Likvärdiga tillväxt- och konkurrensvillkor till rikets olika delar

Herr talman! Gudrun Brunegård har frågat mig om jag och regeringen har något mål eller ansvar avseende infrastruktursatsningarnas betydelse för att ge likvärdiga tillväxt- och konkurrensvillkor till rikets olika delar.

För regeringen är det viktigt att hela Sverige ges goda förutsättningar att växa och utvecklas. En utgångspunkt för utvecklingen av den nationella transportinfrastrukturen är självklart det övergripande transportpolitiska målet att transportinfrastrukturen ska bidra till en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet.

Regeringen fattade förra mandatperioden beslut om en nationell plan för transportinfrastrukturen för åren 2018-2029. Det är en satsning på totalt 700 miljarder kronor. Det är också den största järnvägssatsningen i modern tid. Beslutet rymmer också betydande satsningar på sjöfart och väg. Den nationella planen omfattar därför stora satsningar i hela landet på såväl nybyggnation som upprustning och modernisering av befintlig infrastruktur. Detta är möjligt då regeringen satsar 100 miljarder kronor mer än i förra planperioden.

Inför beslutet om den nationella planen har regeringen tagit emot synpunkter från exempelvis branscher och regioner och har vägt ihop det som är regionalt viktiga prioriteringar med de nationella prioriteringarna och regeringens mål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Först vill jag tacka för svaret. Dessvärre är jag inte alldeles nöjd med det.

Infrastrukturministern beskriver i tämligen luddiga formuleringar en fördelningsprocess som mer bygger på samråd mellan parter som redan har pratat ihop sig än på en objektiv bedömning baserad på länets egen behovsbeskrivning av vad man behöver för stöd för att frigöra den egna inneboende utvecklingskraften.

Med statsrådets resonemang konserveras en ordning där län som redan gynnas av genomkorsande statligt finansierade stambanor och Europavägar får mångdubbelt större resurser än ett län som ligger mer avsides och som andra län inte är beroende av.

Regeringen har uttryckt ambitioner att göra insatser för att hela landet ska leva, vilket är bra. Men avser man då att hela landet ska få likvärdiga förutsättningar att leva, blomstra och utvecklas, eller gäller det bara att nätt och jämnt överleva och hålla näsan över vattenytan?

Det finns gränser för hur mycket en region med låg skattekraft, som Kalmar län, själv kan finansiera med de regionala skattemedlen. Merparten av dessa ska ju gå till hälso- och sjukvård. De statliga infrastrukturmedlen är absolut nödvändiga men räcker bara till ett duttande på kortare sträckor.

Kalmar län är ett av Sveriges främsta besökslän med en rad av landets starkaste platsvarumärken, såsom Kalmar, Öland och min egen hemstad Vimmerby med Astrid Lindgrens Värld. Här finns till och med en egen hållplats där tågen stannar sommartid, till barnfamiljernas stora glädje. Men tåget är så skakigt och kränger så att man knappt kan hålla Pippiboken och än mindre läsa ur den för att hålla barnen på gott humör även efter en lång dag full av upplevelser.

Det här är också ett bekymmer för dem som vill studera eller jobba på tåget på väg till Kalmar eller Linköping. Vissa sträckor är så dåliga att tåget kryper fram. Det gör att resan tar längre tid än vad som hade varit nödvändigt och vad som bedöms vara rimligt för pendling.

Utan tillräckligt många mötesplatser på sträckan Linköping-Kalmar blir tåg i ena riktningen stående långa stunder för att vänta in mötande tåg. Det förlänger förstås också restiden.

I en tid då allt fler besjälas av en drivkraft att resa miljövänligt finns ett stort intresse av att optimera befintliga förbindelser. Det är då frustrerande att inte få det nödvändiga stödet från statsmakten. Därav mina frågor och denna interpellation.

Kalmar län har den lägsta tilldelningen per invånare i hela landet i den nu gällande nationella transportplanen, endast 2 765 kronor per invånare. Det ska jämföras med 15 247 kronor per invånare, alltså nästan fem gånger så mycket, i Kronoberg, som är mindre både till yta och folkmängd och dessutom genomkorsas av både Södra stambanan och en väl utbyggd Europaväg och alltså inte behöver lägga pengar på det.

Herr talman! Är det infrastrukturministerns mening att denna ojämlikhet ska bestå? Har inte staten ett övergripande ansvar för helheten? Är det inte hög tid att regeringen tar ansvar och rättar till gamla tiders försyndelser och försummelser i arbetet med den kommande planen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, Gudrun Brunegård, för engagemanget!

