Naturvärdesbedömningar

Fru talman! har frågat mig vad jag avser att göra för att de innehav som Sveaskog äger och som är lämpliga för skydd ska kunna avsättas, samt om bolaget har en offentlighetspolicy som publicerar alla data bolaget har som grund för en saklig debatt i de fall olika åsikter om deras skyddsvärde finns. Carl Schlyter har vidare frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att öka transparensen inom Sveaskog.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill inleda med att regeringen har en tydlig ambition att skyddsvärda skogar inte ska avverkas utan bevaras antingen genom formellt skydd eller frivilliga avsättningar. Regeringens skogspolitik bygger på två jämställda mål: produktionsmålet och miljömålet.

Jag har nyligen svarat på en annan interpellation på samma tema, och jag vill därför betona att regeringen fortfarande och även framöver har en hög ambition vad gäller hållbart företagande och har högt ställda förväntningar på att bolag med statligt ägande ska agera föredömligt och bedriva sin verksamhet på ett sätt som gynnar hållbar utveckling. Det innebär till exempel att agera ansvarsfullt och transparent och arbeta för att efterleva internationella riktlinjer som finns gällande bland annat miljöhänsyn.

Sveaskogs naturvärdes- och avverkningsbedömningar är ett operativt ansvar för bolagets styrelse och ledning, och jag förutsätter att de i dessa lever upp till tillämpliga nationella lagar och de internationella avtal och överenskommelser som Sverige har undertecknat, samt alla FSC:s principer och kriterier.

Vad gäller transparens vill jag framhålla att Sveaskog från många aspekter är ett bolag som är öppet och redovisar sin verksamhet på ett tydligt sätt. En viktig del av det hållbarhetsarbete som bedrivs inom bolaget med statligt ägande bygger på intressentdialoger. Sveaskogs arbete med hållbart företagande är också återkommande i ägarstyrningen och dialogen mellan bolaget och ägaren.

Sveaskog gör nu också ett arbete om transparens vid naturvårdsbedömningar, och enligt den information jag fått kommer bolaget inom kort att börja offentliggöra data från naturvärdesinventeringar. De börjar med Västerbotten, och efter utvärdering kan försöket komma att utökas till andra delar av landet.

Avslutningsvis vill jag poängtera att en öppen och konstruktiv dialog, där alla parter visar respekt för varandras roller och uppdrag, är den bästa lösningen för att fortsatt finna en gemensam väg framåt.

Fru talman! Jag tackar näringsministern för svaret. Jag är också glad över regeringens arbete. Senast denna vecka har regeringen annonserat fyra nya Natura 2000-områden och justeringar på 52 andra, och Åsnens nationalpark har invigts. Det är väldigt bra. Det är bra när sammanhängande områden skyddas.

Problemet är att Sveaskog avverkar på 10 000 platser. Sveaskogs arbete med att förstöra biologisk mångfald går alltså mycket fortare än regeringens arbete med att försvara den.

Då räcker det inte med att ministern förutsätter att Sveaskog gör sitt jobb och att man följer FSC. FSC hade kritik på fyra punkter i sin senaste rapport om Sveaskog. Det duger inte att utvärdera offentlighetsprincipen; den ska genomföras.

Varför denna fråga har blivit så viktig och varför jag vill att ministern faktiskt säkerställer att Sveaskog uppfyller sitt samhällsuppdrag är för att det kommer så många rapporter om att de inte gör det nu.

Det är dags att ministern tar tag i detta. Det är inte ett ministerstyre som jag efterfrågar, utan det är att rätt kontrollstrukturer finns på plats, att rätt offentlighetsprinciper finns på plats i hela Sverige och att FSC-certifieringen följs fullt ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig bli lite mer specifik i min fråga. Riksrevisionen kom 2017 med en rapport om att den interna revisionen för Sveaskog saknades, att det saknades en självständig riskanalys och att styrelsen har beslutat att man inte ska ha en internrevision. Kommer ministern att kräva att man inför det?

