Miljömålen och infrastrukturplaneringen

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jessica Thunander har frågat mig om jag är beredd att riva upp och ompröva infrastrukturobjekt med hänsyn till miljömålen.

Låt mig inleda med att konstatera att Sverige har en mycket ambitiös klimatpolitik. Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland. De klimatmål som är uppsatta ska nås.

Just nu genomförs regeringens nationella trafikslagsövergripande plan för infrastrukturen för perioden 2018-2029, en satsning på över 700 miljarder kronor. Det innebär bland annat den största järnvägssatsningen i modern tid. Det gör vi för att öka tillgängligheten, modernisera svensk infrastruktur och öka möjligheterna för klimatsmarta transporter.

Utgångspunkten för den nationella infrastrukturplaneringen är att de transportpolitiska målen ska nås. Klimatmålen är en central utgångspunkt. Därutöver finns det också flera andra mål som riksdagen och regeringen satt upp. Det är många samhällsutmaningar där transportsystemet spelar en stor roll och flera behov ska vägas mot varandra.

Regeringen har nu inlett arbetet med att ta fram en ny nationell plan genom att uppdra åt bland annat Trafikverket att ta fram inriktningsunderlag. Utgångspunkter är bland annat att klimatomställningen ska genomsyra politiken och att klimatmålen ska nås. Klimatmålen är därför även en central utgångspunkt för den statliga transportinfrastrukturplaneringen. Trafikverket redovisade sitt inriktningsunderlag den 30 oktober. Underlaget gick samtidigt ut på bred remiss och kommer att beredas på sedvanligt sätt inom Regeringskansliet.

Fru talman! Jag tackar infrastrukturministern för svaret. Jag vill dock påpeka att min fråga till infrastrukturministern inte handlade om järnvägen och hur mycket pengar regeringen satsar på den. Det är för övrigt alldeles för lite även om det är mycket, speciellt med tanke på den stora underhållsskulden, kapacitetsbristen på många ställen och de framtvingade nedläggningarna av flera regionala banor.

Jag är också fullt medveten om de klimat- och miljömål som regering och riksdag har satt upp - och om hur dåliga vi är på att styra mot dem. Enligt all forskning går det sisådär. Vi kommer inte att nå målen till 2030 med de styrmedel vi har och de saker vi gör i dag, trots det klimatnödläge vi befinner oss i och trots att vi borde ha ställt om för årtionden sedan och är på tok för långsamma. Snacka går, men det krävs betydligt fler faktiska effektiva åtgärder och mer verkstad.

Min fråga, som jag fortfarande inte tycker att jag har fått svar på, gäller de stora vägprojekt som ligger kvar i infrastrukturplanen sedan gammalt, trots att de direkt motverkar miljö- och klimatmålen. I rapporten Miljömål i transportplaneringen visar forskare på allvarliga brister i nuvarande planering och processer. Det finns ett betydande glapp mellan mål och utfall i infrastrukturplaneringen. I rapporten föreslås att Trafikverket i sin planering tydligare bör ta utgångspunkt i klimatmålet för transportsektorn och aktivt styra investeringar mot åtgärder som bidrar till en omställning av transportsystemet på både kort och lång sikt. Man får ju den efterfrågan som man bygger för. Det är ingen hemlighet att vi behöver minska vägtrafiken för att klara klimatmålen till 2030.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I rapporten konstaterar forskarna att vägutbyggnader som skapar ny trafik går emot flera viktiga miljömål och att det inte är i linje med miljömålen att spendera miljardbelopp på vägobjekt som dels direkt motverkar klimat- och miljömålen, dels innebär att stora ekonomiska resurser tas i anspråk - resurser som behövs för att bygga framtidens hållbara och effektiva transportsystem i stället för att bygga ut gårdagens ohållbara system.

Infrastrukturplaneringen har mycket långa ledtider. Det gör att en stor andel av de investeringar som ligger i dagens planer beslutades långt innan dagens klimatmål antogs. Ska vi ta klimatmålet på allvar blir det tydligt att fokus för infrastrukturplaneringen behöver förändras.