Med tanke på de få resurser som lades på infrastruktur under den tid då Gudrun Brunegårds parti var ansvarigt och satt i regeringsställning är det en avsevärd skillnad nu. När ni hade regeringsmakten lades 100 miljarder mindre, det var sämre regional fördelning och det var en större kommunal medfinansiering.

Vi lägger 100 miljarder mer på satsningar i hela landet. Det stämmer inte att detta konserverar en befintlig struktur. Vi har Norrbotniabanan, Malmbanan och Sydostlänken, för oss som är smålänningar. Vi kan åka ned till Blekinge och se den stora och viktiga satsningen på Sydostlänken, från Älmhult via Olofström ned till Karlshamn, eller E22:an nere i Blekinge. Det är en viktig satsning för att se till att Blekinge län får bättre infrastrukturförutsättningar, för detta har man inte fått tidigare.

Det är klart att de 100 miljarderna mer har gjort det möjligt för oss att göra väsentligt bättre satsningar i hela landet än vad som var möjligt när vi hade en regering som prioriterade skattesänkningar före infrastrukturinvesteringar. Därför är det viktigt att vi upprätthåller förmågan att säkra infrastrukturen i hela landet. För mig var det viktigt att förankra detta regionalt.

Kalmar län känner jag väl till; jag har färdats mycket där. I och med att jag själv bor i Småland har jag varit både på Öland och i hela Kalmar län och förstår utmaningarna i att regionalt hitta rätt prioriteringar. Stångådalsbanan är naturligtvis viktig, men entusiasmen har kanske inte varit lika stark från Östergötlandshåll. Kust-till-kust-banan är en viktig sträckning, inte minst om vi får nya stambanor. Ölandsbron, som nu seglar upp som ett objekt som vi förvisso lägger stora resurser på att renovera, pockar framöver på uppmärksamhet vid kommande prioriteringar i regionen.

Jag tror att det är bra att det i Kalmar län förs en diskussion om vilka de viktigaste prioriteringarna är. Jag tycker också att det är bra att Gudrun Brunegård inom sitt eget parti för en diskussion om vilka resurser de är beredda att ställa till förfogande. När de hade regeringsmakten lade de 100 miljarder kronor mindre på infrastruktur, och när vi lade fram förslaget om nationell plan hade Gudrun Brunegårds parti inte mer resurser till förfogande.

I grunden ska man hushålla med de resurser man har och göra rätt prioriteringar. För mig har det varit viktigt att inte hamna i ett läge där kommuner som Vimmerby, Kalmar eller Västervik tvingas stå med ökad kommunal medfinansiering för att få till stånd det som är viktiga nationella angelägenheter. Det är så jag ser det. En satsning på Sydostlänken, Norrbotniabanan, Kust-till-kust-banan eller E22:an är inte bara regionala satsningar, utan de är nationella satsningar. Därför är denna avvägning och prioritering otroligt viktig, och där gör vi en bättre regional fördelning än vad man gjort tidigare. Det är minskad kommunal medfinansiering och mer resurser än tidigare. Det är jag stolt över. Det är viktigt.

Något som är viktigt inför kommande planperioder är att man i varje region - i varje län men också i de större regionerna - för en diskussion om vilka de långsiktigt viktigaste prioriteringarna är. Detta ska man göra i Kalmar, Kronoberg och Blekinge, för att hålla oss till vår del av Sverige, men naturligtvis även i andra delar, för att möta klimatutmaningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det stämmer att fler vill åka tåg, och detta innebär att vi framöver kanske kommer att ha en ännu större andel investeringar i järnvägsinfrastruktur men också i hamnar, eftersom sjöfarten behöver utvecklas, och i farledsfördjupningar. Det är en högaktuell fråga inte minst i Kalmar län. Om vi ska stärka sjöfarten för att få över mer gods till den är det viktigt att se över hamninfrastrukturen.

Jag hoppas att vi kommer att ha bra och långa diskussioner om infrastruktursatsningen och att Gudrun Brunegård får med sitt eget parti på att lägga mer pengar på infrastruktur framöver.

Herr talman! Jag tackar för svaret så här långt.

Om vi ska gå bakåt i tiden och titta på gamla försyndelser vill jag minnas att det var en tidigare S-regering som drog ned väldigt mycket och att en uppbyggnad påbörjades under Alliansen. Det finns stora behov. Oavsett detta är det viktigt att vi nu blickar framåt och att den kommande nationella transportplanen ger en något större andel av kakan till ett sedan decennier eftersatt län som Kalmar.

