Kvinnors roll i konfliktlösning och fredsarbete

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Alexandra Anstrell har frågat mig om jag och regeringen utvärderar internationella insatser och bistånd så att måluppfyllelse nås i enlighet med propositionstexten för nästa års svenska militära bidrag till Minusma i Mali avseende den feministiska utrikespolitiken och resolution 1325 med efterföljande resolutioner. Hon har också frågat om jag har valt att avsluta en internationell insats eller en biståndsinsats för att resultatet inte har varit tillräckligt bra. Slutligen har hon frågat mig, nu när Sveriges handlingsplan för åren 2016-2020 löper ut, vilket arbete med handlingsplanen som jag kan redogöra för som har lett till bäst resultat och hur jag mätt och utvärderat det resultatet.

Låt mig först säga att jag välkomnar denna interpellationsdebatt och att jag är stolt över Sveriges arbete för kvinnors roll i konfliktlösning och fredsarbete. Den 31 oktober 2000 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Denna utgör tillsammans med efterföljande resolutioner den internationella agendan för kvinnor, fred och säkerhet. Regeringen verkar för att dessa frågor ska integreras i allt arbete för fred och säkerhet. Det gäller såväl Regeringskansliet och Sida som Försvarsmakten och andra myndigheter.

Mali är ett av världens fattigaste länder, med en högst allvarlig situation när det gäller mänskliga rättigheter, inklusive kvinnors och flickors rättigheter. Det svenska arbetet med att implementera agendan för kvinnor, fred och säkerhet utgör en integrerad del av det breda, långsiktiga svenska engagemanget i Mali. Detta engagemang omfattar såväl utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd som militära och civila bidrag till FN:s och EU:s insatser i Mali, inklusive FN:s stabiliserande insats Minusma.

I propositionen om Minusmainsatsen redogörs för att situationen i Mali är komplex. Det är viktigt att vara medveten om att det kan ta sin tid att påvisa resultat i en miljö som präglas av bristande statlig närvaro, stora säkerhetsproblem, konflikt och utbredd fattigdom. Regeringen kommer att återkomma till riksdagen med en samlad utvärdering av vårt Maliengagemang längre fram.

Utvecklingssamarbetets resultat följs upp mot de mål som anges i regeringens strategi för Sveriges internationella utvecklingssamarbete. Resultatet följs också upp mot vad som anges i styrinstrument, till exempel myndigheternas instruktioner och regleringsbrev. Under innevarande strategiperiod har utvecklingssamarbetet med Mali ett uttalat mål om stärkt inflytande och deltagande för kvinnor i fredsprocesser och i freds- och statsbyggande.

I de anvisningar om framtagande av en ny strategi för Sveriges utvecklingssamarbete med Mali som regeringen utfärdade till Sida och Folke Bernadotteakademin, FBA, i maj 2020 var regeringen tydlig med att inkluderande fredsbyggande insatser ska vara en fortsatt prioritering för Sidas och FBA:s verksamhet under den kommande strategiperioden. Vår övertygelse är att kvinnors inkludering är en förutsättning för en långsiktigt hållbar demokratisk utveckling i Mali.

Internationella fredsinsatser som Minusma i Mali utvärderas löpande av FN. Ett exempel är generalsekreterarens rapport om kvinnor, fred och säkerhet, som ger uppdateringar på årsbasis gällande implementeringen i olika länder, däribland Mali. Rapporten byggs på information inhämtad från medlemsstater, FN och civilsamhället. Ett annat exempel är den informella expertgruppen för kvinnor, fred och säkerhet, som ger kontextspecifika rekommendationer till säkerhetsrådet på basis av lokala organisationer gällande implementeringen i specifika länder. Ett drygt dussin länder har än så länge diskuterats i detta format, däribland Mali.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När Sverige satt i FN:s säkerhetsråd fick vi igenom att alla FN-insatser skulle inkludera ett mandat att arbeta med dessa frågor. Minusmas mandat har de senaste åren förstärkts gällande kvinnor, fred och säkerhet och inkluderar prioriterande av kvinnors deltagande i implementeringen och övervakningen av fredsavtalet.

