Modebranschens och den kreativa ekonomins utvecklingspotential

Herr talman! Luciano Astudillo har frågat mig dels vilka insatser jag avser att vidta för att ytterligare stödja modeindustrin, dels vilka ytterligare insatser jag avser att vidta för att stödja den kreativa ekonomin. Låt mig inleda med att det är glädjande att kunna konstatera att det går mycket bra för såväl svensk modeindustri som andra delar av den kreativa industrin eller upplevelseindustrin, som den också kallas. Försäljningen av svenskt mode ökar både på den inhemska marknaden och på exportmarknaden. För mig är det självklart att mode och kreativitet hör ihop med innovationskraft och tillväxt. Det är min övertygelse att dessa näringar också har en strategisk betydelse när vi ska förmedla Sverigebilden och vad svenskt näringsliv är i dag. Jag bidrar gärna till att intresset för svenskt mode ökar såväl inom som utanför Sveriges gränser bland annat genom ökat fokus på och kunskap om branschen. Sverige behöver fler entreprenörer som gör verklighet av sina idéer och som satsar tid och pengar på att investera i framtiden. Det är regeringens uppfattning att tillväxt och konkurrenskraft hos modeindustrin och andra delar av svenskt näringsliv bäst främjas av goda generella villkor för företagande och entreprenörskap. Regeringen har genomfört och aviserat ett stort antal åtgärder för att skapa ett bättre företagsklimat, och fler åtgärder är på gång. Det handlar om generella insatser som till exempel slopad förmögenhetsskatt, jobbskatteavdrag för näringsinkomster, förändrade 3:12-regler, sänkta socialavgifter i delar av tjänstesektorn, skattelättnader för hushållstjänster, företagens administrativa kostnader minskas med 25 procent fram till 2010, redovisningsperioden för mervärdesskatt förlängs, ny anställningsform för visstidsanställning införs, trygghetssystemen ses över, vi ser över möjligheterna till att ta fram en ny företagsform med enkelt regelverk och begränsat ansvar liksom möjligheterna att underlätta för att få F-skattsedel. Modebranschen är en bransch med mycket stor andel kvinnliga företagare och kvinnors företagande är ett område som regeringen satsar särskilt på. Utöver de generella åtgärderna för att stärka Sveriges företagsklimat satsar regeringen 100 miljoner kronor per år under tre år för att främja kvinnors företagande. Insatserna inkluderar: Program för att stärka kvinnors företagande: 80 miljoner satsas på ett program för att få fler och växande företag som leds av kvinnor. Insatser för affärsutveckling, information, utbildning av rådgivare och förändrade attityder är områden som stärks. Forskning och statistik: Ett forskningsprogram på 10 miljoner kronor per år i tre år om kvinnors företagande tas fram av Vinnova. Förbättrad företagsstatistik nedbruten på kön tas också fram. Mikrolånen höjs: Taket för Almis mikrolån har höjts till 100 000 kronor. Lånen kan ges utan säkerhet och utlåningen ökar nu kraftigt. Fler kvinnliga företagare som förebilder: Ambitionen är att rekrytera 500 ambassadörer, kvinnliga företagare som kan informera och inspirera andra till företagande som en möjlig väg att förverkliga sina idéer. En annan viktig fråga för näringslivets utveckling är att ta del av ny kunskap, forskning och utveckling. Kunskapsöverföringen mellan universitet och högskolor och näringslivet måste fungera. Samverkan mellan olika aktörer inom en bransch är också mycket viktig för en gynnsam utveckling. Jag är därför positiv till den samlade kraft som Mötesplats Mode och Design utgör och det inkubatorprogram för kreativa näringar som Innovationsbron bidrar till att bygga på Konstfack. Jag vill avslutningsvis också nämna att jag tillsammans med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har inlett en dialog mellan aktörer inom kulturområdet och näringslivet för att bland annat hitta möjligheter för att öka samverkan mellan kultur- och näringsliv samt främja entreprenörskap och företagande inom kulturområdet. Jag följer med stort intresse utvecklingen i modebranschen och andra delar av den kreativa industrin.

