Nedläggning av 100 kontor

Herr talman! Annika Qarlsson har frågat mig vad jag anser om att 100 av ca 320 arbetsförmedlingskontor stängs, på vilket sätt jag avser att säkerställa service och närvaro i hela landet när det gäller Arbetsförmedlingen och hur Arbetsförmedlingens planer påverkas av det aviserade uppdraget till Statskontoret att följa upp statliga myndigheters beslut om lokalisering.

Det behövs förändringar inom Arbetsförmedlingen. Myndigheten behöver hitta nya och flexibla sätt att förmedla kontakter mellan arbetssökande och arbetsgivare. En del av det stora förändringsarbete som pågår på Arbetsförmedlingen är att myndigheten under de kommande åren ser över sin kontorsstruktur. Det här sker i dialog med kommunerna. Hur många kontor som kommer att beröras är i dagsläget inte klart.

Det här handlar i första hand inte om att centralisera utan om att skapa en mer flexibel och mobil verksamhet. Arbetsförmedlingen ska möta arbetsgivare på arbetsplatser och de sökande där de finns. Arbetsförmedlarna ska kunna avsätta mer tid för arbetsgivarkontakter och för bokade kundmöten med de arbetssökande som behöver fördjupat stöd och kvalificerad rådgivning.

Regeringens utgångspunkt är att det ska finnas en likvärdig tillgång till statliga myndigheters service i hela landet. Det är upp till myndigheterna själva att utforma sin egen organisation. Kraven på Arbetsförmedlingen är tydliga: Myndigheten ska vara tillgänglig både för arbetssökande och arbetsgivare och erbjuda en likvärdig service i hela landet. Arbetsförmedlingens service ska inte minska, varken på landsbygden eller i andra delar av landet, utan förbättras.

Utvecklingen av de statliga myndigheternas lokalisering behöver följas upp på ett samlat sätt. Regeringen har därför den 13 maj beslutat om ett uppdrag till Statskontoret som bland annat omfattar en kartläggning av den statliga närvaron och analyser av de underlag som ligger till grund för myndigheternas lokaliseringsbeslut. Uppdraget ska redovisas senast den 1 april 2016.

Herr talman! Det är kutym här i kammaren att tacka för svaret. Jag gör det även denna gång, men jag måste erkänna att jag inte tycker att jag får något riktigt svar på mina frågor. Det finns en viss motstridighet i de besked som arbetsmarknadsministern ger mig. Det som man kan utläsa, eller snarare tolka, är att arbetsmarknadsministern anser att det är myndigheten själv som ska organisera sitt arbete och att inget ansvar vilar på ministern.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Centerpartiet välkomnar en förändring av Arbetsförmedlingen. Det har vi efterlyst. Vi ser att det finns ett lågt förtroende sedan decennier tillbaka. Jag konstaterar också att det är ett omöjligt uppdrag de har, med både myndighetsansvar och utföraruppdrag i samma verksamhet.

Jag vill dock inte förändra på ett sådant sätt att man plockar ned skylten innan alternativen finns på plats. Det ska inte heller genomgående vara kontoren på de mindre orterna som stängs medan kontoren i de större städerna blir kvar. Då blir det en centralisering, oavsett om det är meningen eller inte.

Statliga myndigheters närvaro i hela landet är viktig på många sätt. De ger möjlighet till kvalificerade jobb, och de utgör en större andel av jobben jämfört med i storstadsområdena. Men det viktigaste är att Arbetsförmedlingen ska kunna erbjuda likvärdig service i hela landet. På berörda ställen handlar det om en mindre arbetsmarknad och totalt sett färre jobb men ofta inom ett större geografiskt område. Då blir vikten av den lokala närvaron oerhört väsentlig för förutsättningarna att göra ett bra arbete. Utöver dessa skäl är det också en viktig signal om likvärdighet till de medborgare som bor och verkar runt om i hela vårt land.

I en tidigare interpellationsdebatt som Anders Ahlgren, min centerkollega, initierade här i kammaren och som också berörde nedläggningen av kontoren svarade arbetsmarknadsminister Ylva Johansson så här: "Det är naturligtvis mycket allvarligt om servicen försvinner. Jag delar den uppfattningen. Myndigheter ska verka för att hela Sverige ska ha likvärdig service. Det är ett uppdrag för myndigheterna, och det är också ett uppdrag för Arbetsförmedlingen."

I en aktuell debatt här i kammaren om tillgång till statlig service i hela landet anförde statsrådet Ardalan Shekarabi att regeringen har bestämt sig för att prioritera förvaltningspolitiken, för att jobba med styrningen av de statliga myndigheterna. Perspektivet att förvaltningen ska finnas i hela landet, nära människorna, betonades. Efter den debatten gav regeringen Statskontoret i uppdrag att följa upp hur statliga myndigheters beslut om lokalisering påverkar service och närvaro i hela landet. Det är ett uppdrag som vi välkomnar och som det ska bli spännande att följa.

