lokala miljölösningar i produktionsprocessen

Herr talman! Tomas Högström har frågat miljöministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att se till att lagstiftningen tillförs undantagsregler som möjliggör lokala lösningar där dessa är billigare och bättre för miljön. Han har beskrivit ett specifikt fall där ett företag bearbetar plastrester så att dessa kan användas som bränsle i ett lokalt fjärrvärmesystem och har uttryckt farhågor om att denna framgångsrika process kommer att upphöra när nya regler för förbränning av avfall träder i kraft, regler som han har uppgett att regeringen "bestämt sig för". Av innehållet i interpellationen går det att sluta sig till att Tomas Högström sannolikt i första hand avser den skattemässiga behandlingen av avfallsförbränning. Eftersom skattefrågor sorterar under Finansdepartementet är det min uppgift att besvara interpellationen. Sedan år 2000 är avfall som deponeras skattepliktigt. För avfall som förbränns betalas däremot ingen skatt. I mars i år lämnade BRAS-utredningen, det vill säga Utredningen för en bra avfallsskatt, ett delbetänkande med förslag till en metod för beskattning av avfall som förbränns. Utredningen föreslår att avfallets fossila del förs in i det befintliga energiskattesystemet som det bränsle det i praktiken är. En sådan lösning skulle enligt utredningen kunna korrigera den konkurrenssnedvridning på bränslemarknaden som kommer av att avfallsbränsle för närvarande inte beskattas. Betänkandet är ute på remiss. Remisstiden går ut i början av juni. Detta innebär alltså att regeringen ännu inte har haft anledning att ta slutlig ställning till en skatt i någon form på avfall som förbränns. På Tomas Högströms egentliga fråga, om undantagsregler för lokala lösningar, kan jag generellt svara att det i skattesammanhang ofta är förknippat med långtgående svårigheter att införa olika särregleringar. Den främsta svårigheten ligger i EG-fördragets förbud mot statligt stöd som snedvrider konkurrensen. Jag ser inte anledning att gå djupare in i frågan om utformningen av en eventuell lagstiftning om skatt på avfall som förbränns innan frågan är färdigberedd inom Regeringskansliet. Vi får säkert då anledning att återkomma med ytterligare diskussioner.

Herr talman! Tomas Högström har frågat miljöministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att se till att lagstiftningen tillförs undantagsregler som möjliggör lokala lösningar där dessa är billigare och bättre för miljön. Han har beskrivit ett specifikt fall där ett företag bearbetar plastrester så att dessa kan användas som bränsle i ett lokalt fjärrvärmesystem och har uttryckt farhågor om att denna framgångsrika process kommer att upphöra när nya regler för förbränning av avfall träder i kraft, regler som han har uppgett att regeringen "bestämt sig för". Av innehållet i interpellationen går det att sluta sig till att Tomas Högström sannolikt i första hand avser den skattemässiga behandlingen av avfallsförbränning. Eftersom skattefrågor sorterar under Finansdepartementet är det min uppgift att besvara interpellationen. Sedan år 2000 är avfall som deponeras skattepliktigt. För avfall som förbränns betalas däremot ingen skatt. I mars i år lämnade BRAS-utredningen, det vill säga Utredningen för en bra avfallsskatt, ett delbetänkande med förslag till en metod för beskattning av avfall som förbränns. Utredningen föreslår att avfallets fossila del förs in i det befintliga energiskattesystemet som det bränsle det i praktiken är. En sådan lösning skulle enligt utredningen kunna korrigera den konkurrenssnedvridning på bränslemarknaden som kommer av att avfallsbränsle för närvarande inte beskattas. Betänkandet är ute på remiss. Remisstiden går ut i början av juni. Detta innebär alltså att regeringen ännu inte har haft anledning att ta slutlig ställning till en skatt i någon form på avfall som förbränns. På Tomas Högströms egentliga fråga, om undantagsregler för lokala lösningar, kan jag generellt svara att det i skattesammanhang ofta är förknippat med långtgående svårigheter att införa olika särregleringar. Den främsta svårigheten ligger i EG-fördragets förbud mot statligt stöd som snedvrider konkurrensen. Jag ser inte anledning att gå djupare in i frågan om utformningen av en eventuell lagstiftning om skatt på avfall som förbränns innan frågan är färdigberedd inom Regeringskansliet. Vi får säkert då anledning att återkomma med ytterligare diskussioner.

