Medlemsstaternas återhämtningsplaner

Fru talman! Ludvig Aspling har frågat statsrådet Hans Dahlgren hur han resonerar kring vilket krav som bör finnas för att en viss utgift ska anses främja ändamålen för EU:s återhämtningsfond. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Återhämtningsfonden hanterar EU:s upplåning för att finansiera återhämtning från covid-19 genom flera olika instrument. Dessa inkluderar bland annat återhämtningsfaciliteten, som är det till volym sett största instrumentet inom återhämtningsfonden, men också React-EU, Fonderna för en rättvis omställning och Invest EU. Jag tolkar det som att frågan avser återhämtningsfaciliteten. Facilitetens ändamål är att främja unionens ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning. Det ska bland annat göras genom att förbättra medlemsstaternas tillväxtpotential samt främja hållbar tillväxt och sysselsättning av god kvalitet.

Förordningen specificerar en rad kriterier som behöver vara uppfyllda för att en medlemsstat ska kunna få finansiellt stöd. Dessa inkluderar att medlemsstaterna ska lämna in återhämtningsplaner med förslag på både investeringar och reformer. Förslagen ska vara förenliga med landsspecifika rekommendationer eller andra utmaningar som identifierats inom den europeiska planeringsterminen. Därtill måste minst 37 procent av facilitetens finansiering avsättas till den gröna omställningen och minst 20 procent till den digitala omställningen. För att säkerställa att pengarna används i enlighet med facilitetens ändamål ställs det också krav på tillräckliga arrangemang för att övervaka genomförandet samt motverka och undvika korruption, bedrägeri och intressekonflikter. Finansiering betalas ut i takt med att medlemsstaterna genomför de planerade åtgärderna.

Kommissionen har i uppgift att granska att kraven och kriterierna är uppfyllda samt att lämna en rekommendation om beslut till rådet. I granskningarna gör kommissionen uppskattningar av hur mycket återhämtningsplanerna kan bidra till medlemsstaternas tillväxt. Kommissionen bedömer att återhämtningsfaciliteten i genomsnitt bidrar med att öka EU:s bnp med cirka 1,5 procent till 2026. Detta inkluderar inte ytterligare tillväxt av planernas strukturella reformer.

Regeringen bedömer att de krav och kriterier som förordningen innehåller bidrar till att främja återhämtningsfacilitetens ändamål. Regeringen har vidare instämt i kommissionens bedömning att de genomförandebeslut som hittills har godkänts uppfyller förordningens kriterier.

Fru talman! Medlemsstaterna håller just nu på att ta fram så kallade återhämtningsplaner, det vill säga en ansökan till EU om att få ta del av den så kallade återhämtningsfonden. Landet beskriver konkret vad man vill göra med pengarna.

Som vanligt när det gäller EU, fru talman, kommer Sverige att få betala mycket och få lite stöd tillbaka. Samtidigt är ändamålen högst oklara. Det är därför jag tänkte att statsrådet skulle få chansen att förklara hur den svenska regeringen tänkte när man ställde sig bakom Greklands förslag till återhämtningsplan. Vi ska komma ihåg att syftet är att motverka de ekonomiska problem som har orsakats av pandemin.

Vi kan börja med att kika på sidan 11, med förslag om att renovera strandpromenaden i Aten för några miljoner. Den ska bli mer cykelvänlig. Det är i och för sig säkert trevligt, men hur ska det stärka den ekonomiska tillväxten? Magdalena Andersson kanske kan förklara.

Låt oss hoppa vidare till sidan 58, där det finns förslag om program för uppdatering av digitala färdigheter för värnpliktiga. Här kan man fråga sig hur den grekiska militären åstadkommer ekonomisk tillväxt. Ett skäl till att Grekland hamnade i en prekär ekonomisk situation för några år sedan var att landets regering lånade mycket pengar, bland annat för att finansiera en överdimensionerad militär – för övrigt en av EU:s mest korrupta. Offentlig upphandling av försvarsmateriel i Grekland är en tragisk historia. Jag skulle gärna vilja höra en fundering över varför militära utgifter över huvud taget ska vara acceptabla inom återhämtningsplaner.

Låt oss gå vidare till förslag om att skapa en digital turistkarta. Den som har godkänt detta förslag har uppenbarligen inget som helst intresse för teknik. Det finns redan ett antal mycket bra appar som åstadkommer detta, till exempel Tripadvisor. Kartan uppdateras av användarna själva med hjälp av ett smart system. Magdalena Andersson får gärna förklara varför hon tycker att svenska skattepengar ska användas till att den grekiska regeringen ska gå in och konkurrera med techjättarna i USA på deras hemmaplan. Det är uppenbart bortkastade pengar.

