lite övergripande, eftersom de facto det konkreta beslutet inte har kommit. Vi vet heller inte exakt vilka som kommer att drabbas av det förestående beslutet.

Vi är väldigt engagerade, både utifrån perspektivet att stödja de människor som drabbas i den här omställningen - det är prioritet ett - och hur vi får utvecklingen att gå vidare i svensk livsmedelsindustri.

Jag vill bara säga, om jag hinner det, att vid det möte jag hade med både Findus och representanter för ägarna gav de beskedet att de skulle fortsätta att satsa på forskning och utveckling i Bjuv, vilket kan vara bra. Men ett ännu viktigare besked var att de var öppna för en försäljning av fabriken. Det tror jag är ett viktigt besked som de ger, för jag har blivit kontaktad av en del andra som funderar på om det här är en investering som de är beredda att göra för att fortsätta att utveckla verksamheten i Bjuv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Mikael Damberg talar länge och väl om Bjuv, strategin och de övergripande frågorna. Han undviker nogsamt att svara på frågan i mitt förra inlägg om varför vi inte ska se över lagstiftningen för att göra det svårare och dyrare att lägga ned företag som är lönsamma.

Det är klart att företag alltid kommer att läggas ned, men nu pratar vi om företag som bevisligen är effektiva och lönsamma. Alla de orter som jag räknade upp förut hade samma situation. När det nu går bra för Sverige måste det väl vara viktigt både för de orterna och för Sverige att behålla de företag som är effektiva och lönsamma.

En skandal i sammanhanget måste jag säga är att våra pensionspengar i AP-fonderna har bidragit till nedläggningen i Bjuv. Storägare är Nomad Foods, som är ett riskkapitalbolag, och en annan är riskkapitalbolaget Pershing Square Holdings med säte i ett skatteparadis. Första AP-fonden är storägare i Pershing Square Holdings med sina 1,4 miljarder. Vi hamnar alltså i den absurda situationen att vi med våra pensionspengar gör såväl ett helt samhälle skadskjutet som hundratals människor arbetslösa och därmed deras pensioner sämre framöver. Hur dumt får det egentligen bli?

Statsrådets svar kring AP-fonderna begränsar sig inte bara till en mening, utan det är dessutom innehållslöst.

Jag är medveten om att regeringen med nuvarande regelverk inte kan styra över AP-fondernas placering. Min fråga gällde dock om statsrådet avser att vidta några åtgärder för att säkerställa att AP-fonderna framöver inte medverkar till att lönsam produktion flyttas ut ur landet. Det nuvarande regelverket är ju inte hugget i sten, gudbevars, och det sätts ju faktiskt av Sveriges riksdag och regering.

Ibland verkar det som att vi är maktlösa inför ett globalt ansiktslöst kapital, en öppen ekonomi, samtidigt som detta kapital ofta har både ansikte och går att kontrollera om den politiska viljan för detta finns. Det blir inte minst tydligt när det rör sig om löntagarnas egna pengar, som det gör med våra pengar i Första AP-fonden. Jag kan också konstatera att regeringen tidigare pratat om att man vill använda dem för en grön omställning.

I Kanada används pensionspengarna effektivt för att investera i omställning, påverka företags strukturplaner och förankra ägandet i den lokala ekonomin. Det har räddat tiotusentals arbeten och skapat ett klimat som gör att företag stannar och utvecklar snarare än flyttar och avvecklar.

För oss i Vänsterpartiet är det självklart att direktiven till våra AP-fonder måste ses över, så att de i stället för att medverka till nedläggning av lönsamma företag används för att trygga, utveckla och stödja lönsamma, hållbara och livskraftiga företag som skapar arbetstillfällen och grön omställning.

För mig är det en gåta att näringsminister Mikael Damberg och regeringen inte är intresserade av detta. Men låt mig också på denna punkt ge statsrådet en möjlighet att förtydliga sitt svar och kanske till och med svara på mina frågor: Varför är inte regeringen beredd att ändra det nuvarande regelverket så att regeringen kan säkerställa att AP-fonderna framöver inte medverkar till att lönsam produktion flyttar ut ur landet? Det är ju det som händer nu. Varför är regeringen inte beredd att se över reglerna för AP-fonderna så att det här inte kan upprepas? Och varför anser statsrådet att det är helt i sin ordning att Första AP-fonden med sitt ägande och agerande medverkar till att Findus i Bjuv läggs ned? Det är ju konsekvensen av svaret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag menar att vår regering borde vidta de åtgärder som har vidtagits i andra länder för att säkra upp att lönsamma investeringar från våra AP-fonder kan göras i lönsamma företag också i Sverige, inte bara men också i Sverige.

Herr talman! Långsiktigt ägande är en viktig fråga. I den industristrategi som vi jobbar med, Smart industri, handlar det om att göra industrin mer attraktiv, det vill säga att locka fler investeringar till Sverige. Det handlar inte bara om att behålla de företag som redan finns i Sverige och utveckla dem, utan det handlar också om att vara attraktiva för att locka till oss mer investeringar. Det ligger alltid i korten när man funderar över hur man utvecklar ett företagsklimat att man också är attraktiv för nya investeringar.

Det långsiktiga ägandet är en viktig fråga. Vi gör nu insatser för att reformera det statliga riskkapitalet för att se till att företag kan växa i Sverige och att vi använder både statligt kapital till viss del för detta, vilket marknadskonkurrerar, och även attraherar mer privat kapital så att vi får fler växande företag. Det är en viktig förändring vi nu genomför som har med ägandet men framför allt med finansieringen att göra.

