Minigrisar som sällskapsdjur

Herr talman! Christina Örnebjär har ställt tre frågor till mig om minigrisar. Christina Örnebjär har frågat mig

om jag avser att ta initiativ för att förtydliga de rekommendationer och föreskrifter som finns i L 80 för att exempelvis skapa ett samlat regelverk kring vad minigrisägare ska tänka på, uppfylla och rätta sig efter

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

hur jag ser på möjligheten att skilja på produktionsdjur och sällskapsdjur i lagstiftning och rekommendationer

om jag tänker ta initiativ till en översyn kring regelverken så att minigrisar i Sverige kan chippas på samma sätt som i Finland.

I mars lämnade regeringen propositionen Ny djurskyddslag till riksdagen. Regeringen har med förslaget tagit ett helhetsgrepp till en ny uppdaterad och moderniserad djurskyddslag. Den nya lagen syftar till att säkerställa ett gott djurskydd och främja en god djurvälfärd och respekt för alla djur som hålls av människan.

Djurskyddslagen innehåller alla bestämmelser som är av grundläggande betydelse för ett gott djurskydd. I djurskyddsförordningen och i Statens jordbruksverks föreskrifter finns mer konkreta och detaljerade bestämmelser som kompletterar lagen.

Bestämmelser om hur minigrisar ska hållas och skötas finns i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby. Föreskrifterna benämns ofta L 80.

Statens jordbruksverk (Jordbruksverket) är självständigt i förhållande till regeringen i det konkreta arbetet med föreskrifter. Myndigheten ser kontinuerligt över och uppdaterar sina föreskrifter efter behov. Jag litar på Jordbruksverkets bedömning och ser ingen anledning att ifrågasätta myndighetens arbete.

Alla djurhållare som har en eller flera grisar måste anmäla detta till Jordbruksverket för att tilldelas ett produktionsplatsnummer. För djurhållare som enbart håller minigrisar har Jordbruksverket infört förenklingar, exempelvis när det gäller anmälan om produktionsplats. Om en smittsam djursjukdom bryter ut är det viktigt att kunna spåra grisar. Därför är det av största vikt att alla grisar, såväl de som hålls för sällskap som de som hålls för produktion, är märkta.

Märkning av grisar och minigrisar regleras i rådets direktiv om identifikation och registrering av svin och är införlivade i Statens jordbruksverks föreskrifter om märkning och registrering av svin. I direktivet framgår att grisar ska märkas snarast möjligt, men senast innan de lämnar anläggningen där de föddes. Märkningen ska bestå av antingen en tatuering eller en öronbricka. Chipmärkning är inte en officiell märkningsmetod för grisar i Sverige. Om en djurhållare önskar märka sina minigrisar med ett chip utöver den officiella märkningen finns det inget i lagstiftningen som förhindrar detta.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Vi kastar oss mellan vad som kan tyckas vara stora frågor och vad som kan tyckas vara små frågor - men allt berör någon.

Själv ramlade jag in på grisar när jag hade hund och fick barn som var allergiska mot hundar. Jag var tvungen att lämna bort hunden. När jag hade gnällt tillräckligt mycket hemma över att jag inte hade några djur - jag har alltid haft djur - fräste jag "att gris kan man väl ha; ingen är väl allergisk mot gris", och maken sa att jag skulle "skaffa en då"; så jag gjorde det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men innan jag skaffade gris gjorde jag något jag upptäckte att få gör, nämligen research. Jag åkte runt och tittade på hur det funkar, hur de ser ur, hur stora de är och kontrollerade uppfödare. Tyvärr är det inte speciellt vanligt. Det vanliga är att folk ser en liten gullig gris som bärs runt i en väska och tror att det är så de kommer att se ut. Det är lite grann som att tro att en bebis kommer att vara 47 centimeter lång även när den är 18. Grisar växer.

Något som vi fick lära oss hemma är att inte lämna någonting i grishöjd eftersom det blir uppätet. Allt är mat. Vi fick lära oss att det bland annat innebär att detta att ha fint hemma och ha ljus stående framme är hopplöst. Stearinljus är bland det godaste som finns. Bokslukare är grisar definitivt. Den första tidningen de käkade upp var Riksdag & Departement. Jag vet inte om det var därför man valde att lägga ned tidningen. Vi har också lås på kylen eftersom det försvann öl och pizza. Grisarna trivs allra bäst i soffan, de vill gärna bli kliade på magen och de älskar plastpåsar.

