Migrationsverkets hantering av konvertiter

Herr ålderspresident! Hans Eklind har frågat mig hur regeringen säkerställer att Migrationsverket lever upp till det tillägg som gjordes i regleringsbrevet den 14 mars avseende asylrätten där religiös uppfattning åberopas.

Som Hans Eklind påpekar gjordes ett tillägg i Migrationsverkets regleringsbrev för 2019 om att myndigheten ska säkerställa rättslig kvalitet och likformig tillämpning i asylärenden där religiös uppfattning åberopas. Migrationsverkets återrapportering i denna fråga kommer att ingå i myndighetens årsredovisning som lämnas till regeringen i februari 2020. När denna redovisning lämnats kommer regeringen att bedöma hur väl kraven i regleringsbrevet uppfylls.

Enligt regeringens instruktion till Migrationsverket ska myndighetens beslutsfattande hålla en hög rättslig kvalitet och vara förutsägbart och enhetligt. Migrationsverkets handläggare och beslutsfattare får regelbundet utbildning i utredningsmetodik och hur man gör rättssäkra bedömningar i asylärenden.

Myndighetens kontinuerliga arbete med kvalitetsuppföljningar är vidare ett viktigt verktyg för att upptäcka eventuella brister och för att kunna vidta åtgärder om det visar sig finnas behov av det. Jag förutsätter att det sker även i ärenden där religiös uppfattning åberopas.

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att tacka migrationsminister Morgan Johansson för svaret.

I min interpellation nämner jag Markus. Jesuitprästen Thomas Idergard, som jag lärde känna för många år sedan, hade undervisat Markus i drygt ett halvår innan han döpte honom. När sedan Markus, som konverterat från sin shiamuslimska tro till den kristna, kom till Migrationsverket för att berätta om denna konvertering mötte han en handläggare som var en sunnimuslimsk kvinna klädd i slöja.

Jag reagerade när jag fick höra detta av Thomas. Det här vittnar på något sätt om ett systemfel hos myndigheten om man inte förstår att Markus hämmas i sin redogörelse när han möter en muslimsk handläggare. Det är ett rimligt påstående, eftersom det är väl känt inom islam att det finns de som menar att den som lämnar religionen ska beläggas med hårt straff, i värsta fall dödsstraff.

Regeringen gjorde ett tillägg i regleringsbrevet för innevarande år med anledning av den diskussion som ägde rum under vintern 2018 och som handlade om asylärenden där religiös uppfattning åberopas. I en stor och mycket noggrann rapport, med namnet Konvertitutredningen, visade svensk kristenhet på anmärkningsvärda skillnader i bedömningen av konvertiter på olika håll i landet. När regeringen därför den 14 mars skrev in att "myndigheten ska särskilt redovisa - - - hur myndigheten säkerställer rättslig kvalitet och likformig tillämpning i asylärenden där religiös uppfattning åberopas" väcktes helt klart förhoppningar om att man därför nu skulle kunna avläsa en justering i hur myndigheten hanterade dessa ärenden.

Jag skulle ändå vilja locka ministern till ett samtal om frågan i interpellationen, det vill säga hur regeringen säkerställer att Migrationsverket lever upp till det tillägg som gjordes i regleringsbrevet den 14 mars avseende asylärenden där religiös uppfattning åberopas. I svaret hänvisar ministern till den årsredovisning som lämnas i februari nästa år. Det är måhända formellt riktigt. Men det leder också till en bild av att regeringen sitter med armarna i kors alldeles oavsett vad som sker i de processer som leder fram till beslut om huruvida en konvertering kan anses vara trovärdig eller inte och huruvida en konvertit ska få uppehållstillstånd eller ej.

Finns det ingenting som kan föranleda ministern att agera i stället för att avvakta årsredovisningen och att samtala om myndigheten och huruvida den kan anses kunna säkerställa den rättsliga kvaliteten och likformiga tillämpningen i asylärenden där religiös uppfattning åberopas? Detta är min fråga här i dag.

