Motverkande av islamofobi i polisarbetet

Herr talman! Jag har tidigare ibland diskuterat just polisens syn när det gäller invandrare generellt. Jag tänker inte ta den diskussionen i dag utan fokusera på polisens syn när det gäller den muslimska gruppen i Sverige. Jag reagerade på ett uttalande i en tidning av en polis. Man pratade om ungdomsbrottslighet i förorten. Polisen sade: De här ungdomarna går hem till sina föräldrar. De svär vid Koranen och då tror föräldrarna på dem. Det såg han som ett problem. Det han indirekt säger med detta uttalande är att de som står för ungdomsbrottsligheten är muslimer. Det är den typen av uttalanden som bidrar till islamofobi i vårt samhälle. Det här är en förort som jag känner till väldigt väl. Jag känner också till en del av ungdomsbrottsligheten och jag vet att det inte är de muslimska ungdomarna som står för ungdomsbrottsligheten. Det är alltså ett osant uttalande. Jag har också noggrant läst justitieministerns svar på min fråga. Jag tackar för svaret. Jag kan inte se några åtgärder över huvud taget som specifikt rör motverkande av islamofobi. Stämmer det, eller ska islamofobi indirekt komma in under diskussionen om främlingsfientlighet? I så fall tycker jag att det är väldigt olyckligt. Då ser man inte att islamofobin finns, att den är ett problem och att den måste tydliggöras. Har man inte specifikt vidtagit några åtgärder för att motverka islamofobi för att se till att polis och polischefer har kunskap om islamofobins grunder och historia och kunskap om hur man känner igen och identifierar islamofobi?

Herr talman! Jag har tidigare ibland diskuterat just polisens syn när det gäller invandrare generellt. Jag tänker inte ta den diskussionen i dag utan fokusera på polisens syn när det gäller den muslimska gruppen i Sverige. Jag reagerade på ett uttalande i en tidning av en polis. Man pratade om ungdomsbrottslighet i förorten. Polisen sade: De här ungdomarna går hem till sina föräldrar. De svär vid Koranen och då tror föräldrarna på dem. Det såg han som ett problem. Det han indirekt säger med detta uttalande är att de som står för ungdomsbrottsligheten är muslimer. Det är den typen av uttalanden som bidrar till islamofobi i vårt samhälle. Det här är en förort som jag känner till väldigt väl. Jag känner också till en del av ungdomsbrottsligheten och jag vet att det inte är de muslimska ungdomarna som står för ungdomsbrottsligheten. Det är alltså ett osant uttalande. Jag har också noggrant läst justitieministerns svar på min fråga. Jag tackar för svaret. Jag kan inte se några åtgärder över huvud taget som specifikt rör motverkande av islamofobi. Stämmer det, eller ska islamofobi indirekt komma in under diskussionen om främlingsfientlighet? I så fall tycker jag att det är väldigt olyckligt. Då ser man inte att islamofobin finns, att den är ett problem och att den måste tydliggöras. Har man inte specifikt vidtagit några åtgärder för att motverka islamofobi för att se till att polis och polischefer har kunskap om islamofobins grunder och historia och kunskap om hur man känner igen och identifierar islamofobi?

Herr talman! Det är klart att de frågorna också finns med i polisens uppdrag att se till att kunskapen ökar bland poliser. Det handlar om kunskap om personer som har en annan etnisk bakgrund. Då kommer självklart den här frågan in. Om Yvonne Ruwaida vill dra så långtgående slutsatser av den enskilde polisens uttalande har jag inga synpunkter på det. Jag är inte beredd att göra det. Jag är däremot beredd att fortsätta att se till att de etikutbildningar som nu bedrivs på flera av myndigheterna också fortsätter. Det handlar då inte om en specifik grupp utan om att se på diskriminerings- och mångfaldsfrågorna så att man inte igen behöver uppleva det som har hänt inom polisen, framför allt tidigare, då personer har känt sig diskriminerade. Jag vill ändå säga att jag tror att det inte finns någon myndighet i Sverige som under så kort tid så drastiskt har förändrat sitt synsätt. Tidigare kunde man ibland till och med öppet uttala sig på ett sätt som väckte anstöt. Från den högsta ledningen försvarade man det. Jag var själv inblandad i en sådan debatt så sent som 1997 och fick till min förvåning se att höga polischefer försvarade enskilda polismäns uttalanden om personer med annan etnisk bakgrund. Det är fullständigt otänkbart att något sådant skulle ske i Sverige i dag, trots att det bara har gått nio år. Mycket har hänt. Fortfarande återstår en del arbete att göra. Jag tycker ändå att det är värt att lyfta fram det arbete som har bedrivits med framgång inom polisen.