Men vad är egentligen en minigris? Det är vad frågan handlar om. Det finns ingen ras eller rasstandard. Man räknar med allt under 80 kilo, vilket de är ungefär vid fem års ålder, är minigris. Det är just därför teacup- och mikrogrisar inte existerar. Det är små bebisgrisar som borde få vara kvar hos mamma. När jag ser en bild där någon bär runt på en gris hoppas jag innerligt att den som bär runt på grisen har hörselskydd; grisar skriker när man lyfter på dem.

Mina grisar väger runt 50 kilo. När det är äppelsäsong väger de runt 60. Ett slaktsvin väger ungefär 300 kilo. Det finns flera problem som grisen kan ställa till med, förutom att käka upp saker. Det handlar om att grisen inte är ett sällskapsdjur utan ett svin. Det är ju klövbärande boskap. Jag tycker att det är bra att de registreras så att sjukdomar kan spåras. Men man skiljer dem ändå inte från produktionsdjuren.

Jag behöver inte anmäla om jag har en gris eller 500. Jag kan lova att grannarna kommer att undra om jag kommer att ha en eller 500 grisar. Det är lite olika också hur kommunerna hanterar frågan, det vill säga om man behöver ett tillstånd eller inte för att hålla djur i tätbebyggt område.

När det gäller höns finns en reglering av hur många man får ha, att man inte får ha tupp och så vidare. Det skulle underlätta om samma regler fanns för gris, om inte annat när man till exempel flyttar eller om det kommer en ny handläggare som upptäcker att det finns en gris. Man kan ha haft ett muntligt avtal, och helt plötsligt får man inte längre ha gris.

Vad gäller märkningen i örat får man i Finland, Danmark och Spanien chippa grisarna. Det är meningslöst att chippa en gris och ha en plastbit i örat. Problemet med plastbiten i örat är att dels är den stor för grisens lilla öra, dels är den inte mysig att ha i soffan.

Jag skulle vilja att man ser över märkningen så att det går att göra precis som i Danmark och Finland. Sedan handlar det om regelverket för sällskapsdjur. Vi skiljer på kaniner. Det är dels produktionsdjur, dels de gulliga som hålls i bur och ges till barnen.

Om dessa regler inte finns, innebär det att vi kan ha ett slaktsvin på 300 kilo i köket? Jag hoppas ingen är riktigt så korkad. Men det vore bra om vi kunde definiera vad som egentligen är ett sällskapsdjur och vad som är ett produktionsdjur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Nuvarande djurskyddslagstiftning har väldigt många år på nacken. Den är ungefär 30 år gammal. Jag är väldigt glad att vi nu har kunnat presentera en ny, moderniserad och uppdaterad djurskyddslagstiftning. Det har varit ett mycket omfattande arbete och ett stort engagemang från hela samhället, vill jag påstå.

Den inledande bestämmelsen i denna lagstiftning - portalparagrafen - handlar om att säkerställa ett gott djurskydd och främja en god djurvälfärd och respekt för djuren. Det är huvudsyftet. Sedan ska vi komma ihåg att djurskyddslagen är en ramlag. Den sätter de här ramarna och kommer senare att kompletteras - först givetvis med en förordning, sedan också med detaljerade föreskrifter som Jordbruksverket jobbar med och fastställer.

När det gäller föreskrifterna skiljer Jordbruksverket på produktionsdjur och sällskapsdjur även när det gäller svin. Minigrisar ska skötas och hållas enligt de föreskrifter som jag nämnde i mitt svar, L 80. Där finns det olika detaljerade bestämmelser som jag inte tänker gå in på här. Produktionsdjur i lantbruket har föreskrifter som kallas för L 106, som också är väldigt detaljerade till sin form och som jag inte heller går in på. Men jag har ett stort förtroende för att Jordbruksverket som myndighet hanterar föreskriftsarbetet på ett korrekt och bra sätt och att de håller sig till de förordningar och lagar som finns.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag håller med. Jag litar också väldigt mycket på Jordbruksverket, som jag tycker gör ett väldigt bra jobb. Man har som sagt tittat på det här med minigrisar. Det finns ändå saker som jag tror att framför allt vi som har minigrisar upptäcker men som kanske inte alla andra tänker på.