När det gäller uppdragsmålet kom det en rapport från Riksrevisionen 2018 om att man saknar ett uppdragsmål. Eftersom miljö- och produktionsmål ska vara jämställda är det nu en obalans, där Sveaskog har ekonomiska mål men uppdragsmål saknas. Kommer ministern att se till att det kommer på plats snart?

Sedan finns det fortfarande problem. Även om man har intressentdialoger finns det ofta en upplevelse av att man inte har lyssnat eller att det inte finns en tillräcklig offentlighet kring dem. Exempelvis medborgarna i Tjappsåive hade en dialog, men sedan avverkade Sveaskog ändå där de hade mest nytta av marken.

Just nu avverkar Sveaskog i många av sina 37 ekoparker i Götaland. Det finns en risk att de har avverkat all skyddsvärd skog inom tio år om de fortsätter i nuvarande takt med att ge sig in i de äldre områdena.

Det är alltså allvarliga brister när det gäller hur Sveaskog uppfyller statens mål om att ha dessa dubbla intressen. Det är därför som jag nu ber ministern att ta tag i problemen med Sveaskog och se till att målen jämställs i verkligheten, i interna procedurer och i revision. Jag har nämligen också hört att många avverkningsplanerare riskerar att få gula kort och till och med fått hot om avsked om de inte uppnår produktionsmålen som kommer av vinstkravet. Då finns det inte tid för dem att göra ordentliga naturvärdesinventeringar innan det är dags för hyggen, eftersom de i så fall inte når sina mål och riskerar personliga problem med sin anställning. Denna typ av styrmekanismer lämpar sig inte alls om man vill ha en balans mellan produktionsmål och miljömål.

Fru talman! Jag tänkte börja med att tacka Carl Schlyter för interpellationen, eftersom detta är ett viktigt tema. Men jag gör ändå inte det, eftersom jag tycker att hans inlägg var väl yvigt.

Sveaskog är Sveriges största skogsägare. Det är också ett bolag som har mycket högt ställda miljöambitioner. Hela skogspolitiken bygger på två mål, men Sveaskog har de facto satt som mål att vara ledande när det gäller miljöhänsyn och har som mål att avsätta 20 procent av sitt innehav för att gynna biologisk mångfald. Man gör naturvårdsbedömningar inför samtliga avverkningar.

Det är riktigt att man också har haft problem. Jag ska börja med det - seriöst. FSC hade allvarlig kritik som Sveaskog tog på mycket stort allvar, och vi tog den på mycket stort allvar från vår sida. Då gjorde man ett åtgärdsprogram som man presenterade 2017. FSC:s revisorer ansåg att detta åtgärdsprogram var korrekt, och de tog bort den kritik som fanns mot Sveaskog.

Jag tycker att Sveaskog har haft en del utmaningar och problem, men man jobbar seriöst. Man jobbar också med en dialog, inte minst med Naturskyddsföreningen, som har lett till att man på måndag börjar publicera detta offentligt i Västerbotten. Från den 14 maj finns de metoder för naturvärdesbedömningar som man gör tillgängliga. Man blir alltså alltmer öppen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men om man ska vara seriös, varför har man då inte gått ut med all denna information rakt av? Det finns en arbetsmiljöfråga i detta också. När det har blivit tydligt vem på Sveaskog som har gjort naturvärdesbedömningen har det riktats ganska allvarlig kritik mot den personen. Vissa ideella organisationer har hängt ut den personen. Det har snarare blivit en diskussion om en medarbetares bedömning än om Sveaskog. Jag menar att ett bolag som Sveaskog måste kunna föra denna typ av diskussioner och hitta ett system som gör det möjligt att bli mer transparent och öppen kring detta, men samtidigt inte hamna i en situation där medarbetarna blir utsatta för till exempel beslut som bolaget fattar. Jag tror alltså att man måste se att det här hänger i ihop.