Herr talman! Jag vill först tacka näringsministern för svaret. Redan i april hade jag en debatt med Maud Olofsson om svenskt mode. Då tyckte jag att ministern hade ett något ytligt svar, lite oengagerat, om en väldigt spännande bransch som växer i Sverige. När näringsministern själv utnämnde sig till modeminister för ungefär en månad sedan väcktes återigen någon sorts förhoppning i mig. Kanske hade ministern kommit till insikt, trodde jag. Jag är mycket besviken, måste jag säga, över det svar jag har fått. Jag tycker att svaret på många sätt är uppseendeväckande. Vad är det nya i det här jämfört med den debatt vi hade i april? Vad har Maud Olofsson gjort så att hon numera kan kalla sig för modeminister? Väldigt lite, vill jag hävda. Då som nu var det väldigt fokus på kvinnligt företagande. Jag vet förvisso att det är sant att många av de designer som vi har i Sverige är kvinnor. Det är klart att kvinnor ska stöttas. Men man bör nog passa sig för att reducera modet till en kvinnobransch. Därmed cementerar man en ganska gammalmodig syn på könsroller, tycker jag. Alla klär sig och uttrycker sig genom vad de väljer att bära, också män. Det är anmärkningsvärt, tycker jag, att ministern i sitt svar berättar att hon numera har börjat prata med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Men, herregud, har det tagit ett och ett halvt år att inse att det behövs någon diskussion mellan Näringsdepartementet och Kulturdepartementet för att ta vara på den kraft som finns i den kreativa ekonomin inte minst? I svaret jag fått finns inte mycket av den dialogen mellan näring och kultur, ingen djupare insikt och förståelse för korsbefruktningen mellan de två delarna, till exempel behovet av ett brett kulturliv som inte är sponsrat bara av marknaden utan också av samhället. Väldigt lite av det finns i svaret. Det andra nya, som ministern inte tar upp här men som jag läste i någon kommentar, är att ministern och statssekreteraren ska dela ut en massa priser och synas på en massa modeevenemang. Det är väl bra, men också det tycker jag är uppseendeväckande. Ska hon gå till dem och berätta det här tror jag inte att det kommer att landa helt rätt. Jag tror att den borgerliga regeringen och näringsministern specifikt har tänkt så här: Nu måste vi hitta något som bär, något som gör att man tittar framåt, som är framtidsinriktat. Så hittar man modet som den där stjärnan på himmelen och tänker: Det där måste vi greppa tag i. Det där måste vi göra till vårt. Det man får av det här svaret är ganska ihåligt. Det är ganska ytligt och ogenomtänkt. Förvisso påminner det om den övriga delen av den borgerliga politiken. Jag är besviken på svaret. Mycket handlar om den generella småföretagarpolitiken. Ja, där finns det delar som är positiva; det ska vi socialdemokrater verkligen erkänna. Men varför berättar inte ministern att hon höjt skatten för de minsta företagen? Varför berättar inte ministern att hon minskat regelkrånglet, inte ökat det, under det senaste året? Och varför har inte Maud Olofsson modet att berätta att hon försämrat de sociala trygghetssystemen också för de små företagen?

Herr talman! Det är ett mycket intressant svar som näringsministern har gett oss här i riksdagen, det som handlar om modebranschen och upplevelseindustrin, som för Sveriges del nog är en del av de nya jobben inför framtiden. Det som är lite förvånande är exempelvis att slopandet av förmögenhetsskatten skulle vara någonting som ger den här industrin stora framgångar. Jag tror nog att de lever med väldigt små marginaler, så att i det perspektivet är det nog andra saker som kan vara viktiga för modeindustrin och upplevelseindustrin, inte minst det som handlar om det svenska varumärket. Det svenska varumärket är ett starkt märke i internationell konkurrens. Någonting som ministern inte alls nämner i sitt svar är det som handlar om export och svenska designers möjlighet att komma ut på andra och nya marknader. Jag tänker på neddragningarna. Det är nästan en halvering av Exportrådets möjligheter. Det är klart att det påverkar en sådan bransch som modeindustrin är. Och jag tänker på det som handlar om forskning och utveckling. Det är bra att ministern nämner det. Det har nog stor betydelse för möjligheten att utveckla den här industrin. Det gäller inte minst det som handlar om material. Vi har väldigt fina och bra material i ett svenskt perspektiv, inte bara det som handlar om skinn. Vi har exempelvis får. Det är ett annat material som går att använda i många olika sammanhang. Vi har lin och så vidare. Det handlar inte bara om kläder som vi ser på utsidan. Vi är också duktiga på det som vi har inunder, och också i det perspektivet har vi möjligheter att använda olika material. Därför är det viktigt med forskning och utveckling. Det är kanske mer viktigt att det finns möjligheter till möten via exempelvis inkubatorer, att få starta där och prova sina vingar innan man kommer ut och att där få hjälp med det som handlar om regelverket utifrån att driva företag. Det är kanske viktigare än slopad förmögenhetsskatt för dem som är aktiva inom den här branschen. Vi får inte heller förledas att tro, precis som Luciano var inne på, att detta bara handlar om kvinnligt företagande. Det är jättebra om vi skapar förebilder och bra förebilder utifrån det som handlar om kvinnors företagande, för då tror jag att det är fler som får inspiration och vågar ta steget. Men vi får inte förledas att tro att det är kvinnor som driver företagen inom det som handlar om mode och design. Jag tycker precis som föregående talare, Luciano, att svaret känns lite ihåligt. Det vore bra om ministern ville återkomma med lite kött på benen när det gäller att det är viktigt för modeindustrin att gå vidare med det här. Det står i svaret: Jag bidrar gärna till att intresset för svenskt mode ökar såväl inom som utanför Sveriges gränser. Det är jättebra, men det måste också handla om flera branscher i det här perspektivet.

