Lagar och regler kring drönare

Herr talman! Penilla Gunther har frågat mig vad i lagar och regler om drönare kan förnyas redan nu innan EU:s lagstiftning förändras, och hur snabbt detta kan göras så inte säkerheten minskar för flyg och människor.

Precis som Penilla Gunther beskriver har användningen av drönare ökat explosionsartat de senaste åren. I Sverige har vi sedan 2009 föreskrifter som reglerar bland annat konstruktion och verksamhet med obemannade luftfartyg under 150 kilo. Över 150 kilo regleras de på EU-nivå. Dessutom är luftfartslagen tillämplig på alla slags luftfartyg, även på så kallade drönare. Regler finns alltså redan. I många fall handlar det om att kännedomen om gällande regler inte är tillräcklig.

Men jag kan också konstatera att den tekniska utvecklingen, tillsammans med den ökade användningen och de incidenter Penilla Gunther ger exempel på, gör att det finns anledning att se över regelverken. Att vi dessutom har olika nationella regler inom EU är inte önskvärt vare sig ur brukar- eller tillverkarperspektiv. Jag ser därför positivt på förslag från EU-kommissionen om EU-gemensamma regler för drönare både över och under 150 kilo, som väntas i slutet av året.

Både regeringen och berörda svenska myndigheter deltar aktivt i de diskussioner som pågår om reglering av drönare på EU-nivå och internationell nivå. Sedan jag senast svarade på en interpellation om drönare i juni, där jag berättade om ett antal av de pågående aktiviteterna, har det exempelvis blivit klart att Sverige nästa vår ska stå värd för ett internationellt symposium om drönare och fjärrstyrd flygtrafikledning. Transportstyrelsen har beslutat om en strategi för sitt arbete med regelverket för drönare. Den europeiska byrån för luftfartssäkerhet - Easa - har öppnat ett samråd om kommande EU-reglering. Samrådet kommer att ligga till grund för EU-kommissionens förslag senare i höst.

Penilla Gunther undrade dock vad i reglerna som kan ändras redan innan vi har ett nytt EU-regelverk på plats. Jag är inte övertygad om att det är önskvärt att göra några större nationella förändringar innan vi har sett förslagen som EU-kommissionen lägger fram i en närtid. I Transportstyrelsens strategi för sitt drönararbete ingår bland annat att se över det svenska regelverket. Jag vill därför inte föregå den analysen. Regeringen och berörda myndigheter följer dock utvecklingen noga för att eventuellt kunna agera.

Generellt är det viktigt att vi har regelverk som stöder den tekniska utvecklingen och de nya användningsområden och affärsmöjligheter som tekniken innebär. Just i fråga om drönare är det viktigt att särskilt beakta frågor om integritet, säkerhet och användningen av luftrummet.

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet!

Jag är näringspolitiker, och jag sitter inte i trafikutskottet. Anledningen till att jag ställde frågan var ganska många tv-inslag om de oklara och otydliga reglerna för både köpare och säljare av drönare. Det är dessutom olika regler för hobbyverksamhet och ren näringsverksamhet. Det är min utgångspunkt för mina frågor.

Jag konstaterar att statsrådet inte riktigt har bemött min fråga om vad till exempel återförsäljarna har för skyldigheter. Det är lite grann vad jag vill komma åt. Även om det finns EU-regler på gång måste självklart de som säljer i dag veta vad som gäller, om de ska informera köparna på ett särskilt sätt. Det försvåras helt enkelt av att det är så många myndigheter involverade i fråga om tillstånden för drönare.

Det finns ett antal rättsfall där olika länsstyrelser över landet har gett olika besked. Länsstyrelserna är ju statens förlängda arm. Därför borde de samråda sinsemellan i hur de ska hantera frågorna. De ser på drönarna på olika sätt, till exempel huruvida kameror ska räknas som fasta eller om de ska räknas på annat sätt. Det här är ett problem som berör fler och fler redan i dag. Återförsäljare har i dag ingen skyldighet alls att informera köparna om vilka lagar och regler som gäller, men många gör det ändå därför att de får frågor.

Jag kan tycka att när det ändå har funnits rättsfall - Datainspektionen har varit involverad - är det önskvärt med något slags tanke om hur vi ska hantera frågan över landet. Sverige är ett litet land, men gång på gång får vi upptäcka att saker inte hanteras lika över länen. Det är inte bara landstingen som är krångliga att ha att göra med utan uppenbarligen även länsstyrelserna.

Jag är också nyfiken på det faktum att vid ett möte i Riga har man enats om att jobba med ett antal punkter från 2015 och framåt inom EU för att snabbt komma fram med olika lösningar. Det är kanske vad statsrådet menar i fråga om Easa, men jag är ändå nyfiken på hur snabbt arbetet kommer att gå. Ska den planerade konferensen i Sverige vara något slags avstamp för en diskussion om nya regler? Hur ser tidsplanen ut?