Herr ålderspresident! Låt mig först konstatera att Sverige har ett av världens mest rättssäkra asylsystem. Det säger inte bara jag, utan det är resultatet av så gott som varje utvärdering som görs på internationell nivå, inte minst av UNHCR. Sverige pekas ofta ut som ett gott exempel för andra länder vad gäller vårt asylsystem som ett land som lever upp till de grundläggande rättssäkerhetskvaliteter som man behöver ha.

Vi har Migrationsverket som först fattar sitt beslut. Därefter har man möjlighet att överklaga till en migrationsdomstol för att få en ny prövning. Vissa ärenden släpps även upp till Migrationsöverdomstolen. Detta är vår ordning. Det ska alltid vara minst två som hanterar dessa ärenden på Migrationsverket, först en handläggare och sedan en beslutsfattare. Det är alltså aldrig en enskild person, utan alltid två beslutsfattare. Man har också alltid rätt till ett rättsligt biträde från första början. Det är sannerligen inte alla länder som har det på detta sätt. Jag hävdar därför att Sverige internationellt sett har en rättssäker prövning.

Hans Eklind bjuder in till samtal om just denna situation. Den fråga han egentligen ställer är: Hur kan jag vara säker på att detta är rättssäkert om handläggaren är muslim? I grunden är det detta han frågar om. Min fråga tillbaka är: Hade han ställt samma fråga om handläggaren hade varit kristen och om det hade varit ett kors runt halsen? Hade han ställt samma fråga om handläggaren hade varit jude och om det hade varit en davidsstjärna runt halsen?

Jag tycker inte att man ska misstänkliggöra handläggare eller anställda inom Migrationsverket på det sätt som detta resonemang leder till. Jag vill påminna om att vi inte bara har att hantera frågor om konvertiter. Det finns också så kallade apostater, det vill säga människor som helt enkelt hoppar av sin religion utan att ansluta sig till någon ny religion. Det finns ateister som begär skydd och asyl av just detta skäl. Där skulle samma slags betänklighet också kunna vara aktuell.

Det är dock oerhört viktigt att markera att Migrationsverket och dess personal hanterar dessa ärenden utifrån gällande lagstiftning och att man gör det på ett professionellt sätt.

Sverige har religionsfrihet, och den omfattar inte bara kristna. Den omfattar alla, också en muslim som jobbar på Migrationsverket. Det är viktigt att markera. Vi kan inte öppna för situationer där vi ska särbehandla vissa religioner när personer jobbar på olika myndigheter, och det tror jag väl ändå inte att Hans Eklind är ute efter.

När det gäller handläggningen av konvertitärenden genomför Migrationsverket på regeringens uppdrag utbildningsinsatser, både själva och i samarbete med Sveriges kristna råd. Jag har stort förtroende för den processen. Det här är svåra frågor att hantera. Det finns en tematisk kvalitetsuppföljning av utredningsmetodiken i konvertitärenden. Trots svårigheterna är jag övertygad om att Migrationsverket hanterar de här ärendena på ett professionellt sätt, oavsett vilken religiös tillhörighet handläggaren i fråga har.

Herr ålderspresident! I februari i år lade jag fram ett utskottsinitiativ som handlade om att snabbutreda tillvägagångssättet för att pröva konvertit, ateist- och apostatärenden i syfte att säkerställa rättssäkerheten. Påståendet om att jag har reagerat därför att handläggaren är muslim är faktiskt direkt oförskämt.

Det här utskottsinitiativet vann inte majoritet, så det blev inte av. Jag beklagar det, för jag tror fortfarande att det hade varit bra för alla inblandade parter att få tillvägagångssättet belyst och vid behov justerat. Det är en viktig process som äger rum. Det handlar exempelvis om vilka frågor som ställs och därmed också vilket fokus som läggs när man ska utreda huruvida en konversion har ägt rum eller inte. Detta är en uppgift som är allt annat än lätt, inte minst mot bakgrund av att det finns de som anför att en konversion ägt rum även om den inte gjort det, det vill säga ljuger för personalen i hopp om att på det viset kunna få en skyddsgrund och därmed uppehållstillstånd. Jag vill ha sagt att Migrationsverkets personal står inför en oerhört svår och ibland helt omöjlig uppgift när det gäller att avgöra huruvida en konversion ägt rum eller ej.

