Materiel- och förnödenhetsförsörjning

Fru talman! Allan Widman har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att öka det militära försvarets resiliens när det kommer till materiel- och förnödenhetsförsörjning.

I sin fråga hänvisar Allan Widman till centrallagret i Arboga. Etableringen av detta koncept för logistikförsörjning skedde åren 2009-2010, under den tidigare regeringen. Den tidigare regeringen utformade logistikförsörjningen utifrån en annan kravbild på det militära försvaret.

Som regeringen anför i den försvarspolitiska inriktningspropositionen för perioden 2016-2020 är det enskilt viktigaste under inriktningsperioden att öka den operativa förmågan i krigsförbanden och att säkerställa den samlade förmågan i totalförsvaret.

Den försvarspolitiska inriktningspropositionen innebar en tydlig markering att materiel- och logistikförsörjningen är medel för att stödja krigsförbanden i uppbyggnaden av deras operativa förmåga och för att möjliggöra för krigsförbanden att utföra sina uppgifter i fred och vid höjd beredskap.

De materielsystem, reservdelar, förbrukningsvaror och logistikresurser som Försvarsmakten och andra aktörer förfogar över måste på ett ändamålsenligt sätt kunna användas för rikets försvar.

Regeringens inriktningsbeslut i juni 2015 och efterföljande regleringsbrev för 2016 och 2017 till Försvarsmakten och Försvarets materielverk speglar denna kravbild.

Det är Försvarets materielverk, den myndighet som ansvarar för den bakre logistiken och förrådshållningen, som utformar verksamheten så att den möter de krav som regeringen har ställt upp. Det bör förtydligas att förrådsverksamheten inom Försvarets materielverk, till exempel centrallagret i Arboga, är en komponent i den samlade förnödenhetsförsörjningen till Försvarsmakten.

Förnödenhetsförsörjningen ska utformas utifrån operativa krav. För förband med hög insatsberedskap gäller därtill anpassade förrådslösningar för kritisk materiel.

Regeringen noterade i den försvarspolitiska inriktningspropositionen att den pågående förändringen inom logistikområdet påverkar förutsättningarna för logistikförsörjningen i händelse av höjd beredskap. Samtidigt är det viktigt att effektiviseringar inom materiel- och logistikförsörjningen genomförs.

Bland annat av dessa skäl gav regeringen hösten 2015 en särskild utredare uppdraget att se över materiel- och logistikförsörjningen. Utredarens betänkande, Logistik för högre försvarsberedskap, lämnades till regeringen den 14 december 2016. Vid tiden för denna interpellationsdebatt pågår remissförfarandet gällande betänkandet. Regeringen återkommer om de förslag som utredaren lämnat efter genomförd remiss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret på min interpellation. Ehuru detta var ett mycket långt och omfångsrikt svar var det väl ändå inte riktigt ett svar på den fråga som jag hade ställt.

Det är alldeles korrekt att verksamheten i Arboga och centralförrådet stod färdigt först 2009-2010. Men beslutet om att gå till ett säger ett centralförråd när det gäller materiel och förnödenheter i Försvarsmakten fattades långt tidigare. Redan så tidigt som den 21 mars 2007, sex månader efter regeringsskiftet 2006, utlyste Försvarsmakten den ort som man ville etablera sig i. Och det är min bedömning, fru talman, att regeringar, både alliansregeringar och rödgröna regeringar, har suttit vid makten under den tid som planeringen för detta har pågått.

Detta är dock helt betydelselöst, för faktum kvarstår att det bara finns en person som kan göra någonting åt detta missförhållande, och det är Peter Hultqvist. Det är inte Sten Tolgfors, Mikael Odenberg eller Karin Enström utan Peter Hultqvist som här och nu har makten att göra en förändring.

Överbefälhavaren sa beträffande sina militära förband i höstas att man inte ska lägga alla ägg i en och samma korg. Men, fru talman, det är i princip det vi har gjort när vi bestämt oss för att på ett enda ställe i vårt land förvara de förnödenheter och den materiel som det militära försvaret behöver. Det är inte bara det att vi har koncentrerat det till en plats. Vi har dessutom gjort detta i en byggnad ovan mark som inte är fortifierad. Det finns dessutom oklarheter numera om vem det är som egentligen äger delar av den här fastigheten.