Herr talman! Båda debattörerna i interpellationsdebatten tycker att det är ihåliga svar. Det är ytligt och ogenomtänkt, säger Luciano Astudillo. Ja, men jag kan bara meddela att det här är mycket mer än vad den tidigare regeringen har gjort. Vi lägger insatser som är generella som gynnar de här små företagen när det gäller att de ska kunna växa och bli starkare. Det är en generell politik som är viktig oavsett om det handlar om modeindustrin, turismen, verkstadsindustrin eller vad det kan vara för någonting. Det är viktigt med starka generella åtgärder. Jag vet att Socialdemokraterna tycker att det här med avskaffande av förmögenhetsskatten, nu när Göran Persson har slutat, inte är någon stor fråga. Men detta med förmögenhetsskatten är ju till för att skapa riskkapital i Sverige. Det är inte till för att ge förmögna personer mer pengar i plånboken, utan det är till för att man ska investera i företagande i Sverige. Men vi har olika syn i den delen. Och förmögenhetsskatten står inte alls i motsatsställning till inkubatorer. Den här regeringen gör både-och. Det är det som är viktigt. Anledningen till att jag lyfte fram kvinnors företagande är att detta är ett komplement till den generella politiken. Vi vet att 55 procent av de här företagen ägs av kvinnor. Det är en bra siffra. Det är därför som också programmet för kvinnors företagande är en viktig del i detta. Men jag har inte sagt att det är den enda delen, utan det är ett komplement till allt detta. När det gäller vår dialog mellan Kulturdepartementet och Näringsdepartementet ska man komma ihåg att det är första gången som Näringsdepartementet och Kulturdepartementet har diskuterat frågorna på det här sättet. Vi har bjudit in till möten där de kreativa näringarna, näringslivet och de som finns i den branschen har haft mycket fina dialoger och där det kommit fram många bra idéer. Vi ska fortsätta att ha den typen av möten för att sedan så småningom kunna sammanfatta tydligare. Några saker som har framkommit i det sammanhanget gäller bristen på kunnande när det gäller entreprenörskap och affärsverksamhet. Man är mycket glad från många av de här delarna över att regeringen satsar mycket på utbildning och rådgivning och också hjälper till med förbättring av lånemöjligheterna inom Almis ram, som hjälp när man gör investeringarna. Sedan tror jag att det är viktigt att se att det är många små företagare som finns inom modebranschen. Det är lite det som är svårigheten. Det påminner rätt mycket, tycker jag, om turistsektorn för, låt säga, 20 år sedan då det var många små företag som hade svårt att själva komma ut på marknaden. Vi behöver mer av samarbete mellan de här företagen om de ska komma ut. Samtidigt finns det naturligtvis ett intresse från många av de här enskilda att vara sitt eget varumärke. En del är också väldigt duktiga på att vara sitt eget varumärke. Men det är klart att det, om man ska få en kraftfull satsning på det här, krävs mer av gemensamma insatser. KK-stiftelsens satsning här är ett sådant sätt att just knyta ihop en mötesplats. När jag senast hade en dialog med dem om detta gällde det att vi behöver få in mer energi i den satsningen för att den också ska leva upp till de högt ställda målen som KK-stiftelsen har med detta. Till sist ska jag bara säga att jag tror att den här näringen, precis som många andra näringar, inte lyssnar på vad Astudillo säger när det gäller att vi har försämrat företagsklimatet. De ser ju i vardagen vad som händer. Luciano Astudillo säger att vi har försämrat trygghetssystemen för småföretagare. Det vill jag tillbakavisa. Vad är det för prat? Då tycker jag att Luciano Astudillo ska tala om på vilket sätt vi har försämrat trygghetssystemen för småföretagare. Det skulle jag vilja veta i så fall, för det är en ganska allvarlig anklagelse. Det är snarare så att vi nu tillsätter en utredningsman som kan se till att vi får bättre villkor för småföretagare, så att de kan få möjlighet att också ta ut en del av de här trygghetssystemen, så att vi får lika villkor för anställda och för företagare.

