Landets deltidsbrandkårer

Fru ålderspresident! Jan R Andersson har frågat mig om jag anser att krisen inom deltidsbrandkårerna är ett problem för svensk krisberedskap. Jan R Andersson har också frågat mig om jag avser att under denna mandatperiod vidta några åtgärder för att förbättra villkoren för deltidsbrandmän eller underlätta för rekrytering av deltidsbrandmän.

Det är kommunerna som ansvarar för räddningstjänst och förebyggande verksamhet inom kommunen. Verksamheterna har grundläggande betydelse för samhällets skydd mot olyckor och krisberedskap och måste därför kunna bedrivas på ett effektivt och säkert sätt.

Sedan lång tid tillbaka är kommunernas verksamheter på detta område organiserade med hel- och deltidsanställda brandmän och brandbefäl. Att det finns räddningsresurser som snabbt kan vara på plats och påbörja en hjälpinsats är avgörande för effektiva och säkra insatser. Det är därför allvarligt att många kommuner inte kan upprätthålla sin beslutade beredskap för räddningstjänst. En tydlig orsak till detta är att kommunerna av olika skäl har stora svårigheter med att rekrytera deltidsanställda brandmän, det vill säga räddningstjänstpersonal i beredskap.

Regeringen har därför nyligen gett en särskild utredare i uppdrag att analysera kommunernas förutsättningar att bedriva räddningstjänst och förebyggande verksamhet. Utredaren ska analysera och föreslå hur verksamheterna ska kunna bedrivas på ett mer likvärdigt, effektivt och säkert sätt. En väsentlig del av uppdraget innebär att utredaren ska analysera och föreslå hur kommunerna ska få bättre förutsättningar att rekrytera deltidsanställda brandmän. Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni 2018.

Jag och regeringen kommer även i fortsättningen att noga följa utvecklingen på detta område och vid behov även vidta ytterligare åtgärder. Samtidigt är det av stor vikt att kommunerna vidtar de åtgärder som behövs för att säkerställa effektivitet och kvalitet i de aktuella verksamheterna.

Fru ålderspresident! Kungsör, Arboga, Säter, Trosa, Heby, Malung, Eskilstuna, Grängesberg, Gävle, Heby, Höganäs, Oxelösund, Sibbhult, Valdemarsvik, Uppsala, Åhus, Tanum, Sigtuna, Upplands-Bro, Knivsta, Hammerdal, Krokom, Lit, Vara, Fagersta, Åtvidaberg, Vingåker, Filipstad, Simrishamn, Högsby, Lilla Edet - det var bara en del av de orter som jag fick fram vid en snabb sökning på internet där man har haft stora uppsägningar av deltidsbrandmän.

Stora uppsägningar innebär att på en del stationer har alla deltidsbrandmän sagt upp sig och på andra stationer har en mindre styrka gjort det. Men det handlar om stora problem på alla dessa stationer med den bemanning som är grundläggande.

Av den anledningen har jag ställt två frågor till statsrådet Ygeman: Anser statsrådet att krisen inom deltidsbrandkårerna är ett problem för svensk krisberedskap? Avser statsrådet att göra någonting under mandatperioden?

Av det svar som Ygeman just har avlämnat kan jag konstatera att svaret på den första frågan är ja och att svaret på den andra frågan är nej. Det enda som Ygeman tänker göra under denna mandatperiod är tydligen att utreda frågan.

Det är klart att det är bra med en utredning. Men Ygeman och jag har diskuterat den här frågan tidigare. Redan då förstod jag att du inte har haft intrycket av att det är ett problem.

I och med det nya avtal om räddningstjänst i beredskap som har slutits har detta problem eskalerat. Det innebär inte bara att en stor del av deltidsbrandmännen har lämnat sitt uppdrag. Många har de facto kommit tillbaka, men på de stationer där man i dag är färre än tidigare kommer det att bli ytterligare problem med att rekrytera. Det avtal som SKL har tecknat med brandmännen har gjort det svårare för Sveriges deltidsbrandkårer att hitta sin bemanning.

Utredningen är bra, och den har rätt anslag på många punkter. Men just nu är det kris inom deltidsbrandkårerna, och den krisen har förvärrats i huvudsak genom ett avtal som har gjort många deltidsbrandmän förvånade och förbannade.

Det är klart att de deltidsbrandmän som har fått lönesänkningar givetvis blir arga och upprörda, det tror jag att vi alla skulle bli. Men det pekar nog också på någonting mer, att dessa drastiska händelser kanske inte var det som fyllde glaset, utan det som fick glaset att rinna över.

Vi har under en lång tid undervärderat behovet av att ha en deltidsbrandkår. Därför har vi också underprioriterat deltidsbrandmännens villkor.

Det är inte lönsamt att vara deltidsbrandman i dag. Många är det av helt andra skäl än pengar. Men när avtalen innebär att ersättningen blir lägre är det klart att man fattar ett beslut som kan vara lite drastiskt för tillfället.