Vi hoppar vidare till sidan 90, där det finns förslag om renovering av den grekiska arbetsförmedlingens kontor. Detta är säkert också välbehövligt i och för sig. I min ungdom var jag en gång och besökte Centro Emprego i Portugal, det vill säga Portugals arbetsförmedling. Om jag inte minns fel behövdes lite spackel och målarfärg, men är det för att arbetsförmedlingens lokaler är sunkiga som grekerna är arbetslösa? Jag tvivlar starkt på det. Statsrådet har kanske en annan uppfattning. Om lokalerna är lite gamla kanske verksamheten kan flyttas utomhus till den nya, fina strandpromenaden, som vi redan har betalat för. Vad vet jag?

Nu tycker jag att det är dags för statsrådet att lägga korten på bordet och förklara sig. På vilket sätt kommer Greklands ekonomi att stärkas av en ny strandpromenad i Aten som det går att cykla på, it-kurser för värnpliktiga, en turistkarta som redan finns i dag samt fina lokaler för arbetsförmedlingen? Jag är särskilt intresserad av att höra hur statsrådet resonerar om de värnpliktiga. Räknar hon det förslaget som en militär utgift? Om hon räknar det som en militär utgift, vilket det till synes är, hur kan det då passa in i planerna?

Fru talman! Om Ludvig Aspling vill diskutera enskilda punkter i varje lands återhämtningsplan finns naturligtvis möjlighet att göra det. Framför allt hade det varit möjligt att göra i samband med att planerna gicks igenom i EU-nämnden. Jag föreslår att Ludvig Aspling tar upp dessa punkter i enskilda interpellationer, om han vill gå igenom varje punkt. Jag har naturligtvis inte alla punkterna framför mig och den exakta argumentationen för att dessa punkter är med på listan, men det finns möjlighet att göra ett sådant arbete i utskottet, inte minst inför att man godkänner planerna.

Fru talman! Statsrådet säger alltså här att det är för mycket att begära att någon av de tusentals anställda som finns inom Regeringskansliet faktiskt sätter sig och läser igenom återhämtningsplanerna innan regeringen ger dem sitt godkännande. Är det verkligen för mycket begärt? Det är en retorisk fråga. Jag tycker inte så. Statsrådet har en annan uppfattning.

Hur som helst! Vi hoppar vidare till sociala insatser i Grekland. Här finns några riktiga pärlor, som alltså ska betalas av svenska skattebetalare: Ett program för främjande av motion och hälsosam kost och för motverkande av alkoholmissbruk. Återigen frågar jag vad kopplingen är till ekonomisk tillväxt. På vilket sätt kommer det här att skapa en robust och stark ekonomisk tillväxt i Grekland? Jag anser att det är oklart.

Jag kan också notera att grekerna inte har lämnat in något som styrker att kosthållningen i Grekland skulle vara särskilt dålig. Tänker man rent anekdotiskt är min uppfattning det motsatta; olivolja, sallader och så vidare. Och enligt OECD – och det här är viktigt – är grekerna det folk i EU som dricker allra minst alkohol. De som dricker för mycket alkohol i Grekland, Magdalena Andersson, är svenskar! Det är väl mer lämpligt att det är vi som får pengarna för arbetet med alkoholprevention. Vidare lever grekerna i genomsnitt 81 år, jämfört med svenskar som lever i genomsnitt 82 år. Det är nästan lika. Så varför ska vi betala för detta? Magdalena Andersson – kom igen!

Vi hoppar vidare till sidan 152, där nybyggnation och renovering av rättsväsendets lokaler tas upp. Återigen undrar jag var kopplingen till ekonomisk tillväxt finns. Är det på grund av att lokalerna är sunkiga som grekerna har problem med korruption och ineffektivitet inom rättsväsendet? Jag kan ha fel, men jag tvivlar på att så är fallet.

Vi hoppar sedan vidare till sidorna 176–177, som är lite intressanta ur just miljöhänsyn. Här tas nämligen motorvägar och flygplatser upp, som vi ska betala för. Det gäller bland annat en motorväg på Kreta som ska förbinda städerna Rethymnon, Heraklion och Agios Nikolaos – centrala Greklands motorväg. Jag ber om ursäkt om det eventuellt finns en grek som tittar på detta eftersom jag är säker på att jag uttalade namnen fel. Som kronan på verket ska vi också betala för en uppgradering av 13 regionala flygplatser.

Just investeringar i motorvägar och flygplatser tycker jag, fru talman, är lite extra intressant. Jag följer nämligen vad den här regeringen säger och gör i övrigt, även utanför EU-nämnden.

Det är allmänt känt att regeringen vill lägga ned vissa regionala flygplatser, hårdbeskatta flygresor, förbjuda vissa kortare flygrutter och så vidare – förutom när miljö- och klimatministern själv ska åka till Köpenhamn. Då får han ju flyga. Vissa är ju lite mer jämlika än andra, som det heter. Dessutom vill regeringen ha världens högsta bränslepriser och förbjuda diesel- och bensinbilar.

Men det här verkar bara gälla i Sverige. I Grekland är tydligen mer flygande och ökad bilkörning helt oproblematiskt. Det står regeringen bakom, vilket är något märkligt. Jag vill få fört till protokollet att andelen elbilar i Grekland är ungefär 1 procent, alltså betydligt mindre än i Sverige. Det är nästan så att man börjar misstänka att statsråden inte menar vad de säger utan att de är mest ute efter att straffa svenskar som bor på landsbygden.

