Mörkande av underlagsrapporter till Ägarprövningsutredningen

Herr talman! Jonas Jacobsson Gjörtler har frågat mig på vems initiativ Ägarprövningsutredningens uppdrag ändrades, varför det ändrades och om jag kände till slutsatserna i underlagsrapporterna när beslutet om att ändra utredningsuppdraget fattades av regeringen.

I höstas begärde den dåvarande utredaren att få förlängd tid för uppdraget. I samband med begäran bad utredaren även om att få uppdraget begränsat. Mot den bakgrunden fanns det anledning att se över uppdraget. Jag kände inte till slutsatserna i underlagsrapporterna när beslutet om att ändra utredningsuppdraget fattades av regeringen.

Jonas Jacobsson Gjörtler har vidare frågat mig om jag avser att se till att underlagsrapporterna i sin helhet blir offentliga och redovisas i anslutning till Ägarprövningsutredningen eller på annat vis.

Precis som Jonas Jacobsson Gjörtler framhåller tillsattes Ägarprövningsutredningen av alliansregeringen för att utreda vilka krav man ska kunna ställa på privata utförare inom vård, skola och omsorg. Utredningens uppdrag utvidgades sedermera av samma regering till att även omfatta om det är möjligt att införa kriterier för varaktigt ägande och att verksamheten ska ha annat syfte än vinst.

Som Jonas Jacobsson Gjörtler kanske känner till ska allmänna handlingar registreras, bevaras och hållas tillgängliga för press och allmänhet enligt reglerna i tryckfrihetsförordningen, offentlighets- och sekretesslagen och arkivlagen. En handling som har kommit in till en kommitté eller utredning är allmän enligt 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen.

De underlagsrapporter som Jonas Jacobsson Gjörtler hänvisar till är diarieförda i Ägarprövningsutredningens diarium och kan på begäran fås ut av press och allmänhet. Det står Jonas Jacobsson Gjörtler fritt att begära ut dessa handlingar och, under förutsättning att respektive författare så medger, publicera dem.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Ardalan Shekarabi och jag har tidigare, i höstas, debatterat frågan om valfrihet i välfärdssektorerna. Då var det framför allt efter den i mina ögon bekymmersamma överenskommelse som regeringen gjorde med Vänsterpartiet i dessa frågor. Jag påtalade i den debatten att Ardalan Shekarabi föredömligt skrev i sitt svar att mångfald och valfrihet i välfärdssektorerna är en självklarhet.

Jag tycker att problemet då var - och det kvarstår lite grann fortfarande - att orden pekar i en riktning, men regeringens agerande och inte minst den överenskommelse med Vänsterpartiet som vi debatterade i höstas pekar i rakt motsatt riktning. Nu ser vi några pusselbitar till som vi kan lägga till regeringens agerande.

Herr talman! Säkerställandet av långsiktighet i välfärdsverksamheterna är någonting som vi brett politiskt har varit överens om är viktigt. Långsiktigheten förutsätter stabila spelregler. Det var ett av skälen till att alliansregeringen såg det som så viktigt att försöka skapa breda överenskommelser i frågorna. Det skedde bland annat i Friskolekommittén, där Alliansen, S och MP då var överens. Säkerställandet av långsiktigheten och ett seriöst engagemang kopplat till kvalitet var också bärande delar av uppdraget till den ägarprövningsutredning som alliansregeringen tillsatte för drygt två år sedan.

Efter en del händelser som uppmärksammades bland annat i medierna tyckte Alliansen för ganska precis ett år sedan att det var angeläget att försöka komplettera utredningens uppdrag för att undersöka huruvida det skulle vara rättsligt möjligt och lämpligt att införa kriterier för vad som ska betraktas som varaktigt ägande. Utredningen skulle också undersöka om det är rättsligt möjligt och lämpligt att ha ett annat syfte än det vinstsyfte som normalt gäller i bolag. Detta är synnerligen relevanta och viktiga frågeställningar, tycker jag, som det var angeläget att få seriösa svar på.