Fru talman! Att döma av alla de foton på nätet som jag ser av centralförrådet i Arboga kan jag nästan våga dra slutsatsen att förrådet inte heller är ett skyddsobjekt, för i sådant fall skulle det finnas ett fotograferingsförbud avseende byggnaden.

Nu hänvisar försvarsministern till en utredning som heter Logistik för högre försvarsberedskap. Jag kan bara konstatera att utredningen inte lämnar några överväganden och inga som helst konkreta förslag beträffande en förändrad förrådshållning i Försvarsmakten. Men när utredaren Ingemar Wahlberg för mindre än två timmar sedan fick frågan av en av utskottsledamöterna vad man hade tänkt kring det här inledde han med att säga: Vi lämnar inga förslag och inga överväganden, men beredskapsmässigt är ju detta en katastrof. Och det, fru talman, inser naturligtvis alla som har någon som helst insikt på försvars- och säkerhetsområdet.

Statsrådets hänvisning till att remisstid fortfarande pågår för den här utredningen är ingen relevant hänvisning. Jag hade hellre önskat att statsrådet gick i svaromål i sak och dels gärna instämmer i att detta är ett bekymmer, dels redovisar hur regeringen nu avser att agera för att komma till rätta med detta helt uppenbara missförhållande.

Fru talman! Jag har sedan jag kom hit läst svaret. Det är ett långt svar som egentligen inte säger någonting i den fråga som Allan Widman ställer och som jag tycker är väldigt relevant. Det är av den anledningen som jag står här nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Precis som Allan Widman sa hade vi utredaren Ingemar Wahlberg i utskottet i dag kl. 10, där han berättade om utredningen Logistik för högre försvarsberedskap. Det var jag som ställde frågan till Ingemar Wahlberg vad han ansåg om Arboga, i och med att jag har läst utredningen och det inte står något om centralförrådet i den. Jag fick då svaret, som Allan Widman mycket riktigt sa, att det var helt förkastligt. Jag ska nog inte citera allt han sa, för bedömningen var rätt hård. Han berättade också att han har varit där och tittat på det.

Jag har också besökt Arboga och gjort det tillsammans med moderata vänner i utskottet. Och man häpnar nästan när man kommer in i den enormt stora byggnaden, som inte är skyddsklassad på något sätt och som nog inte skulle stå emot speciellt mycket om någon skulle vilja göra något illasinnat där. Det finns både högt och lågt, stort och smått - allt ligger där. Och det är mer än bara lite gott och blandat utan faktiskt också materiel av stor vikt som finns där.

Jag skulle vilja att försvarsministern berättar något mer än vad han säger i svaret. Han måste ju kunna berätta vad han vill göra i och med att det inte finns någonting om det här i utredningen. Man ska nog inte gå tillbaka till någon typ av mobbförråd, för där stod väldigt mycket och möglade. Materiel ska väl återanvändas, men förråden borde finnas närmare förbanden. De borde även ligga på ställen där det inte är lika skadligt och lite beroende på vad det är för materiel. Det finns de som säger att det är ungefär kängor och uniformer som finns i Arboga. Ja, det finns en himla massa kängor och uniformer där, och det är ju viktiga saker. Vi kan ju inte ha soldater som är ute i fält utan något så viktigt som kängor och uniformer.

Det mesta som ligger där är tält. Jag antar att försvarsministern har varit där och tittat på detta enorma robotiserade lager. Om någonting händer där är det underrättelsemässigt sett, om man vill vara lite taskig, lätt att slå ut hela systemet. Då får man problem. Man hittar inte en pryl och kommer inte åt dem.

Min personliga åsikt är att man borde rensa bort det mesta och sälja det till Icas centrallager eller liknande.

Fru talman! Det finns olika dimensioner och nivåer i de båda inläggen.

Det är intressant att notera att ett tungt inlägg från Widman är att det inte är Sten Tolgfors eller Karin Enström som kan göra någonting åt detta.

Centralförrådet skapades en gång i tiden, innan jag över huvud taget kom in i försvarspolitiken. Jag kom in i den 2011. Widman har varit med på en oerhört lång resa i de här sammanhangen. Han har varit med om olika turer och i olika lägen, och man kan ju fundera på vilken uppfattning han har haft i dessa olika turer och lägen.

Det går inte att komma ifrån att det finns en skugga av ansvar för detta hos dem som tidigare har varit med, och det gäller även de försvarspolitiker som har verkat i olika tider.

