Kvinnors och barns situation i Palestina

Svar på interpellationer

Herr talman! Ärade ledamöter! Amineh Kakabaveh har frågat mig vad jag avser att göra för att förmå den palestinska staten och dess ledning att öka kunskapen om FN:s resolutioner om kvinnors rättigheter, modernisera de palestinska äktenskapslagarna, bekämpa kvinnors diskriminering i arbetslivet samt för att öka kunskapen inom svensk stats- och biståndsförvaltning när det gäller kvinnors situation i det palestinska samhället.

Sverige har betydande erfarenhet av att arbeta med jämställdhetsfrågor i Palestina. Vi strävar dock efter att ständigt utveckla verksamheten för att uppnå största möjliga effektivitet och resultat.

Jag vill i första hand hänvisa frågeställaren till den strategi för Sveriges internationella utvecklingssamarbete avseende Palestina för perioden 2015-2019 som regeringen beslutade om den 30 oktober förra året och som genomförs av Sida. Där framgår att regeringen bedömer att kvinnors situation i Palestina har försämrats de senaste 20 åren och att mycket arbete återstår för att förbättra situationen.

Jämställdhet är en central utgångspunkt för utvecklingssamarbetet. Kvinnors rättigheter, status i samhället, politiska inflytande och ekonomiska deltagande prioriteras, i linje med säkerhetsrådets resolution 1325 och efterföljande resolutioner.

Syftet med Sveriges stöd till rättssektorn och ökad rättssäkerhet är att minska mäns våld mot kvinnor. Genom att i utvecklingssamarbetet främja kvinnors och barns mänskliga rättigheter och kvinnors ekonomiska aktörskap skapas bättre förutsättningar för kvinnor och flickor att uppnå sin fulla potential.

Sverige verkar, som anges i strategin, för att öka kvinnors politiska inflytande, för att stärka kvinnors och barns åtnjutande av mänskliga rättigheter samt för att öka antalet kvinnor som deltar i och driver företag.

Ett exempel är organisationen Palestinian Working Woman Society for Development som fått stöd av Kvinna till Kvinna med svenska biståndsmedel. De har tillsammans med andra bidragit till att påverka reglerna som skapar bättre förutsättningar för kvinnor att fatta välgrundade beslut att hävda sin arvsrätt om de så önskar.

Palestina ratificerade under 2014 den så kallade kvinnokonventionen Cedaw utan reservationer. Detta, tillsammans med Palestinas tillträde till andra konventioner samt Sveriges erkännande av Staten Palestina, ökar förutsättningarna att nå framsteg i Sveriges täta och fortlöpande dialog med Palestina om vikten av jämställdhet och att förbättra kvinnors situation. I denna dialog är familjelagstiftningen en angelägenhet eftersom den omfattar frågor gällande arv, äktenskap och personlig status.

En sådan dialog fördes senast i samband med statssekreterare Ulrika Modéers besök i Palestina den 17-19 maj samt i samband med president Abbas besök i Sverige i början av året. Vid president Abbas besök undertecknades även ett avtal om utvecklingssamarbetet med ett åtagande från båda parter att verka för ökad jämställdhet. Palestinas president upprepade då sin uttalade ambition att göra Palestina till ett föregångsland i regionen när det gäller jämställdhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan kommer, herr talman, fortsatt att vara högt prioriterad i Sveriges utrikes- och biståndspolitik gällande Palestina.

Herr talman! Tack, utrikesminister Margot Wallström, för svaret! Det är naturligtvis glädjande och mycket positivt med Margot Wallströms och Sveriges engagemang för och stöd till Palestina. Det gör skillnad, och Sveriges erkännande av Palestina är ett viktigt steg i rätt riktning, samtidigt som det naturligtvis innebär en hel del andra förpliktelser för oss att vara ett stöd när det gäller att befrias från Israels ockupation och från krig och elände.

Det är också steg mot att bilda en stat där medborgerliga fri- och rättigheter, demokrati och kvinnors rättigheter är väldigt viktigt. I dag fattas detta i hela Mellanösternregionen, inklusive i Palestina, och därför finns det också konflikter på grund av orättvisor och förtryck.

