Anf. 3 Finansminister Anders Borg (M)
Fru talman! Det är lätt att få intrycket att den här diskussionen i realiteten handlar om lite olika syn på vad företagsamhet har att bidra med i samhället. Vi som företräder alliansregeringen anser att företagsamhet är något positivt och bra för samhället. Det bidrar till både jobb och tillväxt. Vi vet att en oproportionerligt stor andel av de nya jobb som skapas i samhället kommer från snabbväxande företag där entreprenörer med en ny organisation, en ny produkt eller ett nytt sätt att sälja går in på en marknad och växer väldigt snabbt. Det som man i Dagens Industri brukar titta på vid de så kallade Gasellutnämningarna är bolag som år efter år växer snabbt. De har en oerhört stor betydelse för samhället i termer av skatteintäkter, jobb och tillväxt.
Men företagsamhet är inte bara tillväxt och jobb, utan det handlar också om någonting helt annat. Man får möjlighet att bli sin egen herre och slipper vara en del av en stor hierarkisk organisation med många chefer och kanske till med oklara chefer och oklart beslutsfattande och får i stället en större möjlighet att styra över sitt eget liv och sitt eget arbete.
Det tror jag är en tillfredsställelse som många människor sedan också upplever i företagsamheten och som man inte riktigt kan få som anställd. Det finns nackdelar i termer av större ekonomisk osäkerhet, men det finns fördelar i termer av att vara sin egen herre.
Jag tror att det grundläggande skälet till att företagsamhet är någonting som växer och som kommer att växa i allt större utsträckning är att man helt enkelt i ett modernt samhälle vill uppleva att man faktiskt styr över sitt eget hus.
Den här regeringen har gjort en lång rad reformer för att vi ska få fler företagare i Sverige, dels utifrån de här ekonomiska resonemangen, dels utifrån en föreställning om att det är bra för människor att få möjlighet att vara företagare om de så önskar.
Då kommer vi till diskussionen om F-skattsedlar. Låt mig konstatera att vi inte har uppfattat att det har skett någon stor och dramatisk förändring på det här området. Det som i allt väsentligt gjordes med den förändring av lagstiftningen som vi lade på plats under 2008 var att det lades fast en kodifiering och ett tydliggörande för att få en rättssäkerhet i fråga om vilken ordning som gällde.
Jag vill bara erinra om att Lagrådet ansåg detta så till den milda grad att man skrev i sin bedömning att den huvudsakliga omständigheten var att rättspraxis lagts till grund för prövning, och nu skulle man, som man skrev, kodifiera gällande rättspraxis så att man därigenom skulle få en större tydlighet. Då menade dock Lagrådet att man kunde ifrågasätta om förslaget över huvud taget behövde lagstiftas eftersom det här var den ordning som gällde. Det finns alltså inte någon stor skillnad vad gäller F-skattsedlarna före och efter det här beslutet.
Sedan har vi gjort många andra förändringar för att vi ska få fler företagare inom RUT och ROT, och vi har gjort förändringar av arbetsgivaravgifter, förmögenhetsskatt och sådant. Men vi har i grund och botten, om Lagrådets bedömning är riktig, ingen anledning att tro att det här problemet vare sig blivit större eller mindre sedan vi gjorde den här lagändringen.
Jag tror inte heller att vi i någon större utsträckning kan påverka, om vi vill vidmakthålla en möjlighet för människor att vara företagare och att det ska vara enkelt att få tillstånd att vara företagare, med mindre än att man har de här reglerna kvar ungefär som de är.
Skatteverket ska arbeta med kontroll, och skatteförändringar ska vi bidra med som gör att man har mindre anledning att skattefuska eller undandra sig skatt och att det ska vara svårare att göra det. Skatteverket jobbar med devisen att det ska vara enkelt att göra rätt och svårt att göra fel, och det är den som är utgångspunkten.
Den bedömning som gjordes från Lagrådets sida när förslaget lades fram och den bedömning vi gör är att det inte har skett någon dramatisk förändring och heller ingen dramatisk ökning på grund av den här lagändringen när det gäller skatteundandragandet.