I rapporten föreslås att regeringen ger Trafikverket i uppdrag att utveckla metodik och samverkansformer där man i samråd med regioner och kommuner kan identifiera tidigare beslutade objekt som inte uppfyller dagens krav. Man behöver utveckla modeller för att göra det möjligt att riva upp och ompröva gamla beslut om objekt som går emot klimat- och miljömålen och ersätta dem med projekt för att ställa om transportsektorn. Detta måste självklart göras med respekt för kommuner och regioner och utan att rasera tilliten mellan parterna.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth: Avser ministern att ta initiativ i enlighet med rapportens förslag för att riva upp och ompröva infrastrukturobjekt som inte är förenliga med våra klimat- och miljömål?

Fru talman! Jag tycker att det är en väldigt viktig interpellation som Jessica Thunander har skrivit. Den rapport som det refereras till i interpellationen, Miljömål i transportplaneringen, är också väldigt viktig. Den handlar om att infrastrukturplaneringen borde utgå från vilka mål vi vill uppnå. Det handlar bland annat om att uppnå våra klimatmål. För transportsektorn har vi ett väldigt tydligt mål: Utsläppen ska minska med 70 procent till 2030. Det är mindre än tio år kvar till dess. Vi ska utgå från målen i stället för en basprognos som bygger på ökad trafik.

Om man läser det underlag som har kommit från Trafikverket får man inte riktigt känslan att de fullt ut utgår från vårt klimatmål, trots att de säger att de gör det. Här förutskickas det att vi ska få en ökad trafik. Man hoppas dock på en 70-procentig ökning av biobränsleinblandningen. Man hoppas på en storskalig elektrifiering, och kanske måste koldioxidskatten på bränsle höjas så mycket som till 50 kronor litern.

Jag tror inte att det här är en önskvärd och inte heller en realistisk utveckling. I stället pratar forskarna om att vi tydligare borde trycka på att vi måste bygga ett annat transportsystem och att vi måste ha ett mer transporteffektivt samhälle. Där håller jag fullt ut med Jessica Thunander: Då är det vissa storskaliga vägprojekt som måste omvärderas.

Här i Stockholmsområdet finns det planer på att bygga det som kallas Tvärförbindelse Södertörn, som också finns med i innevarande infrastrukturplan. Det är ett motorvägsbygge som skulle gå loss på ungefär 11 miljarder kronor. Det avfärdas av Naturvårdsverket just av miljö- och klimatskäl. De menar att man kommer att få ökad vägtrafik om man bygger en ny motorväg, precis som interpellanten tidigare sagt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför tycker jag att det vore intressant att få höra från infrastrukturministern om det finns några konkreta motorvägsprojekt som han av klimatskäl är beredd att ompröva. Det skulle exempelvis kunna vara Tvärförbindelse Södertörn.

Eftersom vi alla pratar så mycket om vikten av att bygga ett transporteffektivt samhälle måste vi ibland också våga säga att vissa transporter kanske inte ska ske alls i framtiden. Vi behöver alltså transportera oss mindre på ett sådant sätt som leder till att utsläppen ökar. I det här sammanhanget tänker jag på vägtrafiken. Anser infrastrukturministern att det är önskvärt att vägtrafiken minskas? Det tycker jag är en väldigt viktig fråga att få besked om. Ifall ministern anser att det av klimatskäl är önskvärt att vägtrafiken minskas borde han väl också föreslå någon form av styrmedel och åtgärder som verkar för minskad vägtrafik för att vi ska få minskade utsläpp från transportsektorn. Annars framstår ministern som ganska handfallen och helt utan verktyg, även om intentionerna är goda.

