Kyltorn och legionellasmitta

Fru talman! Eric Palmqvist har frågat mig hur arbetet fortlöper med att utreda vilka åtgärder som är lämpliga för att förhindra att legionellasmitta sprids från kyltorn, när jag bedömer att utredningen kommer att vara klar och om jag kommer att verka för att ett nationellt register över öppna kyltorn förs i syfte att förenkla framtida smittspårning.

Som jag tidigare har framfört regleras kyltorn i miljöbalken. Alla verksamheter som kan orsaka skada eller olägenhet för människors hälsa eller för miljön ska följa de krav som ställs i miljöbalken. Det är grunden.

Det innebär att den som är verksamhetsutövare ska skaffa sig den kunskap och vidta de åtgärder som behövs för att förebygga, hindra och motverka att skador och olägenheter för människors hälsa uppstår. För att säkerställa att legionellabakterier inte frodas är det därför grundläggande att verksamhetsutövare har rutiner som säkerställer att kraven enligt miljöbalken efterlevs.

Kyltorn definieras i och för sig inte särskilt inom ramen för miljöbalken och är i sig inte en tillstånds- eller anmälningspliktig miljöfarlig verksamhet, men de kan ingå i en verksamhet som är tillstånds- eller anmälningspliktig. Om ett kyltorn är en del i en process i en verksamhet som omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt omfattas även kyltornet av anmälan eller tillståndet.

När det gäller det förslag som Stockholms kommun har lämnat till regeringen kan jag konstatera att remissutfallet är blandat. Naturvårdsverket avstyrker förslaget och lyfter bland annat fram att flera av de stora kyltornen ingår som en integrerad del av redan tillståndsgiven verksamhet och att en registreringsskyldighet skulle kunna leda till otydligheter. Även Folkhälsomyndigheten pekar på en rad utmaningar med förslaget, och båda myndigheterna konstaterar att konsekvenserna av förslaget inte är tillräckligt belysta.

Legionellainfektion är en smittspårningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen. Det är angeläget att smittspårningen i samband med legionellautbrott har de verktyg som behövs. Redan i dag kan kommunerna inom ramen för sin tillsyn kartlägga eventuella smittkällor, som till exempel kyltorn. Jag vill också framhålla vikten av en god myndighetssamverkan. Just detta har gett goda resultat när det gäller att motverka spridning av legionella i tappvarmvatten.

Jag följer myndigheternas arbete med intresse och utesluter inte möjligheten att vidta lagstiftningsåtgärder.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Att under en pågående global viruspandemi debattera potentiella legionellautbrott kanske inte skapar några rubriker, men det är i alla fall min förhoppning att vi i denna församling förmår att hålla flera tankar i luften samtidigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är skillnad på virus och bakterier, och det är skillnad på legionella och covid-19. Även om dessa skillnader finns kan vi dra en viktig lärdom av förra årets coronautbrott i dagens debatt.

Fru talman! Om vi drar oss till minnes hur det var i början av den här pandemin, för ungefär ett år sedan, vet vi att det från samhällets sida gjordes stora insatser för att spåra smittan. Det var något som snabbt visade sig vara svårare än väntat, och innan vi visste ordet av hade vi en allmän smittspridning. Man upphörde då, såvitt jag har förstått det, med att smittspåra.

Legionella sprider sig inte på samma sätt. Visserligen finns det fall där man tror sig ha kunnat påvisa smittspridning från människa till människa, men det får anses som kuriosa i den här debatten. Legionellabakterien, som ger upphov till den så kallade legionärssjukan - ett slags svårare lunginflammation - trivs bäst i fuktiga miljöer i en temperatur kring 25-35 grader. Det är en av anledningarna till att vi inte ska ha ljummet vatten i våra färskvattenledningar, utan kallt och varmt.

Vad som annars kan hända fick jag och mina lumparkamrater erfara 1991 på K4 i Arvidsjaur, där vi hade ett legionellautbrott. Ett tjugotal av mina lumparkamrater blev sjuka - bara för att man hade sänkt varmvattentemperaturen till 40 grader för att spara energi.

Nu lovar jag att inte trötta ut fru talmannen och statsrådet med fler av mina lumparminnen. I stället ska jag fokusera på riskerna med legionellasmitta från kyltorn och det jag anser är exempel på rimliga åtgärder för att samhället snabbt ska kunna agera då smittspridning misstänks komma från en kyltornsanläggning.

