Långsiktig plan för fler poliser i Stockholm

Herr talman! Mattias Vepsä har frågat mig hur den långsiktiga planen för fler permanenta poliser i Stockholm ser ut.

Låt mig först slå fast det självklara: För att återupprätta tryggheten och säkerheten i Sverige behövs en kraftig ökning av antalet poliser. Regeringens mål är att vi ska nå en polistäthet som minst motsvarar genomsnittet i EU. Detta återspeglas också i den stora ekonomiska investering i polisens tillväxt som regeringen har beslutat om. Polismyndighetens anslag beräknas under perioden 2023–2027 öka från 37 till 51,9 miljarder kronor, en ökning med 40 procent.

Ett bärande inslag i tillväxtplanen är att fler ska söka sig till och genomföra polisutbildningen. Det handlar förstås om attraktiviteten i polisyrket som sådant. Det faktum att regeringen nu driver igenom en lång rad nya effektiva verktyg för att öka polisers möjligheter att utföra ett framgångsrikt arbete har betydelse även i detta hänseende.

Det handlar också om ekonomiska villkor. För att säkra den fortsatta polistillväxten har Polismyndigheten i årets budgetproposition tillförts drygt 1 miljard kronor i extra tillskott för 2025. Av propositionen framgår också att regeringen kommer att återkomma med förslag om att den som studerar vid polisutbildningen hösten 2024 eller senare ska få sina studielån avskrivna eller återbetalda under vissa förutsättningar och på vissa villkor. I förra veckan fick en utredare i uppdrag att lämna förslag om den närmare utformningen av den reformen.

Jag vill också lyfta fram att regeringen har tillfört medel för att stärka polisaspiranternas villkor. Den 1 januari i år höjdes aspirantlönen för första gången på 22 år, från 15 000 till 23 000 kronor i månaden. Därtill får både polisaspiranter och poliser i polisregion Stockholm upp till en viss lönenivå ett särskilt tillägg på upp till 5 000 kronor i månaden.

Det är helt riktigt att polisregion Stockholm har haft särskilda utmaningar när det gäller tillväxten. Utbildningsplatserna i regionen har tidigare inte fyllts fullt ut, och den interna rörligheten har varit stor. Polisen har därför vidtagit kraftfulla åtgärder. Exempelvis har man infört ett månatligt lönetillägg för poliser i regionen med lägre månadslöner. Regionen erbjuder också hjälp med bostadsfrågor och samarbetar med säkerhetsbranschen. En översyn av fördelningen av utbildningsplatserna på lärosätena har också gjorts i syfte att säkerställa att fler nyutbildade poliser placeras i Stockholm.

Dessa åtgärder har verkan. Polisregion Stockholm fyller nu i högre grad tilldelade utbildningsplatser, och det stora utflödet från regionen har minskat. Under 2024 var nettoökningen av antalet poliser i polisregion Stockholm betydligt större, 119 poliser, än hela den sammantagna ökningen under perioden 2015–2023, som stannade vid 14 poliser.

Polisregion Stockholm kommer att fortsätta arbeta med de åtgärder som har gett resultat. Därutöver vill polisregionen också anställa de verksamma poliser från hela landet som har visat intresse för att jobba i Stockholm.

Rikspolischefen har fått ett tydligt förändringsuppdrag av regeringen. En central del i detta handlar om att återupprätta en lokalt synlig och trygghetsskapande polis och en god service för medborgarna. Den inriktningen ligger fast, och den gäller i högsta grad även polisregion Stockholm.

Polisen har fått i uppdrag att redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att säkerställa en ökad lokal närvaro i hela landet och för att öka antalet uniformerade poliser i yttre tjänst. Myndigheten ska även redovisa hur den lokala polisnärvaron ser ut över landet, i form av antalet anställda inom lokalpolisområdena och antalet kommunpoliser och områdespoliser.

Det är mycket viktigt att Polismyndigheten upprätthåller en lokalt synlig och trygghetsskapande polisiär närvaro i hela landet. För att uppnå detta måste polisregionerna ha en ändamålsenlig dimensionering och en förmåga att försörja sin egen verksamhet. Regeringen kommer att fortsätta följa tillväxten av den lokala polisiära närvaron i hela landet, inte minst i polisregion Stockholm.

