Lex Gulli mot felaktig läkemedelsanvändning

Fru talman! Thomas Nihlén har frågat socialministern om han har skaffat sig heltäckande kunskaper och fakta om hur stort problemet med felaktig läkemedelsanvändning till äldre är på riksnivå eller om ministern avser att ta fram fakta, vilka åtgärder ministern planerar att vidta för att motverka de problem som Socialstyrelsens rapport redovisar i form av försämringar av läkemedelsbehandling till våra äldre och om ministern avser att ta initiativ till att skärpa lagstiftningen genom att införa lex Gulli mot läkemedelsvanvård i vården. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som äldreminister som ska svara på interpellationen. Det finns i dag nya läkemedel som innebär att det finns större möjligheter att behandla de sjukdomar och besvär som äldre drabbas av. Problemet är att samtidig användning av flera olika läkemedel kan innebära risker. Felmedicinering drabbar den enskilde patienten och det är ett stort och angeläget samhällsproblem. För att komma till rätta med problemet krävs flera samtidiga förändringar. Regeringen har under senare år vidtagit en rad åtgärder för att förbättra och säkra läkemedelsbehandlingen. För åren 2007 till 2009 utgår 1,35 miljarder kronor per år i stimulansbidrag till kommuner och landsting för att höja kvaliteten i omsorgen och vården om äldre personer. Läkemedelsgenomgångar är ett av sju prioriterade områden. Regeringens bedömning är att läkemedelsgenomgångar är en av flera åtgärder som behöver vidtas för att åstadkomma bättre kvalitet i läkemedelsbehandlingen. Vid Socialstyrelsen pågår arbetet med att ta fram nationella riktlinjer för vård och omsorg om personer med demenssjukdom. Socialstyrelsen kommer att rekommendera en minskad användning av läkemedel och att huvudmännen först utreder den bakomliggande orsaken till att personer med demenssjukdom visar psykiska symtom. Den 1 juli 2008 trädde patientdatalagen (2008:355) i kraft. Syftet med den nya lagen är att patientinformation ska kunna delas mellan olika vårdgivare om patienten samtycker till det. Genom en samlad elektronisk åtkomst till patientens vårdhistorik från olika vårdgivare kan ansvarig läkare få en total bild av tidigare behandlingar och medicineringar. Den 1 juni 2009 kommer lagen (2005:258) om läkemedelsförteckning att ändras. Legitimerade sjuksköterskor kommer i akuta situationer att kunna få tillgång till uppgifter om de läkemedel som patienten hämtat ut på apotek under de senaste 15 månaderna. Tidigare har denna åtkomst varit begränsad till förskrivare, farmaceuter och patienten själv. Denna lagändring förbättrar möjligheterna att fatta beslut om nya läkemedel på ett bättre underlag än i dag. Inom landstingen pågår arbetet med att införa en nationell patientöversikt. Den innehåller uppgifter ur läkemedelsförteckningen om vilka läkemedel patienten fått förskrivet. Patientöversikten kan bland annat minska frekvensen av försenad diagnos, onödiga undersökningar och överbehandling. Regeringen har i det nya verksamhetsavtalet med Apoteket AB givit bolaget möjlighet att utveckla ett nytt elektroniskt expeditionsstöd. Med ett sådant stöd kan läkaren korrigera ordinationer om systemet larmar om dubbelförskrivning, feldosering eller interaktion. En god informationsförsörjning utgör grunden inom hälso- och sjukvården. I dag sker i stort sett all journalföring och meddelandehantering inom svensk hälso- och sjukvård elektroniskt. Men ännu har inte alla de nyttoeffekter som är möjliga uppnåtts. Därför har regeringen givit hög prioritet åt att påskynda införandet av säkra och användarvänliga IT-stöd. Regeringen föreslår att tillsynen över hälso- och sjukvården och socialtjänsten samlas till en samlad och integrerad tillsyn i Socialstyrelsen från och med den 1 januari 2010. En samlad tillsyn ger bäst förutsättningar att uppmärksamma svagheter i vårdkedjan mellan huvudmännen. Det finns i dag skyldighet enligt hälso- och sjukvårdslagen för vårdgivare att snarast anmäla till Socialstyrelsen om en patient i samband med hälso- och sjukvård drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom, lex Maria. I socialtjänstlagen finns bestämmelser om en skyldighet för anställda och för dem som är verksamma i omsorgerna om äldre eller människor med funktionshinder att anmäla allvarliga missförhållanden, lex Sarah. Felmedicinering kan omfattas av en sådan skyldighet. Som jag har redovisat har regeringen tagit initiativ till att förbättra läkemedelsanvändningen för äldre och motverka felmedicinering. Jag kommer att noga följa utvecklingen av de åtgärder som vidtagits.