Jag har respekt för att det finns stora behov i hela landet. Detta blev jag varse inte minst i går när mitt tåg till Linköping var försenat med en kvart, som sedan byggdes på med ytterligare en halvtimme innan jag hade kommit fram till Stockholm. Vi är många som per automatik beräknar att det kommer att bli så mycket förseningar att vi tar ett tidigare tåg för att säkert vara framme den tid vi ska.

Det behövs verkligen satsningar över hela landet, men min poäng är att staten borde ta ett större helhetsansvar och inte bara lyssna in vad kringliggande län tycker. I så fall kommer Kalmar län att fortsätta att vara i strykklass. Som statsrådet själv antydde finns inget jättestort intresse bland länsborna vare sig i Kronoberg eller i Östergötland. De ser inte riktigt behovet.

Kalmar län brukar dessutom komma sist i tilldelningen, och om det uppstår ett behov under mandatperioden eller under transportplaneperioden blir det lätt så att det är från Kalmar län man plockar bort pengar. Så var det till exempel när det var kris i Västsverige och man tvingades omfördela.

Järnvägsförbindelserna från Kalmar till Linköping har sådana behov att regionen själv har lagt in åtskilliga miljoner inne på östgötskt territorium för att reparera delar av banan, där man annars kanske hade varit tvungen att ställa in förbindelserna. Om draghjälpen från grannlänen är så liten är det rimligt att statsmakten har ett helikopterperspektiv och ser till att det blir en lite jämnare resursfördelning.

Herr talman! Jag är född optimist, och jag hoppas att infrastrukturministern, med tanke på våra gemensamma småländska kopplingar och intressen, är beredd att i den fortsatta processen stötta grannlänet lite mer än hittills. Till Kalmar län vill alla åka på semester, vare sig det gäller besök på Astrid Lindgrens Värld, Glasriket, Visfestivalen eller ljuvligt solande och badande på Öland, där man kanske rent av får träffa kungafamiljen, som också måste ta sig dit på ett eller annat sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med detta vill jag tacka infrastrukturministern på förhand. Jag önskar både ministern och herr talmannen en trevlig sommar.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Gudrun Brunegård!

Jag hoppas verkligen att vi gemensamt ska se på alla möjligheter att utveckla infrastrukturen, vare sig den är till Astrid Lindgrens Värld, som jag har besökt flera gånger, till fantastiskt vackra Öland, till Kalmar, som har vuxit otroligt mycket som turiststad, till Västervik eller till Oskarshamn. Listan på fantastiska turistmål är lång.

Det måste till fler infrastruktursatsningar i både Kalmar och övriga landet för att arbetsmarknadsregionen ska kunna fungera, för att trafiksäkerheten ska kunna öka och för att vi ska kunna föra över mer gods till järnväg eller sjöfart framöver. I grunden är detta ett av skälen till att vi nu i den nationella planen lade 100 miljarder kronor mer. Det är viktigt att vi ser behovet av att göra långsiktiga investeringar.

Framöver väntar en diskussion om nya stambanor. Även där skulle frånvaron av investeringar skapa stora bekymmer i det svenska järnvägssystemet. Därför är det viktigt att vi skapar utrymme för att våga göra stora och viktiga investeringar i infrastruktur framöver.

Jag vill passa på att understryka det som Gudrun Brunegård själv sa, att de infrastrukturinvesteringar som görs i andra delar av landet faktiskt kan ge en stor regional nytta. Om man åker tåg söderifrån i dag möts man av att getingmidjan är avstängd. Det är den lilla del av järnvägssystemet i Stockholm där det går ett tåg nästan varje minut eller varannan minut. Den stängs nu av under sommaren för att ett ordentligt renoveringsarbete ska göras.

Det är klart att det på papperet ser ut som en stor investering i Stockholm, men det är en investering som kommer hela Sverige till del. Hela det svenska järnvägssystemet kommer att fungera bättre om getingmidjan fungerar bättre. Samma sak är det med fyrspår mellan Uppsala och Stockholm och med andra infrastrukturinvesteringar. Vår infrastruktur hänger ihop, och därför är det viktigt att man ser den nationella nyttan. Det är den som är mitt och regeringens perspektiv, även om vi i väldigt stor utsträckning också tar hänsyn till de regionala prioriteringarna.

