Nära-nollenergibyggnader

Herr talman! Ola Johansson har frågat mig vad som är orsaken till dröjsmålet och när en slutlig svensk definition av nära-nollenergibyggnader kommer att kunna presenteras.

Införandet av nära-nollenergibyggnader i Sverige är en process som genomförs i flera steg. Det finns sedan år 2014 en definition av nära-nollenergibyggnad i plan- och byggförordningen, PBF. I förordningen finns också ett krav på att alla nya byggnader ska vara nära-nollenergibyggnader 2021. För byggnader som används och ägs av myndigheter gäller kravet från 2019. Ytterligare preciseringar av vad kravet på nära-nollenergibyggnader innebär är dock nödvändiga. Boverket fick ett uppdrag 2014 att ta fram förslag till nivåer för energiprestandan för nära-nollenergibyggnader, vilket Ola Johansson hänvisar till. Uppdraget rapporterades i juni 2015, och rapporten har varit ute på remiss.

Regeringen har full förståelse för att branschen behöver tid för att anpassa sig till de nya reglerna. Men eftersom det är ett tekniskt egenskapskrav, energihushållning och värmeisolering som berörs av nära-nollkraven har det varit en komplicerad process att jämka samman det svenska regelverket med kraven i EU-direktivet. Detta handlar alltså om ett EU-direktiv som vi måste genomföra i Sverige.

Det pågår ett arbete i Regeringskansliet med att få ett sammanhållet regelverk för nära-nollenergibyggnader på plats. Inriktningen är att regeringen i närtid ska kunna besluta om sina delar.

Herr talman! Jag tackar för svaret på frågan vad orsaken är till dröjsmålet och när en definition av nära-nollenergibyggnader i Sverige kommer att kunna presenteras. Det är upp till varje land att definiera nära-nollenerginivån. Svaret att det är svårt och att det därför dröjer, samt att inriktningen är "i närtid", är dock inget svar jag nöjer mig med.

Regeringen har vidtagit olika åtgärder. Vi är inte särskilt överens om att bidrag att söka är rätt väg att gå. Regeringen har pekat ut några aktörer som ska samordna kunskapen inom området, och det kan vi vara överens om är bra. Men det finns inget regelverk att förhålla sig till. Sverige är kanske inte sist - jo, förresten, kanske - men i alla fall ett av de absolut sista länderna i EU som svarar upp mot EU-direktivet om att senast vid utgången av 2020 ha en definition av energieffektiva byggnader. Offentliga byggnader ska definieras redan i slutet av 2018. Inte heller här kan regeringen ge något besked, trots att det bara är ett par år kvar till dess.

Branschen bryr sig snart inte längre om hur reglerna ser ut, bara det kommer något att förhålla sig till. Det var förra sommaren, 2015, som Boverket presenterade sitt förslag, och det har sedan varit på remiss. Nu ligger frågan hos regeringen och departementet, och vi får inget svar på frågan om när det ska vara klart. Det må vara så att det är svårt att vikta olika sorters primärenergi - sol, vind, biobränsle, direktel från fossila källor eller till och med kärnkraft - mot varandra och att man i största möjliga mån vill undvika att installera värmepumpar och nyttja det biobaserade fjärrvärmenätet på bästa sätt. Direktivet föreskriver dock krav på byggnader, och då borde det vara naturligt att ställa krav på detta.

Krav på energieffektivitet ska inte heller vara teoretiska, utan de ska kunna följas upp. För inte så länge sedan fick Boverket vika sig och gå med på att mätning ska vara obligatoriskt och inte frivilligt. Att inte mäta energiprestanda är som att sätta upp fartkontroller längs vägarna där det är frivilligt för bilföraren att ha en hastighetsmätare, där hastighetsgränsen inte är absolut utan kan beräknas med hjälp av schablonvärden, där polisen själv kan bestämma om man ska kontrollera hastigheten eller inte och där det räcker att fråga föraren hur fort denne har kört.