Herr talman! Det finns egentligen ingen anledning att sprida en bild av att det inte finns några regler om hur drönare får användas i Sverige. Den bilden är helt enkelt inte sann. Jag tror att det är viktigt att vi hjälps åt i den allmänna debatten att ge en saklig och korrekt information.

Det finns regelverk för när tillstånd behöver sökas för att få använda drönare och när det är fritt fram, viktgränser och så vidare. Däremot kan, precis som jag sa i mitt interpellationssvar, kunskapen om regelverken variera en del.

Det vanligaste exemplet på oro för hur drönare kan missbrukas eller utgöra problem handlar ofta om drönartrafik i närheten av eller rent av i luftrummet runt flygplatser. Där är det glasklart att man inte får köra drönare. Det är fråga om ett avgränsat luftrum där man inte får framföra någon som helst farkost, oavsett om det är med eller utan förare, utan att ha fått tillstånd från myndigheterna. Det är tydligt och klart.

Sedan finns andra regler om att inte framföra en drönare utom synhåll eftersom det i dag inte finns en tillräckligt välutvecklad teknik för det. Visst finns det regler.

Det är viktigt att vi har gemensamma EU-regler så att tillverkare kan anpassa sina tekniska standarder till ett gemensamt regelverk och så att användare av tekniken kan veta att regler som gäller i ett land också är tillämpliga och gäller i det andra landet.

När det gäller förslaget om att försäljare av drönare ska ha någon sorts informationsskyldighet finns det ett problem, nämligen att vi faktiskt inte vet om alla som köper drönare gör detta i Sverige. Det innebär att om man köper sin drönare av en försäljare i ett annat land eller om ett företag eller en privatperson kommer hit från ett annat land och använder sin drönare här är det inte säkert att man har tillgång till information om det svenska regelverket.

På samma sätt som en bilförsäljare inte är skyldig att upplysa bilköparen om trafikregler i Sverige är det kanske inte rimligt att kräva att försäljare av drönare ska informera om regelverket. Däremot ska man naturligtvis kunna svara på frågor.

Det är angeläget att vi inte bara följer utan också aktivt deltar i det arbete som pågår både på EU-nivå och på internationell nivå, så att vi får gemensamma regler och både kan bejaka den nya tekniken och dra nytta av de enorma möjligheter som följer med den samtidigt som vi säkerställer att det sker på ett säkert sätt som varken hotar integriteten eller flygsäkerheten.

Herr talman! Liknelsen med ett bilköp är kanske något långsökt eftersom vi förutsätter att de flesta som köper en bil, i alla fall förhoppningsvis, har körkort eller något slags bakgrund i trafiken och har kunskap därifrån. Även om man köper en bil åt någon annan kan jag tänka mig att man i alla fall får något slags instruktion om hur den fungerar. Dessutom är framförande av fordon ganska reglerat över huvud taget.

Det handlar mycket om att det är en hobbyverksamhet för vissa men en näringsverksamhet för andra. Det handlar också om att den här typen av kameror och så vidare också kan användas för andra syften än att man bara tycker att det är kul att ta flygfoton eller att man gör det av någon näringsanledning. Risken för att man kommer in i ett luftrum är inte acceptabel.

Om man tittar på andra länder ser man att detta är en tjänst som kommer att utvecklas otroligt mycket mer inom den närmaste tiden. Vi vet att till exempel det stora företaget på nätet, Amazon, har velat ha leveranser med drönare. Vi har sett exempel på att även Google och andra företag också vill använda dem på olika sätt. Australien har väl den mest generösa lagstiftningen här, tror jag.

Där ligger min poäng, som statsrådet inte riktigt plockade upp i det förra inlägget. Vi har ett litet land med olika tolkningar av de regler som uppenbarligen finns. Vi har olika tolkningar hos landets olika länsstyrelser.

Frågan är om det är helt riktigt att ha det på det sättet. Jag kan inte tycka det. Jag tycker fortfarande att vi är ett alltför litet land för att det ska finnas sådana skillnader. Vi borde kunna jämna ut dem, inte minst för de företag som både köper och säljer och också för kunderna.

Jag köper heller inte argumentet att man om man köper en bil eller en drönare utomlands kanske ändå inte får någon information om vad som gäller i Sverige. Nej, självklart är det så. Jag kan köpa vilken manick som helst i ett annat land och inte få någon information om hur den fungerar, speciellt inte om hur den ska anslutas i Sverige eller något annat.

Men vi är i Sverige just nu. Frågan är om punkterna för nya riktlinjer i EU är tillräckliga och om det går att göra något över huvud taget redan nu eller om vi bara ska avvakta till nästa år.

Herr talman! Det är inte så att vi bara avvaktar. Även på det här området pågår ett intensivt arbete där svenska myndigheter i allra högsta grad är involverade och där vi har varit och setts som ett föregångsland. Vi var ganska tidigt ute med att ha ett regelverk för drönare.

Det är viktigt att påpeka att den som köper en teknisk utrustning av något slag också rimligen har en skyldighet att försäkra sig om att man vet hur den får användas. Det gäller drönare precis som all annan teknisk utrustning.