Men de bitarna leder ändå till att jag vill fördjupa de frågor som jag har ställt i min interpellation. Vad gör arbetsmarknadsministern med styrningen av den statliga myndigheten för att inte en mängd kontor på de mindre orterna ska stängas igen, och i skenet av att Arbetsförmedlingen ska erbjuda likvärdig service i hela landet? Och hur påverkas Arbetsförmedlingens aviserade nedläggning av uppdraget till Statskontoret att följa upp statliga myndigheters beslut om lokalisering?

Herr talman! Jag vill tacka Annika Qarlsson. Det här är en mycket viktig fråga som verkligen förtjänar att debatteras och diskuteras, också här i kammaren.

Det är oerhört viktigt att vi kan ha bra service i hela landet, inte minst från Arbetsförmedlingen men också från andra statliga myndigheter. Det ska vara en service som hela tiden utvecklas i takt med att utmaningarna förändras. Jag ska återkomma till det. Det är alltså en naturlig fråga att debattera.

Låt mig klargöra att Arbetsförmedlingen inte har något besparingsbeting. Tvärtom får de utökade resurser. Det finns inget behov av eller uppdrag om centralisering av Arbetsförmedlingens arbete. Det är inte heller syftet med Arbetsförmedlingens förändringsarbete. Det finns inget som säger att just små kontor ska läggas ned.

Det är dock viktigt att se hur Arbetsförmedlingens service kan utvecklas, i ett lite längre perspektiv, också utöver den service de ger vid fysiska möten på kontoren. Den svenska arbetsförmedlingen ligger inte i framkant när det gäller detta, jämfört med andra länder. Här finns det stor utvecklingspotential. Det är också en potential som myndigheten själv har identifierat och som de nu jobbar med.

Ett exempel på det utvecklingsarbete som Arbetsförmedlingen nu satsar på är arbetsgivarkontakter. Man har haft på tok för dåliga och för få arbetsgivarkontakter. Man behöver frigöra resurser så att fler personer kan vara ute på arbetsplatserna och möta arbetsgivarna hos arbetsgivarna. Det är inte ofta som de kommer till kontoret. Om Arbetsförmedlingen vill träffa arbetsgivarna behöver man komma ut och träffa dem. Det gäller inte minst mindre arbetsgivare som inte kan lämna sin produktion. Arbetsförmedlingen måste komma ut och möta dem på deras arbetsplatser och helt enkelt ha tid att vara där.

Det kan vara ett sätt att öka närvaron i en region eftersom man har tid att möta alla de små arbetsgivare som gärna vill ha hjälp med kvalificerad rekrytering men som kanske sedan tidigare är skeptiska eller negativt inställda till vad Arbetsförmedlingen kan erbjuda. De kanske inte ens har vågat sig in på något arbetsförmedlingskontor.

Vi kan fundera på om resurserna ska läggas på att i första hand bemanna ett kontors öppettider eller på att vara ute hos arbetsgivare och sedan kanske möta arbetssökande på avtalade tider. Då har man inte öppet alla dagar i veckan eller hela dagarna utan kan frigöra tid för att träffa arbetsgivare. Det är ett sätt att prioritera som vi kan fundera på.

En annan viktig fråga när det gäller flexibilitet är att vi i dag ser ett antal kommuner, inte minst ett antal mindre kommuner, som tar ett mycket stort ansvar för både asylsökande och nyanlända. Det här kan hända ganska plötsligt, ur kommuners perspektiv. Migrationsverket upphandlar ett asylboende, och personer blir kvar i kommunen också efter att de har fått uppehållstillstånd. Det kan gå med, om inte från en dag till en annan, åtminstone på tok för kort planeringshorisont ur kommunens perspektiv.

I det läget måste Arbetsförmedlingen såklart kunna vara flexibel och mobil. Man måste också dyka upp lika snabbt i den kommunen och erbjuda sina tjänster för etablering av nyanlända. Arbetsförmedlingen kan inte vara låst vid ett kontorsnät som kanske finns någon annanstans. Det finns alltså flera sådana utmaningar. Jag ska återkomma till det.

Jag välkomnar en debatt om de stora utmaningar som finns när det gäller en modern arbetsförmedling som är till nytta för både arbetsgivare och arbetssökande.

Herr talman! Jag kan bara instämma i den delen. Det krävs betydligt mer flexibilitet och ett helt annat arbetssätt. Den synen delar jag till fullo med arbetsmarknadsministern.