Med detta sagt har kvinnors deltagande i fredsarbetet i Mali varit bristfälligt, även om vi nu ser en långsam ökning av andelen kvinnor. Det pågår ett aktivt arbete bland internationella partner till stöd för detta där bland andra Folke Bernadotteakademin är involverad. Minusma har också utbildat 50 poliser i att hantera fall med konfliktrelaterat sexuellt våld.

Sveriges nationella handlingsplan, den tredje i ordningen sedan 2006, för genomförande av FN:s säkerhetsrådsresolutioner om kvinnor, fred och säkerhet beslutades av regeringen den 28 april 2016. Arbetet kommer att fortsätta in på 2020-talet, inledningsvis i form av nuvarande plan, samtidigt som arbetet med att ta fram en ny plan inleds under 2021.

Myndigheter som bidrar till genomförandet rapporterar årligen om resultaten av det arbete som bedrivs samt om lärdomar och utmaningar. Det sammantagna resultatet av myndigheternas arbete sammanställs i en årlig rapport som publiceras på regeringens hemsida och används som underlag för regeringens rapportering till FN och EU. Som frågeställaren konstaterar visar den andra rapporten att handlingsplanens fokus på ledarskap och ägarskap samt integrering av frågorna i den löpande verksamheten har gett resultat.

Fru talman! Jag vill passa på att önska alla en god jul redan nu, så att jag inte glömmer det i slutet!

Vi är här i dag för att debattera kvinnors roll i konfliktlösning och fredsarbete. Tack, ministern, för svaret!

Att kvinnor har en viktig roll i konfliktlösning och fredsarbete borde vara helt självklart, men vi är inte där - inte ännu, hur gärna vi än vill det.

Det är 20 år sedan resolution 1325 antogs av FN:s säkerhetsråd. Denna resolution är ett juridiskt bindande dokument som behandlar frågan om hur krig påverkar kvinnor samt kvinnors deltagande i konfliktlösning och i arbetet med att uppnå långsiktigt hållbar fred.

Representationen av kvinnor i fredsprocesser ska öka, fredsfrämjande insatser ska präglas av ett genusperspektiv, specifika behov för kvinnor i flyktingläger ska tillgodoses och åtgärder som stöttar kvinnors lokala fredsinitiativ ska främjas. Genom antagandet av denna resolution blev kopplingen mellan jämställdhet, internationell fred och säkerhet och hållbar utveckling officiellt erkänd - jättebra! Men vägen är lång och brokig, därav min interpellation till utrikesministern här i dag.

Det centrala är att FN och medlemsstaterna är skyldiga att arbeta för att öka kvinnors deltagande i konfliktförebyggande och fredsbyggande arbete samt återuppbyggnadsarbete och att stärka arbetet för kvinnors säkerhet i väpnade konflikter.

En viktig del i arbetet med resolutionen är att öka kvinnors makt och politiska deltagande. Då tänker jag att det är viktigt att följa upp hur det nu har blivit. Ger det vi gör förväntad effekt? Därför har jag ställt frågor till utrikesministern om utvärderingar av uppsatta mål. Men jag upplever att jag bara får till svar att utvärdering görs och att de också utvärderas av FN men inget mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Jag kanske är för mycket av en praktiker. Men jag tycker ändå att det är praktiskt att veta om det man gör ger önskad effekt, för om det inte gör det kanske man bör göra på ett annat sätt.

I våras kom UD:s andra rapport om Sveriges arbete med den tredje nationella handlingsplanen för genomförande av FN:s säkerhetsrådsresolutioner för kvinnor, fred och säkerhet. Där kan vi läsa att handlingsplanens fokus på ledarskap, ägarskap och integrering av frågorna i ordinarie verksamhet har gett resultat, och det är ju bra. Men samtidigt är en av de avslutande rekommendationerna att man ska utveckla tydliga resultatmål kopplade till handlingsplanens tematiska prioriteringar av fokusländer och se till att de är synkroniserade med andra processer och ramverk för jämställdhet och jämställdhetsintegrering. Vidare kan vi läsa att för att effektivisera implementeringen av handlingsplanen är det viktigt att det finns en tydlig och samlad vision för vart myndigheten är på väg.