Jag tycker självklart att gällande regelverk ska vara detsamma oavsett i vilken landsända man råkar befinna sig. När det gäller just denna lagstiftning och dessa regelverk har problemet varit att det inte har avgjorts hur lagstiftningen ska tolkas. Det handlar framför allt om kameran ska anses vara fast monterad eller handhållen i förhållande till de lagar som finns på området.

Däremot finns det lagar mot till exempel det vi kallar kränkande fotografering. Även om man har teknisk möjlighet får man inte lov att fotografera människor i badrum, omklädningsrum och så vidare, det vill säga i utsatta situationer. Det finns också lagar om hur man får fotografera landskap och sprida detta.

Det finns alltså lagstiftning som i allra högsta grad är tillämplig också för drönare. Det är en poäng med att den lagstiftning vi har, som till exempel ska skydda människors integritet och säkerställa luftrumssäkerhet, utvidgas till att omfatta drönare, så att lagstiftningen och regelverken inte i alltför hög utsträckning blir teknikberoende och vi får en särskild lagstiftning eller ett särskilt regelverk för fotografering från drönare.

Det är hur fotografierna används och sprids och hur kränkande de kan upplevas som bör vara vägledande för regelverken. Det pågår nu en domstolsprocess om frågan om kameraövervakning och hur den ska tolkas i förhållande till drönare.

Vi har som sagt ett regelverk. Man behöver antagligen bli ännu bättre på att informera om det. Det finns mycket information att tillgå, inte minst på myndigheternas hemsidor. Det vore oerhört olyckligt om vi precis innan - egentligen under samma halvår - EU är på väg att komma med förslag på regelförändringar skulle byta eller förändra regelverket för att sedan, efter ganska kort tid, åter ändra det.

Om det är något vi inte behöver på detta område så är det många olika besked, precis som interpellanten själv framhöll i sin interpellation. Därför tror jag att det är klokt att ha lite is i magen, delta aktivt i det arbete som pågår med regelframtagande på EU-nivå och på internationell nivå och sedan anpassa och eventuellt också göra tillägg i svensk lagstiftning utifrån det grundläggande regelverk som EU kommer fram till.

Herr talman! En sista sak som jag gärna vill skicka med i det fortsatta arbetet med riktlinjerna och så vidare är att Sverige, som vi vet, ofta är duktigt på att implementera saker som beslutas i EU. Andra länder är kanske inte fullt lika duktiga alla gånger.

Det är klart att jag litar på att det kommer att bli tydligare och mer relevant för både köpare och säljare när det som beslutas på EU-nivå kommer på plats. Men en viktig punkt i de riktlinjer som kom fram som förslag från Rigamötet är att den som flyger en drönare är ansvarig för dess användning. Det måste vara möjligt att ta reda på vem som framför drönaren och att utkräva ett ansvar.

Vi är alla medvetna om att olyckor kommer att ske, även om det inte var avsett så. Frågor om försäkringar, det som man kallar för incidentrapportering, och hur man hanterar dem ser lite olika ut i våra länder. Men frågan är hur vi hanterar dem i dag. Det vet inte jag, men det vet säkert statsrådet. Jag tycker att just den punkten är en viktig sak som bör poängteras redan nu för köpare och säljare.

Herr talman! Vi kan väl bara konstatera att den nya tekniken innebär enorma möjligheter både vad gäller de tjänster man kan utveckla med den och vad gäller svenska tillverkare, som faktiskt ligger långt fram i den nya teknikutvecklingen.

Självklart innebär det samtidigt utmaningar när det gäller hur man reglerar den nya tekniken på ett sätt som gör att vi kan dra nytta av möjligheterna samtidigt som vi motverkar riskerna. I det arbetet är regelgivning och lagstiftning naturligtvis ett viktigt instrument. Att vi gör detta gemensamt på EU-nivå, så att vi vet hur vi ska förhålla oss och så att vi i Sverige tillämpar de regelverk vi gemensamt har kommit fram till, tror jag är väldigt viktigt.

En fråga som interpellanten tar upp, nämligen att kunna identifiera föraren, kommer naturligtvis att vara en knäckfråga. I det här sammanhanget tror jag att man behöver skilja på vad som är å ena sidan behov nya regler och å andra sidan behov av att säkerställa regelefterlevnad. Det finns nämligen redan ganska mycket regler i Sverige i dag, och de olyckor och tillbud som har rapporterats har nästan alltid handlat om att människor inte har följt de reglerna.

Det är alltså lite grann två olika saker, så det kanske inte är i första hand nya regler som behövs utan i stället information om hur regelverket ser ut samt kontroll av regelefterlevnaden. Där är det naturligtvis oerhört viktigt att kunna identifiera vem som har ansvaret för framförandet av drönaren.

Sammantaget tror jag ändå att vi kan se att det ganska snart kommer förslag från EU. Jag ser väldigt mycket fram emot att vi ska kunna ta ytterligare steg för att förbättra regelverket, så att vi kan dra full nytta av utvecklingen.

Överläggningen var härmed avslutad.