Herr talman! Tack för svaret, justitieministern!

Det här är tredje gången som undertecknad tar initiativ till en debatt om polissituationen i Stockholm. Läget är tufft – jag tänkte återkomma till detta lite senare i debatten. Jag kan dock konstatera att det har varit svårt att få ett enkelt svar på den enkla fråga som avslutar interpellationen: Var är planen för fler poliser i Stockholm? Jag tycker att det är en ganska rak fråga, men jag uppfattar inte ett lika rakt svar.

I vår första debatt 2023 säger Gunnar Strömmer i talarstolen: ”Det är förstås inte långsiktigt hållbart att poliser från övriga delar av landet flyttas för att under en längre tid arbeta i Stockholm. För att säkerställa hög polisiär närvaro i hela landet är det därför viktigt att polisregion Stockholm har en korrekt dimensionering och en förmåga att försörja sin egen verksamhet.” Detta upprepas på ett sätt här i dag men också i debatter under 2024.

Vi är överens om stora delar av det som sägs i svaret. Den socialdemokratiska regeringen lade om kriminalpolitiken. Den byggde ut fler polisutbildningar på fler platser, men den ökade också resurserna till polisväsendet. Stora delar av de satsningar som beskrivs i svaret som en del av lösningen för att göra polisyrket mer attraktivt – det vill säga att underlätta för fler bostäder eller att införa särskilda lönetillägg – är ju verktyg som nu har funnits i verktygslådan under ett antal år och också fanns under den socialdemokratiska regeringen. Men vi såg redan då, och vi ser nu, en polisbrist som man kan summera till ungefär 1 000 poliser om man jämför med övriga polisregioner och den tillväxt som har skett där.

Vi lät riksdagens utredningstjänst titta på detta förra året. Då konstaterades att för att man skulle nå polismålet till januari i år skulle det krävas 1 068 fler poliser. Detta kan sättas i relation till den nettoökning som nämndes i svaret, nämligen 119. Den ökningen är ändå positiv, för den är större än vad vi hade tidigare år.

Vi vet också att andra har utrett polissituationen i Stockholm. Brå säger i en rapport: ”Situationen i polisregion Stockholm kräver kraftfulla åtgärder.” Vi vet nämligen att läget i Stockholm är väldigt utmanande. En stor del av de eftersatta bostadsområdena finns i Stockholm. Vi vet att Stockholm är en större kommun när det kommer till befolkning, och utsattheten för brott är större här än i många andra regioner. Men ändå har polisregion Stockholm inte ökat i samma takt som andra polisregioner i den tillväxt som vi påbörjade.

Stockholm har haft den lägsta polistillväxten. Det finns en rad olika skäl till detta. Slutsatsen är trots allt att det är en stor brist.

I ett Instagraminlägg från januari i år skriver justitieministern att regeringen nu investerar i en rejäl polistillväxt i Stockholm för att bryta vårens våldsspiral med 16–17 sprängningar och fortsatta skjutningar. Men jag har inte sett någon plan för detta, utan man lånade i januari in poliser som kom till Stockholm kortsiktigt.

Då måste jag upprepa frågan: Hur ser den långsiktiga planen ut för fler permanenta poliser i Stockholm?

Herr talman! Tack, Mattias Vepsä, för möjligheten att få diskutera den här viktiga frågan i dag! Ja, jag ska komma till planen, men låt oss ändå börja med resultaten.

Socialdemokraterna styrde i åtta år. De klev av bryggan på en oljetanker som i många viktiga avseenden stävade åt fel håll. En viktig och allvarlig fråga var just situationen när det gäller antalet poliser i Stockholm.

Under perioden 2015–2023 var det alltså en tillväxt med 14 poliser, och lejonparten av dem kom till 2023, efter att vi hade tillträtt. Det var ju en total frånvaro av tillväxt av poliser i Stockholm under de åtta år som Socialdemokraterna styrde.

Nu har vi klivit på oljetankern och försöker rikta om den för en ny kurs som kan ge en helt annan volym när det gäller antalet poliser i Stockholm.