Problemet är bara att den aviserade förändringen skulle innebära besparingar på och förändring av ekonomiska resurser på 20 miljoner, på sin höjd, i en budget på 500 miljoner. Om anledningen hade varit att frigöra resurser hade kanske kontoren i innerstan strukit på foten i stället för alla kontor på de mindre orterna. Även om man säger att det inte är ett led i en centralisering leder alla delbeslut till det. Jag kan konstatera att vägen till helvetet för det mesta kantas av goda föresatser. I det här fallet upplever jag det likadant.

Det handlar om att vi på något sätt måste ha ett Sverige som växer i takt. Det handlar om alltifrån bruksorter, som har sina utmaningar, till tätorter, glesbygd eller storstäder. Det måste finnas ett arbetssätt och ett ansvar som gör att hela landet hålls samman. Värdena produceras även i staden, men utan landet saknas det både mat och råvaror, om vi inte har tillgång till de delarna. Vi behöver alltså varandra.

Just signalen från statligt håll blir då oerhört viktig. Är man värdefull, viktig eller behövs man inte längre? En av delarna som man reagerar starkt på är listan. Jag har sett delar av listan. Och nej, det var inga kontor i Stockholm som riskerade att läggas ned. Det var i våra mindre städer eller i större tätorter som man skulle stänga igen. Då blir det lite längre väg att åka.

Jag var i Åmål häromveckan. Där ska det dras ned på skattekontoret. Det finns alltså fler myndigheter som jobbar i de här delarna. I Åmål har kommunen dessutom valt att ordna arbetsmarknadsutbildningarna själva, för de som sker i Arbetsförmedlingens regi äger rum någon annanstans. Stängning och centralisering av kontor riskerar att förstärka den utvecklingen.

I sitt svar skriver arbetsmarknadsministern att "Arbetsförmedlingen ska möta arbetsgivare på arbetsplatser och de sökande där de finns." Det är klokt. Men de finns även på de mindre orterna, och då är det ju lämpligt att man har en närvaro där även om man inte behöver sitta på kontoret. De restider det kommer att innebära med ett glesare kontorsnät riskerar dessutom att äta upp en del av arbetstiden.

Förutom alla andra skäl finns det alltså även miljö- och effektivitetsskäl att inte fortsätta arbetet med att ta ned skylten.

I en förordning från 2007 finns klart uttryckt att myndigheter ska beakta möjligheter till decentralisering, alltså att man till och med flyttar saker vidare ut. Detta, tillsammans med regleringsbrevet, ger ansvarig minister stora möjligheter att styra myndigheter. Jag återkommer därför till min fråga: Vad är arbetsmarknadsministern beredd att vidta för åtgärder för att inte vart tredje kontor runt om i landet ska stängas?

Herr talman! Låt mig först klargöra: Det finns ingen uppgift om att vart tredje kontor skulle beröras. Hur många kontor som eventuellt berörs är inte klarlagt, och det planeras en särskild översyn när det gäller närvaron i storstadsområden. Det är alltså inte utpekat vare sig vilka eller hur många kontor som skulle beröras av förändringen.

Det här handlar inte om någon besparing över huvud taget. Det handlar faktiskt om att Arbetsförmedlingen får utökade resurser och om att använda dem på bästa sätt. Arbetsförmedlingen ska utöka sin närvaro också på de mindre orterna. Sedan kan man fundera på hur den närvaron ska se ut för att vara mest ändamålsenlig. Det är detta som man nu arbetar med inom Arbetsförmedlingen. Det bör man göra i nära dialog med kommunerna.

En stark önskan är att man ska öka närvaron hos arbetsgivarna runt om i landet. Då kanske personer som är anställda av Arbetsförmedlingen i större utsträckning ska ägna tid åt att vara hos arbetsgivarna och i något mindre utsträckning vara på kontoret. Det är denna typ av förändringar som man nu diskuterar.

Talartiden gick ut innan jag hann avsluta mitt förra inlägg. Jag ville också ta upp möjligheten att utveckla e-tjänster. Man kan ifrågasätta hela den ordning vi har i dag, där man fysiskt måste infinna sig på Arbetsförmedlingen för att man ska anses vara anmäld som arbetslös, när vi kan göra så mycket annat utan att behöva infinna oss fysiskt. Vi deklarerar elektroniskt, gör ekonomiska transaktioner och mycket annat. Då kanske man också elektroniskt kunde anmäla om man har förlorat jobbet. Denna typ av förändringar, som jag tror skulle uppfattas som en utökad service från Arbetsförmedlingen i hela landet, måste man också titta på.

