Mångfald i statliga bolag och myndigheter

Herr talman! Luciano Astudillo har frågat mig vad jag avser att göra för att öka mångfalden i de statligt ägda bolagen och styrelserna. Frågan är ställd mot bakgrund av bland annat en artikel i SvD Näringsliv i november 2006 och en tidigare ställd fråga till integrationsminister Nyamko Sabuni i december 2006. Jag vill börja med att säga att arbetet med jämställdhets- och mångfaldsfrågor är såväl självklart som viktigt för den här regeringen. Och det gäller i alla verksamheter, såväl privata som statligt ägda företag eller för den delen myndigheter. Precis som vi behöver ta till vara både kvinnors och mäns kompetens i styrelser och ledningsgrupper behöver vi också personer med olika erfarenhet och bakgrund. Det tjänar vi alla på, både ur ett affärs- och kompetensperspektiv. När vi rekryterar ledamöter till våra statligt ägda bolags styrelser utgår vi från en bred rekryteringsbas som omfattar kvinnor, män, personer i olika åldrar och även personer med utomnordisk bakgrund. Vi tror nämligen att om man utgår från varje bolags behov att få fram kompetenta styrelser så är det en överlevnadsfråga att få en bra och balanserad sammansättning av ledamöterna. I arbetet med mångfaldsfrågor har vi alla ett ansvar. I de statligt ägda företagen är det styrelsernas ansvar att företagen arbetar med frågor som denna. Just därför är det också viktigt att styrelserna har kompetens för att ta ansvar för företagens arbete på detta område. Alla har ett ansvar. Det är min bestämda uppfattning att den förra regeringen lämnade mycket ogjort på detta område och att det finns mycket att förbättra. Jag är övertygad om att vi genom att vara medvetna om mångfaldsaspekten och genom att utgå från en bred rekryteringsbas med kompetens som ledstjärna kommer att nå en bra bit på vägen i detta arbete. Precis som Luciano Astudillo vänder jag mig mot kvotering eller att för den delen på annat sätt sätta etiketter på individer, eftersom jag tror att det skulle motverka utvecklingen.

Herr talman! Jag hade hoppats att Maud Olofsson skulle komma med en handlingsplan för hur mångfalden ska öka i våra statliga bolag och myndigheter med tanke på att statsrådet redan den 28 november förra året i Svenska Dagbladet var väldigt tydlig och poängterade vikten av de här frågorna. Men uppenbarligen är utförsäljningen av de gemensamt ägda bolagen mycket viktigare än att ha en färdig strategi för hur det ska gå till att öka den etniska mångfalden. Där finns inte en konkret tanke än. Svaret jag har fått av statsrådet är ett icke-svar. Det är allmänt hållna resonemang om vikten av jämställdhet och mångfald. Det är till intet förpliktande resonemang om bredare rekryteringsbas och en betoning på att behovet av mångfald i statliga bolag och myndigheter är allas ansvar. Nej, Maud Olofsson, just den uppgiften, att försäkra sig om att de statliga bolagen och myndigheterna präglas av mångfald är inte allas ansvar. Det är Maud Olofssons och den sittande regeringens ansvar. För det första hoppas jag att Maud Olofsson och jag kan vara överens om grundanalysen. Mångfalden ger många möjligheter och mer därtill. Bolag och myndigheter måste bättre spegla samhället de verkar i för att ha bättre förståelse för kunder och medborgare. Bolag därför att de på sikt ska kunna hävda sig i den globala konkurrens vi ser framför oss, och myndigheter därför att de ska fatta proffsigare beslut som bättre tar hänsyn till det nya Sverige vi lever i. Det handlar alltså om en bredare kompetens än den som oftast finns i dag. Men det handlar också om image och legitimitet, där staten kan och bör gå före och vara en förebild. Är vi överens om denna grundsyn, Maud Olofsson? Allt annat är defensivt. För det andra hoppas jag att Maud Olofsson har förstått att Sverige har förändrats. Andelen svenskar med rötter i andra länder har ökat. Så mycket som 1,2 miljoner är födda utomlands. År 2004 genomförde kommunikationsbyrån Veritas en studie som visade att denna grupp - man ska akta sig för att prata om grupper, men ändå - hade en samlad köpkraft på 18 miljarder kronor i det här landet. Herr talman! Jag har verkligen försökt få en bild av hur den nya regeringen jobbar med denna så viktiga fråga. Lars Erik Fredriksson, ämnessakkunnig vid Näringsdepartementets enhet för statligt ägda bolag, uppskattar att det är ca 10 procent av ledamöterna i styrelserna som har utländsk bakgrund. Uppgiften är dock inte baserad på någon översyn av ledamöterna. Det innebär att definitionen utländsk bakgrund också är oklar. Vidare har flertalet av dessa personer nordisk bakgrund, säger Lars Erik Fredriksson. Och "i princip inga" ledamöter har utomeuropeisk bakgrund. Claes Lindgren, chef för Finansdepartementets enhet för statlig arbetsgivarpolitik, säger att det i Regeringskansliet inte finns någon samordning av uppgifter om vilka personer som ska sitta i myndigheternas styrelser. Inte heller Arbetsgivarverket, som publicerar en årlig rapport om andelen statsanställda med utländsk bakgrund, eller Verva, som nyligen delrapporterat ett regeringsuppdrag som syftar till att utveckla myndigheternas arbete med att öka den etniska mångfalden, har någon uppfattning om hur det ser ut när det gäller personer med utländsk bakgrund i myndigheterna. Den nya regeringen har ingen uppföljning, ingen samordning. Maud Olofsson tycker att frågan är viktig men vägleds bara av gissningar och uppskattningar.