Jag konstaterar att det ser ut som att vi är överens om att det behövs mer resurser till infrastruktur. Jag vill avsluta med att jag hoppas att Gudrun Brunegård får med sitt eget parti Kristdemokraterna. Hittills har det varit lite si och så med denna uppslutning, eftersom man under sin egen regeringstid valde att inte tillföra lika mycket resurser. Jag tror att det är viktigt. Jag tror att Sverige behöver investera för att kunna klara konkurrenskraften men också för att kunna klara klimatmålen framöver.

Jag vill också passa på att önska Gudrun Brunegård en trevlig sommar, vare sig hon tillbringar den i vackra Vimmerby eller i andra delar av landet. Jag hoppas att vi får en fortsatt bra dialog om infrastruktursatsningarna både i Kalmar län och i nationen.

Fru talman! Jag tackar Tomas Eneroth för detta. Det är ett mycket viktigt samband att vi får ett infrastrukturnät, vare sig det gäller järnvägar eller landsvägar, så att näringslivet kan blomstra. Där har vi stora behov i Kalmar län. Företag, invånare och besökare behöver det för att få snabba, bekväma och miljövänliga transporter. Därför är det viktigt att vi gör nödvändiga förändringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Getingmidjan är naturligtvis jätteviktig och gynnar hela Sverige, både söder och norr om Stockholm. Däremot är det tveksamt vilken nytta Vimmerbybor, Kalmarbor eller ölänningar hade av att det en gång när det var kris togs infrastrukturmedel från Kalmar län och lades i västra Sverige runt Vänersborg och Trollhättan. Detta är ett litet sår som fortfarande finns hos länsborna.

När det nu är tal om betydelsen av vidare transporter ut från länet vill jag passa på att fråga om kopplingen till en kommande stambana eller höghastighetsbana i Linköping. Jag har ställt en skriftlig fråga om det tidigare, men jag upplevde inte att jag fick något skarpt svar. Där är det otroligt viktigt att det finns en koppling från järnväg till järnväg och att man kan gå mellan perrongerna och inte, som det nu ser ut i skisserna, att man ska tvingas ta buss en kilometer från resecentrum i Linköping till en kommande höghastighetsbanas järnvägsstation. Jag ser fram emot ett svar på detta.

Fru talman! Jag tackar Gudrun Brunegård för detta. När det gäller omfördelningar av resurser, som Gudrun Brunegård lyfte fram, vet jag att en tidigare regering gjorde en omprioritering för att kunna göra satsningar i Västsverige. Jag tror att det var bra. Det var en viktig del av svensk industriell kapacitet. Det var viktigt att göra investeringar där. På samma sätt har vi vid andra tillfällen faktiskt kunnat föra över extra resurser inte minst till Kalmar i anslutning till omstruktureringen av fordonsindustrin i Kalmar län. Ibland har vi i nationen valt att solidariskt omfördela resurser för att stötta regioner som är utsatta. Jag tycker att det är en god egenskap för Sverige att vi faktiskt ser denna möjlighet. Då var det mycket viktigt för Västsverige.

Sedan är det naturligtvis lättare att prioritera när man har 100 miljarder kronor mer. Därför är det i grunden en resursfråga. Behoven av infrastrukturinvesteringar i Sverige överstiger vida de resurser som finns till förfogande. Så är det, och så har det alltid varit. I varenda region och i varenda del av landet vill man ha mer infrastruktur. Det är bra, för till infrastruktur - järnvägar, vägar, hamnar och sjöfart - knyter man förhoppningar, förväntningar och längtan, och man ser tydliga behov av att förstora arbetsmarknadsregionen, att få inflyttning eller att stärka besöksnäringen.

Då ankommer det på oss som är politiskt aktiva att göra tydliga prioriteringar och att argumentera för vad som är samhällsekonomiskt mest effektivt och vad som kanske också ur klimatsynpunkt är det smartaste sättet. Det gör vi. I den nationella plan som föreligger gör vi den största järnvägssatsningen i modern tid - 100 miljarder mer och dessutom minskad kommunal medfinansiering. Kommunernas pengar kan därmed i ökad utsträckning gå till äldreomsorg, sjukvård och barnomsorg snarare än till infrastruktur, där staten faktiskt huvudsakligen ska ha ansvaret. Det kommer framöver att vara min prioritering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller anslutande banor till nya stambanor är inte minst Kust-till-kust-banan kanske av avgörande betydelse för regionen. Där har Trafikverket ett uppdrag att återkomma med planmogna beslut lagom till nästa nationella plan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.