Det är ur ett bostadspolitiskt perspektiv väldigt viktigt att det finns gränsvärden och mätmetoder som de företag som producerar serietillverkade hus kan förhålla sig till. Alla hustillverkare jag har pratat med undrar vad som händer och varför regeringen dröjer. Tiden att ställa om är knapp - fyra år är en kort tid, och före utgången av den tiden ska minst hälften av bostadsbehovet fram till 2025 vara åtgärdat. Då behöver förutsättningarna vara klara för de företag som i dag utvecklar bostäder som måste serietillverkas i stor skala.

Herr talman! Jag vill gärna svara Ola Johansson att detta har tagit lång tid. Direktivet är från 2010. Det är lång tid. Två regeringar är inblandade. Det tog fyra år innan den förra regeringen 2014 beslutade att ge Boverket ett uppdrag i frågan. Sedan har Boverket arbetat med detta, och som jag sa tidigare rapporterades uppdraget i juni 2015. Rapporten har därefter varit ute på remiss, och sedan har detta legat på regeringens bord i ett år till.

Det tycker jag är för lång tid. Vi ska inte hålla på och dra frågor i långbänk på det sättet i regeringen. Vi måste se till att fatta snabbare beslut; det har varit min inriktning sedan jag blev statsråd. Jag har försökt dra fram alla gamla saker som ligger eller har dragits i långbänk på de olika departement där jag har ett ansvar, för att få fram ett beslut i de frågorna. Det gäller även detta ärende.

Jag sa att vi kommer att ta fram detta för beslut i närtid. Som jag ser det betyder det "de närmaste veckorna" - före jul. Om inte något alldeles oväntat uppstår i den här frågan kommer det alltså att hända saker. Vi är i praktiken färdiga för ett beslut i Regeringskansliet.

Herr talman! Om vi inte fick ett besked om nära-nollenergibyggnader fick vi åtminstone en definition av begreppet "i närtid". Det är bra. Vi har haft en energikommission som har arbetat med dessa frågor, och det finns en energiuppgörelse man kan bygga detta på. Men man har väl inte gått ned på djupet i frågorna, trots att bostädernas energiprestanda är något som har mycket stor bäring på detta.

Ny forskning visar att klimatpåverkan i produktionsfasen är större än vad den är i drift. Det är också något som måste beaktas i ett senare skede. Men det är bra att driftsfasen får fokus i dagens BBR-regler. De flesta byggföretag klarar ju BBR med råge, och många är de kommuner som vill gå före och ställa högre krav. Det kritiseras, men det är förståeligt - speciellt som de nationella kraven medger högre ambitioner. Jag skulle önska att det snarast fastställdes BBR-krav och att de kraven uppfattas av branschen som tillräckligt utmanande.

Jag ser gärna en tävlan mellan kommunerna, inte i vem som kan vara mest energieffektiv utan i vem som kan vara bäst på att producera och få fram bostäder som motsvarar det behov som finns. Jag ser gärna en tävlan även i att kunna planera för hållbarhet, såväl social och ekonomisk som ekologisk, och att se till att byggnadernas livscykels påverkan på klimatet blir så liten som möjligt. Nu måste dock regeringen leverera i det uppdrag Boverket redan har haft och berett, innan det ges sådana uppdrag.

Branschen säger till mig att om konstruktörer beräknar energiprestanda på papperet kan resultatet divergera upp till 100 procent. Det är ju väldigt mycket, och därför valde jag att ta upp frågan om mätning i mitt inledningsanförande. Det är viktigt att det inte blir en teoretisk beräkning utan att någon myndighet, exempelvis kommunerna, får i uppdrag att följa upp detta - eller åtminstone ställa krav på att det levereras mätresultat som man kan följa upp och förhålla sig till.

Man ska som byggherre kunna lita på att hela branschen följer samma regler och lever upp till dem. Jag känner att jag gör mig till tolk för många inom byggindustrierna när jag nu pressar på i denna fråga. Jag är glad att vi har fått ett besked om när "i närtid" kan vara.