Fru talman! Tack för svaret, Maria Larsson. Jag tycker att det är ett ofullständigt svar eftersom ministern inte har svarat på den första av de tre frågorna i interpellationen. I interpellationssvaret är min första fråga över huvud taget inte kommenterad, vilket jag anser vara anmärkningsvärt. Det är väl ändå meningen att ministern och regeringen åtminstone ska försöka besvara en fråga i en interpellation. Jag tolkar tystnaden och avsaknaden av svar på den första frågan som en bekräftelse på Miljöpartiets uppfattning att regeringen inte tar de här frågorna riktigt på allvar. Vad det än beror på att ministern inte svarar på frågan vill jag ge Maria Larsson chansen att korrigera misstaget genom att nu här i kammaren förklara varför hon inte har svarat på frågan och ge ett tydligt och klarläggande svar på min första fråga. Den lyder: Med anledning av den senaste rapporten från Socialstyrelsen om felaktig läkemedelsanvändning hos äldre undrar jag om ministern har skaffat sig heltäckande kunskaper och fakta om hur stort detta problem är på riksnivå eller om ministern avser att ta fram fakta. Den rapport som jag hänvisar till är den rapport där Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Jönköping 2005 i ett projekt gjorde en analys av läkemedelsbehandlingen av ungefär 300 äldre patienter i Östergötland, Kalmar och Jönköping. Resultatet presenterades i en rapport där slutsatsen var att det fanns allvarliga brister och att felbehandling med läkemedel var vanligt förekommande. Samma typ av analys gjordes även 2008 i form av en uppföljningsrapport som nyligen publicerats. Resultaten är anmärkningsvärda. Det konstateras att felbehandlingarna har ökat. Antalet läkemedel per patient har ökat. Förskrivningen av lugnande medel och sömnmedel har ökat, antalet D-interaktioner har ökat och dubbelanvändningen av läkemedel har mer än fördubblats. Denna allvarliga försämring av läkemedelsanvändningen hos våra äldre har alltså skett trots att det i de tre aktuella landstingen faktiskt har genomförts en hel del åtgärder. Man har bland annat genomfört ett stort antal läkemedelsgenomgångar vilket uppenbarligen inte haft någon märkbar effekt. Tycker inte ministern att det är alarmerande och närmast en skandal att Socialstyrelsens rapport visar att de allvarliga brister som man pekade på 2005 har förvärrats ytterligare och att det på alla punkter har skett försämringar i läkemedelsanvändningen hos våra äldre? Tydligen inte, eftersom ministern inte ens har kommenterat det i interpellationssvaret. Jag hoppas att jag nu får ett tydligt och klarläggande svar på min första fråga.

