Nationens ansvar för läkemedelsförsörjningen

Fru talman! Anders W Jonsson har frågat mig om regeringen har vidtagit de nödvändiga förtydliganden i uppdrag och mandat som Riksrevisionen identifierat i sin rapport från 2018, om regeringen kommer att inkludera försörjningen av läkemedel och viktig sjukvårdsmaterial i nästa försvarsbeslut i enlighet med Försvarsberedningens betänkanden och statsministerns uttalanden om att nästa försvarsbeslut ska utgå från dessa samt vilka åtgärder i övrigt jag och regeringen vidtar med anledning av den nu uppkomna situationen i flera olika regioner rörande läkemedelsförsörjningen.

Som jag tidigare framfört ser jag mycket allvarligt på den uppkomna situationen. Regeringen och flera statliga myndigheter har noggrant följt utvecklingen. Socialstyrelsen har en samordnande roll, tar fram lägesbedömningar och anordnar samverkanskonferenser. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, stöder Socialstyrelsen och följer också händelseutvecklingen för att tidigt upptäcka konsekvenser inom andra sektorer. Inspektionen för vård och omsorg har inlett ett tillsynsärende. Det som har hänt visar att en kort tids leveransproblem kan medföra stor påverkan på landstingens verksamhet, vilket är mycket oroande. Det är därför viktigt att utreda vad som gått fel och hur liknande situationer kan förebyggas i framtiden.

De senaste veckornas problem med materialbrist rör inte läkemedel utan främst förbrukningsartiklar som behövs för att bedriva hälso- och sjukvård. Men självklart är det lika allvarligt om läkemedelsförsörjningen inte skulle fungera.

Regeringen har agerat med anledning av rapporterna från Riksrevisionen, Socialstyrelsen och Försvarsberedningen. En viktig åtgärd var att tillsätta Utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap. Utredningen ska bland annat se över om det finns skäl att förtydliga landstingens, kommunernas, statens eller privata aktörers ansvar. Syftet med utredningen är bland annat att öka motståndskraften vid störningar i försörjningen av läkemedel och medicinteknik och dessutom få en försörjningskedja som kan ta höjd för ökade och specifika behov vid allvarliga händelser i fredstid och höjd beredskap. I utredningens uppdrag ingår att analysera och bedöma förslagen avseende hälso- och sjukvården i Försvarsberedningens rapport Motståndskraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller läkemedel vill jag påminna om att det var alliansregeringen som genomdrev omregleringen av apoteksmarknaden, som medförde att staten avhände sig ett viktigt verktyg för att trygga tillgången till läkemedel vid kriser och höjd beredskap. Det gjordes utan att man säkerställde att behovet skulle kunna tillgodoses på andra sätt. Före omregleringen hade Apoteket AB ett åtagande enligt verksamhetsavtalet med staten att på affärsmässiga grunder fullgöra uppgifter inom Totalförsvarets läkemedelsförsörjning. Apoteket AB skulle också fullgöra samma uppgifter som de myndigheter som hade ett ansvar enligt den då gällande förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap. Varken Apoteket AB eller någon annan apoteksaktör har i dag något motsvarande åtagande.

Vi behöver en fungerande tillgång till läkemedel och hälso- och sjukvårdsmaterial under normala förhållanden såväl som vid kris och höjd beredskap. Regeringen kommer därför att ge Utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap tilläggsdirektiv. Syftet är att utredningen även ska kunna se över hur man kan förebygga och hantera bristsituationer som uppstår, trots att det inte finns någon yttre påverkan i form av en allvarlig händelse.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret!

Den senaste månaden har vi bevittnat ett haveri i den svenska sjukvården. Det var dessutom ett omfattande haveri. Bristen på elementärt och enkelt material i fem av våra regioner gör att man är uppe i 500 inställda operationer, och det är oerhört allvarligt.

Det som fick mig att för några veckor sedan skriva interpellationen var just att statsrådets svar då var att ansvaret inte låg på staten utan på regionerna som hade tecknat ett dåligt avtal. Jag anser att i fråga om svensk sjukvård är det otroligt viktigt att det sker ett systematiskt kvalitetsarbete. Oavsett om det är fråga om en liten händelse på en enskild mottagning eller ett haveri av denna omfattning måste man ta tillfället i akt och göra allt man kan, ta ansvaret, för att försäkra sig om att det som nu har hänt aldrig ska hända igen.