I grunden har jag dock ingen annan uppfattning än att produktionsmålet och det krav på avkastning från Sveaskog som finns, och som den här riksdagen har ställt sig bakom, ska gå hand i hand med de höga miljöambitioner vi har för statliga bolag i allmänhet och för Sveaskog i synnerhet. Jag menar att Sveaskog har satt mål som är höga och förpliktande. Det gör att det ständigt kommer att granskas - och ska granskas - om man följer de målsättningar man har för verksamheten.

Jag tycker alltså ändå att Sveaskog gör väldigt mycket på området och att det i just den fråga vi diskuterar nu blir ännu mer transparens, också till följd av den dialog man har haft med en del miljöorganisationer. Jag tycker att det är en positiv utveckling, som gärna får fortsätta.

Fru talman! Vad intressant att det hände någonting precis efter min interpellation! Jag vet inte om det finns någon koppling, men det är trevligt att saker händer. Det är ett väldigt bra besked ministern nu ger här om att man börjar i Västerbotten på måndag, men jag förstår inte varför man måste utvärdera innan man går vidare.

Det ministern säger om att anställda får problem när deras namn står på en rapport har jag inte hört förut, men jag tror att alla jag känner i miljörörelsen är mer intresserade av innehållet än av namnet på den som har gjort innehållet. Om det är nödvändigt att stryka namnet spelar det ingen roll. Vad alla jag har kontakt med vill är att få tillgång till den information som ligger till grund för avverkningsanmälningar.

Kritiken från de avverkningsplanerare som jag refererade till kommer från människor som arbetar på Sveaskog och som känner en stress - vilket också är en arbetsmiljöfråga - över att man har krav på sig att ha så höga avverkningskrav, bland annat på grund av vinstkravet, att det inte finns tid att göra de naturvärdesbedömningar man har att göra. Sedan finns det också nedklassningar av områden - av okända skäl, eftersom många av rapporterna inte är publicerade. Det är därför det är så viktigt, om vi ska ha den här dialogen, att allt publiceras före avverkning.

Det är som sagt inte vem som har gjort det utan vad som händer som är det viktiga, och jag hoppas att vi kan enas om att alla skulle tjäna på att naturvärdesbedömningarna blev offentliga så snart det är möjligt och att vi säkerställer att de alltid finns. Det bästa sättet att göra det är att se till att de blir offentliga. Vi har nämligen allvarliga problem - faktiskt. Ministern kanske inte kan tacka mig för frågan, men jag tror att många i Sverige skulle glädjas över min fråga om den ledde till att Sveaskog faktiskt skyddar de områden som är av riksintresse för friluftslivet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kan titta på Götaland. Det finns tolv kommuner i Småland som har mindre än 1 procent skyddad skog. I många av de kommunerna äger Sveaskog mycket mark. I många kommuner har Sveaskog ekoparker. Att vi nu avverkar dem, och att Sveaskog för att nå avkastningsmålen går in och avverkar i kantzoner med mycket höga naturvärden, är allvarligt. Att publicera allting så att vi kan ha en bra dialog om vilka ställen det finns mest skyddsvärd natur på är alltså bra, men vad jag inte tycker att jag fick svar på är frågan om ministern tänker se till att Sveaskog får ett uppdragsmål så att ambitionen att vara ledande på naturvårdsområdet tydligt följs upp och efterföljs.

Jag undrar också om ministern anser att man ska ställa krav på Sveaskog att ha en internrevisor så att de själva kan upptäcka brister i styrningsstruktur. Det handlar om huruvida vi vill att Sveaskog ska leverera sitt samhällsuppdrag, och det vill väl egentligen alla. Det är väldigt värdefullt för alla svenskar att ha tillgång till och kunna uppleva naturen.