Därför menar jag att det inte räcker att ha några kvinnoorganisationer där eller att vi gör rapporter. Varje gång vi träffar dem och ger bistånd måste vi helt enkelt följa biståndets påverkan noggrant och grundligt så att det når sitt syfte.

Jag hade möjlighet att träffa två delegationer med flickor och kvinnor från olika partier som Vänsterns Internationella Forum och Enhetslistan i Danmark hade bjudit in. De kom även till Sverige, och det senaste mötet var den 19 maj här i Sveriges riksdag i en debatt med flera kvinnor som är aktivister och tillhör de politiska partierna på både höger och vänster sida.

De berättade oroväckande saker för oss om lagstiftningen. Vid det första mötet bad jag dem räcka upp handen som kände till resolutionen om kvinnor eller kvinnors mänskliga rättigheter i FN-stadgan. De sa: Vi vet att de finns, men vi vet inte så mycket vad de handlar om. Amineh, sa de, kan inte du anordna ett möte för oss och ställa frågor?

Den palestinska myndigheten har kanske en vilja och önskan, men det är så mycket annat som helt enkelt hindrar. Det handlar om traditioner och starka patriarkala strukturer, och ockupationen i sig är förödande för allas möjligheter och rättigheter.

De sa också att det finns ett antal arabiska och andra länder i Mellanöstern som har haft en mycket större förtryckande roll, men de är inte ockuperade. Vi ska alltså vara försiktiga när det gäller kvinnors mänskliga rättigheter.

Dessa ställningstaganden tycker jag är helt rätt. Men ännu en oroväckande sak som de sa var att lagarna gäller väldigt olika på Västbanken beroende på i vilken stad man befinner sig när det gäller till exempel barnäktenskap. På landsbygden och på vissa andra ställen handlar det om nioårsåldern. Generellt sett bygger lagen på den jordanska föråldrade lagen. Barnäktenskap förekommer alltså, och det är lagligt.

Det var en del av de frågor som väckte en väldigt stark oro. Naturligtvis är det inte obekant; det är inte bara Palestina detta gäller utan hela Mellanöstern. Därför är det bra att vi lyfter frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag vill också tacka för det svar som utrikesministern har gett. Vår utgångspunkt är att vi vet om situationen i Palestina när det gäller ockupationen. Att utveckla ett samhälle under ockupation är oerhört svårt. Man behöver hjälp. Vi har erkänt Palestina, och vi har utgått från att de faktiskt lyssnar på oss.

Jag tror därför att det är ett väldigt bra utgångsläge att lyfta dessa frågor vänner emellan. Jag tror att det är det ingångsvärdet som vi ska ta till vara. Vi har en bra relation med det palestinska samhället. Vi vet vad de utsätts för under ockupationen, och vi vet också vilka problem de står inför.

Det är ett samhälle som är präglat av ett patriarkalt system. De vet om det själva, och de jobbar med det. Under den tid som jag har jobbat i Palestina har jag sett många exempel, på olika ställen, på hur man genom erfarenheter och utbyte kan hjälpa Palestina att utveckla sitt samhälle när det gäller jämställdhet. Man kan även försöka motarbeta de gamla lagarna, de gamla rutinerna och de gamla systemen för att förtrycka kvinnor. Det gäller också hur man behandlar barn.

Skillnaden är som sagt stor inom Palestina. Det finns skillnader mellan Västbanken och Gaza och inom Västbanken. Det innebär att man också behöver ha en ganska stor insyn i hur det arbetas med frågorna på olika ställen. Vårt arbete, även när det gäller bistånd och de frågorna, behöver vara differentierat utifrån vilken del av Palestina vi arbetar med. Det tror jag är en bra utgångspunkt.

Jag tycker att det ser bra ut. Det finns hopp om att det ska gå bra.

Sverige kan definitivt spela är viktig roll. Jag hoppas att det är det som är kärnan i utrikesministerns svar.

Herr talman! Jag vill tacka riksdagsledamöterna för deras frågor och uppföljande kommentarer.