Fru talman! Jag tackar både Jessica Thunander och Jens Holm. Men jag är inte så pessimistisk. Jag tror att det finns goda möjligheter att nå målet att transportsektorn ska minska sina utsläpp med 70 procent till 2030. Det är omfattande initiativ som tas, inte bara i Sverige utan också internationellt och på Europanivå med Green Deal. Med den storsatsning vi nu gör på elektrifiering och biobränsle med reduktionsplikten, det vill säga att blanda in biobränsle när vi tankar diesel och bensin, och på transporteffektivitet, finns goda möjligheter att nå målen. Vi följer naturligtvis dessa frågor, inte minst Klimatpolitiska rådet följer i allra högsta grad dessa frågor och gör nödvändiga genomlysningar, precis som för övrigt Trafikverket också gör.

Det var inte så länge sedan jag tog emot ytterligare ett program som Fossilfritt Sverige har tagit fram tillsammans med den tunga fordonsindustrin. Där redovisas hur tunga lastbilar ska elektrifieras, vilket kraftigt kan reducera utsläppen från tung trafik.

När det gäller arbetet med nationell plan tycker jag att man ska ha respekt för den process som finns. Nu är Trafikverkets underlag ute på remiss, och en ny nationell plan ska inte antas förrän 2022. Jag tycker att det framgår tydligt inte minst i underlag från Trafikverket hur viktig klimatfrågan där är.

För dem som följer debatten vill jag ändå samtidigt passa på att förklara några av de målkonflikter som finns. Det går an att generellt säga att det inte ska satsas på vägar. Men jag vill ändå att vi ska kunna göra trafiksäkerhetshöjande insatser. Jag uppvaktas nästan varje vecka om att man är ytterst tveksam till de hastighetssänkningar som görs på en del vägar på landsbygden, just för att vägarna inte har tillräcklig kvalitet. Där är önskemålen starka i hela landet om att sätta upp mitträcken och göra investeringar i vägar för att minska dödligheten i trafiken. Vilka vägar tycker Vänsterpartiet i det här sammanhanget att det inte ska satsas på? Ser ni inte en risk att de kan komma i målkonflikt med frågor om trafiksäkerhet? Det är en fråga jag tycker att man måste komma ihåg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ska arbeta ordentligt med att hela tiden växla över från väg till järnväg till klimatsmarta transporter. Jag har i många sammanhang berättat om ett lyckat exempel, till exempel i Malungsfors när vi elektrifierade Västerdalsbanan. Det gick i västra Dalarna tunga lastbilstransporter med skogsråvara. Det var 7 500 årligen som släppte ut 8 000 ton koldioxid. Nu är Västerdalsbanan uppgraderad. Det var en gammal nedlagd järnvägssträcka, och nu är den elektrifierad. Det är klimatsmart, det stärker konkurrenskraften hos skogsindustrin och det innebär i allra högsta grad minskade utsläpp. Detta innebär också en satsning inte bara i storstadsområdena utan faktiskt i hela landet. Och det är helt nödvändigt.

Vi måste ha detta för ögonen när vi funderar över vilka ställningstaganden som ska göras inför nationell plan 2022. Satsningar ska göras i hela landet, och hela landet ska vara med i den klimatomställning som behöver göras. Det ska finnas förutsättningar för utbyggd laddinfrastruktur eller elvägar, så att vi kan minska klimatutsläppen från transportsektorn sammantaget. Bilar kommer ändå att behövas. Man kommer att behöva transportera sig, och det finns inte tunnelbana överallt. Då måste transportpolitiken säkerställa att det finns bra tillgänglighet i hela landet, men det ska ske hållbart.

Det är därför vi har ambitionen att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsnation. Det genomsyrar i allra högsta grad infrastrukturpolitiken med de satsningar vi just nu genomför.

Fru talman! Jag tackar för svaret, infrastrukturministern!