Om det inte är tydligt vilken vision som gäller kanske man behöver nå ut med den på något annat sätt. Det är precis som i skolan. Om en elev inte förstår vad läraren säger räcker det inte att säga samma sak lite högre, utan då kan man behöva förklara på ett annat sätt. Enbart ett tydligt budskap är inte alltid tillräckligt för att få till stånd en förändring.

Herr ålderspresident! Under de senaste åren har vi tagit ett antal beslut om internationella insatser. I den förra propositionen gällande Mali kunde vi läsa om de nationella målen, och i den nya som vi har beslutat om den här veckan rapporterar regeringen att kvinnors deltagande i genomförandet av fredsavtalet har varit högst begränsat.

Det jag är ute efter är att vi tar beslut efter beslut utan att vare sig följa upp kvinnors deltagande i konfliktlösning eller bli tydligare och tydligare i kravet för vårt deltagande.

Jag upplever att jag inte fått svar av ministern på frågan om ministern någon gång har avslutat en insats för att den inte har varit tillräckligt bra. Är det i så fall för att resultatet inte följts upp tillräckligt?

Herr ålderspresident! Interpellanten och jag är överens om att arbetet med jämställdhet inom konfliktlösning måste fortgå. Och jag kan försäkra interpellanten om att allt svenskt utvecklingsarbete följs upp i den granskning som OECD:s biståndskommitté Dac gör. När de presenterade den förra året fick vi faktiskt beröm för en ändamålsenlig resultatstyrning.

Denna utvärdering och uppföljning är ju helt central också för att våra skattepengar ska användas på rätt sätt, och regeringens styrning av myndigheterna är väldigt tydlig när det gäller detta. Under de senaste åren har både Sida och Folke Bernadotteakademin tagit ytterligare initiativ för att förstärka arbetet med att följa upp våra mål och utvärderingen.

Vad gäller frågan om vi har valt att inte fortsätta en internationell insats har vi inte valt att avsluta vårt deltagande i en internationell militär insats med anledning av lite eller uteblivet resultat på de områden som rör kvinnor, fred och säkerhet. Vi tror helt enkelt inte att det vore rätt väg att gå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Svenskt engagemang i internationella militära insatser bygger på en samlad analys, där kvinnor, fred och säkerhetsagendan är en viktig parameter. Det står heller inte klart att det skulle hjälpa kvinnorna i den kontexten om vi eller andra i det internationella samfundet drog tillbaka vårt stöd. Det är viktigt att se långsiktigheten i detta arbete.

Det är Sida, Folke Bernadotteakademin eller någon annan ansvarig myndighet som ansvarar för uppföljningen och granskningen av sina partner och de insatser och aktiviteter som genomförs. Regeringen eller jag själv som statsråd varken kan eller bör detaljstyra vilka parter myndigheterna ska ha eller vilka insatser som är mest lämpliga.

När det gäller truppbidrag har FN ett mål om 6,5 procent för 2020, men man når nu bara upp till 4,8 procent. Här har Sverige mer positiva siffror med 20 procent i förbandet som är kvinnor. När det gäller militära observatörer och stabsofficerare har FN som mål att 2020 ska 17 procent vara kvinnor, och det når man faktiskt upp till i år.

Herr ålderspresident! Så här i efterhand - jag läste min sista fråga till utrikesministern i går - tänker jag att min fråga verkligen ger en möjlighet för ministern att briljera. Jag frågar alltså vilket arbete med handlingsplanen som hon anser har lett till bäst resultat nu när handlingsplanen löper ut och hur ministern har mätt och utvärderat just detta resultat. Här upplever jag, herr ålderspresident, att jag inte får något svar.

Jag tog Mali som ett exempel, eftersom det är ett av de tre länder som vi har beslutat om internationell insats till tidigare och vi nu valt att förlänga. Vi har också insatser i Irak och Afghanistan. Läget i Mali har fortsatt att försämras. Efter militärkuppen tidigare verkar arbetet med fredsavtalet totalt ha upphört. Bristen på statlig närvaro skapar naturligtvis utrymme för de extremistiska våldsbejakande gruppernas verksamheter. Terrorattentat sker regelbundet mot både civila och militär.