Fru talman! Interpellationssvaren får ha en viss längd. Med anledning av att vi faktiskt har tagit den här frågan på stort allvar och har genomfört en mängd åtgärder var jag väldigt angelägen om att få berätta om dem i svaret. Därför var utrymmet för att besvara den första frågan ganska litet. Thomas Nihlén och jag har haft diskussioner tidigare i det här ämnet. Och jag tror att Thomas Nihlén, om han inte alldeles har slagit dövörat till, har förstått att jag hyser en stor oro på det här området utifrån den rapport som Thomas Nihlén hänvisar till men också utifrån andra rapporter, både från Socialstyrelsen och från annat håll. Vi har intensifierat det här arbetet på ett påtagligt sätt och inrättat en rad reformer för att det ska kunna ske en förändring. Att få med alla de saker som vi faktiskt gör, som pekar mot att framtiden kan se annorlunda ut, har varit angeläget i svaret. Jag är mycket bekymrad över att det sker en sådan övermedicinering av våra äldre, att alltför många personer med en demens också får antidepressiva medel när det ibland kan vara andra saker som framför allt behövs. Jag har varit ute på en mängd olika besök i vården. Jag har sett exempel som en 95-årig kvinna som hade 29 olika läkemedel. Faktum är att när läkemedelsgenomgångar görs, och de har ökat markant med hjälp av de stimulanspengar som har funnits till förfogande, har de nästan alltid lett till att läkemedel har satts ut. Man har minskat antalet läkemedel för den äldre med en bättre hälsa som följd. Det här är ett högst angeläget område, och då gäller det att arbeta med det på ett strukturerat och metodiskt sätt och att bygga in kontrollsystem. Vi har vidtagit en rad åtgärder som kan ha betydelse, men jag är inte säker på att vi är färdiga, utan det kan behöva göras ytterligare saker. I den rapport som jag fick från Socialstyrelsen om läkemedelsbehandling av äldre patienter på medicinklinik lämnar Socialstyrelsen ett antal förslag på vad man kan göra. Man pekar bland annat på ökad kunskap hos personal, förbättrad samverkan mellan sjukhuskliniker. Kvalitetsregister riskerar ibland att driva fram en ökad medicinanvändning, säger man, och det är något som jag tycker att vi ska ta på största allvar och ha stor vaksamhet på. Man säger också i rapporten Effektivare läkemedelsanvändning att det bör finnas läkare med särskilt koordinationsansvar. Det är en sak som vi tittar på nu. Man menar att det bör finnas en utbildning i polypharmaci, alltså om läkemedel, på AT-nivå, alltså i läkarnas AT-tjänstgöring. Och man menar att det bör finnas team som jobbar med detta där både geriatriker och allmänläkare ingår. Socialstyrelsen har i sina genomgångar också gett oss förslag på saker som vi kan gå vidare med. Men jag skulle vi återkomma till och säga att väldigt många av de saker som vi nu inför kommer att ha betydelse. Sedan tycker jag att det är bra att vi har en offentlig debatt om detta. Den bör föras av många människor, inte bara här i riksdagens kammare utan ute i vårdens verklighet, bland de äldre och bland pensionärsorganisationerna, för att vi verkligen ska få ljus på frågan. Det sker en stor överförskrivning av läkemedel till äldre i dag, och den måste minska.