Herr talman! Näringsminister Maud Olofsson svarar med att alla har ett ansvar, att alla vi som medborgare i landet har ett ansvar. Men jag tycker att näringsministern ska gå i bräschen och ha ett mycket större ansvar än alla andra i landet. I just den artikel i Svenska Dagbladet som Luciano åberopar stod det också att i de 24 största statliga bolagen med 187 styrelseledamöter har 2 ledamöter utomnordisk bakgrund. Samma sak gäller ledningsgruppen i samma bolag. Det är 3 av 183. Då säger näringsministern att det inte räcker att sätta upp höga mål utan att det gäller att utvärdera också. Det här var i november i fjol. Jag undrar: Har man tittat på hur det privata näringslivet sköter det här? Den köpkraft som Luciano nämnde nyss finns hos personer med utländsk bakgrund i det här landet. Företagen i landet har sett att de kan ha nytta av den köpkraften. Där kan de få större marknadsandelar. I en del bolag har man i styrelsen tagit in ledamöter med utländsk bakgrund för att se hur man kan ta till sig de här marknadsandelarna. Hur kan man vinna de här marknadsandelarna? Jag undrar vad staten vill. Vilken målsättning har staten? Alliansen säger ofta att man har fått mandat av medborgarna för fyra år framåt. Hur tänker man använda mandatet i just den frågan? Statliga myndigheter har kunder som är invandrare med ursprung i ett annat land, men de representeras av bara två personer i statliga bolag och styrelser. Vi ska alla ta vårt ansvar. Det gör man på många ställen. Men hur tänker näringsministern ta sitt ansvar? Alliansen säger ofta att medborgarna har gett regeringen ett mandat. Hur tänker regeringen ta sitt ansvar? Vilken målsättning har näringsministern?

Herr talman! Det är en viktig debatt. Den handlar om vilka signaler vi sänder ut. Vi har kunnat se att kvinnors representation i bolagsstyrelser har varit dålig, men ju mer vi har diskuterat frågorna och ställt krav från offentligt håll på att kvinnoandelen måste öka desto mer har vi sett att det har blivit en förändring. Den är fortfarande för liten, men ändock. Det är samma sak på det här området. Om vi säger att vi lämnar över till företagsstyrelserna själva att diskutera frågan tror jag tyvärr inte att vi kommer att se några större förändringar. Det viktiga är vilken signal vi sänder ut från offentligt håll. Det är också märkligt att vi ställer krav på företagen om vi inte ens själva lever upp till kraven. I de statliga bolagen och de statliga styrelserna kan vi själva styra över representanterna och se till att även människor med utländsk bakgrund tas in. Det är i dag en otroligt låg andel även på det området. Det handlar dels om att ta vara på den kompetens som finns - givetvis finns det kompetens i alla grupper - dels även om att sända ut signaler till övriga samhället och övriga företagsstyrelser. För både kvinnor och människor med invandrarbakgrund kan vi se att ju högre upp vi kommer i hierarkierna på chefsnivå och styrelsenivå desto färre är de. Därför vill jag ha ett bredare perspektiv för att även diskutera kvinno- och invandrarrepresentation i samma sammanhang. Det handlar om samma grundläggande problem. Det handlar om diskriminering, och det handlar om stora grupper som utestängs. Ytterst handlar det om kompetens. Vi har tidigare haft en diskussion om social snedrekrytering till högskolor och universitet. Det skadar hela samhället när grupper konsekvent utestängs. Det är faktiskt bra för alla att folk har chans att vara med och påverka. Man kan inte avsvära sig ansvaret i den här frågan. Staten har ett stort ansvar och har möjligheter att påverka i de statliga styrelserna och bolagen. När det gäller andra företag kan staten så klart ställa krav, men här har vi en direkt möjlighet att göra något. Jag hoppas verkligen att det också görs.