Som riksdagsledamot är jag nu tjänstledig från min tjänst som präst och församlingsherde i Svenska kyrkan. Mitt arbete har alltså varit att arbeta med tro och människor som tror. Jag vill hävda att jag och mina kollegor är bland de främsta experterna på detta med tro. Jag säger det därför att det är ett faktum att vad vi säger och vad vi berättar tillmäts ett ringa värde, eller i många fall inget värde alls, i det arbete som myndigheten gör i fråga om huruvida en konversion ägt rum eller inte.

Redan som präst var jag förvånad över att det ligger till på det viset, och det är jag som riksdagsledamot fortfarande. Vi har nämligen något väldigt viktigt att bidra med. En konversion är inte en lättvindig process utan någonting som pågår under en tid. Man måste ställa sig frågan: Är handläggare bättre än präster och pastorer på att avgöra huruvida en konversion ägt rum eller ej?

Jag tycker att den frågan känns ganska rimlig. Helt nyligen, för bara ett par veckor sedan, fick en konvertit följande fråga: Om den kristne guden är så allsmäktig, varför får dina landsmän lida så under krig och elände? Det här kallas inom teologin för teodicéproblemet. Om Gud nu är så god, varför är då världen så ond? Det intressanta med den frågan är att den har funnits med i kristenheten världen över ända sedan kristenheten startade. Man har brottats med frågan i flera tusen år. Som präststudent ägnade jag själv ett antal luncher åt att diskutera detta med mina präststudentkollegor. Något färdigt svar har vi inte lyckats hitta. Det är nästan så att man frestas att fråga om inte ministern kan se till att Migrationsverket skickar över svaret till lärosätena i Lund, Uppsala och så vidare, så att de får svaret på den här frågan som kristenheten brottas med.

En annan fråga under samma samtal var: Var finns själarna till alla muslimer som är döda i dag? När jag läser om detta häpnar jag som präst och kristen, trots min examen. Kristen tro är ju en relationell sak. Den är inte kunskapsbaserad. De här frågorna menar jag visar att man inte har förstått vad det innebär att komma till tro, exempelvis som kristen, som i det här fallet.

Sverige har ett av världens mest rättssäkra system, säger ministern. Ja, men det går väl ändå att göra det bättre? Det hoppas jag att ministern håller med om.

Herr ålderspresident! Det är tråkigt om Hans Eklind tycker att jag är oförskämd, men den här debatten har vi ju på grund av att Hans Eklind har formulerat en interpellationsfråga som baseras på den situation som han beskrev i sitt första anförande, det vill säga att en konvertit möter en handläggare som är muslim. Som jag uppfattar det sprider Hans Eklind misstroende. Han undrar om konvertiten kan få en rättssäker prövning i den hanteringen. Jag påstår att svaret är ja. Det är klart att han kommer att få det.

Jag tänker inte gå in i något slags spekulationer och sprida misstro kring Migrationsverkets personal. De har nämligen precis samma religionsfrihet som alla andra. Interpellationen handlar inte om det som Hans Eklind nu säger att han gjorde i våras, utan den handlar om just denna situation. Då är min motfråga till Hans Eklind: Upplever han att det är ett problem att det finns människor med olika tro som jobbar på Migrationsverket? Det är det som han antyder i sin fråga. Upplever han att detta är ett problem, och vill han i så fall göra någonting åt det?

Sedan tar Hans Eklind upp frågor som ställts till en konvertit. Vi kommer självklart inte att knäcka teodicéproblemet i riksdagen eller på Migrationsverket. Det har man inte kunnat göra på tusentals år. Däremot kan man alltid resonera kring teodicéproblemet. Jag antar att de här frågorna är ute efter att man som konvertit kan resonera kring den här problembilden. Men det är inte jag som styr över exakt vilka frågor som ska ställas. På något sätt måste ändå Migrationsverket kunna utreda omständigheterna kring konversionen. Det är det som gör den här frågan så svår.