En av de frågor som jag ställde till statsrådet i interpellationen gällde huruvida statsrådet tänkte offentliggöra rapporterna. Den var förstås av mer retorisk karaktär. Jag är väl medveten om att det går att begära ut handlingarna. Rapporterna är offentliga handlingar; var och en kan begära ut dem och läsa dem. Jag har själv läst dem, och jag konstaterar att de innehåller en hel del synnerligen relevanta synpunkter i denna viktiga debatt. Det gäller särskilt den ena, av Per Strömberg, som jag har i min hand här. Den relevanta frågan i sammanhanget är dock om statsrådet själv har läst rapporterna och om han avser att låta dem få någon relevans för arbetet framåt med frågorna.

Den pågående Ägarprövningsutredningen har nu fått förlängd tid med ytterligare en månad, och ska därmed vara klar om knappt två veckor om tidsplanen håller. Samtidigt har ni redan aviserat att en ny utredning ska tillsättas i enlighet med er överenskommelse med Vänsterpartiet. Det vore intressant att få veta om dessa viktiga frågor kommer att belysas där eller om ni väljer att låta Vänsterpartiets ideologiska skygglappar skymma sikten för den nya utredningen redan i inledningen.

Herr talman! När det gäller de frågor jag ställde i min interpellation finns det en fråga som jag betraktar som obesvarad fortfarande. Det är frågan som gäller varför utredningens uppdrag ändrades. Motivet kan väl rimligen inte enbart vara det som statsrådet skriver - att utredaren har bett om att få uppdraget begränsat, särskilt inte eftersom utredaren kort därefter lämnade uppdraget och anställdes som statssekreterare i Regeringskansliet. Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att se att de slutsatser och rekommendationer som görs i underlagsrapporterna står i strid med den linje som Vänsterpartiet driver och därmed även med den överenskommelse som regeringen och Vänsterpartiet har gjort.

Min fråga till statsrådet är: Varför ändrades utredningens uppdrag, enligt din mening?

Herr talman! Först ska det sägas att Ägarprövningsutredningen är en viktig utredning. Jag ser fram emot att ta del av utredningens resultat, och jag hoppas att det blir inom kort. De har haft en komplicerad uppgift att utreda, med svåra regelverk. Den uppgift som utredningen hade till en början breddades under arbetets gång, och flera komplicerade rättsliga frågor skickades till Ägarprövningsutredningen. Den dåvarande utredaren gjorde bedömningen att om man skulle kunna följa tidsplanen fanns det bättre förutsättningar om utredningen kunde koncentrera sitt arbete till de ursprungliga frågeställningar som fanns i utredningsdirektiven.

De frågor som berörs av tilläggsdirektiven till Ägarprövningsutredningen kommer att hanteras av den kommande utredning av vinstfrågan som kommer att tillsättas av regeringen i enlighet med den överenskommelse som finns mellan regeringen och Vänsterpartiet. Vi ska dessutom säkerställa att det betänkande som Ägarprövningsutredningen lägger fram blir föremål för en ordentlig diskussion, inte minst med de politiska partierna i Sveriges riksdag.

När det gäller vilka underlag som ska användas i den kommande utredningen, alltså Vinstutredningen, ankommer det på utredaren att bestämma detta. En bärande tanke i utredningsväsendet är att de frågor som en utredare har att ta sig an ska belysas ur alla tänkbara perspektiv. Jag utgår därför från att den kommande utredaren kommer att ta del av såväl Ägarprövningsutredningens som andra utredningars arbete.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret och för kompletteringen. Det var ett intressant besked att det kommer att avgöras av utredaren vilka underlag som ska användas i den nya utredningen. Det låter som att ni ger ett väldigt öppet mandat. Normalt gör man i direktiven vissa avgränsningar kring vilka frågor det är man vill belysa. Framför allt tydliggör man om det är en del frågor som man bedömer är extra relevanta att få svar på.

Det ska bli intressant att ta del av direktiven när de kommer. Jag hoppas naturligtvis att det blir ett uppdrag som möjliggör att man hämtar in och använder slutsatserna i de underlagsrapporter som redan är framtagna.

Det är lite tråkigt och också onödigt att de nu inte kan användas i Ägarprövningsutredningen. Underlagsrapporterna finns ju redan. Därmed kan man säga att det egentligen inte fanns någon anledning, av tidsskäl eller annat, att bortse från och plocka bort tilläggsdirektiven, vilket regeringen gjorde så sent som i oktober. Det skulle nämligen inte påverka tidsplanen eftersom underlagsrapporterna ju redan fanns.