Herr talman! Jag tycker att det här är en bra interpellation, och det är en bra debatt. Vi tog över för fem månader sedan. Då blev jag ytterst ansvarig för de statliga bolagen, och frågan gäller ju dem. Jag kan inte säga att jag är särskilt imponerad av tolv års socialdemokratiskt maktinnehav. De resultat och de beräkningar som ni refererar till är från den tid då Socialdemokraterna har suttit i regeringsställning. Det är inte särskilt imponerande. Jag medger att det inte är alldeles enkelt. Vi som har jobbat länge med frågan om kvinnlig representation vet hur tufft det har varit. När jag tillträdde bestämde jag mig för att vi skulle gå igenom alla statliga bolag och att vi skulle gå igenom den kompetensprofil som behövs för bolagen. Där finns etnisk bakgrund som en del i den kompetensprofilen. Jag håller med om diskussionen. Detta behövs inte för att det är rättvist. Det har inte med det att göra. Detta har att göra med att bolagen verkar på en marknad där kunderna är människor av olika kön, ålder och etnisk bakgrund. Jag har sagt till mina styrelser vid styrelseutbildningar att de måste se på detta med de ögonen. Jag tillsätter styrelserna. Det är mitt ansvar. Jag tillsätter generaldirektörer i de statliga verk som jag ansvarar för. Jag tillsätter inte ledningsgrupper vare sig i bolag eller i statliga verk. Det är viktigt. Däremot kommunicerar jag med dem om vad det är de ska ha för ögonen. Det är också viktigt att se att det inte bara handlar om köpkraft hos människor med utländsk bakgrund som finns i Sverige. LKAB verkar på en global marknad. Det gäller också till exempel Vattenfall och flera andra. De finns på en global marknad. Om vi inte känner till den marknaden, om vi inte har kulturell kunskap, affärskunskap eller de andra delarna, blir inte bolagen tillräckligt effektiva. Den argumentationen fungerar väl. Nu säger man att det här var ett till intet förpliktande svar. Men för mig är det det. Jag tänker inte acceptera att det ser ut som det gör utan jag kommer att jobba aktivt för att ändra detta. Men det är inte av rättviseskäl utan för att vi behöver den breda kompetensen om vi ska vara effektiva ägare av bolagen. Ja, det är också allas ansvar. Det är mitt ansvar men också allas ansvar. Därför ställer jag krav på styrelserna och vd:arna. Var så säker: Jag kommer att följa upp vad som händer på området. Det är viktigt att se att vi måste bli duktigare i vår rekrytering på att hitta sökvägar för att finna de människor som kan ingå i dessa styrelser. Vi har sett problemet när det gäller kvinnor. Vi har inte haft tillräckligt effektiva sökvägar för att finna dem. Det är samma sak med etnisk bakgrund. Där tänker jag se till att vi blir duktiga på det, att vi blir duktigare på att jobba med nätverk, det vill säga där det finns människor med dessa kontaktytor som kan identifiera kompetensen. Det är vad det är fråga om. Vi söker på de gamla traditionella vägarna. Så har skett under den tolvåriga period som Socialdemokraterna har haft makten, och det måste vi bryta. Jag kommer att se till att vi är aktiva på området. Det ligger i den kravprofil på kompetensen som vi har lyft fram. Jag kommer att under min period som näringsminister ta en aktiv del i att förbättra detta. Därför är det bra att vi får ha denna diskussion.