Jag vill påpeka att Migrationsverket och Svenska kyrkan har ett samarbete kring detta. Den information jag har är att det samarbetet är gott och fruktbart.

Det här är väldigt svåra ärenden. De hör kanske till de allra svåraste som Migrationsverket kan ägna sig åt. Men det handlar om att försöka se till att man också fortsättningsvis känner att man får en trygg hantering av sina ärenden.

Herr ålderspresident! Ministern envisas med att lyfta fram detta, men det som jag tydligt skriver och säger är att konvertiten hämmades i sin redogörelse, i sin berättelse. Motfrågan blir: Menar ministern att det inte har varit fallet? Jag tycker naturligtvis att det avgjort är ett problem om de som har konverterat eller som ska redogöra för en apostatsituation eller ateistsituation hämmas. Detta problem bör myndigheten, i det här fallet Migrationsverket, undvika i den mån man kan.

I morse fick jag tillfälle att lyssna till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark på morgon-tv. Hon berättade att regeringen nu ska ge myndigheten i uppdrag att stärka den lokala närvaron. Eva Nordmark visade i intervjun som jag tog del av att det går att agera mot myndigheten.

Jag tror att det är viktigt att ministern och regeringen visar att man tar den här frågan på stort allvar. Efter det att domstol slagit fast att sex imamer utgör ett hot mot rikets säkerhet, något som också diskuterades tidigare under förmiddagen här i kammaren, har de nu släppts på fri fot. Motiveringen är att man inte kan utvisa dem till hemlandet. Det här är naturligtvis väldigt intressant för dem som jobbar med just konvertitfrågorna. Man utvisar konvertiter, människor som man tydligen tror så mycket på, med uppmaningen att de ska gå till moskén då och då eller att de inte ska visa sin kristna tro. Man har tydligen förstått att det råder risk för förföljelse för en konvertit.

Jag kan inte låta bli att citera ur en ledare som Dagens industri publicerade i veckan: "När Skatteverket upptäcker en brist i systemet så tycks det finnas en direktkanal till finansdepartementet som genast täpper till hålet." Min önskan är att en sådan direktkanal skulle finnas även här, när vi ser att systemet har brister.

Herr ålderspresident! Det är inte jag som envisas med detta, utan detta är själva utgångspunkten i interpellationen. Det är precis det fall som Hans Eklind tar upp och vill resonera om. Då måste jag väl få ha en åsikt om det.

Min åsikt är den att vi inte från regeringens sida ska säga till myndigheten: Ni får inte lov att ha några muslimer anställda. Det initiativet tänker jag aldrig ta. Vi har religionsfrihet i Sverige. Det gäller dem som jobbar på Migrationsverket och oss alla. Det är en viktig utgångspunkt att slå fast. Det spelar ingen roll vilken tro man har när man jobbar på Migrationsverket eller någon annan myndighet. Man ska i sin yrkesroll uppträda och hantera alla ärenden på ett professionellt och sakligt sätt.

Vi har dessutom olika säkerhetsnivåer som slår till. Vi har handläggarna på Migrationsverket. Vi har beslutsfattarna, det är alltid minst två. Vi har överklagandemöjligheter till migrationsdomstol, och vi har sedan Migrationsöverdomstolen ovanpå det. Jag skulle vilja påstå att det är en av de mest rättssäkra processerna i hela världen.

Sedan vill Hans Eklind av någon anledning blanda ihop detta med andra utvisningsfrågor. Vi som land lyder också under Europakonventionen. Det innebär att vi till exempel inte kan utvisa människor som riskerar dödsstraff, förföljelse eller tortyr. Det gäller alla länder som är med i Europarådet som en följd av Europakonventionen. Jag tänker inte som justitieminister stå här och göra avkall på det regelverket.

Det är ändå så att det är den som söker asyl som ska visa att den har ett skyddsbehov. Klarar man inte att visa det kommer man att få avslag helt enkelt. Då måste man återvända till sitt hemland om man kan göra det och inte riskerar förföljelse, tortyr och dödsstraff. Så ser regelverket ut.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.