I sak är detta särskilt tråkigt, tycker jag. Frågorna är relevanta och viktiga. Vi vet att detta är en diskussion som innehåller mycket känslor. Det finns mycket åsikter om det här. Hur ska verksamheterna i välfärdssektorn bedrivas? Ska det vara tillåtet att gå med vinst eller inte? Det var också skälet till att utredningen tillsattes och till att tilläggsdirektiven gavs.

Jag tror att det är ganska viktigt att vi vågar diskutera frågorna ordentligt och på djupet. Jag tycker att det är värdefullt om man kan göra det med stöd i en seriös rapport, såsom exempelvis den ena underlagsrapporten av Per Strömberg. Den är ett bra underlag för en sådan diskussion. Han tar sin utgångspunkt i hela vinstbegreppet och i vilka fördelar, men också vilka risker, som finns med det.

Det som är extra bra med rapporten och intressant för den fortsatta diskussionen är att det i rapporten framkommer ett antal exempel, förslag och rekommendationer när det gäller hur man skulle kunna hantera frågorna. I professor Strömbergs slutsats rekommenderar han inte att man gör en begränsning på det vis som man skulle ha kunnat göra när det gäller till exempel ägarform och om det ska vara vinstdrivande eller ej. Han föreslår i stället en rad andra sätt att komma åt problemet, där man egentligen kan tydliggöra det hela från lagstiftarens - vår - sida. Med tydliga ramverk kan man få detta att fungera i alla fall och ändå ha kvar de positiva effekter som finns med att man tillåter vinstdrivande verksamhet. Det finns ett skäl till att man har vinstdrivande verksamheter generellt annars: Det bidrar ofta till kvalitetsutveckling och inte minst till kostnadseffektivitet.

Det finns en balans, och det finns en möjlig motsättning här mellan samhällsnyttan och hur pengarna och resurserna används. Jag tror att denna diskussion skulle vara värdefull att föra vidare.

Om jag återvänder till er överenskommelse mellan regeringen och Vänsterpartiet är jag fortfarande lite bekymrad. När man läser den ser man att det står så här: Våra partier är överens om följande utgångspunkter - detta gäller alltså Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Förutsättningarna för att privata aktörer ska få verka inom välfärdssektorn ska vara att syftet med verksamheten är att tillhandahålla utbildning, vård eller omsorg av god kvalitet - inte att dela ut vinst till ägarna eller på annat sätt föra ut överskott ur verksamheten.

Jag menar att som det är formulerat här står det i direkt strid med den slutsats som framkommer i underlagsrapporten. Därmed ser jag ändå en uppenbar risk att regeringen, när man går vidare i arbetet, kommer att snäva av uppdraget så att detta inte blir möjligt. Men statsrådet får gärna bevisa motsatsen.

Herr talman! Vad gäller frågan om verksamhetssyfte för aktörer som är verksamma inom den offentligt finansierade välfärden ansåg även den förra regeringen att frågan var intressant och behövde utredas. Det var också orsaken till att frågan gavs till Ägarprövningsutredningen. Det är en otroligt intressant fråga. Och det är ett av de perspektiv som vi måste ha med. Och vi ska ta fram ett regelverk som säkerställer kvaliteten.

Jag är övertygad om att det underlag som det talas om här och andra akademiska verk och forskningsrapporter som finns inom det här området ska användas i den politiska debatten. Jag är övertygad om att vi behöver en närmare dialog med forskningen i alla politiska frågor. Det gäller inte minst detta ämne, som är komplicerat och som kräver många analyser från olika dimensioner, både rättsliga och ekonomiska, och ur ett verksamhetsperspektiv.

Jag anser att Ägarprövningsutredningens resultat kommer att leda till en viktig debatt. Men jag är också övertygad om att rapporterna kan ligga till grund för en fortsatt diskussion om hur regelverket ska förbättras.