Att det tillkom 119 nya poliser under förra året innebär naturligtvis inte att vi är i mål med omriktningen, men det är alltså 85 procent mer bara under förra året än den sammantagna tillväxten under hela den period som omfattar Socialdemokraternas åtta år plus ytterligare ett år efter det.

Det första vi ska ta fasta på är att det som nu görs nationellt från regeringen och Polismyndigheten och lokalt i polisregion Stockholm nu börjar bita.

Låt mig ta upp ett annat uttryck för det. Jag var på besök på Södertörn och på polisutbildningen där i förra veckan. I pressklipp från den gångna mandatperioden kan man se att det inför varje termin, i synnerhet vårterminerna, var rubriker om att platser på Södertörns polisutbildning gapade tomma. Det har vänt nu. Nu är det fullt. Det är fullt nästa termin. Jag tror att det är 80 personer som har klarat kvalifikationskraven och nu står i kö för att komma in. Man förbereder en expansion för att nästan fördubbla antalet utbildningsplatser på Södertörns polisutbildning. Detta är helt centralt eftersom ungefär 85 procent av de studenterna sedan blir poliser i just Stockholm. Det är en mycket väsentlig del av den plan som jag redogjorde för tidigare.

När vi talar om just utbildningens betydelse för polistillväxten kan jag nämna att vi från regeringens sida försöker investera på olika sätt och göra den mer attraktiv. Att vi nu möjliggjorde en höjning av aspirantlönerna från 15 000 till 23 000 kronor – den första höjningen på 23 år – är ett väldigt viktigt inslag i detta. Att vi nu hittar en modell för att skriva av studieskulder är en annan viktig del. Från vårt håll underbygger vi en mycket väsentlig del i planen, nämligen attraktiviteten i polisutbildningen. Vi ser till att det byggs ut fler platser på polisutbildningen, inte minst på Södertörn, där utbildningen är så central för rekryteringen till Stockholm. Därutöver redogjorde jag för det mycket metodiska arbete som sker inom polisen för att långsiktigt kunna säkerställa att tillväxten fortsätter.

Sammantaget kommer det, när vi blickar framåt, naturligtvis att ta en viss tid att kompensera för hela den frånvaro av polistillväxt som vi kan se när vi blickar bakåt. Men det senaste årets vändning med en 85-procentig ökning av antalet poliser i Stockholm jämfört med hela tillväxten under de gångna åtta nio åren är ett viktigt uttryck för att planen börjar bita. Vi är på rätt väg. Stockholmarna har goda skäl att efterfråga fler poliser på gator och torg, och de poliserna är på väg.

Herr talman! Det är klart att vi kan glädjas över att den omläggning av kriminalpolitiken som påbörjades 2014 nu också bär frukt – det vill säga fler utbildningsplatser, fler polisutbildningar och fler poliser. Det är ett resultat av den omläggning som sker.

De delar som justitieministern pekar på med aspirantlöner och förslaget om avskrivna studiemedel – vi får hur det kommer att se ut – är delar som mycket riktigt kan ge effekt om ett antal år. En av de stora utmaningarna som polisen själv och även Brå pekar på när det kommer till att garantera fler poliser i Stockholm är levnadsvillkoren i vår stad.

Om vi nu ska fortsätta att använda liknelsen med en oljetanker som har tappat styrfart kan jag säga att jag funderar på i vilken riktning SD-regeringens oljetanker just nu är på väg. Det är en enorm byggkris, massarbetslöshet och enorma varsel. Färre bostäder produceras, och välfärden sätts under press. Det blir svårare att leva. Och det är klart att allt detta blir ännu tuffare i Stockholm, där priserna är högre och där bostäderna är färre.

Är det något som Polisförbundet och polisen här i Stockholm har jobbat hårt med är det att tillgängliggöra bostäder för de aspiranter och poliser som vill komma till vår stad och göra ett väldigt viktigt arbete. Vi ser att regeringen pratar om att öka incitamenten, men man levererar en verklighet som går stick i stäv med det mål man har satt upp. Just välfärdsarbetare, poliser och sjukhuspersonal får det tuffare att hitta bostad och leva i Stockholmsregionen, för man för inte en politik för helheten.