Det som nu har hänt har inte varit en blixt från klar himmel. Det har kommit varningssignal på varningssignal om att något sådant skulle kunna hända. Nu var det mer en slump att det var just de fem regionerna som drabbades.

Socialstyrelsen gör upprepade risk- och säkerhetsanalyser. Gång på gång har man i dem till regeringen sagt att det råder en sårbarhet i läkemedelsförsörjningen och att det är svårt att säkra lagerhållningen av annat material. Dessutom har Riksrevisionen i en omfattande granskning sagt att detta är en i allra högsta grad svag punkt i den svenska sjukvården, och Socialstyrelsen har svårt att fullgöra sin roll som bevakningsansvarig myndighet på grund av att regeringen har gett ett otydligt uppdrag och dessutom ett otydligt mandat.

I dag på förmiddagen var representanter för Läkemedelsverket på besök i socialutskottet, och de påpekade att det råder en otydlighet om vilken myndighet som över huvud taget har ansvaret. Därtill kommer Försvarsberedningen, som har tittat mycket på den civila beredskapen. I rapporten Motståndskraft tog man också upp just dessa frågor. Att regeringen i det läget avhänder sig ansvaret och lägger ut det på regionerna fick mig att reagera. Här måste regeringen ta ett samlat grepp och se vad som kan göras och vilka slutsatser som kan dras. Det här är i allra högsta grad ett nationellt ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ger statsrådet det att efter att jag skrev interpellationen har det blivit en delvis annan attityd. Det har fattats ett antal beslut som faktiskt går i rätt riktning. Men oron kvarstår för om det görs tillräckligt på området.

Vid det motsvarande haveriet vad gäller NKS i Stockholm var regeringen snabbt ute och sa att det ska tillsättas en statlig utredning som ska få i uppdrag att noga granska vad som har hänt på NKS i Stockholm och på vilket sätt man - underförstått Alliansen - har misskött den regionen. Men i fråga om det nuvarande haveriet var det inte alls lika självklart att regeringen skulle gå in och med skärpa se till att ett sådant haveri aldrig händer igen. Man får lätt misstanken att det kan bero på att det var en socialdemokrat som undertecknade just det avtalet.

Min fråga kvarstår om vilka ytterligare åtgärder som ska vidtas.

Fru talman! Tack, Anders Jonsson, för frågan, även om jag tycker att Anders Jonsson är lite onödigt konspiratorisk. Jag har inte tagit reda på vem som har undertecknat någon form av upphandlingsavtal.

Tyvärr är det så att politiker inte alltid är så införstådda med hur det ser ut. Det här är en del av de beslut man medvetet måste fatta. Man avhänder sig ganska mycket av inflytande genom att låta tjänstemän sköta upphandlingar, och sedan när en upphandling har gjorts är man beroende av den som har skött upphandlingen. Och detta är en av de frågor som många ställer sig. Just i exempelvis Stockholmsregionen backade man för ett antal år sedan och sa att det här ska skötas i egen regi för att därmed ha en helt annan kontroll på hur beredskapen ska se ut.

Jag vill backa tillbaka lite grann. Jag tycker att Anders Jonsson har rätt i det han skrev i interpellationen och vad han har sagt i sitt anförande. Här har ett antal regioner inte tecknat ett nog robust avtal. Det måste ändå sägas. I det här fallet handlar det inte heller om läkemedel, vilket egentligen är temat för interpellationen. Upphandlingen för de fem regionerna handlade om sjukvårdsmaterial. Det hade fungerat i 18 års tid, och sedan gjordes en upphandling för att spara lite pengar. Den upphandlingen var i efterhand dyrköpt.

I det sammanhanget kvarstår jag vid att regionerna har ett stort ansvar. Man kan inte göra dåliga upphandlingar och sedan säga att någon annan ska hjälpa till. Men vi måste naturligtvis granska och följa upp. Det är därför den sittande utredningen som ska se över hälso- och sjukvårdens beredskap ska få ett tilläggsdirektiv. Det känns angeläget.