Så, Magdalena Andersson, nu får statsrådet bollen så att hon kan förklara hur det kunde bli så tokigt.

Fru talman! Det är en process för hur planerna gås igenom. Det förs en dialog mellan kommissionen och det enskilda landet. Kommissionen granskar naturligtvis planerna noggrant för att se att de ligger i enlighet med de landsspecifika rekommendationerna och de övriga inom den europeiska planeringsterminen.

Självklart tittar vi från svensk sida på planerna och inte minst på kommissionens utlåtande över planerna. Det finns säkert argument för varför var och en av de punkterna finns med i planen, men eftersom regeringen har tagit emot 15–20 planer, och varje plan innehåller hundratals punkter, och även om jag är känd för att ha mycket i huvudet, kan jag inte varje argument för varje specifik punkt i de enskilda ländernas planer. Det har också varit möjligt för Sverigedemokraterna att ställa de frågorna i utskotten, men mig veterligen har man inte gjort det. Det finns naturligtvis möjlighet att ställa de specifika frågorna, men då är det bra om jag eller någon annan minister som ska svara på frågorna får möjlighet att förbereda oss.

Vi har stor arbetskapacitet och stor kapacitet att hålla saker i minnet. Men i ärlighetens namn tror jag inte att någon förväntar sig att vi ska hålla alla tusentals enskilda punkter i minnet – inte heller Ludvig Aspling. Jag tror inte att det är syftet med interpellationen.

Fru talman! Jag begär inte att statsrådet ska svara för dialogen som sker mellan kommissionen och det enskilda landet. Det är inget som berör Sveriges riksdag.

Jag noterar att Magdalena Andersson säger att det kanske är något annat statsråd som borde ha svarat på den här frågan. Ja, jag ställde interpellationen till Hans Dahlgren från början. I svaret sa Magdalena Andersson specifikt att det är hennes jobb att svara på den, så det är lite sent att ändra på det nu.

Jag förväntar mig inte heller att statsrådet ska ha allt i huvudet. Det är många punkter. Det jag förväntar mig är att någon inom Regeringskansliet ska ha läst igenom de här planerna och reagerat på de punkter som uppenbart är fullständigt orimliga, till exempel militära utgifter, en ny fin strandpromenad i Aten eller vad det nu kan vara – motorvägar och flygplatser, sådant som regeringen vill stoppa eller lägga ned här i Sverige.

Frågan som jag måste ställa till Magdalena Andersson är hur det är möjligt att regeringen väljer att skriva under det här, antingen utan att någon på Regeringskansliet läst igenom papperen – om vi ska vara ärliga är det så det ser ut – eller efter att någon läst igenom de här papperen och sagt: Ja, men det här verkar ju normalt. Det är inget konstigt. Det är väl självklart att en ny turistkarta är det som behövs i Grekland. Det är väl självklart att vi ska uppgradera flygplatserna där medan vi ska lägga ned de regionala flygplatserna i Sverige. Det verkar ju helt rimligt.

Det är fullständigt uppenbart att Regeringskansliet inte gör sitt jobb. Sedan förstår jag också att det kanske inte är Magdalena Andersson personligen som borde gå igenom det här. Men hon har ju för guds skull hundratals anställda! Någon måste ha tid att sätta sig och läsa igenom de här papperen innan regeringen ger sitt godkännande. Eller har jag fel, fru talman?

Fru talman! Precis som jag sa är det en process med alla de här planerna där kommissionen har en mycket nära dialog med länderna som utarbetar planerna. De övriga medlemsländerna har insyn i den processen, i kommissionens utlåtande och självklart också i den plan som de enskilda länderna har kommit in med.

Det här är ett arbete som vi gjort på Finansdepartementet. Det är inget konstigt med det. Jag förstår inte varför Ludvig Aspling försöker misstänkliggöra det som om vi inte gjort ett gediget arbete. Det har vi naturligtvis gjort med de här planerna.

När jag sa att jag inte vet om det är jag som kommer att stå här var det för att vi i Socialdemokraterna har en partikongress här i närheten och att det inte är självklart vilka arbetsuppgifter jag kommer att ha efter det.

Med det sagt och givet vad Ludvig Aspling sagt här tycker jag att det är viktigt att påpeka att vi även i Sverige satsar på motorvägar. Vi har just lagt fram den största infrastrukturpropositionen i modern tid. Där ingår stora resurser till underhåll av både järnväg och väg i hela landet men också till nybyggnation av både vägar och järnvägar i hela landet. Det byggs inte långt från riksdagshuset en ny, stor motorväg. Vi har också under pandemin storsatsat på de regionala flygplatserna för att de ska kunna överleva pandemin. Jag kan bara konstatera att så som det låter när Ludvig Aspling pratar om regeringens infrastrukturpolitik, det ligger inte i linje med de propositioner som regeringen har lämnat till riksdagen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.