Den andra frågan handlar om AP-fonderna, och jag vill gärna ge rätt i den delen att vi har haft en diskussion på senare år om att öppna upp för andra typer av placeringar för AP-fonderna utan att för den skull politisera placeringarna i AP-fonder. Vi partier som står bakom pensionsöverenskommelsen är tydliga med att vi inte vill politisera förvaltandet av våra pensionspengar. De ska förvaltas på ett så bra sätt som möjligt för våra pensionärers framtida pension. Det har också förts en diskussion om något friare placeringsvillkor så att mer av kapitalet skulle kunna placeras i till exempel onoterade svenska bolag för att inte bara behöva gå via alternativa investeringar, som görs i dag.

Däremot förstår jag inte riktigt Daniel Sestrajcics fråga. Menar han att AP-fonderna inte skulle ha rätt att placera sina pengar i fonder?

Om AP-fonderna bara skulle placera pengar i enskilda bolag skulle vi få en helt annan struktur på AP-fondernas verksamhet framöver.

Jag ser inte riktigt vad det betyder det Vänsterpartiet för fram i diskussionen.

De diskussioner vi hade om AP-fondernas placeringsmöjligheter och organisering gick i stå efter kritiska remissynpunkter på vissa delar. Regeringen har varit tydlig med att om det finns en öppning i kammaren är vi beredda att åter diskutera frågorna, inte minst om långsiktigt ägande och friare placeringsmöjligheter. Det återstår att se om det går att komma framåt i frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att det vore bra, inte bara för pensionsfondernas möjlighet att placera och ha bra avkastning på sitt kapital utan också för det som Vänsterpartiet nu lyfter upp i debatten om att det också möjliggör ett mer långsiktigt ägande också inom ramen för näringslivet i Sverige - men utan att för den skulle politiska partier skulle ha vetorätt mot vissa företag eller politiskt bestämma vilka investeringar AP-fonderna ska göra. Den typen av ekonomi skulle långsiktigt vara ganska farlig för svenska pensionspengar.

Herr talman! Jag tackar för öppningen som jag anade där och som jag hoppas kan följas upp av konkret handling.

Ingen har talat om att politisera AP-fonderna, precis lika lite som det handlar om att politisera AP-fonderna om man vill använda dem för den gröna omställning som vi måste göra om vi över huvud taget ska kunna leva på denna jord. I AP-fondernas beskrivning står det redan nu om behovet av att investera långsiktigt, om effektivt användande av olika typer av resurser och så vidare.

Det handlar om att se över de riktlinjer som finns och bestämma vad AP-fonderna ska ha för riktlinjer. En rimlig handling är givetvis att tala om det långsiktiga ägandet. Vi har inga problem med att man investerar i olika typer av bolag och fonder. Men att investera i riskkapitalbolag i skatteparadis är ett problem som jag antar att ministern också ser, eller att bidra till att jobb som är lönsamma försvinner från Sverige.

I Kanada finns exempel på hur det skulle kunna fungera annars. Titta på vad som händer i Kanada! Titta på vad som händer i Tyskland där man vill göra det dyrare att lägga ned lönsamma företag!

Den tredje frågan handlade om Bjuv. Alla som drabbas av nedläggningen av Findus i Bjuv, anställda, deras anhöriga, näringsidkare i lokalsamhället, underleverantörer, entreprenörer och bönder, har rätt att få ett tydligt svar från ministern. Vilka konkreta åtgärder i syfte att värna den lokala näringsstrukturen som byggts upp under decennier tänker ministern vidta för att rädda Bjuv? Alla de saker ministern räknar upp är jättebra, men de är inte särskilt konkreta för Bjuv.

Herr talman! Jag tackar interpellanten för en viktig fråga om Bjuv och vad som händer där nu. Jag har träffat kommunstyrelsens ordförande i Bjuv, och jag har haft kontakt med de fackliga organisationerna. Mina medarbetare på departementet har också jobbat på plats i Skåne med regionen, med de statliga myndigheter som berörs och med de lokala parterna för att diskutera hur situationen utvecklas.

Jag förstår att man gärna vill ha svaren redan nu, men vi kan inte gå händelserna i förväg. De konkreta besluten är inte ens fattade. Vi vet inte exakt vilka människor som kan drabbas av detta. Men vi är redan igång tillsammans med regionen för att se vad vi kan göra, inte bara för att ta hand om de människor som kan drabbas av detta och se till att de kommer vidare i nya jobb utan för att livsmedelsindustrin i Bjuv, som är en del av livsmedelsindustrins hjärta i Sverige, kan fortsätta att utvecklas.

Svar på interpellationer

En liten del av det har med forskning och utveckling att göra, men det har också med andra frågor att göra som kräver ett svar.

Jag kommer att fortsätta att engagera mig i denna fråga, både gentemot Findus och ägarna men också med regionala och lokala partner för att se vad vi tillsammans kan göra för att göra det bästa av situationen.

Det är inte bara personer och familjer som drabbas. Om detta inte hanteras rätt kan det bli ett hårt slag mot svensk livsmedelsindustri, och mitt stora intresse är att se till att verksamheten i Bjuv kan fortsätta att utvecklas på ett eller annat sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.