Livsmedelsförsörjningen i händelse av kris

Fru talman! Magnus Oscarsson har frågat inrikesministern vilka åtgärder statsrådet och regeringen avser att vidta för att Sveriges invånare inte ska stå utan livsmedel i ett läge där vår livsmedelsimport från omvärlden skurits av eller då de inrikes transporterna drabbas av svåra störningar.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Det är naturligtvis av största vikt att civilbefolkningen vid en kris, vid höjd beredskap och ytterst i krig kan ha tillgång till livsmedel i form av mat och vatten. Vår förmåga på det här området ska byggas utifrån en analys av dagens behov, risker och sårbarheter, vilka inte nödvändigtvis är desamma som förr. I händelse av en kris eller vid höjd beredskap ska vi i så stor utsträckning som möjligt samarbeta med våra grannländer och andra handelspartner för att kunna utbyta varor.

Regeringen tog ett stort steg mot en förbättrad beredskap genom propositionen Försvarspolitisk inriktning - Sveriges försvar 2016-2020 (2014/15:109). Där anges att planeringen för att bygga ett civilt försvar anpassat till nutida förhållanden ska återupptas. Vidare framgår att det krävs analyser och planering av hur leveranssäkerheten och beredskapen inom livsmedelsförsörjningen kan förbättras inför till exempel höjd beredskap i den förändrade omvärld som vi har i dag.

Regeringen följde upp propositionen med att besluta om anvisningar för civilt försvar. I enlighet med anvisningarna lämnades en första redovisning in i juni förra året där berörda myndigheter beskriver pågående arbete. Nästa rapporteringstillfälle kommer inom kort i samband med att myndigheterna lämnar in sin årsredovisning.

Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har efter ett särskilt regeringsuppdrag tagit fram en grundsyn för en sammanhängande planering av totalförsvaret, och det pågår en process med ett stort antal aktiviteter och projekt. Resultaten kommer successivt att ge regeringen underlag för vilka fortsatta beslut och åtgärder som måste vidtas för att stärka beredskapen vid höjd beredskap.

Såväl privata som offentliga aktörer fyller viktiga funktioner i detta arbete. Bland de offentliga aktörerna har Livsmedelsverket en särskilt viktig roll, eftersom myndigheten har ett övergripande ansvar för att samordna kris- och beredskapsplaneringen för livsmedelsförsörjningen och bland annat leder en privat-offentlig samrådsgrupp.

För att få en god försörjningsberedskap avseende livsmedel innebär en ökad nationell produktion fördelar. Att öka livsmedelsproduktionen i Sverige ingår i de långsiktiga mål för livsmedelsstrategin som regeringen tillsammans med de borgerliga partierna och Vänsterpartiet har kommit överens om. Genom att Sverige i större omfattning ska öka den inhemska produktionen av livsmedel kommer även sårbarheten att minska.

Det är dock inte relevant att enbart se på livsmedelsförsörjningen som en isolerad företeelse. En effektiv livsmedelsförsörjning är beroende av insatsvaror såsom fordonsbränsle och gödningsmedel, förädlingsindustri, lagerhållning, distributionsvägar, dagligvaruhandel, el och möjlighet att köpa varor med kontanter eller kort. Därför är det inte enbart tillgången på livsmedel som är av betydelse för livsmedelsförsörjningen. Vi måste först och främst se på krisberedskapen ur ett helhetsperspektiv.

När det gäller regeringens ambitionsnivå för svensk försörjningsberedskap i händelse av en situation då import av livsmedel och förnödenheter riskerar att begränsas är målet att de samhällsviktiga funktionerna ska säkerställas och civilbefolkningen värnas.

Fru talman! Min interpellation har jag ställt till inrikesminister Anders Ygeman, men inrikesministern har lämnat interpellationen vidare till landsbygdsministern. Det är vi som ska ha denna debatt här i dag.

Vid Centralförbundet Folk och Försvars konferens i Sälen var inrikesministern inbjuden för att redogöra för regeringens samlade strategi för att rusta upp den civila beredskapen.

Inrikesministern sa bland annat att självförsörjningsgraden kanske inte är det absolut viktigaste och att vi sannolikt kommer att kunna utbyta varor med länder i vår närhet. Detta resonemang reser naturligtvis stora frågetecken. Är livsmedelslager en sådan struktur som inte ska finnas i den framtida krisberedskapen? Anser regeringen inte att Sverige bör planera för en kris där vi inte kan ha ett omfattande varuutbyte med omvärlden?

Fru talman! Av erfarenhet vet vi att krissituationer ofta innebär just svårigheter att importera livsmedel. Speciellt svårt kan det vara att frakta livsmedel över vatten. I ett sådant läge är det endast Norge som vi har en betydande landförbindelse med. Är det grannlandet Norge som ska försörja oss i Sverige? Det är min fråga. Är det Norge som regeringen menar ska försörja svenskarna?