Någonting som vi erfarit i den lilla minigriscommunityn - det kan väl finnas ett tusental grisar ungefär - är att folk tror att de grisar de skaffar ska fortsätta vara små. Folk tror att minigrisar har ungefär samma storlek som en limpa och blir väldigt förvånade när de blir stora. Det som händer är att grisarna omplaceras eller bara försvinner. Det finns väldigt många minigrisar på nätet som är bebisar, kultingar, ungefär upp till ett år, men det finns väldigt få vuxna grisar. Bara att de får betar är någonting som folk blir alldeles förstörda över, eller att man ska verka klövarna. Det är också någonting som folk inte kan. Hur verkar man klövarna på en gris? Att klippa klorna på en hund kan vara nog så knöligt, men att verka klövarna på en gris är näst intill hopplöst om man inte vet vad man ska göra. Dels kan grisen få skador, dels får du skador ifall du försöker hålla i den själv och inte vet vad du gör.

Det här hänger ihop med frågan om veterinärerna. Distriktsveterinärerna är jättebra på produktionsdjuren. Men de har inte riktigt koll på hur det är att ha en sällskapsgris. Man behöver hantera en nervös minigrisägare på ett helt annat sätt än vad som är fallet när man kommer till produktionsdjuren. Vi är övertygade om att alla är ute efter våra djur och kommer att göra dem illa, och vi tror att djuren är jätteledsna hela tiden. Dessutom är en sådan här grej som hur mycket medicin de ska ha svår även för veterinärerna.

Om man kunde uppdra åt Jordbruksverket att verka för ett system där man kan prata med en veterinär som är specialiserad på ett visst djurslag skulle det underlätta för alla. Är det akut vänder man sig till den veterinär som finns närmast, men det skulle kunna finnas ett system där man kunde söka och se: Den här kan papegojor, den här är väldigt bra på hästar, den här är väldigt bra på grisar. Alla kan inte vara experter på allt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vacciner är också ett problem. De görs ju för produktionsdjuren. Det görs jättestora doser. När mina små stackare ska ha var sin får vi slänga resten. Annars får man ha en deal med någon i närheten.

Det är just det här med L 80 som är problemet. Vad är egentligen en minigris, utöver att det sägs hur mycket den ska väga? Det finns en gris som alla borde följa på Facebook och Instagram. Hon heter Esther the Wonder Pig. Sök upp henne! Hon är fantastisk. Hon köptes som en minigris men var definitivt inte det. Nu väger hon över 300 kilo. Ägarna bor på en gård, och det funkar. Men vad händer om du har den i lägenheten? Får du ha gris i en lägenhet? Får du ha en gris, eller ska de vara minst två? Hur många grisar får du ha hemma? På hur stort utrymme? Hur ser det ut i olika kommuner? Vad gäller vid en flytt? Vad är det för mått på boenden? Det här är ganska luddigt skrivet. Man får ha en ensam gris om den har tillräckligt med sällskap av människor. Vad innebär det? Får du lämna grisen ensam hemma? Du får ju absolut inte ha boskapsdjur ensamma. De ska ha sällskap av artfränder. Varför gäller det inte dessa grisar? Hur gör vi för att se till att det inte helt plötsligt dyker upp 3kilosgrisar eller för den delen 500kilosgrisar i köket på femte våningen hemma hos någon?

Jag skulle vilja att man lyfte de här frågorna ännu mer än vad vi gör här i dag för att få till ett regelverk som skyddar grisarna och naturligtvis även ägarna. Det finns väldigt bra uppfödare som tar ansvar, men det finns också de som verkligen inte har koll. Och det finns tyvärr alldeles för många som tycker att det är kul att köpa en minigris till någon i julklapp.

Herr talman! De veterinära frågorna fanns inte med i interpellationens frågeställningar, men jag vill ändå nämna att vi har en distriktsveterinärorganisation. Det har en bakgrund i att vi behöver en veterinärtäckning i hela landet. Ofta har distriktsveterinärerna väldigt stor bredd i sin kunskap. Många av dem är inriktade på produktionsdjur, men de tar också hand om sällskapsdjur. Privatpraktiserande veterinärer finns mer i de befolkningstäta områdena. Där har vi också privata veterinärer som utger sig som specialister på olika områden. Jag vet inte om det finns någon som har satt etiketten "specialist på minigrisar", men det kanske finns någon som funderar på det.