Kvinnors deltagande i fredsprocesser är ytterst begränsat. Konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av kön, men kvinnors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna är överlag begränsat. Könsstympning av flickor och kvinnor är inte förbjudet och är allmänt förekommande. Könsbaserat våld är ett utbrett problem. Islamistiska grupper som är motståndare till kvinnors rättigheter har vuxit sig starkare.

Jämställdhet är ju en förutsättning och en drivkraft för fattigdomsminskning och en demokratisk samhällsutveckling. Det går inte alls åt rätt håll där.

Om kvinnors rättigheter i Afghanistan hittar jag skriftliga frågor och interpellationer sedan långt bakåt i tiden här i riksdagen.

Magda Gad, som har varit mycket i Afghanistan, har i en rapportering från landet sagt: Kvinnor och flickor får inte ens gå ut ensamma i Afghanistan. Afghanistan är ett manssamhälle.

Herr ålderspresident! Globalt sett är män överrepresenterade i självmordsstatistiken, men i Afghanistan begås 80 procent av självmorden av kvinnor. Många har blivit bortgifta före tio års ålder och har fått utstå våldtäkter och misshandel och att även svärföräldrar har misshandlat dem.

Det har ändå startats skolor, man har byggt vägar och dragit vatten, men det man ser i dag är att situationen är sämre. Det är rekordmånga som dör. Kvinnor är väldigt utsatta, och de lokala organisationerna säger att våldet mot kvinnor ökar. Det går inte alls åt rätt håll. Om man ska få till en förändring måste man förändra landet i grunden, men det har man inte lyckats med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Säkerhetsläget i Irak är fortfarande dåligt och kan försämras snabbt. Striderna mot terrororganisationer fortsätter. Risken för terrordåd är betydande i stora delar av landet. Den irakiska konstitutionen förklarar män och kvinnor jämlika. Ändå har männen laglig rätt att straffa sina fruar, och våldtäkt inom äktenskapet är tillåtet. På offentliga ytor i huvudstaden syns bara män, och i varje gatukorsning står beväpnade manliga soldater och poliser. Det går inte alls åt rätt håll.

Herr ålderspresident! När tror utrikesministern att vi kan få uppleva en märkbar förbättring av de maliska, afghanska och irakiska kvinnornas ställning? När man funderar på frågan blir följdfrågan ganska snabbt: Gör vi rätt saker? Behöver vi göra mer av samma när det inte blir bättre, eller behöver vi tänka nytt? Och har utrikesministern för avsikt att försöka tänka nytt och se om vi behöver göra bättre? Om man inte har tillräckligt tydliga mål, inte utvärderar tillräckligt och följer upp resultaten kanske den frågan blir svår att svara på.

Herr ålderspresident! Precis som interpellanten påpekade i en debatt med försvarsministern i november är inte arbetet med jämställdhet i internationella insatser isolerat från de samhällen där insatserna verkar. Och det är faktiskt så illa som Alexandra Anstrell säger och som Magda Gad och andra har påpekat, inte minst i Afghanistan.

Sveriges stöd till UN Women i Mali är ett exempel på en insats som har stärkt kvinnors deltagande i konfliktlösning lokalt och bidragit till att man har tagit fram rekommendationer för att genomföra resolution 1325.

Genom stöd till Malis försoningsministerium har Folke Bernadotteakademin kunnat utveckla den maliska myndighetens kapacitet för dialog och medling som inkluderar kvinnors deltagande.

Ett annat exempel är den utbildning i jämställdhetsintegrering som de maliska ministerierna deltog i under 2018 och 2019.

Jag kan också nämna att i januari i år ledde Margareta Wahlström från det svenska medlingsnätverket för kvinnor ett möte med 200 maliska deltagare i syfte att ta fram konkreta förslag för kvinnors inkludering i Malis fredsprocess.

När det gäller Afghanistan har all personal som ingår i det svenska bidraget utbildats i kunskap om och praktisk tillämpning av resolution 1325. Det gäller också insatserna i Irak. Det här är en väl inarbetad del i den utbildning som all svensk personal får innan de åker till Afghanistan och Irak. Det visar att detta får effekt.