Till Amineh Kakabaveh vill jag säga att jag ser det kanske inte så mycket som en förpliktelse utan som ett åtagande nu när vi har erkänt Palestina. Vi har ett ansvar för att följa upp och se till att vi i nära samarbete med Palestina hjälper dem att framför allt skaffa sig bättre kunskaper, att öka informationen och att bygga kapacitet för att ta sig an de här frågorna.

Vi har också väldigt kompetent personal med god kunskap om situationen i Palestina, inklusive kvinnors situation. Vi har folk på plats i Jerusalem, som också arbetar specifikt med frågan, från både Sida och UD. Vi har god kunskap på UD i Stockholm. Och vi strävar ständigt efter att förbättra vårt arbete.

Jämställdhet och kvinnors situation är en prioriterad fråga i den strategi som har antagits för vårt samarbete med Palestina. Den lyfts fram ännu mer i det beslut som regeringen tog den 30 oktober.

Som ett resultat av det har en ny kriminal- och familjelagstiftning tagits fram. Den skulle till exempel innebära bättre skydd av kvinnors rättigheter, inklusive hedersmord och familjerättsrelaterade frågor. Dessvärre har lagen inte kunnat antas.

I väntan på det har civilsamhällets organisationer och det internationella samfundet stöttat den palestinska myndigheten i att ta fram ett antal strategier för att stärka kvinnors makt och rättigheter. Det jobbar myndigheten med just nu, till exempel en tvärsektoriell, nationell strategi för jämställdhet och ett intensifierat arbete för att bekämpa våld mot kvinnor. Man har också gjort en pool av åklagare som är specialiserade på undersökningar och åtal när det gäller våld mot kvinnor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har även ett exempel på en organisation, Palestinian Working Woman Society for Development, som har fått biståndsmedel. Det är vanligt att kvinnor pressas till att inte hävda sin arvsrätt med hänvisning till den traditionella uppfattningen att de kommer att tas om hand av sina män. När en anhörig dör blir det då besvärligt att utmana den uppfattningen hos sörjande anhöriga. Nu har den här organisationen engagerat sig i frågan och bidragit till en förändring av reglerna. Till exempel kommer nya arvsskiftesregler att hjälpa till.

Det är den typen av insatser vi kan göra, som bidrar till att stärka kapaciteten. Man arbetar lokalt och förankrar det lokalt. Vi ser till att svara upp mot deras behov av att driva frågorna framåt. Det finns redan ett antal viktiga strategidokument som man kan basera sina insatser på.

Arbetet kommer definitivt att fortsätta, och det kommer att intensifieras med hjälp av den utvecklingsstrategi som vi har för Palestina.

Herr talman! Tack, utrikesministern!

Det är naturligtvis viktigt att vi har insyn i det arbete som vi bidrar till med vårt bistånd. Det var det jag menade med förpliktelseåtagande. Vi bidrar helt enkelt med en del bistånd som Sverige har stått för i åratal.

Nu när vi erkänner staten bidrar vi ytterligare. Därför är det viktigt att till exempel försöka reformera lagstiftning som diskriminerar kvinnorna, exempelvis på arbetsmarknaden. Vi har problem här hemma också. Men det är två helt olika världar. Kvinnorna har hög utbildning, från till exempel universitet, men får inte arbete, därför att det inte finns barnomsorg till exempel. Och om de får ett arbete är det väldigt underordnat. Lönerna är också väldigt låga.

Kvinnorna får inte heller skilja sig. Det är helt absurt. I hela den regionen är det på det sättet att en kvinna inte får skilja sig om inte mannen har bestämt det. Han kan ha fyra fruar men ändå behålla kvinnan. Så är fallet också i Palestina. Kvinnorna menar att det är viktigt att reformera det.

Det är också svårt att ha ett fungerande system nu när riksdag och regering inte fungerar. Men President Abbas skulle faktiskt, genom ett dekret, kunna uttala sig i frågorna om att det går att förändra vissa saker. Det handlar särskilt om föräldrabalken som inte ger kvinnan rätt till vårdnaden av barnen. Det handlar om skilsmässa, och det handlar om bortgifte av unga flickor - nioåringar och tolvåringar. Om vi ska stödja staten Palestina så att det blir ett fredligare, säkrare och mänskligare samhälle i Mellanöstern måste vi också se till att de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna tillämpas och respekteras, särskilt när det gäller barn och kvinnor.