Jag vill också understryka att Socialstyrelsen i dag har ett ansvar. Det kan vara intressant att höra att Socialstyrelsen ansvarar för beredskapslager med hälso- och sjukvårdsmaterial, men dessa lager har successivt avvecklats. Sedan finns en lista på vad som fortfarande finns i lagren. Detta är en del av det som beredskapsutredningen ska titta på, till exempel elverk, kirurgiska instrument, läkemedel, medicinteknisk utrustning, skadeplatsutrustning och en del andra saker. Folkhälsomyndigheten lagrar antivirala läkemedel, läkemedel mot olyckor med kemiska ämnen och på grund av terroristhandlingar samt strålskyddsinstrument och skyddsutrustning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är inte så att ingen har något ansvar, men det är precis därför en utredning har arbetat i snart två års tid. Det kommer att vara en viktig händelse när den utredningen lägger fram sitt förslag, men det är svårt att föregå utredningen eftersom det är fråga om ett omfattande arbete för utredaren.

Jag vill också understryka något som har varit svårt, och som mycket av kritiken från Riksrevisionen gäller, nämligen frågan om läkemedel. När Apoteket AB var den enda aktören var det lättare att peka på aktören och säga vad ansvaret gällde. Oavsett hur man ser på omregleringen av apoteken är det genuint mycket svårare att säga hur man ska säkra beredskapen på läkemedelssidan. Som jag förstår det fanns en idé om att hitta ett sätt att få någon aktör att ta ett affärsmässigt ansvar. Dit har man inte kommit. Det tar jag delvis ansvar för, men detta är en viktig fråga för krisberedskapsutredningen.

Problemet är identifierat och utreds. Det hade varit önskvärt att utredningen hade funnits på bordet för länge sedan, men nu är den snart på bordet - och vi får fortsätta därifrån.

Fru talman! Jag känner ändå inte att jag har fått en respons vad gäller allvaret i situationen. Nu råkade det vara fråga om dessa fem regioner, och det råkade handla om upphandling av sjukvårdsartiklar - inte läkemedel - som har fått så förödande konsekvenser. I det läget bör larmklockan ljuda på nationell nivå.

Nu är det antal statliga myndigheter som håller på att titta på frågan. Men det behöver inte vara upphandlingarna som går fel nästa gång, utan det kan vara fråga om transporter, smitta eller brist på läkemedel och så vidare. Det finns ett stort antal saker.

Hur ska vi i det här landet, med kanske världens bästa sjukvård, kunna utföra sjukvård även i ett läge med större störningar? Det må vara en upphandling som har gått snett, men det kan också vara fråga om ett antal andra saker. Nu finns ett antal saker, och larmklockorna har ljudit tidigare. Riksrevisionen och Försvarsberedningen har påpekat detta, och Socialstyrelsen har gång på gång i sin risk- och säkerhetsanalys påpekat att det inte finns ett robust system i Sverige.

Det är klart att nu, när vi befinner oss mitt i haveriet, handlar det om att laga efter läge och se till att man kan lösa de akuta situationerna. Men regeringen behöver också kliva fram och ta ett samlat ansvar på samma sätt som man gjorde när det gällde NKS, då man tillsatte en statlig utredare som skulle gå igenom alltihop utifrån de analyser som fanns.

På samma sätt borde regeringen agera även här: Ta ett samlat grepp! Se till att samla in allt det arbete som nu görs och som kommer att göras under kommande månader från alla statliga myndigheter! Det gäller även den utredning som jobbar med det här. Man måste ta ett samlat grepp och se till att komma med förslag på lagändringar och annat som innebär att detta inte ska kunna hända igen.

Tack och lov var det detta som hände och inte något allvarligare, skulle man kunna säga. Det här innebär ju att man ändå har kunnat fortsätta med akuta operationer i de här regionerna. Det som har fått ställas in är planerad kirurgi och andra planerade åtgärder. Det är illa nog, men det här är ändå någonting som vi ska ta till vara i form av att det är en larmklocka. Och den larmklockan får inte ljuda ut i tomma intet, utan det måste finnas en sjukvårdsminister och en regering som är beredda att ta det samlade ansvaret och sedan komma tillbaka och föreslå åtgärder för hur man ska se till att det här aldrig händer igen. Det är fortfarande dessa signaler som jag saknar från regeringen och från sjukvårdsministern.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag hör Anders W Jonssons kritik. Jag vill inte säga att den rinner av mig, men jag tycker faktiskt inte att den känns riktigt rättvis.