Det vore intressant om justitieministern kunde resonera lite grann på djupet och inte bara pratar om generella lösningar. Vi kan från Socialdemokraternas sida återkomma när gäller avskrivning av CSN-medel för polisutbildningen, men vi har ju inte sett det förslaget än. Det är ett förslag som ligger långt fram i tiden. Men hur vore det att titta på fler lösningar just för Stockholm med tanke på den höga utsatthet för brott som är verklighet här? Det duger inte med Instagraminlägg där man säger att man just nu gör enorma satsningar.

Det vi hör om här är satsningar som ligger långt fram i tiden. Det är generella satsningar för fler poliser och ett attraktivare polisyrke. Vi kan vara överens om att det behövs, men för att lösa utmaningarna här och nu, så att man inte behöver förlita sig på omförflyttningar och kortsiktiga inlån av personal, krävs någonting annat.

Trots en 85-procentig ökning i relation till vad vi såg tidigare år – de här 120 poliserna – skulle det med den tillväxttakten ta ungefär tio år att komma i kapp. Och med tanke på ytterligare tillväxt i övriga landet skulle det ta ytterligare tid för Stockholm att få den tillväxt och de nödvändiga resurser som krävs. Det handlar om att kommun, region och stat hand i hand och sida vid sida ska kunna ta sitt ansvar för att pressa tillbaka den grova organiserade brottsligheten också i Stockholm.

Herr talman! Väldigt mycket av det som görs har naturligtvis effekt nu – inte först långt fram i tiden. Aspirantlönerna höjdes per den 1 januari i år. Möjligheten att få sina studieskulder avskrivna gäller från och med höstterminen 2024, det vill säga från och med i höstas. Det har effekt här och nu. Lönetilläggen som går till poliser i Stockholm sker här och nu. När det gäller tillgången till bostäder i samspel med regionen pågår ett arbete här och nu, som har effekt här och nu. Samspelet med andra branscher, som säkerhetsbranschen, när det gäller likartade utmaningar är sådant som sker här och nu.

Vi ser effekterna här och nu. Vi ser att det nu är fullt på polisutbildningen på Södertörn. Vi vet att det är betydelsefullt eftersom, som jag sa, 85 procent av de studenterna erfarenhetsmässigt hamnar i Stockholmsområdet. Det är fullt nästa termin, och det är 80 sökande som är kvalificerade för utbildningen som står i kö. Detta får effekt här och nu.

Det är inte så att glappet mellan den permanenta tillförseln av poliser och det långsiktiga behovet kommer att stå tomt. Det kommer naturligtvis i en övergångsperiod att behöva fyllas på vid behov också från andra håll. Men för första gången sedan den stora polisreformen 2015 finns det nu en realistisk plan. Det är saker och ting som händer här och nu och som har fått omedelbar effekt. Det har bland annat blivit en 85-procentig ökning av antalet nya poliser i Stockholm under ett enda år. Det kan jämföras med vad som hände under de nio föregående åren.

Det krävs mer – vi ska investera ytterligare – från Polismyndigheten nationellt och från regionen lokalt. Men för första gången någonsin finns det en plan. Den är konkret. Den handlar om ett samspel mellan regering, myndighet och polisen lokalt, och den ger effekter här och nu.

Jag skulle vilja lägga till en fråga som inte är helt betydelselös i sammanhanget. Det finns ett lokalt samspel som är väldigt viktigt, i det här fallet med Stockholms stad. Det är en realitet att polisen nu måste anställa ordningsvakter för att kompensera för de långtgående neddragningar av ordningsvakter som har skett i Stockholms stad.

Jag skulle säga att ett bra bidrag lokalt från det socialdemokratiska styret vore att värna en arbetsfördelning och ett samspel som gör att kommunen tar sitt ansvar på ordningsvaktssidan så att polisen inte behöver lägga resurser på att kompensera för de neddragningar som har gjorts. På det sättet skulle polisen kunna lägga ännu mer resurser på den polisiära tillväxten, lägga ännu mer fokus på de rent polisiära uppgifterna och få till stånd ett ännu bättre trygghetsskapande arbete i samspel med kommunen – till gagn för medborgarna, till gagn för den fältpersonal som inte vågar vara ute när det är mörkt och till gagn för den långsiktiga utvecklingen både i Stockholms stad och i hela Stockholmsregionen.