Utbildningssystemet är väldigt bristfälligt i fråga om barns rättigheter. Lärarna kanske behöver utbildning som baseras på respekt för barnen, till exempel icke-våld. Det finns en stor oro för våld. Konflikten är förödande för alla palestiniers liv men också många judars liv. Ingen vill att ett barn ska lära sig att bli våldsamt från vaggan. Därför är det viktigt att vi i Sverige påpekar de sakerna och ser till att de reformerar sin lagstiftning genom att vi stöder och hjälper. Det betyder mycket. Våra ord övervägs där. Vi vet att de har respekt för oss, precis som vi har respekt för folket i Palestina.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror på dialog. Och jag tror, Margot, att ditt engagemang, din omsorg och omtanke om kvinnor och omvärlden kommer att påverka. Därför har jag extra höga förväntningar på just dig och den här regeringen som kommer att se till att kvinnorna ska vara medborgare i sina egna länder.

Herr talman! Det blir ganska många ord om hur väl vi vill. Det är vårt ingångsvärde. Men jag har också några frågor som det skulle vara intressant att få svar på.

När det gäller biståndsarbetet i Palestina finns det två saker jag vill ta upp. De behöver hjälp på många olika områden, inte minst med att utveckla sin jämställdhet och jämlikhet och ersätta sitt gamla system.

Men det finns en faktor till. Det är hur Israels ockupation påverkar Palestinas möjligheter. Hur agerar utrikesministern i det sammanhanget, mot till exempel Israel?

Vi har erkänt Palestina. Vi har varit väldigt kritiska mot Israel. Men vi vet också att just ockupationen, blockaden av Gaza, stoppar mycket av det som världen utanför skulle kunna hjälpa till med.

Jag har deltagit i olika biståndsprojekt som handlar om framför allt kvinnors utveckling och deltagande i politisk demokrati och sådana saker. Det vore intressant att få veta: Finns det några mer indikationer på att vi skulle kunna göra sådana saker i kombination med kritik mot Israel och med mer resurser för att jobba med dessa bitar?

Som Amineh Kakabaveh var inne på handlar det om lagstiftning. Det handlar också om gamla mönster som måste brytas. Det finns ju faktiskt exempel i Palestina, framför allt i de större städerna som Ramallah, där man kan se att det är någonting på gång. I andra delar av Palestina finns det ganska stora problem.

Kan man rikta projekten och kombinera dem med skarp kritik mot Israels ockupation som hindrar den utveckling som palestinierna själva säger att de vill ha? Hur gör vi och utrikesministern för att jobba med det?

Herr talman! Tack Amineh Kakabaveh och Torbjörn Björlund för frågorna!

Hur agerar vi gentemot Israel? Det är klart att detta ju är en del av den politiska och diplomatiska dialog som vi för med Israel. Det gör vi både här och på plats via våra utsända. Vi agerar också inom EU-kretsen, och vi driver på för att EU ska bli tydligare och ta på sig en mer utmejslad roll när det gäller frågan om hela Mellanöstern.

Som alla vet fortsätter vi att företräda linjen att det är en tvåstatslösning som vi eftersträvar, och vi kommer att göra allt för att upprätthålla dialogen med Israel för att förmå Israel att gå tillbaka till förhandlingsbordet och sitta ned med palestinierna för att diskutera framtiden. Vi arbetar definitivt med den frågan samtidigt som vi följer upp och uppfyller våra förpliktelser. Som Amineh säger ska vi naturligtvis se till att vi hjälper dem att lyckas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag känner mig väldigt trygg och uppmuntrad av att vi har en stor samsyn kring detta. Jag tror inte att det finns några olika uppfattningar. Vi vill fortsätta att trycka på, framför allt på de tre punkter som man kan kalla pelare i den nya utvecklingsstrategin för Palestina. Det handlar om miljö- och klimatfrågor därför att de är så viktiga och styr så mycket av den ekonomiska utvecklingen. Det handlar också om demokrati och mänskliga rättigheter, framför allt med betoning på kvinnors rättigheter. Vidare handlar det om ekonomiska möjligheter att försörja sig och att se till att unga människor får jobb, både kvinnor och män, i Palestina. Det är riktiga och bra prioriteringar. Därutöver kommer allt det konkreta som vi gör.