De bostäder som behövs för att vi före 2025 ska ha 710 000 nya bostäder klara ligger redan på ritbordet, och konstruktörerna vet ännu inte hur tjocka väggarna ska vara.

De kommunala tjänstemän som gör upp planprogram för de kommande åren vet inte i vilken utsträckning de ska förlita sig på utbyggnaden av fjärrvärmenätet, eller om de i stället ska förlita sig på lokalt producerad el från vindkraft eller solceller. Detta dröjsmål ställer till stora problem. Jag upplever att den här ministern, kanske till skillnad mot flera av de föregående, har förståelse för hur viktigt detta är.

Jag hade önskat att vi i dag skulle ha kunnat diskutera mer om utformningen av reglerna som då skulle ha varit beslutade och kommunicerade. Tyvärr är svaret av den arten att vi måste fortsätta att vänta ett litet tag till och återkomma i frågan.

Herr talman! Jag håller med Ola Johansson om att det är viktigt att vi i närtid får fram en debatt om det konkreta innehållet i den här regleringen. Det vore bra. Det är inte möjligt i detta läge, men jag tror att det snart ska kunna vara det.

Jag har en omfattande dialog med byggindustrin. Jag träffar deras representanter och har kontakter med olika företag väldigt ofta. Jag vet att detta är en fråga som är allvarlig och viktig för svensk byggindustri. Inom några få år ska dessa EU-direktiv gälla, men Sverige har fortfarande inte tydliga krav på industrin. Vad är det som ska gälla 2019 och 2021? Industrin behöver tid på sig för att kunna fatta bra beslut, för att kunna ta ställning och utveckla tekniken och för att veta hur långt man måste gå i olika materialhänseenden.

Det är en oerhört viktig fråga som Ola Johansson tar upp. Jag håller helt med om att det finns all anledning att vara skyndsam och se till att svenska företag så snabbt som möjligt får rimliga planeringsförutsättningar.

Herr talman! Jag är glad för att den här frågan väcks. Den ger en möjlighet att belysa saker och ting. Även om både ministern och jag har nästan dagliga kontakter med byggföretag i olika delar tror jag att det är många inom byggindustrin som lyssnar till denna debatt och känner att det är dags att få besked om vad som kommer att ske.

Beskedet om hur regelverket kommer att se ut kommer kanske inte att uppskattas av alla. Vi kommer att få en diskussion om hur vi ska vikta primärenergifaktorer och hur vi ska kunna åstadkomma mätning som gör att vi på ett trovärdigt sätt ska kunna skapa de här likvärdiga spelreglerna. Diskussionen kommer även att gälla hur vi ska kunna få fram ett regelverk som innebär att vi kan öka möjligheterna att samordna bostadsbyggandet även över nationella gränser, till exempel inom Norden.

Vad gäller regler om energieffektivitet kan man snegla på hur till exempel Danmark, Finland och andra jämförbara länder har gjort. På så sätt skulle vi kunna få en ökad konkurrens med flera aktörer som verkar inom byggsektorn, vilket kan skapa bättre förutsättningar för ett kostnadseffektivt byggande.

Jag tackar Peter Eriksson för den här debatten och hoppas att jag inte ska behöva ställa just denna fråga igen.

Herr talman! Jag tackar interpellanten för frågan, och jag hoppas detsamma! Jag tänker mig att detta ska vara löst relativt snart. Det innebär inte att diskussionen är över, utan vi kommer säkert att fortsätta att ha en debatt.

I och med att detta är ett EU-direktiv måste vi ha ett regelverk som är i enlighet med det direktivet, och i alla avseenden kan vi inte längre bestämma detta själva. Regleringen kommer därför att se ut på ett visst sätt. Hur långt det går och hur tuffa vi är kan vi däremot i viss utsträckning påverka. Till syvende och sist får vi nog se vilka exakta krav Boverket kommer fram med i nästa skede.

Överläggningen var härmed avslutad.