Vi kommer inte att vilja rädda naturen om man inte sätter namn på det man vill skydda. Det har ett stort värde för Sverige, och för Naturvårdsverkets arbete med Naturum och liknande, att människor känner till vad det är de ser i skogen. Jag har fått mycket större lust att rädda en reliktbock, en tallticka, en blomkålssvamp eller en tretåig hackspett efter att ha fått veta namnet på dem och kan känna igen dem när jag ser dem i skogen. Jag hoppas att alla svenskar kan få den upplevelsen för all framtid.

Fru talman! Skogen är viktig, av väldigt många olika skäl. Man kan säga att skogen kanske aldrig har varit mer central än i dag. Skogen står inte bara för en stor del av vår natur och miljö och är inte bara en plats både för rekreation och för biologisk mångfald, utan den är också en av förutsättningarna för att Sverige ska klara transformationen från ett fossilberoende samhälle till ett fossilfritt samhälle.

Skogen är också en viktig ekonomisk faktor i Sverige. Faktum är att svensk skogsindustri är Sveriges största nettoexportör. Det är 70 000 människor som har arbeten kopplade till skogsindustrin, i hela Sverige. Deras jobb är beroende av att skogsindustrin producerar. Det är därför vi i Sverige har valt att ha en skogspolitik med två jämställda mål: ett produktionsmål och ett miljömål. Det är också därför Sveaskog har beslutat att avsätta 20 procent av den brukade arealen för naturvård, och det är därför man inför avverkningar bedömer alla områden utifrån om de möter de krav som ställs eller inte.

I många fall där det har funnits synpunkter har man tagit in en second opinion. Det diskuteras inte lika ofta. Efter en second opinion har man ibland ändrat uppfattning - från att man kan avverka till att man inte kan avverka. Fall för fall går man alltså igenom det här, och från och med måndag kommer man också att börja publicera naturvärdesbedömningarna. De kommer att publiceras på ett ställe, men ambitionen är att gå vidare till flera områden när man har sett att det fungerar och är ett bra system.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ska ändå säga någonting om ekoparkerna, för på namnet låter det ju som att ingen avverkning alls ska ske där. Schlyter säger lite grann: Titta, Sveaskog avverkar ekoparker! Själva poängen med ekoparken var ju att det var ett skyddsvärt område men att man gjorde bedömningen att man trots allt kan göra avverkningar i ekoparker. Det var hela poängen med ekoparkerna: att man skulle ta extra hänsyn och vara extra noga i de områdena, eftersom det kan finnas områden som är mer skyddsvärda. När det gäller påpekandet att Sveaskog gör avverkningar i ekoparker vill jag alltså säga: Det var lite poängen med ekoparkerna. De skulle ha mer attention, och man skulle titta mer på dem - men det skulle gå att göra avverkningar där. Men, återigen: Det är viktigt att man gör rätt bedömningar, bland annat från Sveaskogs sida.

Det finns många exempel som far runt och som Schlyter lyfter fram i debatten, där man menar att Sveaskog inte har tagit sitt ansvar. Å andra sidan finns det ju områden där Sveaskog efter kontroll från myndigheter och de granskande aktörerna i certifieringssystemet har fått rätt att göra avverkningar men där Sveaskog ändå kritiseras för en avverkning som har planerats eller gjorts. Det är alltså inte helt enkelt för Sveaskog att alltid göra alla nöjda när till och med myndigheter och certifieringsorganisationer säger att det är okej att avverka men Sveaskog ändå får kritik för det.

Jag tror att det här är en kontinuerlig diskussion som vi kommer att föra över tid. Var finns balansen? Vilka är de skyddsvärda miljöerna? Hur avgränsar man? Hur nära kan man göra avverkningen? Ärligt talat tror jag, precis som Schlyter säger, att öppenhet och transparens är en väg att gå. Det handlar om att bygga förståelse för varandras uppfattningar och fatta beslut på bättre grund över tid. Jag tycker därför att det är en bra utveckling som Sveaskog har påbörjat. Man har börjat publicera och varit öppen med vilken metod man använder, och man kommer att i dialog även med miljörörelsen diskutera hur man kan öka öppenheten över tid. Jag tycker att det är en bra väg.