Herr talman! Vad är det för prat? Jag vet inte om Maud Olofsson vet att det finns massor av småföretagare som också behöver en a-kassa, som ni har försämrat och förstört. Många av dem som lämnat a-kassan är småföretagare, för de upplever att den a-kassa som ni fördärvat inte skyddar dem längre. Vad är det för prat? Är inte Maud Olofsson medveten om konsekvensen av den politik hon genomför? Mycket går att säga här i kammaren, men faktum är att regelkrånglet har ökat under det första året med borgerlig regering. Faktum är att de små företagen har fått en skattehöjning. Faktum är att man kan se på vad företagen ser som ett problem. Det är inte förmögenhetsskatten, utan det handlar om att få dit utbildad personal. Det handlar om de sociala trygghetssystemen. Det tog Maud Olofsson ett år - och det var ett socialdemokratiskt initiativ - att ta tag i den här utredningen, som hon lade ned för ett år sedan. Sedan gäller det könsperspektivet. Vi ska, som sagt, stötta alla företagare, designer och modeföretag. Men vi ska akta oss för att förstärka könsroller och cementera föreställningar om kvinnligt och manligt. Jag ska berätta om en prisutdelning jag besökte rätt nyligen. Tävlingen hette Vintage Makeover. Hela idén var att man skulle ta ett gammalt plagg, kanske köpt på Myrorna, eller en gardin eller bordsduk och göra en spännande skapelse, kreation, av det. Vem som helst fick anmäla sig till det. De stora sponsorerna var Aftonbladet och Philips. Jag vet inte om jag får nämna det här, men det måste till i det här sammanhanget. För när Philips skulle berätta om varför de just engagerat sig i modeskapandet sade den unga tjejen som stod och representerade Philips: Vi är ju en av de få branscher som fortfarande gillar strykjärn. Då var det en herre, medelålders, rund och go', som trädde fram och sade: Gift dig med mig! Det blev nervösa skratt i salongen. Lika dåligt som det var för att cementera könsrollerna är det om man bara fokuserar på att det är kvinnor som uttrycker sig genom att klä sig, att det är kvinnor som är de som shoppar och som är sömmerskor. Jag tror att man gör den här spännande moderna framtidsinriktade branschen en otjänst. Dessutom: Jag bryr mig om hur jag ser ut. Jag bryr mig om vilka kläder jag har. Det är inget märkligt. Många av de duktiga designer vi har i Sverige är killar. Osynliggör inte dem, Maud Olofsson! Den andra repliken kändes ändå som mer positiv. Där fanns i alla fall en ambition att förstå den här branschen. Det är som sagt en korsbefruktning mellan näringsliv och kultur. Det som jag tror är viktigt, om man ska hitta en kontrast här, är att just den här branschen, den kreativa ekonomin, precis som många av de branscher där vi har hävdat oss väl, är kunskapsintensiv. Den är idérik. Det är något som har varit ett signum för svensk konkurrenskraft. Jag tror att det behövs mer fokus och inte bara samtal när det gäller de här frågorna framför att bara fokusera på skattelättnader och lågproduktiv tjänstesektor som den här regeringen har valt att göra. Här finns en tydlig skiljelinje, tycker jag. Det är inte bara i Stockholm som vi har kluster. I Göteborg var vi med jobbrådslaget i går. Där fanns en inkubator på gång kring modebranschen. I Malmö pratar man om liknande. Det finns socialdemokratiska kommuner som har förstått det här. Synd att den borgerliga regeringen inte gjort det.

