Herr talman! Nu säger Erik Ottoson att han själv har varit medveten om att denna dialog har förts med den moderata riksdagsgruppen. Då hade vi kanske kunnat klara ut frågan betydligt tidigare eftersom han ju själv har interpellerat om den. Det är väl bra att vi nu, när vi har en interpellationsdebatt om saken, faktiskt har något att säga om vad vi ska göra och hur vi ska gå fram? Så, Erik Ottoson, stå inte i talarstolen nästa gång och försök trycka till regeringen för att vi är långsamma, när det i själva verket är besked från er vi har väntat på.
När det sedan gäller frågeställningen om det allmänna integritetsskyddet var vi faktiskt förutseende även i drönarfrågan, om man ser det lite mer generellt. Vi tillsatte redan 2015 en utredning för att se över kameraövervakningslagstiftningen.
I den utredningen finns också uppdraget att göra överväganden just kring drönartekniken. Det betänkandet kommer jag att få den 15 juni, tror jag, och då får vi se vad utredningen kommit fram till. Det vi talar om i dag när det gäller tillståndsplikten är att ta hand om den temporära situationen fram till maj 2018.
När det gäller kameraövervakningslagen generellt sett är lagstiftningen i den nyare, men grunderna för den är från 70-talet. Lagen var tänkt att tillämpas på en teknik med fast monterade kameror. Sedan dess har det hunnit ske en hel del. Vi har mycket mer av mobila och rörliga kameror; varenda en av oss springer nu omkring med kameror i våra telefoner, bara för att nämna en sak.
Men Högsta förvaltningsdomstolen hade i höstas att ta ställning till ett par konkreta fall som handlade om hur kameraövervakningslagen skulle bedömas i förhållande till den nya tekniken. Det var två situationer man skulle bedöma. Den ena gällde om det skulle råda tillståndsplikt för vindrutekameror, det vill säga kameror man har på bilen för att beskriva färdvägen, ungefär som i På spåret. Det andra fallet gällde om det skulle råda tillståndsplikt för kameror som sitter monterade på drönare.
Med ledning av den rätt ålderstigna lagstiftningen kom man fram till att det skulle råda tillståndsplikt för drönarkameror men inte för vindrutekameror. Det visar kanske att den lagstiftning vi har inte riktigt är up to date med den nya tekniken. Det var precis därför vi tillsatte utredningen.
Vi får se vad den kommer fram till, men vi var tvungna att agera nu när det gäller tillståndsplikten för drönare just för att detta domstolsbeslut kom. Då kan vi inte, enligt min uppfattning, ha en situation där vi försämrar förutsättningarna för denna i många avseenden väldigt viktiga bransch - näringsmässigt och för att kunna rädda liv eller förbättra jord- och skogsbruk och annat. Vi kan inte leva med att ha denna situation ända fram till maj 2018, och därför tar vi hand om den.
Svaret på frågan är alltså att vi har ett integritetsskydd i form av personuppgiftslagen och det som finns i straffrätten. Vi har bett en utredare att också titta speciellt på drönare när det gäller kameraövervakningslagen, och jag får ett betänkande nu i juni. Och så får vi se om vi ska göra något ytterligare när det gäller integritetsskyddet.