Jag hade egentligen tänkt ta upp handlingsplanen i mitt första inlägg för att briljera. Men jag får briljera nu i stället.

Det kommer alldeles snart en utvärdering av den svenska handlingsplanen för Sveriges arbete för kvinnor, fred och säkerhet. Den är inte offentlig riktigt än, men den visar att det pågår ett brett strategiskt påverkansarbete, ett omfattande arbete med utbildning och kapacitetsstärkande insatser, ett brett arbete med jämställdhetsintegrering inom alla relevanta myndigheter. Den visar också att systemet med utsända och finansierade jämställdhetsrådgivare och experter inom konfliktrelaterat sexuellt och könsrelaterat våld fungerar och att ett ökat stöd ges till civilsamhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Jag tackar utrikesministern för svaret och ser fram emot att läsa det utrikesministern briljerade med. Visst är det skönt att få briljera!

När kriget kom till Mali riktade både rebeller och islamistgrupper sitt våld mot kvinnorna. Systematiska våldtäkter och tvångsgiftermål blev en del av deras maktutövande.

Aisha, en överlevande kvinna, har berättat att en dag när hon hade köpt ris på marknaden följde en grupp islamister henne hela vägen hem. De hävdade att hon inte hade skylt sin kropp enligt deras regler, och de tog henne till vad de kallade för ett shariafängelse. Aisha har en annan beskrivning. Det var ett fängelse för sexslavar. Hon sa: Varje natt passerade tolv tretton män min cell.

Så var och är det i Mali.

Mellan 2014 och 2019 investerade Sverige enligt uppgift närmare 5 miljarder i bistånd till Afghanistan. Hur mycket som nådde fram går inte riktigt att uppskatta, för Afghanistan är ett av världens mest korrupta länder.

I Afghanistan diskrimineras fortfarande kvinnor i alla delar av samhället, och enligt Sida är närmare 90 procent av kvinnorna utsatta för könsrelaterat våld. 47 procent av barnen i grundskoleålder går inte i skolan, och av dem är 75 procent flickor. Bland dem som är över 15 år kan bara 24 procent läsa.

Kriget mot IS i Irak har bidragit till att det könsrelaterade våldet har ökat. Både lagstiftning och rättssystem i Irak diskriminerar kvinnor.

Gör vi rätt saker? Aisha och alla andra kvinnor har rätt till sin egen kropp och rätt till sin frihet. Har vi då inte ett ansvar att bättre följa upp de insatser som görs och när vi beslutar om nya veta att de insatser som redan gjorts funkade? Tack och god jul!

Herr ålderspresident! Låt mig säga några ord till om handlingsplanen. Den har verkligen ökat engagemanget för frågorna. Det är elva aktiva nationella myndigheter som arbetar tillsammans med civilsamhället, så Sveriges regering, myndigheter och civilsamhälle gör verkligen skillnad i världen. Det handlar om kapacitetsutveckling, expertis, aktivt stöd till olika civilsamhällesorganisationer och så vidare.

Det Alexandra Anstrell tar upp är exempel på en verklighet som vi tyvärr ser i många länder. Det är därför det är så viktigt att insistera på att kvinnor ska vara med i arbetet med fredsavtal. Det förekommer ofta ett sexualiserat våld i konflikterna i Afghanistan, i Irak och på andra ställen i världen. Om kvinnor inte är med i fredsförhandlingarna tas detta inte upp som en del av konflikten, utan det blir ett normalt våld mot kvinnor. Då blir det inget ansvarsutkrävande gentemot de regeringar och försvarsmakter som har gjort detta. Därför är det oerhört angeläget att man får in kvinnor i exempelvis fredsförhandlingar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har till exempel jobbat mycket med kvinnornas situation i Jemen. De är mycket kunniga och duktiga men får inte vara med någonstans eftersom detta inte anses vara en viktig fråga.

Kan vi mota den backlash vi ser i EU, OSSE och FN mot att kvinnor ska vara med på alla områden gör vi något verkligt viktigt som kan förändra läget för kvinnor och flickor i världen.

Jag önskar interpellanten och ålderspresidenten en god jul.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.