Herr talman! Jag kommer själv från Småland. Där har vi exempelvis Möbelriket. Det är också en del av upplevelseindustrin, och det som handlar om mode och design. I det perspektivet behöver man se helheten, när man tänker på forskning och utveckling. Därför är det väl bra att näringsministern säger att det behövs generella åtgärder inom modebranschen. Det är väl inte det som småföretagarna runt om i Sverige nu upplever, att de generella åtgärderna drabbar alla, när man nu gör skillnad på företag inom vissa tjänstebranscher i förhållande till dem som finns till exempel inom tillverkningsindustrin. Det är väl bra om näringsministern har kommit fram till att det är viktigt med generella åtgärder och att vi behandlar alla företag lika i det perspektivet. Det känns något positivt också att näringsministern säger att det behöver göras gemensamma insatser. Bra! Då kanske regeringen blir positiv till det arbete som vi har påbörjat med branschprogram inom sex viktiga branscher för Sverige. Där kanske man då kan utöka med det som handlar om upplevelseindustrin och där lägga in mode, design, smycken och så vidare som är kopplat till detta, och möbler, interiörer och så vidare, för att få ett brett gemensamt branschprogram för att stärka den här industrin i Sverige. Någonting som ministern inte omnämnde alls i sitt svar var den fråga jag ställde om det som handlar om export och den här branschens möjlighet att utöka och komma ut på nya marknader under det förhållandet att regeringen har gjort kraftiga neddragningar på Exportrådet.

Herr talman! Det här är lite symtomatiskt för den här typen av debatter. När vi debatterar näringspolitiken i Sverige kommer vi väldigt fort in på några generella åtgärder. Så säger man att man har gjort en väldig massa saker till, men i verkligheten har man tillsatt en del utredningar. Ingen vet riktigt i dag när de utredningarna kommer. Detta kommer mer upp i nästa debatt. Jag tycker ändå att det finns anledning att påpeka i det här sammanhanget att den här debatten handlar om en för Sverige relativt ny företeelse, att man börjat prata i företagstermer. Förut har man ansett sig i väldigt många fall som hantverkare. Man har kanske inte betraktat sig själv som företagare. Därför är det viktigt att man kan ta den här branschen och se hur man kan utveckla den. Jag ser få saker i näringsministerns svar och i det som har kommit fram i debatten som skulle gynna den här branschen och utveckla den. Branschprogrammet kan vara en sådan väg att gå. Jag tror att det är viktigt att vi fortsätter med branschprogrammet. Socialdemokraterna har lagt fram förslag på att utöka de fyra som har funnits tidigare med ytterligare ett femte för besöksindustrin. Jag tror att det behövs fler på just de områdena. Vi kan också se nya områden som kan bygga upp det här. Det andra som jag reagerar på är att man säger att det är första gången som Kulturdepartementet och Näringsdepartementet diskuterar de här frågorna. Då kan jag bekräfta en sak för statsrådet. Det är det inte. Jag har till och med själv i ett sammanhang innan jag kom till riksdagen varit med där både kulturministern och näringsministern vid den tidpunkten hade en diskussion kring just modefrågor och designfrågor, då det fördes ett resonemang om att ha ett designkluster i Stockholm. Jag vet också att den diskussionen har fortsatt, så att det här skulle vara något nytt är att försöka göra om sanningen. Jag kommer att återkomma om regler och s-frågorna i nästa interpellationsdebatt.

Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att se att de här företagarna är företagare precis som alla andra. Det är det som är det viktiga i grunden för mig. Det är därför jag pratar om de generella åtgärderna. Den här regeringen har redan genomfört 55 olika åtgärder för att stärka företagandet. De här är småföretagare. För dem spelar 3:12-reglerna roll, för dem spelar momsinbetalningsperioden roll, för dem spelar nya anställningsformer för visstidsanställningar roll. Sänkta inkomstskatter spelar roll, liksom regelförenkling och så vidare. Jag tror att det är väldigt viktigt, men här finns en skiljelinje mellan Socialdemokraterna och alliansregeringen. Vi tycker att vi först måste satsa på generella åtgärder, oavsett bransch. Annars kommer vi att få diskutera den ena branschen efter den andra, och så kommer det alltid att finnas några som står utanför och säger: Varför tittar ni inte på vår bransch? Man kan konstatera att de branschprogram som den förra socialdemokratiska regeringen hade handlade väldigt mycket om typiskt manliga branscher, medan den bransch som jag ändå hävdar har fler kvinnliga företagare och fler kvinnor som startar och driver företag stod utanför. Det är det som är problemet med den här branschdiskussionen. Vi måste naturligtvis vara medvetna om olika branscher. Det är därför som vi gör inkubatorprogram. Det är därför vi satsar och tydligt säger till dem som jobbar med inkubatorprogram att se hur de här olika näringarna ser ut: Ta inte bara de traditionella näringarna som ni är vana att jobba med! Programmet för kvinnors företagande är ett komplement. Det är ingen som har sagt att det bara är kvinnor som är intresserade av mode eller bara kvinnor som startar företag. Jag sade precis att det är 55 procent kvinnor som startar och driver företag. Det är en hög andel. Det var bara det jag sade. Därför spelar programmet för kvinnors företagande en viktig roll. Det är klart att det är både kvinnor och män som är intresserade av mode. Det är kvinnor och män som handlar mode. Det är kvinnor och män som designar mode. Det tycker jag var en självklarhet, så det fanns inte någon anledning att kommentera det. Men jag vill förtydliga mig på den punkten så att det inte råder något missförstånd i det sammanhanget. Jag kan konstatera att de generella åtgärder som vi nu genomför ökar företagandet i Sverige. Inte minst andelen kvinnor bland nyföretagarna ökar och är nu 35 procent, vilket är otroligt positivt. Det är naturligtvis så att företagarna reagerar på den politik som regeringen för. Det är roligare att investera nu. Det är roligare att anställa. Det är lättare att få en marginal för att kunna göra det. Här fnyser Socialdemokraterna åt skattelättnader. Men sanningen är att i företagarens vardag är det marginalen på slutraden som avgör om man törs investera, om man törs anställa och om man vågar ge sig ut på en exportmarknad eller vad det nu är fråga om. Det är ju det som är avgörande. Det är därför sänkta skatter och förenklade regelverk - allt detta - har väldigt stor betydelse för vad man kan göra i ett litet företag, oavsett om man håller på med mode eller något annat. När det gäller diskussionerna mellan Näringsdepartementet och Kulturdepartementet kan jag bara konstatera att det då inte kom ut mycket av de samtal som ni hade, för några resultat av påtaglig karaktär har vi inte kunnat se ute på marknaden och med tanke på det som har hänt. Det som jag tror är spännande och viktigt här är att det finns bra generella åtgärder, men det finns också möjligheter till samarbete, till bättre affärsmannaskap och till bättre möjligheter att låna. Då kan man också se att den här näringen, precis som andra näringar, kan öka. Jag tror att det här är en viktig del av exporten. Till Carina vill jag säga att Exportrådet har rejäla resurser. Det är bara det att vi har förstärkt när det gäller miljöområdet därför att vi ser att miljöområdet är en viktig del. Men det är klart att småföretagens villkor och möjligheter att komma ut på exportmarknaden har ökat med den nya borgerliga regeringen.

Herr talman! Jag vill tacka för diskussionen. Det är inte alltid lätt att vara ödmjuk. När det gäller den här branschen har jag läst att Maud Olofsson vill ta över Leif Pagrotskys gamla arbete med design, musik och så vidare. Så visst gjorde vi socialdemokrater ett och annat rätt. Jag har träffat flera olika designer, dataspelskreatörer och modekreatörer som lyfter upp och lovordar det vi gjorde och framför allt det Leif Pagrotsky stod för på det här området. Sedan kan vi diskutera den generella politiken. Jag ska säga så här: Det finns delar av den som är bra. Höjningen av mikrolånen är en väldigt bra grej. Men hur många gånger Maud Olofsson än står här och säger att regelkrånglet minskar så är inte det människors verklighet. Människors verklighet och företagarnas verklighet är att regelkrånglet har ökat. Den sociala tryggheten har försämrats. A-kassan för de små företagen är också sämre numera, och skatten höjdes för de små företagen. Så är det. Exportstödet minskade till de här företagen. På flera områden är det alltså så att man inte levererar. Jag kommer att fortsätta att följa Maud Olofssons arbete med de här frågorna. Som slutkläm vill jag säga följande, nu när vi närmar oss jul. Jag läste någonstans att Maud Olofsson uttryckte besvikelse över att det var svårt att hitta snygga kläder för medelålders kvinnor, även om jag inte tycker att det är så. Det verkar som om Maud Olofsson bär de kläder hon har väldigt väl, och med matchande färger dessutom! Men jag vill ändå så här i juletid skicka med ett modetips. Pröva Gudrun Sjödén! Hon har en jättevacker design för just det Maud Olofsson efterfrågar. Gunilla Pontén finns också - lite djärvare, lite tuffare, lite kaxigare och lite mer utmanande, men jag tror att det ibland är värt att vara det också.