Min fråga till stadsrådet är då: Har man ingenting på lut när det gäller förslag under innevarande mandatperiod? Du säger i svaret att den utredning som du har initierat kommer att redovisas några månader före valet. Därför kommer den inte att få någon effekt under innevarande mandatperiod. Kommer du inte att göra någonting annat än att följa frågan och vänta på den utredning som kommer om drygt ett år?

Fru ålderspresident! Det kanske blir lite av en paradgren för Jan R Andersson att ställa frågor om saker som andra har ansvar för och undra vad statsrådet gör för att lösa deras problem. Jag kommer då med en dåres envishet att svara att de som är ansvariga för problemet måste lösa det.

I en kommun är det kommunen som har ansvar för räddningstjänsten. Du nämnde Heby två gånger i din uppräkning, men det kanske beror på en särskild kärlek till Heby, vad vet jag. Det är en fin kommun med en ny länstillhörighet.

Det är upp till räddningstjänsten i de olika kommunerna att göra uppdraget som brandman i beredskap attraktivt.

Det är upp till staten att se till att det finns goda utbildnings- och rekryteringsmöjligheter. Det är kommunerna och deras samverkansorgan SKL som har skrivit ett nytt avtal med sina fackliga motparter. Detta varken kan eller ska jag påverka, och detta varken kan eller ska Jan R Andersson påverka. Kommunerna måste ta sitt arbetsgivaransvar, och de fackliga organisationerna måste ta sitt ansvar som arbetstagarrepresentanter.

Vad vi däremot kan påverka är hur det framtida systemet ska se ut, till exempel om vi ska utveckla nya möjligheter, om vi ska utöka möjligheterna när det gäller rekrytering och hur utbildningssystemet ser ut. Därför har vi tillsatt den utredning som ska se över just dessa delar. Förhoppningsvis kommer den med bra svar, som gör att vi bygger systemet starkare inför framtiden. I motsats till Jan R Andersson tror jag att ilskan till viss del beror på detta avtal. Den tror jag dock håller på att lägga sig.

Den andra delen handlar om att arbetslivs- och bosättningsmönster har förändrats sedan vi införde deltidsbrandkårer. Jag tror att vi måste förändra systemet om det ska ha en chans att överleva. Det handlar om mer långsiktiga förändringar. Därför är det viktigt att vi får ett bra underlag och att vi har fast mark att stå på. Av den anledningen har vi tillsatt utredningen. Jag tror att vi i bred enighet kan diskutera dessa förändringar.

Jag noterar att det finns spännande exempel från andra länder att titta på. Där har man använt ny teknik för att klara uppgiften på ett annat sätt än vad som görs i dag.

När utredningen väl kommer kan man även diskutera hur grundläggande anställningsförhållanden ska se ut och vem som ska vara arbetsgivare. Kanske ska man snarare gå efter var brandmännen har sin tjänst och tillbringar största delen av sin tid än var de är bosatta. Dessa frågor får dock utredningen titta på, så får vi ha en diskussion när utredningsbetänkandet kommer.

Fru ålderspresident! Det finns givetvis flera dimensioner av frågan. Det kommunala självstyret är grundläggande, och det är alltid lätt för ett statsråd att bara hänvisa till det. Självklart är det även ett bra sätt att svara om man vill undvika konstitutionsutskottet. Trots allt finns dock ett ansvar som åligger staten i denna del. Det handlar om sådant som har med utbildning och regleringar av yrket att göra. Det finns alltså möjligheter att göra saker.

Jag hade två delar i min fråga. Den ena handlar om hur detta påverkar vår krisberedskap. Man skulle kunna göra en jämförelse med om en väldigt stor andel av våra poliser säger upp sig - visserligen säger ganska många poliser redan nu upp sig - eller om en stor del av våra ambulansförare gör det. Hur skulle detta påverka vår krisberedskap? Detta är frågor som angår statsrådet Ygeman.

Statsrådet säger att han är bekymrad över läget, men som jag konstaterade kommer ingenting att göras i brådrasket för att förenkla det hela.

Det är givetvis så som Ygeman säger: Deltidsbrandkårerna är i en mening konstruerade för en annan tid. Då måste vi hitta sätt för att modernisera deltidsbrandkårerna, för skulle vi avskaffa alla och ersätta dem med heltidsbrandkårer får vi dels en mycket sämre beredskap i många lägen, dels en betydligt högre kostnad. Deltidsbrandkårerna är en väldigt billig försäkring för stora delar av landet som inte skulle kunna klara sig utan dem.

Av just detta skäl är frågan viktig, och därför efterlyser jag statsrådets engagemang. Många av de orter som redan i dag har det tufft att klara sin normala service får det ännu svårare om deltidsbrandkårerna inte kan verka på ett högkvalitativt och effektivt sätt.