Herr talman! Jag hade inte tänkt gå in på diskussionen om polisen och alla de människor som bor i Sverige och har annan etnisk bakgrund. När nu ändå justitieministern går in på det vill jag säga några väl valda ord. Jag vet att polisen har genomgått en förändring, men jag vet att den inte har nått fram överallt. Jag har själv läst en undersökning som kommer att presenteras i sommar. Den handlar om hur polisen i Malmö har agerat när det gäller människor som har annan etnisk bakgrund och människor som inte har annan etnisk bakgrund. Det är en väldigt stor skillnad. Den analysen kommer att visa att det fortfarande finns väldigt stora problem. Jag hoppas att det får justitieministern att förstå att det fortfarande kommer att behövas krafttag för att åstadkomma en förändring. Även jag förstår att förändringar sällan sker över en natt, men ibland kan jag känna att de uttalanden som justitieministern gör om att det är så otroligt bra och så otroligt mycket bättre kan ge en signal om att man inte behöver göra så stora förändringar. Det tycker jag är olyckligt. I dag kom Aftonbladet med en väldigt tråkig undersökning som visar att många unga i Sverige stöder ett antidemokratiskt parti som inte respekterar människors lika värde. Jag har själv jobbat med hur man ska motverka rasistiskt våld och rasistiska idéer bland unga. Jag vet hur otroligt viktigt det är hur samhället agerar, hur lärare agerar, hur företrädare för polisen agerar, hur politiker agerar och hur man uttalar sig. Jag skulle inte bagatellisera den här typen av uttalanden på det sätt som justitieministern gör. Det är den här typen av uttalanden som sedan återfinns på Nationaldemokraternas och på Sverigedemokraternas hemsidor där man säger: Kolla! Polisen säger att det är muslimerna som är ansvariga för brottsligheten. Det är den typen av uttalanden som tyvärr skapar ett samhälle där det blir legitimt att stödja antidemokratiska partier och organisationer. Jag är väldigt oroad. Jag är också oroad därför att vi i dag har ett läge i världen med en kamp mot terrorism och där terroristerna är detsamma som muslimerna. Det påverkar naturligtvis bilden av muslimerna i Sverige. Det är därför ännu viktigare att speciellt betona arbetet mot islamofobi och speciellt betona vikten av att polischefer har kunskap i hur man kan känna igen islamofobi, hur man kan motverka islamofobi och inte bara göra det till en allmän del av att polisen ska vara duktig på människor med annan etnisk bakgrund. Då gör man sig själv en stor otjänst. Jag tror att man då inte förstår allvaret i hur speciellt utsatt den gruppen muslimer är på grund av kriget mot terrorism och på grund av att det finns mycket fördomar mot den gruppen. De har stärkts mycket under den senaste tiden.

Herr talman! Yvonne Ruwaida lägger ord i min mun som jag inte har sagt och gör tolkningar som är felaktiga. Att jag anser att polisen har blivit bättre innebär inte att jag bagatelliserar situationen. Det får inte bli så att vi bara för att vi anser att det finns ett problem eller att saker och ting kan bli bättre inte samtidigt kan se de förbättringar som har gjorts. Sammanfattningsvis har det gjorts förbättringar inom polisen, men det kan göras mer. Jag vill ändå framhålla vad som hände i Skåne, när du nu tar upp det. Vad hände när en enskild polischef uttalade sig negativt om en person med annan etnisk bakgrund? Han blev visserligen frikänd i domstol, men han fick inte fortsätta sitt arbete för den högsta polisledningen eftersom man ser allvarligt på en sådan situation. Det hade inte skett för bara några år sedan, det kan jag försäkra.

Herr talman! Jag vill avsluta den här interpellationsdebatten med att skicka med justitieministern några ord. Jag skulle vilja att justitieministern förstod betydelsen av att man specifikt fokuserar på islamofobi och hur man kan motverka islamofobi och vikten av det. Det kan påverka det arbete som man gör när det gäller relationerna till polisen och det övriga rättsväsendet i framtiden. Jag vet att det finns mycket okunnighet om muslimer och om muslimers vardag. Det gäller till exempel uttalandet från polisen att muslimer svär vid Koranen. Detta är något som inte är särskilt vanligt. Visst kan det ha skett i någon familj. Men att säga så visar på en otroligt stor okunnighet om muslimer och om vad man gör i den muslimska gruppen. Sedan är den muslimska gruppen inte en enhetlig grupp. Den här typen av fördomsfulla uttalanden från polisen är väldigt olyckliga. Men jag hoppas att vi tillsammans fortsatt kan jobba för att motverka den här attityden hos polisen och att motverka att man gör den här typen av uttalanden och att man i stället agerar med respekt för människors lika värde.

Herr talman! Låt mig avslutningsvis säga att lika viktigt som det är att polisen inte får generalisera när det gäller personer med annan etnisk bakgrund är det att man inte heller får generalisera polisen om en enskild polisman uttalar sig på ett lämpligt eller olämpligt sätt, utan det får den polismannen svara för. Det ska inte gå ut över de övriga 17 500 poliser som nu finns. Men låt oss inte träta för mycket i den här frågan eftersom vi har ett gemensamt ansvar. Vi har tagit det på många sätt. Och vi har kunnat se förbättringar. Men vi har en hel del kvar att göra. Jag har sett detta arbete under många år, tidigare också som advokat, då jag träffade på poliser som uttryckte sig lämpligt och olämpligt. Jag företrädde också många personer som hade varit i kontakt med polisen. Detta är alltså frågor som jag känner till väl. Jag kan se en positiv utveckling. Men så länge det fortfarande finns personer som inte har den kunskap som behövs måste detta arbete ändå fortsätta. Och jag kan försäkra att jag kommer att driva på det arbetet.