Nu måste jag vara mycket tydlig. Min fråga handlar inte om underhåll av vägar. Jag bor själv på landsbygden, och underhållet är jätteeftersatt och mycket viktigt. Jag håller med om att det finns ställen i landet där man måste använda sig av bil. Det kommer att vara så även i fortsättningen oavsett hur mycket vi bygger ut järnvägstrafiken och även kollektivtrafiken. Det kommer att finnas ställen där vägarna måste rustas upp. Jag är fullt medveten om det.

Det handlar om stora vägtrafikprojekt, inte sällan i storstadsregioner där kollektivtrafik är ett verkligt alternativ. Det går direkt emot miljö- och klimatmålen, och det finns andra alternativ för att transportera sig. Det är viktigt att hålla isär dessa frågor, det vill säga nybyggnation eller underhåll av vägar där de verkligen behövs.

Infrastrukturministern tar också upp biodrivmedel och omställning till el. Det är också mycket viktiga frågor. De kommer inte att räcka om vägtrafiken fortsätter att öka så som i dag.

89 procent av råvarorna till biodrivmedlen i Sverige i dag kommer från utlandet. Mycket av dem produceras inte på ett hållbart sätt utan de drabbar andra befolkningar. Även om vi ökar produktionen av biodrivmedel i Sverige är biobränslepotentialen begränsad. Vi kan inte öka hur mycket som helst. Vi ska också komma ihåg att flyget och sjöfarten är intresserade av biodrivmedel, och vi måste fundera över var de biodrivmedel vi kan få fram används bäst. Var är de viktigast? Hur får vi en bättre transporteffektivitet?

Trafikverket tillsammans med fem andra myndigheter tog fram en rapport om hur vi ska nå klimatmålen och hur vi ska använda energi. Där var elektrifiering och biodrivmedel två delar, men den tredje delen var transporteffektivitet. Detta syns inte alls i inriktningsrapporten från Trafikverket till nationell plan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hoppas verkligen att vi når målen till 2030 och sedan blir helt fossilfria till 2045. Jag önskar att det är så. Det kan vi, men då måste vi steppa upp. Det är nio år kvar. Vi kan inte vänta med att sätta igång, utan det krävs ganska ingripande och stora åtgärder för att vi ska lyckas. Jag förstår också att det finns olika behov och mål att väga mot varandra, men klimatförändringen är helt livsavgörande. Människor lider och dör varje dag i klimatrelaterade katastrofer. Det är bränder, stormar, orkaner, översvämningar och så vidare. Det blir även mindre mängd jordbruksproduktion och så vidare.

Transporteffektiviteten måste bli bättre, och vi måste ha som mål att inte öka vägtrafiken - även om den fortfarande kommer att behövas.

Jag ställer fortfarande frågan: Är infrastrukturministern villig att ge Trafikverket i uppdrag att se över beslutade projekt med klimat- och miljömålen för ögonen?

Fru talman! Infrastrukturministern frågade Vänsterpartiet vilka vägar vi inte vill bygga till förmån för hållbara transportslag. Det lät inte som att infrastrukturministern hade riktigt lyssnat på mitt tidigare anförande. Jag talade om Tvärförbindelse Södertörn här i Stockholm - ett storskaligt motorvägsprojekt.

Förbifart Stockholm, ett annat motorvägsprojekt, är tyvärr igång. Det har visat sig bli det stora hål som bara slukar miljarder, som vi varnade för, och det kommer att öka trafiken i Stockholmsregionen.

Det finns diskussioner om Östlig förbindelse öster om Stockholm - också ett storstadsprojekt som kommer att leda till ökad trafik och kosta mycket pengar.

E22 Lund är också ett annat motorvägsprojekt.

Det finns mycket som vi lägger på stora städer som leder till ökad bilism, där vi i stället borde lägga pengarna på underhåll och till järnvägen.

Ministern nämnde biobränsle, och det tog Jessica Thunander upp. Jag kan bara konstatera att man i Trafikverkets underlagsrapport talar om en ökad användning med 70 procent av biobränsle till 2030. Det håller inte med en så storskalig produktion av biobränsle. Varifrån ska råvaran tas? Ministern får gärna svara.