Många av Sveriges deltidsbrandmän är väldigt engagerade eftersom de verkar för sin egen bygd och de människor som de träffar varje dag. De hjälper till och gör en viktig samhällsinsats. Men även för deltidsbrandmännen finns det situationer då vattnet rinner över och de blir ilskna och upprörda.

I en sådan situation förväntar jag mig att statsrådet agerar på olika sätt, som ju statsrådet gör i många andra frågor. Han kan antingen komma med förslag, eller så kan han på annat sätt visa sitt stöd. När det gäller dessa delar har Ygeman faktiskt inte gjort någonting. Åtminstone har jag inte hört något. Det finns dock fortfarande möjlighet att uttala sitt stöd för deltidsbrandmännen, för de behöver en bättre situation. Man kan göra detta utan att kommentera den avtalsmässiga situationen, som är lite komplicerad.

Jag förstår precis som Ygeman att man inte kan säga att ett avtal ska vara på det ena eller det andra sättet. Men både jag och Ygeman kan konstatera att det i någon mening är lite olyckligt att ett avtal tecknas så att situationer som dessa uppkommer. Detta var den ena delen av min fråga, alltså hur det här påverkar Sveriges krisberedskap. Jag skulle vilja att Ygeman om möjligt kunde utveckla denna del i nästa inlägg.

Fru ålderspresident! På Jan R Anderssons fråga kan jag svara att MSB:s bedömning i dag är att det inte påverkar krisberedskapsförmågan, men att det skulle kunna göra det. Därför följer vi naturligtvis frågan.

Jag tackar Jan R Andersson för berömmet av min konstitutionella integritet, det vill säga att jag låter kommunerna ansvara för de frågor som de har ansvar för. Det betyder att jag inte ska blanda mig i dem. Det innebär också att det är de avtalsslutande parterna som ska bestämma över villkoren.

I någon mening är villkoren för räddningstjänst i beredskap att jämföra med hamnkonflikten i Göteborg. Det finns avtalsslutande parter, och dessutom finns en annan förening som gör andra saker. Detta är naturligtvis en olycklig situation. Men jag tror att i diskussionen och dialogen mellan å ena sidan dem som är räddningstjänst i beredskap och fackliga organisationer och å andra sidan arbetsgivare kommer man att kunna lösa situationen.

Däremot har vi kvar det strukturella problemet. Det handlar om förändrade arbetsmarknads- och bosättningsmönster. Detta kräver mer långsiktiga åtgärder. Jag tror att Jan R Andersson och jag är överens om att något sådant också kräver ett bra beredningsunderlag och att det är en diskussion som faktiskt måste få ta tid.

I den andra delen, som handlar om en möjlig konflikt på arbetsmarknaden mellan olika arbetstagarrepresentanter och arbetsgivare, är jag helt övertygad om att den löses bäst i diskussion och dialog mellan dem, inte i dialog mellan mig och Jan R Andersson.

Fru ålderspresident! Jag ska inte bli långrandig, eftersom det är veterandagen i dag och jag som en av försvarsutskottets ledamöter gärna vill delta. Jag tycker ändå att svaret förtjänar en kommentar. Det gäller konflikten som jämförs med den i Göteborg.

I konflikten som pågår i Göteborgs hamn har emellertid en mindre fackförening enligt förhandlingen tvingats haka på en större fackförening. I det här fallet är det precis tvärtom. Här är det en större fackförening som har blivit bortkopplad på grund av att en betydligt mindre fackförening har fått det första kollektivavtalet, vilket sedan har blivit ledande för hela branschen.

Detta är givetvis inget som jag förväntar mig att statsrådet ska kommentera, men det är ändå viktigt att det i sak blir rätt. Jag kan tycka att det här är märkligt, men det är ingenting som jag kan göra något åt. Det är märkligt att en mycket mindre fackförening tecknar ett avtal som omfattar en mycket större fackförening.

Eftersom detta är mitt sista inlägg får jag konstatera att om jag inte hade ställt en interpellation med dessa frågor till statsrådet Ygeman hade det nog inte blivit någon utredning, vilken nu trots allt kommer. Om jag inte hade legat på i frågan hade engagemanget hos statsrådet nog inte varit sådant att vi hade fått någon förändring. Nu kommer den visserligen lite för sent, och det kommer att ta tid. Jag hoppas trots allt att vi kan enas om den utredning som kommer så att vi kan ge deltidsbrandmännen goda villkor att kunna göra sitt jobb. Detta förtjänar inte bara deltidsbrandmännen, utan det förtjänar hela Sverige och framför allt den svenska landsbygden.

Fru ålderspresident! Jan R Andersson framhåller sina egna förtjänster i diskussionen. Det vore mig främmande att en flaggdag som denna ta ifrån honom denna känsla. Jag vill därför bara tacka honom för en bra interpellationsdebatt.

Överläggningen var härmed avslutad.