Herr talman! Det är först och främst skönt att höra att vi är överens om grundsynen, nämligen att det är en viktig fråga och att det är oerhört viktigt att staten tar ett ansvar och är en förebild för statliga bolag och myndigheter. Men det är alldeles uppenbart att Maud Olofsson i dag inte har några konkreta besked att ge mer än tomma ord och tomma löften. Jag frågade ministern hur hon avsåg att agera för att öka mångfalden i de statliga bolagen och myndigheterna. Vi var överens om en åtgärd som vi båda förkastade, nämligen etnisk kvotering. Det tror vi inte på, och det är bra. Är man snäll får man uppfattningen att detta ska göras genom att försöka bredda rekryteringsbasen. Där kan finnas något positivt. Men det är blygsamt med tanke på hur viktig Maud Olofsson tyckte att frågan var i november förra året. Det är blygsamma åtgärder med tanke på hur snabbt man nu går fram i utförsäljningen av de statliga bolagen. Intresset ljuger inte. Utförsäljningen är viktigare än att se till att vi har styrelser som präglas av mångfald - både etniskt och vad gäller kön. En åtgärd som faktiskt har vidtagits är att ta bort det mål om kvinnlig representation i bolagsstyrelser som den tidigare regeringen hade. Om något har gjorts så är det att ta ett steg tillbaka vad gäller mångfaldsarbete totalt sett. Mycket kan göras. Jag ska skicka med några förslag till näringsministern. Det är fråga om hårdare krav på återkoppling av hur bolagen och myndigheterna arbetar aktivt med mångfald. Jag har blivit uppvaktad inför den här debatten av enskilda som har varit statligt anställda i bolag och myndigheter - de har jobbat på ledningsnivå - som faktiskt har blivit illa tilltufsade i sina verksamheter på grund av deras ursprung eller kön. De mår inte bra. Man kan utmana de statliga bolagen att bli bättre på mångfald. Man kan premiera dem som är duktiga. Man kan åtminstone ta fram en handlingsplan när man tycker att frågan är så viktig. Från och med slutet på mars och april kommer årsstämmorna för de flesta statliga bolagen, och då får vi se om Maud Olofssons ord och löften går att lita på. Maud Olofsson försöker göra partipolitik av det här och säger att den förra regeringen lämnade mycket ogjort. Det kan man ju tycka, men med tanke på det är jag ännu mer överraskad av de besked vi får som är väldigt okonkreta och diffusa. Hur ska Maud Olofsson och den nya regeringen jobba? Herr talman! Ett fåtal utnämningar har skett, och om man följer utvecklingen pekar den inte åt en förändring. Man kan använda olika sätt för att värdera hur bra den här regeringen kommer att vara. Jag har ägnat lite tid åt att se hur alla partier har rekryterat till Regeringskansliet. Vilka jobbar som statsråd, pressekreterare, politiskt sakkunniga och statssekreterare, hela det gänget? När jag gör en genomgång av detta har jag den väldigt ovetenskapliga metoden att se vilka som har icke-svenskklingande namn, även om jag vet att detta inte alltid stämmer överens med verkligheten. Det visar sig att i hela Regeringskansliet finns det mindre än 2 procent med icke svenskklingande namn. Hur många anställda med utländsk bakgrund finns det i Regeringskansliet från Centern? Regeringskansliet är inte präglat av mångfald utan av enfald, och det är oroväckande med tanke på vilken stor uppgift man har framför sig.

Herr talman! Jag ställde en fråga till ministern om målsättningen. I svaret till oss sade Maud Olofsson att hon utser generaldirektörer. När Maud säger att hon brinner för frågan ser jag framför mig en bild av att vi får en kvinnlig generaldirektör som har sina rötter kanske i Asien, Balkan eller någon annanstans. Det kan vara ett steg i rätt riktning. I dag har vi inte, tror jag, en enda kvinnlig gd med invandrarbakgrund, åtminstone inte med utomnordisk bakgrund. Det kan vara en utmaning. Jag har inte fått svar på min fråga var regeringens målsättning ligger i den här frågan. Man äger helt och hållet frågan - det är statliga bolag. Vad tänker man göra med dem som man tänker ha kvar, som man inte tänker sälja? Återigen skulle jag vilja få svar på min fråga.