Lite kort: Kyltorn är ett slags anläggning som kyler ned vatten genom avdunstning. Kyltorn används inom industrin och har fördelen att det är en mycket energisnål teknik jämfört med så kallad torr kyla. Problemet, om vi nu ska kalla det för det, är att anläggningarna verkar vid en temperatur kring 30 grader, vilket också råkar vara den temperatur där legionellabakterien trivs och frodas som bäst.

Om man i en sådan anläggning får en tillväxt av legionellabakterier och dessa sedan sprids i den vattenånga eller vattendimma som ventileras ut från kyltornet kan smittan spridas över stora arealer. Sådana utbrott har skett vid flera tillfällen såväl i Sverige som i vår omvärld. Gemensamt för dessa utbrott är att smittan har varit svårspårad och svårupptäckt. Olika länder har valt att tackla problematiken på olika sätt.

Med tanke på att det i Folkhälsomyndighetens skrift Nationell lagstiftning relaterad till legionella står att "myndigheternas roll är att utöva tillsyn, vägleda verksamhetsutövarna och aktivt delta i utredningar av fall och utbrott" undrar jag varför statsrådet inte utstrålar någon vidare entusiasm över att åtminstone göra denna typ av anläggningar anmälningspliktiga i syfte att avsevärt underlätta sådana utredningar om olyckan skulle vara framme.

Fru talman! Jag tackar Eric Palmqvist för frågan.

Jag tycker att det är väldigt bra att vi kan hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Vi har nu en global pandemi, så det är verkligen en tid då vi behöver reflektera över andra typer av sjukdomsutbrott som vi kan förebygga. Det vill jag verkligen säga är viktigt i många sammanhang.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller frågan om kyltorn och legionellasmitta har Stockholms kommun föreslagit att man ska göra kyltornen anmälningspliktiga enligt miljöbalken. Förslaget har varit ute på remiss. Vi tittar fortfarande på remissvaren men kan konstatera att det finns stora tveksamheter hos flera av de tyngre remissinstanserna. Folkhälsomyndigheten ser många oklarheter, och framför allt lyfter Naturvårdsverket fram att detta kan skapa otydlighet i hur man reglerar tillståndspliktiga verksamheter. Många av dessa kyltorn ingår i redan tillståndspliktiga verksamheter, det vill säga som en del i en större verksamhet som ska ha tillstånd. Sedan har verksamhetsutövarna redan, precis som Eric Palmqvist säger, ett ansvar vid all verksamhet som kan ha negativ inverkan på människors hälsa eller miljön.

Vad är det då som ytterligare kan behövas? Kanske kan det behövas ytterligare tillsynsvägledning för de ansvariga tillsynsmyndigheterna eller kommunerna, som är de som oftast har detta ansvar. Det sker nu regelbundna möten mellan Folkhälsomyndigheten och Naturvårdsverket inom ramen för Tillsyns- och föreskriftsrådet. Där är legionella, och har varit, en återkommande fråga. Man diskuterade den senast i maj 2020. Arbete pågår också hos Folkhälsomyndigheten, och de har efterfrågat stöd från Naturvårdsverket.

Covid-19 har av naturliga skäl gjort att frågan kanske har blivit något nedprioriterad. Men det är också viktigt att framhålla att Stockholm och även Västra Götaland med dagens verktyg har kunnat inventera kyltorn. Med miljösamverkan har man kunnat kartlägga var de här kyltornen finns för att kunna ha en effektiv tillsyn på området och förstås också, ur det perspektiv som Eric Palmqvist lyfter fram, för att lättare kunna smittspåra.

Jag tycker att det är viktigt att fortsätta följa frågan och är väldigt glad att Folkhälsomyndigheten och Naturvårdsverket har den uppe inom ramen för Tillsyns- och föreskriftsrådet. Vi tittar också närmare på hur man ska kunna göra en tillsynsreglering.

Jag tror inte att interpellanten nödvändigtvis ser förslaget om tillståndsprövning enligt miljöbalken som det enda sättet att göra det möjligt att inventera och ha en bättre kontroll på kyltornen. Det ingår också redan i kommunernas tillsynsansvar och i verksamhetsutövarnas ansvar att se till att detta är kontrollerat och inte skapar fara för människors hälsa och för miljön.