Jag tänker ägna åtminstone ett par av de här minuterna åt att tala om vad den utredning som tillsattes hösten 2018 arbetar med. Det är inte så att larmklockorna ringer och att ingen gör någonting och ingen har förstått någonting förutom Anders W Jonsson, som har förstått allt haveri och så vidare. Detta är ju ett skäl till att utredningen har tillsatts. Den har arbetat i drygt ett år och har ett år kvar.

Utredningen ska bland annat göra en översyn av hälso- och sjukvårdens beredskap och lämna förslag på hur hälso- och sjukvårdens förmåga att hantera sådana här händelser långsiktigt ska utvecklas. Den ska se över nuvarande ordning för att säkerställa att det finns tillgång till läkemedel och annan hälso- och sjukvårdsmaterial vid allvarlig händelse i fredstid och höjd beredskap.

Utredningen ska med utgångspunkt i ansvarsprinciper, det vill säga att den som har ansvar i normala fall för en verksamhet också har motsvarande ansvar under kris- och krigssituationer, pröva om det finns behov av att förtydliga olika aktörers ansvar. Den ska pröva behovet av en närmare samverkan mellan landstingen och se över om landstingens samarbete med andra aktörer inom beredskapssystemet behöver utvecklas.

Utredningen ska analysera behovet av och ändamålsenligheten med nuvarande beredskapslagring och kartlägga hälso- och sjukvårdens beroende av privata aktörer för att hantera allvarliga händelser i fredstid och höjd beredskap och kartlägga vilka krav landstingen ställer på dessa samt vid behov föreslå förändringar.

Utredningen syftar bland annat till att öka motståndskraften vid störningar i försörjningen av läkemedel och medicinteknik och att dessutom få en försörjningskedja som kan ta höjd för ökade specifika behov vid allvarliga händelser i fredstid och höjd beredskap. Utredningsarbetet ska resultera i en färdplan för hur beredskapen ska utvecklas och förslag till de författningsändringar som fordras.

För närvarande bereder vi, som jag tidigare har nämnt, tilläggsdirektiv till utredningen för att fånga in detta, som faktiskt inte alls handlar om något stort som kommer utifrån utan om saker som kan uppstå vid mindre störningar.

Jag vill passa på tillfället att säga någonting om NKS. Det var inte så att samma dag som man tabbade sig med NKS tillsatte regeringen en utredning, utan det har gått år. När man ser hur man rent ekonomiskt har hanterat situationen har det varit viktigt att se över det.

Men det är samma sak här: Om den här utredningen och beredskapsutredningen inte redan hade varit tillsatta skulle det ha varit läge att tillsätta en utredning. Men nu tillsattes utredningen för mer än ett år sedan, och den får dessutom tilläggsdirektiv för att visa att vi inte bara ska se på de allvarligaste händelserna och störningarna utan att det även kan vara andra saker som inträffar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har därför lite svårt att se på vilket sätt sjukvårdsministern i övrigt skulle ta ansvar för hela situationen förutom att fortsätta att se till att man samordnar och utreder. Vi behöver göra förändringar för att se till att detta inte händer igen, men jag tycker att det skulle kännas lite förhastat om jag stod och hittade på vilka förändringar som skulle göras.

Jag avvaktar utredningen, och under tiden har man från Socialstyrelsens sida haft täta kontakter med de berörda regionerna och med samtliga regioner för att både försäkra sig om hur deras läge är och om hur man kan bistå varandra. Det är inte givet att man bistår varandra som grannlandsting eller grannregion, men då har Socialstyrelsen varit där för att underlätta detta och synliggöra hur behoven ser ut.

Jag vill understryka att hela läkemedelsförsörjningsfrågan verkligen kan vara föremål för ännu en interpellation eller andra debatter och samtal, för den är i sig väldigt omfattande. Hur ska lagen se ut? Vem skulle kunna handha detta? Det är en viktig fråga att se på, men jag tänker att det ändå är ganska uppenbart att sedan vi fick omregleringen med många olika aktörer har det blivit mer komplext och svårare. Jag, mina företrädare och kanske också de som fattade beslutet kan vara självkritiska här och säga: Hur hanterar vi detta?