Herr talman! Det var inte så länge sedan riksdagen såg annorlunda ut än vad den gör nu. Vi kunde se att det var betydligt färre kvinnor och färre yngre och att det över huvud taget var en sämre mångfald. Åldersfördelningen var ganska tydlig, med de flesta kring 50-årsåldern, och det var övervägande män. Det var få, i alla fall öppet, med annan sexuell läggning och annat etniskt ursprung. Jag tycker att riksdagen bara har blivit bättre av att vi har fått mer mångfald, och jag ser gärna ännu mer mångfald eftersom vi företräder hela folket. Jag ser det också som en kompetensfråga. Ingen kan ha all kompetens, men när man har olika kompetens får man det bästa slutresultatet. Precis på det här sättet är det i styrelser, inte minst statliga styrelser. Man kan säga att detta är allas ansvar, och det är självklart. Men om inte vi från politiskt håll sänder ut rätt signaler kan man fråga sig vad resultatet blir i övriga samhället. Då kan man dessutom använda det för att skylla ifrån sig: Men titta hur det ser ut inom det offentliga, titta hur det ser ut i de statliga styrelserna! Inte ens de når ju upp till de här målen! Varför ska vi då göra det? Varför ska kraven ställas på oss? Vi måste göra tvärtom. Vi måste sända ut rätt signaler och göra det vi kan med den makt vi har att tillsätta folk i styrelser och se till att det blir mångfald. Det är också viktigt att säga att den här frågan inte handlar om en liten minoritet som driver sina rättigheter utan den här frågan angår oss alla, oavsett om vi är kvinnor eller män, yngre eller äldre, oavsett etniskt ursprung, sexuell läggning, religion och så vidare. Det här handlar om en demokratifråga men framför allt i det här sammanhanget en kompetensfråga. Man ska inte bli diskriminerad på grund av sådana här oväsentliga faktorer, utan kompetensen måste fram.

Herr talman! Luciano Astudillo säger att jag gör partipolitik av det här. Ja, det vi ägnar oss åt i den här kammaren är ju särskilt partipolitik. Det som är det tydliga, som jag bara ville peka på, är att vi har haft tolv års maktinnehav av Socialdemokraterna och ser det här dåliga resultatet. Jag tycker bara att ni ska reflektera över det. Vi har suttit i fem månader, och vi har haft ett rätt tufft jobb när vi gått igenom de statliga bolagen och de statliga verken med att identifiera hur kompetensprofilen ser ut i de befintliga styrelserna. Vilka kriterier har varit vägledande? Ja, ett kriterium har varit socialdemokratisk partibok. Vi försöker komma ifrån en del av de tillsättningarna och jobba mer utifrån kompetensprofil. Då kommer vi in på det som vi pratar om just här och nu, nämligen mångfald i den bemärkelsen att det är både kön, ålder, etnisk bakgrund och annat. När det gäller kvinnor har vi hunnit en bit på vägen, men vi har tagit ytterligare ett kliv. Vi har inte tagit bort målsättningen, utan vi har ökat på målsättningen. I varje enskilt bolag vill vi att det ska vara minst 40 procent. Vi har höjt ribban i den delen, därför att jag tycker att man måste ha en tydlig ambition. Jag kan redan nu säga att vi inte kommer att ha kommit tillräckligt långt när vi tillsätter styrelserna i vår utan vi kommer att behöva gå vidare. En svårighet - det är samma sak som när vi rekryterar kvinnor - är att veta i vilka nätverk vi ska söka, var kompetensprofilen finns, var tillgången till de här namnen finns så att vi kan lyfta in dem i styrelserna. Där har vi ett utvecklingsarbete. Jag erkänner det. Det har att göra med att den förra regeringen verkligen inte har lagt någon som helst grund för att hjälpa till med att öka andelen med annan etnisk bakgrund. Jag tycker också, som Hillevi Larsson säger, att vi ska skicka ut rätt signaler. Det är precis det vi måste göra. Nu är jag ansvarig för de statliga bolagen, och jag vill påpeka att jag inte är ansvarig för alla generaldirektörer. Jag är ansvarig för en del av generaldirektörerna, för dem som rör näringsministerns område, men inte de andra. Men jag tycker att vi har ett ansvar att skicka ut rätt signaler. Precis som när det gäller kvinnor och den representationen kommer vi att behöva ta steg för steg. Jag tycker att det är bra om ni är otåliga. Det är bra om man driver på den debatten. Men det kommer inte att gå raskt, därför att det har det inte gjort när det gäller jämställdheten. Möjligen kommer det att gå fortare när det gäller etnisk bakgrund, därför att just jämställdheten har visat vägen för hur man måste jobba systematiskt. När det gäller en handlingsplan är det precis det jag försöker peka ut: Vad är det vi behöver göra för att få en bättre situation? Ja, det första är att hitta nya sökvägar. Vi måste klara ut hur vi kommer åt den kompetens som vi behöver få in här. Då menar jag att vi inte bara ska rekrytera bland dem som bor här i Sverige. Vi har ju bolag som verkar på den globala marknaden, och då måste vi se till att vi också kan rekrytera från andra delar av världen. Ett bekymmer i det sammanhanget är att vi i alla bolag har svenska som koncernspråk, vilket också är en del i detta. Det finns en del bolag som nu diskuterar att gå över till engelska som koncernspråk. Men där finns det också en sak som man behöver diskutera för att kunna rekrytera vidare. Vi måste identifiera de nätverk som finns för att också knyta kontakterna. Vi måste få fler att vilja starta och driva företag. Snacket om att vi prioriterar utförsäljning snarare än mångfald: Den här regeringen kan tänka två saker samtidigt, till och med fler än två, så vi klarar av både att sälja en del företag som vi inte behöver äga och att jobba med mångfald. Det är signalen tillbaka till er.