Jag besökte centralförrådet när jag blev ordförande i försvarsutskottet 2011 och gjorde ett enkelt konstaterande, som jag redan då diskuterade med den dåvarande kanslichefen Ingemar Wahlberg. Vi var rätt så överens om bedömningen att det naturligtvis är ett lager som ligger väl utpekat och som i en krissituation kan vara ett mål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det var inget svårt att konstatera det, så det ni presenterar här är knappast någon nyhet för mig. Hur förrådet är upplagt och hur man transporterar grejer känner jag väl till.

Men det finns lite mer fakta i detta. I dag har vi 300-350 garnisonslager och förrådslager. Vi har ett större lager på varje verksamhetsort, vilket blir ca 25.

Det ger alltså inte en rättvis bild om man för debatten i perspektivet att detta är den enda lagerhållning Försvarsmakten har.

Denna organisation tillkom enligt en synpunkt på tillvaron att det skulle vara fredstida förhållanden.

Det som är genomgående i den politik som vi bedriver för att försöka förändra läget är att höja den operativa förmågan. Den operativa förmågans höjning ingår också som en del i logistikförsörjningsutredningen. Avser man att höja den operativa förmågan med inriktning på hur tillgängligheten på materiel ska vara också i krig och kris måste det få konsekvenser när det gäller den logistiska organisationen.

Ett viktigt grepp i detta sammanhang är utredarens förslag om att föra över ett brett verksamhetsområde från FMV till Försvarsmakten. Det gäller verksamhetsområdet förråd, service och verkstäder med totalt 1 460 anställda, och lagerhanteringsverksamheten omfattar 150 anställda. Här finns en nyckelbit. Det som var kärnan i det system som konstruerades under tidigare försvarsministrars tid var ett beställningsförfarande mellan FMV och Försvarsmakten.

Man har skapat en extremt fredsorienterad organisation. Vi angriper nu på många områden detta arv, och vi försöker successivt förändra det åt ett annat håll och en annan inriktning. Jag kan inte göra så mycket åt att arvet ser ut som det gör, men vi har börjat resan mot något annat.

Ni behöver inte upplysa mig om hur det strategiska läget är och så vidare. Det känner jag väl till.

Fru talman! Som jag sa i mitt första inlägg är vem eller vilka som bär det yttersta ansvaret för tanken på att centralisera förrådshållningen till en enda plats i Sverige tämligen akademisk. Det är enbart Peter Hultqvist som i kraft av ansvarig minister har möjlighet att agera på detta område.

Jag hade gärna sänkt tonen något i mitt första inlägg om det svar som Peter Hultqvist gav på interpellationen hade inneburit någon som helst vägledning om att han delar min uppfattning att detta inte är en bra lösning. Det kanske var en bra lösning i djupaste fred, men med den omvärldssituation vi har i dag är det en akilleshäl, inte bara för det svenska försvaret utan för hela Sverige.

Förvarsministern återkommer till det credo som står i inriktningsbeslutet: att vi ska öka den operativa förmågan i krigsförbanden och säkerställa den samlade förmågan i totalförsvaret. Det är ett bra credo. Jag kan dock konstatera att centralförrådet utgör ett allvarligt hot mot denna ambition, och jag börjar förstå att försvarsministern är inne på samma linje.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då återkommer jag till min fråga: Avser regeringen att göra något åt detta, eller kommer man att hänvisa till en utredning som inte lägger fram några förslag i detta avseende utan förslag som handlar om hur man i stort ska organisera logistiken, materielanskaffningen och underhållet i Försvarsmakten? Det finns nog ingen i försvarsutskottet som inte instämmer i dessa förslag, men problemet är att utredningen inte lägger fram några förslag vad gäller förrådet i Arboga.

Peter Hultqvist säger att det var andra som genomförde logistikreformen för fyra fem år sedan, inte han. Han var inte ens med i försvarsutskottet vid den tiden. Det är möjligt att Peter Hultqvist inte var med, men likväl var det så att Socialdemokraterna i denna kammare instämde i den reform som föreslogs beträffande logistiken i Försvarsmakten. Även på denna punkt är det politiska ansvaret alltså delat.

Det är korrekt att det inte är det enda förrådet. Det är det i särklass största förrådet och det helt dominerande förrådet när det gäller logistiken i Försvarsmakten, men det finns många andra. En del av dem används förmodligen inte som förråd i dag, men det finns förrådsbyggnader runt omkring i landet.