Jag hoppas att utredningen också på detta område ger oss bättre förutsättningar så att vi kan fatta de nödvändiga besluten för att vi ska stå väl rustade. Det är klart att ambitionen är att vi ska en svensk hälso- och sjukvård som alltid är väl fungerande efter människors behov.

Fru talman! Jag skrev interpellationen i ett läge där ministerns svar på haveriet i de här regionerna var: Det är regionernas ansvar. Det är de som har tecknat avtalet.

Det tyckte jag var helt fel signal från en regering och från en sjukvårdsminister, framför allt i ett läge där detta inte kom som en blixt från klar himmel. Det fanns tydliga indikationer från myndigheter, Riksrevisionen och så vidare på att vi måste säkra detta så att vi kan hantera sjukvården även i kristid och även när det uppstår störningar.

Nu har det kommit positiva signaler, måste jag säga, från regeringens sida. Det gläder mig. Just i det här läget hanterar man fortfarande akut situationen i regioner, och då är det såklart inte rätt tillfälle att fatta nya beslut. Men jag kan säga att det i socialutskottet finns en stor oro för hanteringen av det som har hänt.

Därför finns också på utskottets bord nu ett utskottsinitiativ som handlar just om det här. Det handlar om att begära redovisningar och att se till att vi verkligen får en uppföljning. Vi ska använda oss av det allvarliga som nu har hänt och se det som en larmklocka. Detta ska bli en tydlig signal till regeringen och sedermera även till riksdagen att se till att säkra att svensk sjukvård inte tvärnitar bara på grund av att det har upphandlats på ett dåligt sätt.

Där ingår såklart även att man ska kunna se över om det finns något som behöver ändras i lagen om offentlig upphandling. Det är möjligt att det kan komma att krävas korrigeringar även där. Men varje sten måste vändas på för att se om vi kan vidta åtgärder som gör att det här inte händer igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag ska ändå hålla ett försonande avslutningsanförande, för jag tänker att här behövs det verkligen att alla goda krafter samarbetar. Det finns ingen av oss som känner något behov av att vi inte ska lösa problem eller att vi inte ska försöka vara förutseende.

Men jag tycker att man möjligen kan skilja på detta och undertecknads kommentarer de allra första dagarna. Jag tycker att regionerna har huvudansvaret för svensk hälso- och sjukvård. Jag tycker att de måste ta det ansvaret och förstå att de har det även när det är tufft, även när det blåser och även när man har en dålig upphandling och noll lager. Man har inga lager, och man har ingen beredskap. Man tänker: Det här tar slut, men i morgon kommer det en ny leverans!

Det är inte att ha beredskap. Jag tycker att det är viktigt att denna beredskap och detta ansvar landar hos varje region och att man förstår det här till fullo. Annars tycker jag inte att de tar sitt ansvar, och då blir det svårt med den ansvarsfördelning som i dag finns.

Vi ska dock självklart göra allt som är möjligt. Jag vill gärna signalera till Anders W Jonsson och till socialutskottet att det är positivt att man tar i frågan och att man gärna kan samverka med andra utskott, om jag får föregå det hela lite grann.

Lagen om offentlig upphandling ligger ju inte på Socialdepartementet. I det här fallet berörs hälso- och sjukvården, men själva lagstiftningen ligger inte hos Socialdepartementet. Därför är det angeläget att också de som arbetar med denna lagstiftning funderar på vad den skulle kunna spela för roll. Det handlar om Upphandlingsmyndigheten och så vidare. Nu flyttar jag över ansvaret till en annan ministers knä, men någonstans är det viktigt att se att det är många olika aktörer som är inne i detta och att det är en komplex och omfattande verksamhet att bedriva svensk hälso- och sjukvård, inte minst på våra stora sjukhus.

Jag ser fram emot fortsatt gott samarbete med Anders W Jonsson och hans parti, med övriga partier och med socialutskottet för att göra allt vi kan för att detta inte ska hända igen.

Ansvaret ligger naturligtvis hos Sveriges hösta beslutande och lagstiftande församling, men det ligger också hos varje enskild region. De måste se till att de har en beredskap för de händelser som kan inträffa, inte minst när man gör upphandlingar utan robusta avtal.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.