Herr talman! Jag tackar för debatten. Visst har jag reflekterat över hur Sverige har förändrats under de här tolv åren och över att kravet på ökad mångfald i bolagsstyrelser och myndigheter har ökat i takt med det. Det var ingen fråga för 10-20 år sedan, och nu är det är en viktig fråga. Jag tar med mig två besked härifrån. Jag vill för övrigt, innan jag går in på det, säga att de som rekryteras nu i de allra flesta fall bara har bytt partibok. Det är ingen förbättring på det området. Men jag tar med mig två besked här. Mångfald är viktigt, men statlig utförsäljning är viktigare - det är det första. Maud Olofsson har lovat att hon inte fixar ökad mångfald nu till våren i de bolagsstämmor som kommer. Och jag förstår det. Man kan nämligen granska regeringen och gå igenom den lista, från Fokus för övrigt, som jag har använt mig av. När man går igenom Regeringskansliet och tittar på statsråd, statssekreterare, politiskt sakkunniga och pressekreterare ser man att det är väldigt lite mångfald i den regering som vi har i dag. Jag vågar nog sticka ut hakan och säga att detta är den mest homogena regering vi har haft på mycket länge. Det är inte mångfald utan enfald som präglar den här regeringen. Jag hoppas att någon kan göra den där undersökningen mer noga än jag har gjort, för det är ganska amatörmässigt att gå igenom de svenskklingande namnen och komma fram till att bara 1 procent, eventuellt, har utomeuropeisk bakgrund och att bara 2 procent har utomnordisk bakgrund i den regering vi har. Och vi ska nu lita på att den regeringen ska göra detta till en viktig fråga. Vi kommer att följa Maud Olofsson noggrant i det här arbetet, men om man ser på den regering som finns kan man känna inte bara oro utan också bävan inför framtiden.

Herr talman! När vi nu tillsätter är det inte partiboken som är det viktigaste. Det är därför vi har gått igenom och gjort kompetensprofiler. Jag förstår att Socialdemokraterna enkelt tänker sig att det är partiboken som ska gälla, men så är det faktiskt inte. Var och en kommer att kunna gå in och granska vad det är för kompetensprofiler som vi har efterfrågat. Det ska vara öppet, och det ska vara tydligt. För oss är försäljning av bolag som vi inte tycker att vi ska äga lika viktigt som att vi får bolagsstyrelser och statliga myndigheter att präglas av mångfald och en bred etnisk bakgrund. Det är lika viktigt. Och det är som jag säger: Vi kan klara av att jobba med de sakerna samtidigt. När det handlar om regeringen kan man väl se att regeringen i sig är det tydligaste tecknet på mångfald. Jag tror inte att vi någonsin har haft en regering som har haft en tydlig signal om såväl jämställdhet som annan etnisk bakgrund, annan sexuell läggning, olika ålder och olika geografi. Alla de delarna finns ju i den regering som i dag sitter. Och det är vi jättestolta och glada över. Till sist till sakfrågan. Ja, jag tror att vi har ärvt en politik, och vi har ärvt ett resultat av den tidigare socialdemokratiska regeringen som inte är särskilt imponerande. Jag vill, och jag har en ambition, att vi ska bli mycket bättre än den gamla regeringen. Men jag inser också, eftersom jag har jobbat med jämställdhet under så lång tid, vilken tid det kommer att ta för att åstadkomma detta. Det enda jag kan lova er i dag är att jag kommer att fortsätta på den handlingsplan som vi har spikat upp. Jag kommer att fortsätta att vara ambitiös när det gäller att försöka få en bättre mångfald i våra styrelser, inte av rättviseskäl utan för att vi behöver effektiva styrelser i våra statliga bolag som faktiskt präglas av att vi finns på en global marknad. Det är därför som vi ska rekrytera människor med annan etnisk bakgrund, inte av något annat skäl.