Är självförsörjningsgraden en prioriterad fråga för regeringen - att ha en plan för hur vi ska försörja våra invånare i en krissituation?

Fru talman! Jag måste erkänna att jag är något överraskad över att allianspolitikerna har blivit så oerhört engagerade i krisberedskapen. Det är tredje gången sedan i april som jag står här i riksdagen och svarar på en interpellation i ämnet. För några veckor sedan stod inrikesministern också här och svarade på liknande frågor.

Jag blir lite fundersam. Gjordes det inte något över huvud taget i dessa frågor under de där åtta åren? Nu har intresset plötsligt uppstått. Hur var det, Magnus Oscarsson?

Vi ska förbereda oss för olika situationer. Vi ska utgå från realistiska scenarier.

Jag litar på att våra myndigheter förser regeringen och riksdagen med relevanta faktauppgifter i fråga om detta. Expertisen gör bedömningen att en fullständig blockad är mer osannolik. Först och främst måste vi försäkra oss om att vi inte blir avskurna från omvärlden, bland annat genom att se på handelsavtal och transportvägar från exempelvis Norge och Finland, innan vi börjar diskutera lagring av varor i stora lager.

Det som regeringen har gjort i frågan är att vi tog ett mycket steg framåt när vi lade fram propositionen om en försvarspolitisk inriktning, där vi sa att vi ska upprätta civilförsvaret på nytt. Det är ett mycket stort steg framåt. Vi har också tagit initiativ till att starta arbetet med den nationella livsmedelsstrategin. Det är ett annat steg framåt för att öka vår självförsörjningsgrad. Jag är glad över att de borgerliga partierna var med om att ta fram de övergripande målen och de strategiska områdena.

Vi ingår också i ett globalt nätverk, inte minst med EU, där vi har mycket samverkan och samarbetsavtal. Det är också en del i vår livsmedelsförsörjning. Oavsett om det blir en kris eller inte finns det avtal om detta. Vi har också en förstärkt nordisk solidaritetsförklaring som har en betydelse i denna typ av situationer. Dessbättre har vi hittills inte upplevt någon kris i fråga om livsmedelsförsörjningen. Men det är någonting som kan komma, och vi måste givetvis förbereda oss för detta. Men vi måste också ha ett förtroende för våra myndigheter och de relevanta fakta som de levererar till oss över tid.

Fru talman! Jag tackar ministern för detta. Interpellationen var ställd till statsrådet Anders Ygeman på grund av hans resonemang på Folk och Försvar.

Vår försörjningsberedskap är god. I synnerhet livsmedelssidan är under kontroll. Beredskapslagren garanterar att den inhemska produktionen kan fortgå också i en krissituation. En säkrad livsmedelsproduktion är grunden till samhällets kristålighet.

Detta tycker jag är fantastiskt bra ord. Det är tyvärr inte ord från något statligt verk i Sverige utan från Finlands försörjningsberedskapscentral. Finland är ett mycket bra exempel.

Finland är liksom Sverige med i EU, och vi är på många sätt broderfolk. Men ändå är vi så olika när vi funderar på självförsörjningen. Finland har faktiskt en självförsörjningsgrad på 80-85 procent. Sverige är nere på 40-50 procent. Jag har ibland funderat på hur det kan vara på så olika sätt i Sverige och Finland.

Ett svar kanske jag fick för något år sedan vid en samling. Jag träffade då en äldre dam. Hon berättade för mig att hon var född i Finland men kom till Sverige som ett så kallat krigsbarn under andra världskriget. När hon kom tillbaka till Finland efter kriget fanns det ingen mat. Det var helt tomt. Hon berättade hur bekymmersamt läget var. Hon kunde med kristallklar ton berätta för oss hur det var.

Tyvärr verkar vi i Sverige ha glömt bort hur det kan vara. Vi har tack och lov levt i fred i över 200 år. Ibland känns det som att vi tror att det nog ska ordna sig. Ingen kan tyvärr berätta för oss hur det är när det inte finns någon mat att få tag i.

Finland är ett lysande exempel på ett land som vet hur man bör handskas med självförsörjningsfrågan.

Jag har en fråga till ministern. Sveriges självförsörjning är nere på en bottennivå på 40-50 procent. Vad tycker ministern är en rimlig självförsörjningsgrad inom tio år?

Fru talman! Magnus Oscarsson tar upp Finland. Finland har en betydligt högre självförsörjningsgrad än Sverige. Sverige har faktiskt minskat sin livsmedelsproduktion dramatiskt under 20 års tid. Vi hade för inte alltför länge sedan en självförsörjningsgrad på 80 procent i vårt land. Vi har i dag ett handelsunderskott på livsmedel på - hör och häpna - minus 47 miljarder. Det är klart att detta har försämrat våra möjligheter att i kristider förse oss med livsmedel. Det har gjort att många jobb har försvunnit, inte minst på svensk landsbygd.