Det är alltså ett samlat förändringsarbete som pågår inom Arbetsförmedlingen som ska resultera i utökad service för arbetslösa och arbetsgivare i hela landet. Det är ingen besparing som ska genomföras, och det är inte någon minskad service över huvud taget. Däremot är det en modernisering, och hur den moderniseringen ska ske i olika regioner och delar av Sverige kan inte Arbetsförmedlingen ensam tänka ut, utan det måste ske i dialog med dem som är berörda - till exempel kommunerna, som ju har en ganska bra bild både av de behov som finns hos kommunens medborgare, företag och arbetsgivare. Inte minst är det också många som har stora behov när det gäller nyanlända. Därför är kommunerna en oerhört viktig del i detta, och Arbetsförmedlingen har nu en nära dialog med dem för att kunna utforma servicen på bästa sätt i regionen så att man får en utökad service totalt sett.

Om man har kontor som står tomma under en stor del av dagen men samtidigt är bemannade kan man fråga sig: Är det rätt användning av resurser? Kan man samlokalisera sig med andra? Kan man använda tiden annorlunda så att man till exempel hinner vara ute mer hos arbetsgivare? Det är sådant som ingår i diskussionen.

Det här är en viktig diskussion, och det är bra att den pågår. Det är bra att många engagerar sig i hur Arbetsförmedlingen ska bli en mer modern, snabbfotad och flexibel myndighet. Låt mig också säga att jag helt delar Annika Qarlssons uppfattning att signaler från staten är viktiga. Staten får inte dra sig undan från många orter. Det tror jag är en felaktig och farlig signal. Staten måste vara närvarande i hela landet, men staten måste också hela tiden modernisera sig och vara flexibel för att vara tillgänglig för hela landet.

Herr talman! Jag kan välkomna mycket av det som Ylva Johansson beskriver. Detta var dock inte riktigt det budskap som Arbetsförmedlingens generaldirektör gav i en artikel på DN Debatt i höstas och i de redovisningar han har gjort när han besökt oss i arbetsmarknadsutskottet vid ett par tillfällen.

Det jag har sett i underlag och de redovisningar jag har fått har handlat om stängning av ett antal kontor, även där det finns samverkan. Det finns alltså ett stort uppdrag att redovisa att det är en annan ingång i det arbetet nu.

Ett första tillbakadragande skedde ju när det utlystes nyval. Därefter har det inte kommit några klara besked från Arbetsförmedlingens generaldirektör. Jag tror att det skulle vara värdefullt för debatten på många ställen i landet där man fortfarande är orolig och funderar på vad som sker.

Jag instämmer i att vi behöver utöka servicen. Jag tror inte att det är någon som längtar efter att det måste finnas kontor att gå till utom möjligen fastighetsägare som vill hyra ut kontorslokaler.

Men det finns ju andra delar i detta än bara e-tjänster. Det kräver en del av personalens sammansättning om man ska ha kontorstjänster eller vara ute på företag. Det är ju helt olika uppdrag. Det är alltså en rätt stor omställning.

Jag konstaterar att det arbetsmarknadsministern säger är: Nej, det ska inte läggas ned 100 kontor. Exakt hur servicen och tjänsterna ska se ut är under beredning i Arbetsförmedlingen tillsammans med berörda parter. Det uppdrag som Statskontoret har fått, vad innebär det rent konkret för just Arbetsförmedlingen?

Herr talman! Jag välkomnar den här debatten. Jag hoppas att vi ska kunna fortsätta den. Det finns väldigt stora utmaningar för Arbetsförmedlingen att bli en modern myndighet.

Det finns ett nyckelord i detta: förtroende. Arbetsförmedlingen har tyvärr ett ganska lågt förtroende hos många. Det är en av de myndigheter som har lägst förtroende. En viktig del i att förstärka och återuppbygga ett förtroende är också att göra en modernisering och förändring i nära dialog med dem som berörs. Det gäller till exempel kommuner men också arbetsgivare och andra aktörer.

Jag kan försäkra Annika Qarlsson att jag har en mycket nära dialog med Arbetsförmedlingens ledning, inte bara i de här frågorna utan i alla frågor som gäller den viktiga och i mina ögon helt avgörande förnyelse och förändring som myndigheten måste genomgå. Det är självklart ett stort uppdrag. Det är en mycket stor myndighet, och man börjar i ett läge som inte är det allra bästa. Men det är helt nödvändigt.

Jag har ett nära samarbete och en nära dialog med Arbetsförmedlingens ledning i de här frågorna. Därför vet jag också att man har tagit sig an den fråga som Annika Qarlsson tar upp: Man har identifierat problemet med att personalens kompetens i förhållande till det nya uppdrag man nu har att jobba mer med matchning inte är optimal. Det är också något man måste titta på i moderniseringen för att bättre kunna svara mot arbetsgivarnas behov.

Man har goda exempel från det projekt man har drivit tillsammans med organisationen Företagarna och som på ett bra sätt har mött småföretagarnas behov. Jag ser mycket stora behov av att fortsätta det arbetet och permanenta den typen av verksamhet. Det är klart att det också ställer krav på andra kompetenser än dem man har i myndigheten i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.