Det här med märkning av djur och var vi håller dem handlar till stor del om att kunna spåra smitta. Därför finns det också ett krav på att alla grisar ska vara märkta, oavsett om de är produktions- eller sällskapsgrisar. Det gäller att kunna spåra det här. Det finns en aktuell smitta som är oerhört allvarlig, nämligen afrikansk svinpest, som finns i våra grannländer redan nu. Det här är en mycket allvarlig sjukdom, och det är viktigt att vi har kontroll på var grisar finns och att de är märkta.

I rådets direktiv gällande register för att identifiera de här grisarna anges för svin tatuering eller öronbricka. Jordbruksverket har tolkat det som att minigrisar ingår i detta och har det här regelverket på det sättet. Men som jag nämnde är det inte förbjudet att chippa dem om man vill.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan har Jordbruksverket i föreskrifterna gjort förenklingar för hållande av minigrisar jämfört med produktionsgrisar. Det gäller anmälan av produktionsplats men också förflyttning av grisen. Interpellanten vill ha detta mer detaljerat. Det finns dock risker med att detaljera alldeles för mycket. Men det där är en sak som jag som statsråd inte ska gå in i eller över huvud taget ha någon synpunkt på. Jag har det största förtroende för att Jordbruksverket hanterar det här på ett korrekt, ansvarsfullt och bra sätt i förhållande till lagstiftning och förordningar.

Herr talman! Jag tackar statsrådet. Som sagt håller jag med. Jag tror att Jordbruksverket verkligen gör det allra bästa man kan.

Distriktsveterinärerna är i de allra flesta fall toppen. Sedan blir de många gånger ganska förvånade när man kommer in med grisarna.

Jag är fullt medveten om att statsrådet inte ska gå in och styra det här, men jag hoppas ändå att den här debatten sår några frön inför kommande översyner av regleringar och lagstiftning. Framför allt hoppas jag att Jordbruksverket lyssnar och ser över det här. Det finns ju som sagt annan särlagstiftning som underlättar. Kaninerna är ett exempel, hönsen ett annat. Det underlättar också för kommunerna när det kommer någon och vill ha något av de här djuren. Vi kan jämföra exempelvis med exotiska djur som jag skulle tycka att det var väldigt mycket obehagligare att vara granne med än en gris. Dem är det faktiskt lättare att både köpa och få tillstånd för - om man ens behöver ha tillstånd.

Jag har inte träffat någon som har grisar som inte tycker att de ska vara märkta. Det är hur de ska vara märkta frågan handlar om. Jag tycker att det skulle kunna underlätta om man bara behövde ha chippningen, precis som i våra grannländer Danmark och Finland. I Spanien har man dessutom ett sällskapsdjurspass.

Jag tycker att det vore kul om fler kunde få nöjet att få alla sina plastpåsar runtsläpade i huset, få sina ljus uppätna och snubbla över grisar i trappan. Men för att det ska funka behöver det också finnas ett regelverk som skyddar djuren. Jag vill gärna få bort alla arga nassar och få fler glada grisar. Därför behöver vi se över detta mer.

Herr talman! Det som är viktigt i debatten är att vi håller isär de här sakerna. Jordbruksverket är helt och hållet självständigt i förhållande till regeringen när det gäller föreskriftsarbetet. Det är viktigt att man har respekt för detta, och jag har denna fulla respekt.

Man ser kontinuerligt över föreskrifterna. Det är kanske någon från Jordbruksverket som följer denna debatt, så det kanske sås något frö - jag vet inte. Oaktat detta litar jag på deras bedömningar av föreskriftsarbetet och ser ingen anledning att ifrågasätta detta.

Avslutningsvis, herr talman, måste vi komma ihåg att både stora och små grisar kan drabbas av smitta och allvarliga djursjukdomar. Därför är registreringen viktig. Det är viktigt att vi har detta så att grisarna kan bli glada. Friska grisar är glada! Alla djur ska omfattas av ett gott djurskydd oavsett om de hålls för produktion eller som sällskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.