Jag tror verkligen inte att det finns några klagomål på de insatser som vi gör. Precis som i den feministiska utrikespolitiken kräver det att man använder sig av de tre styrande r:en. Man tittar på rättigheter, om kvinnor och flickor har samma rättigheter som män. Är de representerade? Finns de med i beslutande organ, och finns de på viktiga poster i samhället? Syns de? Lyfts de fram? Och hur fördelas resurserna?

Här har vi verkligen riktat insatser till kvinnor för att se till att det skapas ett lagligt ramverk som ger kvinnorna rättigheter. Det måste finnas ett gott ledarskap. Den här signalen måste komma från högsta nivå och sedan genomsyra allt det som den palestinska myndigheten gör och det som palestinierna uträttar i praktiken. Vi måste också hjälpa till för att se till att civilsamhällets organisationer och kvinnors egna organisationer får stöd och hjälp.

Jag vill påstå att vi verkligen bidrar på ett mycket aktivt och synligt sätt i Palestina. Samtidigt måste man följa det politiska spåret som är att påverka Israel, och det gör vi med alla de medel som vi har till förfogande, diplomatiskt och politiskt.

Herr talman! Tack, Margot!

Det är klart att ingen säger att Sverige inte gör saker, snarare tvärtom. Sverige gör saker, men man måste följa upp dem. Det är anmärkningsvärt att Palestina lämnar uppgifter till Cedaw om att det inte finns några anmärkningar. Sedan finns det barnäktenskap för nioåringar. Kvinnor har inte rätt att skilja sig. Man kan inte leva på sina löner. Kvinnor anställs inte.

Det finns ett väldigt stort frågetecken i mitt och många andras huvud. Staten Palestina och myndigheterna ger sina egna versioner om kvinnors rättigheter. Svenska staten och de svenska skattebetalarna betalar för fred, säkerhet, rättigheter och skyldigheter, och det innebär en hel del. Därför är det viktigt att fråga sig om det inte märks att man gifter bort nio- till tolvåringar, att kvinnor inte får skilja sig, att kvinnor inte får ha vårdnad om barn, att homosexuella inte har några rättigheter. Man får inte ens säga att man är homosexuell.

Kanske är det annorlunda i delar av Jerusalem, men i många delar av det palestinska samhället kan man inte vara öppen med att man är homosexuell. Det är anmärkningsvärt. Det görs påpekanden, men det är självklart att de palestinska myndigheterna inte är bättre än vad man är i andra länder. Det måste man faktiskt hela tiden ta tag i.

Jag hoppas att Margot vid möten i Europa kommer att diskutera med alla om bland annat barnäktenskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Vi är ju helt eniga om den mycket sorgliga verklighetsbeskrivningen av situationen för många flickor och kvinnor. Nu handlar det om att den politiska viljan finns. Ledarskapet skickar tydliga signaler om att man ansluter sig till olika internationella konventioner som garanterar rättigheter för kvinnor och flickor. Men då måste man ha både viljan och kapaciteten att leva upp till sina åtaganden. Mycket av inriktningen på vårt arbete är att se till att det inte förblir vackra ord på papper, utan att det faktiskt omsätts i praktisk handling.

Ett exempel är ju den nya lagstiftning som vi önskar att parlamentet ska anta och se till blir till verklighet.

Jag tar med mig alla dessa synpunkter som jag upplever som ett stöd för det arbete som vi gör och den inriktning som vi har. Det känns, som sagt, bra att här finns ett politiskt stöd från den svenska riksdagen för det arbete som vi lägger ned för att garantera kvinnors och flickor rättigheter också i Palestina.

Tack för debatten!

Överläggningen var härmed avslutad.