Fru talman! Det senaste legionellautbrottet orsakat av kyltorn som jag känner till ägde rum i Kista 2017. Det var ett mindre utbrott då endast 8 personer smittades, men i det utbrottet dog faktiskt så många som 4 personer. Innan dess slog bakterien till i Lidköping 2004 och i Västerås 1979.

Det finns en intressant sammanställning från Folkhälsomyndigheten från 2016 som heter Utbrott och intressanta fall som man kan grotta ned sig i om man nu är intresserad av det.

Jag tänkte i alla fall här i denna debatt nämna vårt västra grannland Norge och vad som hände där i början av 2000-talet. Norge drabbades då av ett par större legionellautbrott, bland annat 2001 och 2005. I det senare utbrottet insjuknade över 50 personer varav 10 avled. Dessa utbrott fick som konsekvens att man i Norge gick så långt att man helt enkelt införde en lag som helt förbjuder användning av öppna kyltorn. Samtidigt har andra länder där stora utbrott skett valt en annan väg med hårdare reglering eller just tillstånds- eller anmälningsplikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Och det är därför vi står här i dag, fru talman. Jag vill nämligen inte att vi i Sverige ska hamna i en situation där förhastade och drastiska beslut fattas som en reaktion på en händelse som hade kunnat mildras om vi hade tänkt efter före.

Fru talman! Jag är rädd för att vi - om vi inte agerar proaktivt, eftertänksamt och försiktigt - kan hamna i just ett sådant läge där det reses krav från allmänheten om att öppna kyltorn ska förbjudas som en reaktion på ett nytt utbrott i Sverige, speciellt om man vid ett sådant utbrott misslyckas med en snabb smittspårning och effektiv begräsning av smittan. Ett sådant förbud skulle enligt min mening vara mycket olyckligt, då det skulle medföra enorma kostnader för svenska företag både i framtvingade nyinvesteringar och i ökade energikostnader. Det måste vi gemensamt hjälpas åt att undvika.

Stockholms stad har, vilket statsrådet nämner och vilket också nämns i interpellationen, föreslagit att kyltorn ska bli föremål för anmälningsplikt enligt tillämpligt regelverk. Frågan har beretts inom Regeringskansliet. Dessvärre är remissutfallet blandat, vilket öppnar för att både avstå från att gå vidare med frågan och att gå vidare med den och ta tag i de utmaningar som pekas ut av några remissinstanser. Påståendet att "konsekvenserna av förslaget inte är tillräckligt belysta", som statsrådet lutar sig mot, anser i alla fall inte jag utgör skäl nog att helt avfärda tanken på en enklare anmälningsplikt för denna typ av anläggningar. Det är nog mer en fråga om hur lösningsorienterad man är i arbetet med frågan.

En tillsynsvägledning är naturligtvis väldigt bra, men den förutsätter att man känner till anläggningarna. Nu vet inte jag hur många anläggningar som eventuellt inte är inkluderade i redan tillståndspliktiga verksamheter, men det är ju positivt om man känner till dessa anläggningar. Därför undrar jag om statsrådet inte ser någon risk att ett utbrott skulle kunna försätta oss i en situation där det reses krav på att i stället förbjuda öppna kyltorn, med de stora negativa konsekvenser det skulle medföra för svenskt näringsliv.

Fru talman! Jag kanske ska ägna en liten stund åt att säga någonting om vad legionella är så att de som lyssnar på den här debatten vet vad det handlar om.

Det är ett bakteriesläkte som består av flera arter, av vilka några kan infektera människan. Det kan orsaka allvarlig lunginflammation som kallas legionärssjuka eller en mildare febersjukdom som kallas pontiacfeber.

Legionellabakterien är vanligt förekommande i jord och vattensamlingar och kan tillväxa i olika typer av konstruerade vattensystem och smitta vid inandning av små droppar av vatten som bildas. Precis som Eric Palmqvist sa kan det här bildas i vanligt tappvatten om man inte har tillräcklig temperatur på det. Cirka 150 fall rapporteras varje år i Sverige, varav runt en tredjedel har smittats utomlands.