Herr talman! De där 55 olika åtgärderna roade jag mig med att gå igenom noggrant och tittade då på vad det var man hade hittat på i de här sammanhangen. Om man prickar av dem så ser man att det inte är särskilt mycket som har behandlats av kammaren så att de kan komma ut till företagen i företagens verklighet - än så länge i alla fall. Vi får väl se hur det blir med den frågan, men det är inte särskilt mycket levererat. Det är måhända väldigt mycket tänkt, men det är inte särskilt mycket som har kommit företagen till del så här långt i alla fall. Låt mig också påminna om en sak. Jag kan inte bedöma det här - det finns representanter från skatteutskottet och kanske andra utskott som har med mycket av de här frågorna att göra - men näringsutskottet har fått två stycken propositioner under den här mandatperioden, förutom budgetpropositionen och den proposition som Maud Olofsson inte är inblandad i när det gäller näringspolitiken, nämligen den om utförsäljning av statliga företag. Dessa två propositioner har handlat om två små saker, nämligen införlivande av EU-direktiv, och det har också gällt väldigt smala saker. Om det kom fram mycket eller inte vet jag ärligt talat inte. Jag har inte följt frågan på det intensiva sättet. Men jag utgår ifrån att det kommer ut väldigt mycket nu, då. Jag ska med intresse se när det sprutar ut idéer och när vi får ta del av hela den klokskap och kunskap som Maud Olofsson uppenbarligen anser sig ha på området. Då får vi väl se vad som händer. Kommer det möjligen någon ny lagstiftning? Kommer vi att förändra hållningen vad gäller den ekonomiska politiken eller skattepolitiken på det här området? Det ska bli mycket intressant att se. Vi får väl återkomma i framtida debatter om detta.

Herr talman! Jag vill tacka så mycket för debatten. Jag tycker att Börje Vestlunds sista kommentar om de 55 åtgärderna signalerar lite avundsjuka. Att den här regeringen snabbt har fått fram en massa förslag som har kunnat träda i kraft och att företagen ser förbättringar i sin egen vardag tror jag är väldigt viktigt för inte minst den tillväxt som vi ser nu på näringslivets område. Småföretagen växer, och som jag sade: Andelen kvinnliga företagare är uppe i 35 procent. Vårt mål är 40 procent. När det gäller företagarna och det sociala skyddsnätet ska man konstatera att det företagarna har kritiserat, och det Socialdemokraterna ju hade problem med, var att man aldrig kan använda de sociala trygghetssystemen, till exempel om man som företagare är sjuk. Man betalar in lika mycket, men man kan inte använda systemen. Det är därför det är så viktigt med en utredning och de tilläggsdirektiv som vi har lämnat på det här området för att öka tryggheten för de enskilda företagen. Där kommer vi också att återkomma. Sedan vill jag bara säga att jag tycker att svensk modeindustri, svenska kreatörer och hela den här delen som innehåller många olika branscher - det ska man säga - är en väldigt spännande del. Jag tror framför allt att det finns väldigt många ungdomar som lockas till detta. Det som är risken, tycker jag, i det här gamla branschtänkandet, är att de gamla, traditionella näringarna tar plats och finns i den offentliga debatten. Därför är den här debatten i riksdagen bra. Det är lätt att få fram trä-, gruv- och fordonsindustri och så vidare, medan den här typen av näring inte har samma talespersoner. Jag tycker att det är väldigt viktigt i de samtal som vi har mellan Näringsdepartementet och Kulturdepartementet och med den här sektorn. Men det är också viktigt att våra traditionella verktyg, som har riktat in sig mot de mer traditionella näringarna, också ser de här nya näringarna växa fram. Det är därför jag är noga med att ge signaler till de organ som vi har att också se de här näringarna. Till slut vill jag tacka för modetipsen! Det jag försökte framföra i den här debatten och den diskussion som vi hade är att jag tycker att det finns anledning att fundera över mina och många andra medelålders kvinnors önskemål om snygga och fräscha yrkeskläder som också passar en något rundare kropp.