Just nu arbetar vi med direktiven till den nya utredningen, och vi kommer att säkerställa att den utredningen kommer att ta tag i de viktiga frågeställningarna, som handlar om privata aktörers verksamhet i offentligt finansierad välfärd. Och jag utgår från att vi har ett förtroende för utredningsväsendet i Sverige och kan vara säkra på att alla utredare tar del av den information, kunskap och erfarenhet som finns och genomför arbetet i nära dialog med forskningen. Det är något som vi har kunnat vara stolta över i Sverige under lång tid. Vi har ett utredningsväsen som hanterar politiska och rättsliga frågor på ett professionellt sätt och som baserar ställningstaganden och analyser på fakta, forskning och erfarenheter från vårt land och andra länder.

Herr talman! Tack, statsrådet, för kompletteringen!

Statsrådet nämnde tidigare att resurser ska gå till det som de är avsedda för. Det är lätt att hålla med om det. Det tror jag att vi alla tycker. Det är klart att det är på det viset. Samtidigt är frågan lite grann hur man definierar vad de är avsedda att gå till. Och vad är det som egentligen är en kostnad? Och vad är det som i så fall skulle betraktas som onödigt?

Jag tror att man ibland glömmer bort en kostnad som man inte ser. Det är ineffektivitet. Det är ett problem när verksamheter bedrivs på ett ineffektivt sätt. Det är nämligen också en kostnad. Det innebär att skattebetalarna betalar mer för en verksamhet än vad de annars skulle behöva göra. Det är där vi har utmaningen i att kunna få in mer kostnadseffektivitet även i offentlig verksamhet utan att det ska påverka kvaliteten negativt. Där tror jag att vi i grunden är överens, som sagt.

Jag tror ändå att det är viktigt att påpeka detta. Ibland förutsätter man att det är optimalt om man inte har konkurrens utan bara har en ren, så att säga, offentlig verksamhet. Men om det finns ineffektivitet är det en kostnad. Det innebär också att skattebetalarna betalar för någonting som de inte får ut full nytta av.

Sedan vill jag, när jag precis ska avsluta, vara kvar vid de frågor jag ställde till statsrådet. Varför ändrades utredningens uppdrag? Det fanns underlagsrapporter. Hade det inte varit rimligt att låta dem vara med i Ägarprövningsutredningens slutredovisning, som beräknas komma inom kort? Jag har också en annan fråga. Statsrådet säger att den kommande utredningen ska ha ett brett anslag och titta på alla möjliga aspekter. Ska det tolkas som att er överenskommelse med Vänsterpartiet inte ska ses som bindande? Om den gör det har ni nämligen på förväg stängt en av de dörrar som skulle kunna finnas med i en sådan här utredning.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis tacka Jonas Jacobsson Gjörtler för interpellationen och diskussionen. Jag vill också understryka att det är Ägarprövningsutredningen som beslutar om vilka dokument som ska ingå i slutbetänkandet och vilka bilagor som ska finnas med. Det är ingenting som regeringen beslutar om. Jag har fullt förtroende för utredarna och att den frågan hanteras i enlighet med det uppdrag som utredningen har.

Vi kommer också att ha en bred diskussion om de frågeställningar som nästa utredning kommer att hantera. Jag vet att det finns många komplicerade frågor som nästa utredning måste analysera för att vi ska kunna ta fram ett regelverk som är långsiktigt hållbart. Även om de rapporter som nämns säkert är otroligt intressanta och innehåller viktiga fakta är det bara en dimension av arbetet med att skapa ett hållbart regelverk. Det är mer komplicerat arbete som återstår. Men självklart ska vi ta del av de rapporter och den kunskap som finns, också i arbetet med att formulera direktiven till den utredning som nu ska tillsättas och kommande utredningar som handlar om regelverk för den offentliga sektorn.

Effektiviseringsarbetet är helt centralt för att den svenska välfärden ska utvecklas, och det är en av förklaringarna till varför vi vill ha ett regelverk som säkerställer att de offentliga resurserna används på bästa möjliga sätt och framför allt används till de verksamheter som de är avsedda för.

Effektivisering är ett område som vi skulle kunna enas kring och jobba närmare med. Det handlar om effektivisering i de egna verksamheterna, som är i den offentliga sektorns egen regi, men också om effektivisering i de verksamheter som drivs av privata aktörer.

Överläggningen var härmed avslutad.