Herr talman! Trots SD-regeringens ekonomiska politik går saker och ting i rätt riktning även i Stockholm. Bara i veckan fick vi en nyhet presenterad av polisen och kommunledningen. Antalet öppna drogscener har gått tillbaka med åtta stycken i Stockholm. Under Moderaterna växte de. De gick tillbaka även under Socialdemokraternas föregående maktinnehav i Stadshuset. Sedan hade vi tyvärr en parentes när de växte.

Vi ser hur trygghetsbarometern visar en liten men ändå positiv utveckling där fler stockholmare känner sig trygga.

Om Moderaterna skulle få chansen att styra i Stockholms stadshus skulle det innebära 1,8 miljarder kronor mindre till välfärden i vår stad. Man kan lägga ihop regeringens ekonomiska politik, med urgröpta statsanslag, och den ideologiska övertygelsen om att hålla tillbaka skattehöjningen. Man har avfärdat den socialdemokratiska skattehöjningen, som ovillkorligen gick till just skola och sociala insatser för att bryta gängens utveckling men också öka möjligheten för vanliga barnfamiljer att skicka sina barn till en väl fungerande skola. Det skulle då innebära cirka 2 500 färre anställda när det gäller vår välfärd här i Stockholm.

Ska vi prata om att gå hand i hand och i samma riktning skulle vi socialdemokrater säga: Det krävs både och. Det krävs att staten tar sitt ansvar för att upprätthålla ordning och reda. Det handlar om fler poliser och om synliga poliser ute på gator och torg. Vi behöver också ha en välfärd som fungerar med socialsekreterare, fältassistenter och skola. Det är inget stopp för att anställa ordningsvakter i våra stadsdelar, men skillnaden är att stadsdelarna själva får göra valet. Resultatet så här långt är ökad trygghet, färre drogscener och en utveckling i rätt riktning, trots SD-regeringens ekonomiska press på kommunerna.

Herr talman! Att de öppna drogscenerna försvinner i Stockholm – inte bara i Stockholms stad utan även i kommuner runt Stockholm, varav en del är moderatstyrda – är framför allt ett resultat av de nya preventiva vistelseförbuden.

Jag är glad att Socialdemokraterna ställde sig bakom dem i kammaren. Dessvärre haglade det av reservationer från Socialdemokraternas underlag även i den frågan, så det är väl högst tveksamt om de hade kunnat komma på plats under socialdemokratiskt styre. Men med det sagt: Det är bra att de är på plats.

De har haft en revolutionerande effekt. Jag var i Fittja – det är förvisso Botkyrka kommun – i förra veckan. Där säger man att det inte har varit så tryggt som nu på 25 år, och det beror på polisens tillämpning av de preventiva vistelseförbuden. Jag har varit i Rågsved och på andra ställen i Stockholms stad. Detta har fått motsvarande effekt där. Det är fantastiskt.

Nya effektiva verktyg, nya resurser och nya arbetssätt biter.

Det är också enastående, trots allt, att vi förra året såg en 85-procentig ökning av antalet poliser i relation till vad som skett de gångna nio åren. Det är ett resultat av en medveten omläggning och etablerandet av en konkret plan. Det handlar om regeringens insatser, inte minst när det gäller investering i tillväxt. Det handlar om möjligheter för polisen att arbeta med höga löner, om aspirantlönerna och om investeringar i polisutbildningen. Det handlar om allt det som sker i myndigheten och allt det som sker lokalt här i Stockholm. Det börjar nu bita, och det är ett väldigt viktigt besked till stockholmarna.

Det spelar roll vem som styr. Det spelar roll vad vi gör. Det är inte ödesbestämt att Stockholm ska ha en nettotillväxt som är negativ när det gäller poliser när resten av landet växer. Nu vänder det. Nu ska vi göra allt vad vi kan för att hålla i det, till gagn för Stockholm och till gagn för Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.