Behandlingen är antibiotika. Ibland behövs sjukhusvård. Legionellabakterien är mindre farlig för friska personer. Personer som i övrigt är friska kan drabbas, men det är främst de som är lite äldre och de med nedsatt immunförsvar som blir svårast sjuka. Det är alltså inte så att risken är överhängande att dö om man får det här, men det är förstås en farlig smitta som vi behöver undvika.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också säga att vi inte har avfärdat den här frågeställningen. Jag tackar interpellanten för att han sätter ljuset på den här frågan, för vi behöver såklart förebygga framtida sjukdomsutbrott.

Frågan är verkligen aktuell för de här samtalen mellan våra myndigheter som just nu tittar på hur man ska kunna göra en mycket tydligare vägledningsföreskrift som kopplar till miljöfarlig verksamhet. Tillsynsvägledning kan också bestå i att ge stöd, råd, samordna, följa upp och utvärdera tillsynsmyndigheternas arbete med tillsyn.

Det är glädjande att både Västra Götaland och Stockholm har sett att man med dagens verktyg kan inventera efter kyltorn och skaffa den bild som behövs för att kunna utöva en effektiv tillsyn på området.

Det är såklart också möjligt för kommunerna och regionerna att dela med sig av sina erfarenheter till övriga kommuner och regioner så att man verkligen ser till att man täcker in det här.

Frågan är fortfarande på bordet och inte avfärdad. Vi följer den väldigt noga.

Fru talman! Jag beklagar det faktum att man från regeringens sida verkar fokusera på den omständighet att kyltorn i allt väsentligt omfattas av de tillstånd som redan gäller för tillståndspliktig verksamhet i enlighet med miljöbalken. Hur pass frekvent förekommande det är med kyltorn som inte omfattas av sådan verksamhet vet jag inte, men jag gissar att det inte är så många. Däremot kan man förmoda att i de fall verksamheten inte är tillståndspliktig kanske också incitamenten att sköta anläggningarna på adekvat sätt saknas. Nu spekulerar jag, får jag erkänna.

Jag är i sanning inte en regelivrare - tvärtom! Jag brukar vara en av dem som i debatter i den här kammaren för regeringen påpekar vikten av regelförenklingar och mindre krångel för näringslivet. Men i sammanhanget vill jag understryka att regler som syftar till att potentiellt rädda människors liv faktiskt är berättigade.

Jag är övertygad om att det skulle vara möjligt att vidta fler åtgärder än vad regeringen har tagit initiativ till på detta område. Jag efterlyser inte krångliga och kostnadsdrivande tillståndskrav utan snarare att man från regeringens sida tar initiativ till någon form av enkelt nationellt register över kyltornsanläggningar kopplat till någon form av enklare anmälningsplikt för dessa. Ju enklare, desto bättre, om bara informationen finns lätttillgänglig för berörda myndigheter om olyckan är framme och smittspårning måste ske.

Med det sagt, fru talman, vill jag ta detta tillfälle i akt att under min sannolikt sista debatt med den avgående miljö- och klimatministern och tillika vice statsministern önska henne lycka till i hennes framtida värv. Isabella Lövin och jag delar inte alltid - nästan aldrig kanske - varandras åsikter, men en sak delar vi, och det är glöden och engagemanget för det vi tror på och anser är rätt väg för Sverige.

Fru talman! Tack, Eric Palmqvist, för lyckönskningen! Jag önskar ledamoten allt gott i arbetet framåt för en bättre värld.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill avslutningsvis säga gällande det här med kyltornen att jag uppskattar att Eric Palmqvist delar min bild att det vore att gå för långt att förbjuda kyltorn. De är väldigt mycket mer energieffektiva än alternativen att ha stängda kyltorn eller använda biocider, det vill säga olika typer av kemikalier, för att få sterilt vatten. Det skulle kunna orsaka miljöproblem av annat slag.

Det är viktigt att vi övervakar och ser till att de befintliga kyltornen underhålls och sköts på rätt sätt och att verksamhetsutövarna ser att de har en plikt enligt miljöbalken att vara tillräckligt informerade så att de förstår sitt ansvar att underhålla och förhindra risker för människors hälsa och för miljön.

Frågan är aktuell och diskuteras mellan våra myndigheter. Regeringen kommer att fortsätta följa den här frågan. Just nu har vi en pandemi som tar upp mycket av våra myndigheters energi, men det är samtidigt viktigt att inte bara titta på vad krisen som vi har i dag innebär utan att också se framåt. Det här är en sådan fråga som man absolut behöver ha ögonen på med tanke på de dåliga erfarenheter som finns i Sverige och runt om i världen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.