Fru talman! Jag konstaterar att Maria Larsson inte heller nu tog tillfället i akt att svara på frågan. Vi vet att många av våra äldre i Sverige i dag drabbas av skador och sjuklighet och dör på grund av felaktig läkemedelsanvändning och av läkemedelsrelaterade orsaker. Det som finns i min fråga är att det saknas uppgifter om hur många det är som drabbas och varför. Varför vill inte ministern utreda och kartlägga hur stort problemet med felaktig läkemedelsanvändning till våra äldre är i Sverige? Det stora problemet är att så länge vi inte har en nulägesbeskrivning av problemets omfattning, vilka som drabbas och varför har vi inte någon som helst möjlighet att veta om alla åtgärder och insatser verkligen har någon effekt eller inte. Det är det som är det allvarliga. Min andra fråga i interpellationen handlar om vilka åtgärder ministern planerar att vidta för att motverka försämring av läkemedelsbehandling av våra äldre. I svaret presenteras ett stort antal åtgärder, och många av dem är bra och kan jag ställa mig bakom. Det handlar framför allt om olika former av förbättrat IT-stöd, om nya rekommendationer och riktlinjer och om läkemedelsgenomgångar. Åtgärderna som handlar om förbättrat IT-stöd är viktiga och nödvändiga, men det kommer förmodligen att dröja flera år innan vi eventuellt kan se de positiva effekterna av dem. När det gäller problemet med nya riktlinjer och rekommendationer är att vi vet av erfarenhet att de har väldigt dålig följsamhet. Och vi vet att det än så länge inte finns en kraftfull tillsyn som gör att dessa riktlinjer och rekommendationer verkligen följs. När det gäller läkemedelsgenomgångar visar väl inte minst Socialstyrelsens rapport som jag hänvisade till att den åtgärden inte är någon långsiktig lösning. Vad är det då för åtgärder och insatser som verkligen har någon effekt på felaktig läkemedelsanvändning? Finns det några åtgärder som är evidensbaserade? Ja, det finns det faktiskt. Den 6 maj, för två dagar sedan, presenterade SBU en rapport som heter Äldres läkemedelsanvändning - hur kan den förbättras ? Nu vet jag inte om Maria Larsson har sett den eller läst den, men en av de viktigaste slutsatserna i den rapporten är att ökad utbildning och information till läkare och förskrivare leder till minskad felaktig läkemedelsanvändning. Detta kan man tydligt vetenskapligt belägga, och det är en av de åtgärder som har starkast evidens. Min fråga till statsrådet blir följaktligen: Varför väljer inte regeringen att i första hand satsa på åtgärder mot den felaktiga läkemedelsanvändningen för våra äldre som har ett starkt vetenskapligt stöd?

Fru talman! Jag tycker att vi ska hyfsa orden lite och inte anklaga varandra för oförskämdheter som inte äger relevans, utan vi får hålla oss till sakfrågorna. När det gäller om vi vet hur situationen ser ut i dag kan jag säga att det finns sådana uppgifter. Och jag väntar på sådana från Socialstyrelsen, där en kartläggning har skett av hur mycket läkemedel som används till personer över 80 år, också användningen av sömnmedel, antidepressiva medel, lugnande medel och antipsykotiska medel fördelat på män och kvinnor. Det är ett kartläggningsarbete som är gjort och som snart kommer att redovisas. Jag håller med om att det är viktigt att veta hur situationen ser ut för att kunna göra rätt insatser i proportion till problemets storlek, och det här är ett stort problem. Det har dessutom ökat, även om det nu finns tecken på att den trenden håller på att vändas. Jag tror att en del i det är att det har blivit en mycket större offentlig debatt. Svaren saknas alltså inte, utan de är naturligtvis någonting som vi har sett till att få fram. Det jag kan vara bekymrad över, Thomas Nihlén, är att den tidigare regeringen, och ni utgjorde en del av regeringsunderlaget, gjorde så lite åt detta. Allt det som Thomas Nihlén nu står och önskar att vi ska göra skedde inte under den förra regeringsperioden när ni var stödpartier till regeringen. Problemen var väl kända redan då, men väldigt lite av åtgärder vidtogs. Vi har satt in en rad åtgärder, inte minst kontrollsystem via apoteken nu. Vi har en ny lagstiftning på plats, patientdatalagen, som gör det möjligt med ett informationsutbyte mellan olika vårdgivare. Jag tror också att det behövs en fördjupning på det här området inom läkarutbildningen. Jag har också läst SBU:s rapport. Den är alldeles färsk - den kom för två dagar sedan. I sina slutsatser pekar de tydligt på att det kanske inte finns en enskild åtgärd som är den enda lösningen. Ibland vill politiker gärna att man ska hitta en sak som ska lösa hela problemet. Det här är ett komplext problemområde som kommer att kräva flera olika insatser, och vi har börjat jobba aktivt med en hel del av dessa. SBU pekar på att man behöver jobba med informationshantering, rutiner och hjälpmedel för förskrivning och behandlingsuppföljning, distribution av läkemedel samt utbildningsinsatser. Det finns alltså inte en enda fingerknäpp som löser hela problemet. Att vända trenden och få ned läkemedelsförskrivningen kräver en rad olika åtgärder. De insatser vi nu har gjort - de lagändringar vi har genomfört, Apotekets möjlighet att ha ett inbyggt elektroniskt varningssystem, den nya tillsynsorganisation som kan tillsyna hela vårdkedjan - är ganska stora och omfattande reformer som kommer att innebära förbättringar.