Vi behöver bygga ett transporteffektivt samhälle. Det är önskvärt att minska vägtrafiken, och jag tycker att det är lite beklämmande att ministern inte kan säga det i riksdagens talarstol.

Vi behöver bygga hållbara, rättvisa, transporteffektiva städer, satsa mer pengar på gång- och cykelbanor, bygga fler grönområden, ta utrymme från bilar och ge utrymme åt smartare transportslag, bildelningspooler och annat. Nu under pandemin har vi goda möjligheter att göra just det, då folk rör sig mindre och vi kan bygga mer hållbara städer.

Vi i Vänsterpartiet avsätter pengar för detta. Vad gör regeringen?

Fru talman! Tack, både Jessica Thunander och Jens Holm! Jag delar naturligtvis många av era ståndpunkter eftersom vi är precis där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi genomför den största järnvägssatsningen i modern tid. Vi tar igen år av underinvesteringar i järnvägen men också år av försyndelser när det gäller vägunderhåll.

Vi ställer om transportsektorn med omfattande elektrifiering. Vi har tillsatt en elektrifieringskommission.

Jag har själv tydligt uttalat att vi får sluta bygga infrastruktur planerad utifrån män och bilar, ett uttalande som väckte en del uppmärksamhet men som faktiskt är sant eftersom det sällan har varit socioekonomi, jämställdhet eller andra parametrar som varit avgörande. Den tiden är förbi. Vi har ställt om transportplaneringen till att i dag innefatta också klimatomställning, regional sammanhållning och inte minst bostadsbyggande.

Men jag vill också ha respekt för det underlag som Trafikverket tagit fram och den process vi har. Vi får ett inriktningsunderlag som går på remiss, och vi har hearingar. Jag vill lyssna in vad civilsamhället, näringslivet och regionerna säger - inte minst Stockholmsregionen, som säkert kommer att ha synpunkter, tankar, idéer och önskemål om de vägprojekt som Jens Holm nu nämner.

Regeringens utgångspunkt är given: Vi ska ställa om. Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland, och en viktig del i det handlar om att ställa om Transportsverige.

Också jag är i allra högsta grad oroad över ökade vägtransporter. Hela utgångspunkten för godstransportstrategin och det arbete vi gör är att flytta över mer gods från väg till järnväg och till sjöfart. Men man ska inte drömma sig fram till att det ska ske väldigt snabbt. Därför är det otroligt viktigt att vägtransporterna ställs om så att också de blir hållbara genom biodrivmedel och genom elektrifiering.

Elektrifiering är laddinfrastruktur, elvägar och premier för att förnya fordonsparken - både bussar och lastbilar, arbetsmaskiner och för den delen privatbilar. Sverige är det land i EU som nu har störst andel elbilar och laddhybrider i nybilsförsäljningen, så det går fort.

Naturligtvis handlar det också om biobränsle. Jag kan dela oron för den utmaning det innebär att säkerställa att biodrivmedlen räcker till. Det är en klassisk diskussion vi haft i Sverige, för det är klart att utgångspunkten inte kan vara att vi ensidigt ska importera bioråvaror. Sockerrörsetanol från Brasilien är väl det främsta exemplet. Därför är det en tuff prioritering framöver, och just därför en viktig utgångspunkt för mig, att vi påskyndar elektrifieringen av vägtransporterna. En stor del av de biodrivmedel vi kan producera i Sverige framöver tror jag nämligen kommer att behöva förbehållas flyget.

Flyget behöver göra sin omställning, och där tror jag att resan till elektrifiering kommer att ta lite längre tid. Även om jag är teknikoptimist och gläds åt att vi nu har elflyg på gång ska vi vara medvetna om att det kommer att ta tid att få helt och hållet elektrifierat flyg.