Det är därför som denna regering tog initiativet till att starta diskussionen om en nationell livsmedelsstrategi. Det handlar om att avsevärt öka vår produktion av livsmedel. Jag har inte angett någon procentsats för detta. Jag tycker ändå att vi ska ta tag i detta, och vi har kommit överens om att vi rejält ska öka vår självförsörjningsgrad och vår livsmedelsproduktion till 2030. Om vi lyckas med detta kommer det att skapa jobb. Regeringen har nyligen sjösatt första delen av sin handlingsplan för detta.

När det gäller möjliga hot mot Sverige är de inte helt entydiga. De är inte enbart territoriella. Det kan vara både öppna och dolda påtryckningar som kan påverka oss. Det kan vara med politiska, psykologiska och ekonomiska medel som man utövar påtryckning mot vårt land. Det gäller därför att vi gör genomgripande analyser. Vi kan inte rusa rakt in i modeller från andra världskriget. Vi kan lära oss av historien, men vi har inte svaren i historien. Svaren för framtiden måste tas fram utifrån dagens situation. Lösningarna kan se helt annorlunda ut än de gjorde en gång i tiden. Det är fråga om nya hotbilder. Därför är denna civila beredskap oerhört viktig. Det är också viktigt att vi gör en riktig genomlysning av detta och har ett förtroende för de myndigheter som har ansvaret att ta fram dessa delar.

Denna regering är mycket tydlig med att man ska jobba med detta inför den försvarspolitiska propositionen. Det är tydligt när vi gör den nationella livsmedelsstrategin att vi tar dessa frågor på allvar och ska förändra situationen i rätt riktning.

Fru talman! Jag tackar ministern för den diskussion som vi har haft. För mig och för många runt om i Sverige är detta en stor och viktig fråga.

När man åker runt i landet säger människor: Hur kunde detta ske så fort? Beredskapslager och så vidare bara försvann. Detta diskuterades också i Agenda i söndags. Det försvann så fort, och till vilken nytta? Och vad har vi i dag? Det är alltså många frågor som kommer. Jag tycker att vi måste föra ett resonemang om hur detta ska kunna bli bättre.

Jag tycker att det ibland finns en mentalitet i samhället att detta nog ordnar sig. Det reder sig, som vi säger hemma i Östergötland. Men jag tycker att detta är mycket viktigare än så.

Olika beräkningar har gjorts, och de visar att i stora städer som Stockholm, Göteborg och Malmö står hyllorna tomma i matbutikerna efter två dygn. Det tycker jag är oerhört alarmerande. I lite mindre städer kanske det handlar om en vecka eller tio dagar innan det är tomt.

Senast i går var jag i Örkelljunga. Då fick jag en fråga: Hur ska Sveriges invånare få livsmedel vid en eventuell kris? Detta är en stor fråga, märker jag.

Ministern ville inte säga någon procentsats. Han ville bara öka rejält. Jag tycker dock, som sagt var, att vi ska sikta på att ha högre beredskap om tio år. En procentsats vore intressant att få.

Fru talman! Jag tycker att det är bra att Magnus Oscarsson ställer frågan hur detta kunde ske så snabbt. Det skedde under 20 års tid. Under den tiden försämrades vår livsmedelsproduktion avsevärt. Det finns en annan fråga som har direkt koppling till detta, nämligen vårt försvar, som det gick mycket snabbare att förändra. Under regeringen Reinfeldt 1 satt man här i kammaren, jag tror att det var 2009, och tog beslut om att avveckla värnplikten, med en rösts övervikt. Då gick det väldigt snabbt, och det får givetvis konsekvenser för vår beredskap. Det är också en sak som vi tittar på.

Livsmedelsproduktion är väldigt viktig, och den är viktig inte bara utifrån ett säkerhetsperspektiv utan också utifrån ett landsbygdsperspektiv. Det handlar också om jobben och om den biologiska mångfalden.

Vi behöver få en bättre självförsörjningsgrad. Vi behöver producera betydligt mycket mer livsmedel för att klara oss, inte bara i nutid utan i kristid. Har vi ett handelsunderskott på 47 miljarder är det klart att en ökad produktion också skulle förbättra vår ekonomi totalt sett och öka antalet jobb i Sverige. Detta är väldigt viktigt.

Det finns många olika aktiviteter som måste till för att lösa dessa problem. Myndigheterna har fått tydliga uppdrag av den här regeringen att ta fram förslag som ska bygga på fakta - inte alternativa fakta utan riktiga fakta - för att vi ska kunna komma till rätta med detta.

Överläggningen var härmed avslutad.