Det är dock viktigt att komma ihåg att förrådet i Arboga är det enda förrådet när det gäller viss viktig materiel. Det utgör som sagt en bekymmersam svaghet i vår samlade förmåga att detta förråd är så exponerat, så oskyddat och så lättbekämpat som det de facto är.

Jag hoppas att Peter Hultqvist kan gå in i en diskussion i sak och säga att det inte är någon bra lösning och sedan redovisa åtminstone en ambition från regeringen att komma till rätta med detta bekymmer.

Fru talman! Jag tyckte inte att försvarsministern svarade på frågan, och det var kanske därför vi hade, som Allan Widman sa, ett något högt tonläge.

Jag får be om ursäkt om försvarsministern blir förnärmad av att vi upplyser om hur det ser ut i Arboga, men de som följer debatten kanske behöver lite bakgrundsinformation. Jag trodde inget annat än att försvarsministern har varit i Arboga.

Försvarsministern svarade på en del om logistikförsörjningen och vad som sägs om den. Som Allan Widman sa kan vi säkert komma överens, för det finns mycket bra i denna utredning.

Det som bekymrar mig är försvarsministerns hållning vad gäller att man har lagt så många ägg i denna korg i Arboga. Försvarsministern säger att han inte kan göra så mycket. Det är klart att ministern kan. Det är ju ministern som är ansvarig för detta. Man kan titta på hur man kan göra förändringar.

Ska man ha kvar detta enorma lager, eller ska man sprida ut det ännu mer? Vi är också medvetna om att det är utspritt. Men frågan är hur mycket? Frågar jag FMV får jag ett svar, och frågar jag andra får jag andra svar. Jag vet faktiskt inte hur mycket som inte ligger där.

Egentligen har vi väl samma ståndpunkt, och det är att det inte är bra att ha så mycket där. Jag hoppas därför att försvarsministern tittar på detta och återkommer till riksdagen så att vi kan lösa det tillsammans. Det kommer att finnas stöd för det i riksdagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Som representant för Västmanland kan jag inte låta bli att lägga mig i debatten om Arboga.

I sitt första anförande sa försvarsministern att detta koncept för logistikförsörjning tillkom under den tidigare, borgerliga regeringen. Jag hörde varken Allan Widman eller Lena Asplund säga emot det utan tvärtom hålla med om att det var så. Jag hörde också Allan Widman och Lena Asplund beskriva konceptet som katastrof och förkastligt.

Det är sällan man hör borgerliga politiker vara så självkritiska till sin försvarspolitik. Jag hoppas att detta innebär att fler tidigare ståndpunkter i den liberala och moderata försvarspolitiken kan omprövas.

Fru talman! Jag har aldrig sagt att jag inte kan göra så mycket åt situationen. Det är ni som försöker sprida bilder här. Ni bortser från vikten av den grundläggande förändring som utredaren föreslår och hur central den är. Den är en viktig mekanism för att kunna göra en förändring, nämligen flytta över det hela till Försvarsmakten.

Om man ska göra något åt detta måste man göra det i en process som är väl genomtänkt och där det finns en strategi. Det är inte bara att ställa sig upp här och säga: Nu fixar vi någonting, och sedan ska försvarsministern ha en kartbild som han lägger ut över hela landet och som visar var de nya förråden ska ligga. Jag tror att det klokaste vore att flytta verksamheten till Försvarsmakten och därifrån påbörja en process för hur det ska organiseras.

Ni måste inse att det beslut som ni själva har varit med om att fatta i riksdagen har betydelse. Det är den operativa förmågan och ökningen av den militära förmågan som står i centrum för inriktningsbeslutet. Det får konsekvenser för både logistik- och förrådshållningsdelarna.

Förslaget är nu ute på remiss, så jag ska inte föregripa ett slutligt förslag från regeringen och säga hur det ska se ut. Vi får återkomma om detta i ett senare skede.

Den verksamhet som finns i Arboga i dag är inte anpassad utifrån behovet av en höjd beredskap i krig, utan den är ett arv från tidigare beslut. Så är det, och det är väl inget konstigt att kunna konstatera. Det är inte något ni behöver pressa på för att få besked om, utan det tycker jag i stort sett är en självklarhet.

Med det förslag från utredaren som vi nu har, om man väljer att gå vidare med det, finns möjlighet att titta på det nuvarande systemets uppbyggnad och dimensionering. Men detta måste i så fall ske i nära diskussion med Försvarsmakten.