Jag vill verkligen ge Jessica Thunander rätt i att det krävs väldigt stora insatser framöver för att nå inte bara målen 2030 och utan också målen 2045. Jag vill passa på att säga det, för 2030 handlar mycket om styrmedel och förändring av beteenden. Men de investeringar vi har att göra framöver måste också riktas in mot målet att nå netto noll 2045. Det är ett av skälen till att vi behöver förstärka kapaciteten i järnvägen och se till att bygga ännu mer järnväg framöver, för det är klimatsmart så det förslår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag håller helt med om detta att vi har byggt utifrån män och mäns bilar. Det är ju faktiskt sant. Vi har i årtionden byggt vår infrastruktur kring bilen och haft bilen som norm. Men det betyder att det går att bygga på annat sätt, utifrån andra normer och andra målsättningar.

Det måste vi också göra. Men det blir problematiskt när så många stora vägprojekt - nu pratar jag nya vägar - som ökar vägtrafiken fortfarande ligger kvar i planen. I förra planen är två tredjedelar av projekten sådana som har följt med från tidigare planer. Jag tycker att det behövs ett omtag, där man tittar på gamla projekt och tar med de klimat- och miljömål som inte fanns när man beslutade om dem.

Det är också problematiskt att Trafikverket exempelvis inte verkar se infrastrukturen som något som är viktigt i klimatomställningen, att döma av inriktningsplanen och hur Trafikverket pratar. Det handlar om att regeringen behöver bli mycket tydligare i sina direktiv så att Trafikverket verkligen ser sin roll i omställningen och ser att också infrastrukturen måste ställas om och göras om eftersom det är den som påverkar hur mycket trafik det är i olika trafikslag.

Det är bra att vi är överens om hur viktigt det här är, för klimatförändringen är här nu och det är bråttom.

Fru talman! Tack, Jessica Thunander, för en viktig diskussion!

När det gäller grundfrågan om att lyfta ut ska vi komma ihåg att det inte görs så ofta. De gånger man lyfter ut objekt ur en nationell plan skapar det stora konvulsioner eftersom hela tanken är att det är en långsiktig planering så att det finns förutsägbarhet, inte minst för kommuner och regioner.

Det mest kända exemplet på utlyfta projekt är att den nytillträdda borgerliga regeringen 2006 valde att lyfta ut Norrbotniabanan. Jag har sagt det vid några tillfällen nu: Tänk om man inte hade gjort det! Då hade den varit byggd nu, ungefär. Då hade vi haft Norrbotniabanan längs Norrlandskusten. Hur viktigt hade det inte varit för Northvolts etablering och för deras möjlighet att rekrytera personer till Skellefteåregionen? Hur viktigt hade det inte varit för möjligheten att ha klimatsmarta person- och godstransporter längs hela Norrlandskusten i stället för bilar och lastbilar? Det är klart att det hade varit en väsentligt bättre investering.

Min utgångspunkt är att man ska vara väldigt försiktig med att förändra förutsättningar när det finns en vikt i att man har förutsägbarhet. Varje nationell plan är å andra sidan en ny nationell plan. Men jag tror att man ska vara väldigt försiktig, inte minst utifrån behovet av förutsägbarhet i transportplaneringen.

Jag delar inte uppfattningen att Trafikverket inte ser klimatutmaningen. Jag tycker tvärtom att Trafikverket gör ett gediget arbete i att beskriva de utmaningar som klimatomställningen innebär för hela infrastrukturen. Där har man förstärkt sin kompetens, och man arbetar på ett väldigt bra sätt med att beskriva detta.

Det är också så att Trafikverket i sina processer, i upphandlingen av genomförandet av infrastrukturbyggandet, nu ställer helt andra klimatkrav än man gjorde förr i tiden. Det är också viktigt eftersom själva byggandet av infrastruktur, hur mycket vi än vill se det, i sig leder till ganska tunga klimatutsläpp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min utgångspunkt är att vi ska klara klimatmålen. Vi ska ställa om Transportsverige, och vi ska göra det i hela Sverige med hela Sveriges support - inte bara storstädernas.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.