Herr talman! Mitt exempel i den här interpellationen är hämtat från Surahammars kommun i Västmanlands län. Som finansministern mycket riktigt påpekar i sitt svar är jag tidigt ute eftersom förslaget för närvarande är ute på remiss. Men om man ska påverka gäller det att vara ute i god tid. Tyvärr är situationen nu den att det råder stiltje inom tillståndsområdet i avvaktan på resultatet av beredningen i departementet. Och enligt uppgift har det inblandade företaget väntat i 15 månader på att få sin koncession om att utöka produktionen behandlad. Kommunen i sin tur har väntat ännu längre på besked om införande av förbättrad teknik. Finansministern säger att undantag medför svårigheter med EG-fördraget. Men om restprodukterna bearbetas för att passa kommunens värmeverk borde möjligheter finnas för undantag, om viljan finns. Konsekvenserna av BRAS-utredningens förslag kan annars bli att närvärme i mindre anläggningar anpassade efter lokala förhållanden och förutsättningar slås ut. Det är ingen betjänt av, vare sig miljöarbetet, näringen, kommunen eller medborgarna.

Herr talman! Jag ska göra några få kommentarer. Jag tycker att det känns väldigt angeläget att påpeka att vi i Sverige på ett föredömligt sätt har utvecklat tekniken att bränna avfall. Man åker till Sverige för att titta på hur vi har arbetat med detta och hur vi har kunnat gå vidare med att få fram miljöriktiga anläggningar för avfallsförbränningen. I det läget vore det väldigt olyckligt att införa någon typ av beskattning som i någon mening, om inte slår undan benen för, ändå åstadkommer att det kan bli en reträtt och att det till exempel blir mer deponi än avfallsförbränning igen. Jag vill närmast framhålla för finansministern att jag tycker att man ska lägga dessa tankegångar om att införa en särskild skatt på avfallsförbränningen åt sidan. Jag vill dessutom påpeka, vilket kanske inte framgår av remissvaret, att avfallsförbränningen beskattas. Askan från avfallsförbränningen, den restprodukt som är kvar, som deponeras är föremål för beskattning. I detta avseende är den därför likvärdig med vanlig deponibeskattning, såvitt jag nu erinrar mig. Som sagt, det är bra om den fortsatta beredningen av detta förslag i Finansdepartementet leder till att det inte blir någon beskattning av avfallsförbränningen.

Herr talman! Det övergripande målet för avfallspolitiken är att öka materialåtervinning inklusive biologisk behandling med det som är möjligt och rimligt i ett miljömässigt helhetsperspektiv. En annan form av återvinning, väl så viktig, är energiåtervinning. Brännbart avfall används i dag i stor utsträckning som bränsle i kraftvärmeverk. BRAS-utredningen har framhållit att avfall därmed bör ses som i första hand en resurs. Utredningen har samtidigt konstaterat att avfallsbränslet konkurrerar på samma marknad som andra bränslen och att det har fördelen av att inte träffas av en normal bränslebeskattning. Principiellt kan detta uppfattas som en snedvridning av konkurrensen i bränslesektorn som om möjligt bör rättas till. Regeringen hyser uppfattningen, som jag är övertygad om delas av både interpellanten och Lennart Hedquist, att konkurrens på alla områden bör ske på så lika villkor som möjligt så länge den enskilde inte riskerar att komma i kläm. Hur denna uppfattning bör appliceras på avfallsförbränningen är, som jag sade, för tidigt att säga.

Herr talman! Jag kan bara bekräfta finansministerns uppfattning att konkurrens naturligtvis ska ske på lika villkor. Det handlar också om hur regelverken är utformade för vad konsekvenserna av dem blir. Om konsekvenserna av förslagen innebär att lokala lösningar i miljöarbetet försvåras och förhindras ska man nog tänka över förslagen en gång till. Om dessutom effekten blir den att andra, kanske sämre miljöalternativ används i stället för att använda avfallet som energiåtervinning, särskilt i det här fallet då det är fråga om bearbetat avfall, finns det all anledning att överväga att kanske inte lägga fram något förslag alls.