Jag ser problemen, men jag kan inte låta bli att påminna lite om historien. Det är så pass många aktörer som har varit med i alla turer genom alla år och som har haft i stort sett de flesta uppfattningar som man kan ha inom försvars- och säkerhetspolitiken, och sedan låter det som att det som gjordes tidigare var det absolut dummaste i världshistorien. Man står här och låter ungefär som att man själv inte har varit med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För min egen del kan jag i alla fall säga att jag, när jag upptäckte centralförrådet, direkt kände att det är en sak som måste åtgärdas så småningom. Man måste se till att det blir något gjort. Då är det inte alltför snabba puckar som krävs, utan det krävs att man tar det systematiskt.

Jag tycker att det som utredaren föreslår i alla fall skapar en grund för att kunna fortsätta att arbeta med frågan. Man ska inte underskatta utredningen som en nyckel för att få en förändring. Vi får återkomma till hur utredningen hanteras den dag alla remisser har kommit in, så att jag inte får någon anmärkning för att jag har pratat för mycket innan remisstiden går ut. Det är många risker med att vara minister.

Fru talman! Nej, ministern löper inga som helst risker när han ger besked i sak i kammaren. Jag tycker att vi dessvärre kanske inte alltid får detta i tillräcklig utsträckning när vi interpellerar och ställer frågor till statsrådet.

När det gäller logistikreformen är jag ledsen att säga det, Åsa Eriksson, men vi var helt överens - även ditt parti - när den infördes. Jag tillhör dem som ministern antyder har varit med väldigt länge. Varenda gång vi tar ett stort grepp på försvarsområdet får jag lite fjärilar i magen, för det brukar inte alltid gå så väldigt bra och har kanske inte gjort det i detta fall heller.

Till försvarsministern vill jag säga att jag håller med om de förslag som Ingemar Wahlberg har lagt fram när det gäller hur man ska organisera det övergripande ansvaret för logistik, underhåll och förrådshållning i Försvarsmakten. Men det är ingen lösning att flytta ett centralförråd från myndigheten Försvarets materielverk över till en annan myndighet, om centralförrådet och de svagheter det innebär består.

Nu finner jag ändå viss tröst i att försvarsministern säger rakt ut här i kammaren att han direkt kunde se att lösningen inte var anpassad för höjd beredskap och krig. Han säger att han vill ha en nära diskussion med Försvarsmakten. Han säger till och med, fru talman, att det måste åtgärdas.

Jag instämmer i alla dessa hans slutsatser, dock kanske inte den sista, där han sa att det dock inte får bli alltför snabba puckar. Inte minst försvarsministern själv har varnat för möjligheten att vårt land kan befinna sig i kris, höjd beredskap eller till och med i krig under den kommande försvarsbeslutsperioden. Detta innebär, fru talman, att det inte är alldeles säkert att vi har all den tid som vi fordom har haft.

Fru talman! Jag är ingen anhängare av principen fort men fel. När jag manar till lite eftertanke och att man bör ta en sådan process tillsammans med Försvarsmakten menar jag det.

Det har tagits stora grepp och det har gjorts stora saker väldigt snabbt genom åren. Detta är Widman, med sin bakgrund och sin djupa erfarenhet i sammanhanget, väl underkunnig om.

Det har gått för fort och blivit fel många gånger, men att bygga den typ av verksamhet som måste finnas nära förbanden är en grannlaga uppgift. Ett grundläggande grepp är ändå att man möjligen skulle kunna tänka sig, om det blir ett senare beslut, att föra över det hela till Försvarsmakten. Då har man en helt annan möjlighet att operativt hantera processen än vad man har i dag. Därför är utredarens förslag på denna punkt viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min bestämda mening är att det är ett viktigt grepp. För min del handlar det inte bara om att överföra ett förråd och så är det bra med det.

Det är värt att påminna om att den förrådsverksamhet som bedrivs i garnisoner och förrådslager på 300-350 ställen och de större lagren på 25 ställen inte heller är någon oväsentlig verksamhet. Allt detta har en samlad betydelse.

Vi får återkomma till ärendet när remisstiden har gått ut och när förändringar har skett i grunden så att man kan gå vidare i dessa ärenden. De svagheter som det pekas på och som är ett arv som vi får ta hand om i den regering jag representerar ska vi naturligtvis försöka granska och se hur vi kan åtgärda på olika sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.