Fru talman! Poängen med min fråga var att den åtgärd som enligt SBU-rapporten hade kanske starkast evidens inte finns med i det åtgärdsprogram som presenteras i svaret. Att en sådan här kartläggning har påbörjats är en jättestor nyhet, måste jag säga. Jag tror dock inte att denna kartläggning riktar in sig på just det jag tog upp om den felaktiga läkemedelsanvändningen, antalet skador och dödsfall och så vidare. Min tredje fråga i interpellationen handlade om en skärpt lagstiftning mot läkemedelsvanvård i form av en lex Gulli. Miljöpartiet har i riksdagen framfört ett stort antal förslag på konkreta åtgärder för att minska den felaktiga läkemedelsanvändningen för våra äldre. Ett av förslagen är att införa en lex Gulli. Gulli Johansson drabbades av en allvarlig läkemedelsvanvård som gjorde att hon förlorade elva år av sitt liv. Hennes fall beskrevs i Uppdrag granskning i höstas. Med anledning av fallet Gulli Johansson, och många andra som drabbats av samma öde, anser vi att det behövs en tydlig anmälningsskyldighet om man misstänker att någon drabbats av felaktig läkemedelsanvändning som leder till läkemedelsvanvård. I svaret menar ministern att dagens lex Sarah skulle kunna användas för anmälningar av läkemedelsvanvård. Problemet med läkemedelsvanvård är att det faller mellan två olika lagstiftningar: hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen. Därför är vi övertygade om att det behövs en lex Gulli som innebär att inte bara personal utan även anhöriga ska kunna göra dessa anmälningar. Ser inte ministern problemet med att det i dag saknas en effektiv lagstiftning som uppmärksammar problemet med läkemedelsvanvård för våra äldre?

Fru talman! Vi har en lagstiftning på plats som heter lex Sarah och som vi just nu förtydligar ytterligare. Jag tror att det är viktigt för vårdens personal att tillvaron inte blir alltför oöverblickbar med alltför många olika typer av lagstiftning. Denna lagstiftning är fullt möjlig att använda för det ändamål som Thomas Nihlén vill, och jag hoppas att den ska användas också på detta område där det behövs mycket mer av vaksamhet och anmälande. En högre anmälningsfrekvens leder till ett förbättringsarbete. Det som anmäls blir synliggjort, vilket leder till det kvalitetsutvecklingsarbete som både Thomas Nihlén och jag är angelägna om att få till stånd. Jag har gett ett väldigt utförligt svar till Thomas Nihlén när det gäller alla de saker som är på gång. Jag har också antytt att jag inte tror att arbetet är avslutat, även om jag har fått siffror som tyder på att det sker en förbättring och kanske till och med ett trendbrott här. Det finns väldigt mycket kvar att göra eftersom förskrivningen är för stor. När det handlar om utbildningsinsatser tror jag att det behövs förstärkningar även där. Jag kan beklaga att det inte har gjorts tidigare, när Thomas Nihlén stödde den tidigare regeringen. Det gjordes inte då, och det är naturligtvis en sak som vi får arbeta vidare med. Den här frågan kommer inte att lösas över en natt, men det är ett centralt och viktigt förbättringsarbete. Det handlar om de äldres livskvalitet. I dag har många en mycket sämre livskvalitet än vad som skulle vara möjligt därför att de äter för många mediciner. Detta är en väldigt angelägen fråga för regeringen; det hoppas jag att Thomas Nihlén förstår när han ser redovisningen av alla de åtgärder vi har vidtagit. Förbättringsarbetet kommer också att fortsätta.