Jag tror dock att det också är viktigt att säga att riksdagen har fastställt mål för Sveaskog som även innebär ett produktionsmål. Vi behöver skogsråvaran såväl för exporten och jobben som för den gröna omställningen i samhället.

Fru talman! Låt mig först konstatera var ministern och jag är överens. Jag tror också på bioekonomin. Jag tror kanske något mindre än regeringen på biobränsle, där man hugger ned skog för att göra bränsle, men det finns många andra värdefulla tillämpningar. Vi kan ersätta kemiindustri, förpackningsindustri och långsiktiga produkter, och vi kan bygga hus i trä. Allt detta är fantastiskt bra - man binder koldioxid i långsiktiga produkter nu.

Jag tycker dock inte att balansen riktigt är uppnådd. Jag vill tacka ministern för svaret men göra samma lilla justering som ministern gjorde tidigare, nämligen: Jag har inte fått något svar på frågan om uppdragsmål och internrevisor. Jag vill gärna ha det i sista inlägget.

Jag ska också förtydliga att jag när jag talade om ekoparkerna faktiskt menade de bitar i ekoparkerna i Götaland som har väldigt höga naturvärden. Det är de som nu avverkas i en takt som innebär att de är borta om tio år. Jag menar inte att man hugger ned 45-åriga contortabestånd, utan jag menar just de skyddsvärda bitarna i ekoparken. Det är det jag kritiserar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att ministern har ett ansvar att se till att denna balans, som vi är överens om, uppnås. Om den inte kan uppnås med de nuvarande styrmedel som regeringen har till sitt förfogande tycker jag att man ska ta sig en titt på om inte avkastningskravet faktiskt leder till en sådan press på avverkningshandläggare, på planerare och på Sveaskog att Sveaskog har svårt att klara att vara marknadsledande för miljöskyddet.

Vi kan inte tillåta att denna balans hamnar på fel sida. Då är det bättre att vi först säkerställer skyddet av biologisk mångfald, som är det mål som enligt Stockholm Resilience Centre har överskridits mest - ännu mer än klimatfrågan. Där får vi inte misslyckas.

Fru talman! Jag vill börja med att diskutera det som vi är överens om: skogens betydelse både för biologisk mångfald och för Sveriges ekonomi.

Jag kanske inte är lika intresserad av att sätta låga ekonomiska mål för Sveaskog. Jag tycker att det är viktigt att vi ställer utmanande krav på alla våra bolag, men med restriktionen att de ska klara sina miljömål. De har i branschen en uttalad ambition att vara ledande på detta. De avsätter också väldigt mycket mark på områden där de inte ska jobba med produktion, och de blir alltmer transparenta.

Jag bedömer att Sveaskog är ett väldigt viktigt och strategiskt bolag för staten, men man måste ha rätt balans på kraven på dem.

Vi får heller inte underskatta de investeringar som nu görs med koppling till detta. Ibland talar vi inte alls om det. Faktum är att vi brukar berömma oss för att skogsindustrin är stor och har många anställda, men om vi tittar på förra årets investeringstakt ser vi att det gjordes rekordinvesteringar i skogsindustrin.

Hela den gröna omställning som vi talar om håller på att hända nu. Faktum är att skogsindustrin stod för 25 procent av de privata investeringarna i Sverige. Det är en ganska makalös siffra, och det visar att skogsindustrin är inne i en väldigt positiv trend med stora investeringar och stora ambitioner för grön omställning.

Skogsindustrin får även alltmer kunskap om hur man skyddar mark och om vilka miljöer man måste avsätta för att den biologiska mångfalden över tid ska börja växa igen. Vi har ju haft problem på detta område, och jag håller med om problembeskrivningen att vi måste ta dessa frågor på allvar.

Jag kan dock inte säga att allt som Sveaskog gör är fel. Det är ett stort statligt bolag som har stora ambitioner och som även är marknadsledande när det gäller dessa frågor.

Överläggningen var härmed avslutad.