Kvinnligt företagande

Herr talman! Maria Stockhaus har frågat hur socialförsäkringsministern ser på hur Välfärdsutredningen och begränsningar i RUT-avdraget påverkar företagande i branscher där många kvinnor väljer att starta företag.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska besvara interpellationen.

Jag kan inledningsvis konstatera att kommuners och landstings samlade inköp från privata aktörer har fortsatt att öka under de senaste åren. För att skapa långsiktiga och stabila villkor inom välfärdens verksamheter är det nödvändigt att utreda frågorna ordentligt för att få ett så genomtänkt regelverk som möjligt. Det är genom långsiktiga och stabila villkor som osäkerhet för aktörerna i välfärdssektorn undanröjs.

Jag vill också påminna om att regeringen slår fast i direktiven till Välfärdsutredningen att kraven på företag i välfärdssektorn som vill uppbära offentlig finansiering bör utformas på ett sådant sätt att de värnar en mångfald av utförare och möjliggör att verksamhet inom välfärdssektorn även fortsättningsvis kan bedrivas i olika drifts- och ägarformer.

Knappt 2 procent av de som gör RUT-avdrag beräknas göra avdrag för mer än 25 000 kronor under 2016. Förändringarna av RUT-avdraget som föreslås i budgetpropositionen för 2016 innebär att det riktas mer mot vanliga barnfamiljers och pensionärers behov av hushållsservice. Detta kommer inte att innebära någon skillnad för de allra flesta som i dag gör RUT-avdrag. Dessa förändringar bedöms därför ha mycket begränsade effekter för företagare i RUT-branschen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill dock betona att jag inte tror att särskilda skattesubventionerade branscher eller möjligheten att plocka ut stora vinster i skattefinansierade verksamheter är nyckeln till ett jämställt samhälle. Det är för övrigt ett förlegat synsätt att kvinnor enbart skulle kunna starta företag inom vissa specifika sektorer. Det viktiga är att möjliggöra kvinnors och mäns företagande på likvärdiga villkor inom alla branscher.

Tillväxtverket har presenterat en strategi för hur kvinnor och män kan ta del av de företagsfrämjande insatserna på likvärdiga villkor. Strategin är ett viktigt verktyg för det fortsatta arbetet med att främja hållbar tillväxt och ett dynamiskt näringsliv.

Könsnormerna behöver förändras för att skapa en mindre könssegregerad arbetsmarknad. Kvinnor tar i dagsläget ett större ansvar än män för hushållsarbete och för omsorgen om anhöriga. Det innebär att kvinnor drabbas hårdare när välfärden inte fungerar. Ett fungerande välfärdssystem är således en viktig förutsättning för kvinnors deltagande i arbetslivet. Att sätta välfärdens kvalitet i fokus, och att se till att skattemedel används till de välfärdsverksamheter som de är avsedda för, är följaktligen ett sätt att verka för ökad jämställdhet. Sist men inte minst konstaterar jag att beslutet om en mer individualiserad föräldraförsäkring är ett viktigt steg i rätt riktning för ett mer jämställt samhälle.

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet så mycket för svaret. Jag hade ursprungligen ställt frågan till Annika Strandhäll, eftersom vi var närvarande på samma seminarium som anordnades av Företagarna. Där fanns en panel av företagare inom välfärdssektorn, och de var rörande eniga om att förändringarna i RUT och i den utredning som nu pågår om vinster i välfärden har påverkat deras möjligheter att utveckla sina företag negativt.

Jag och statsrådet är rörande överens om att kvalitet är det allra viktigaste för den som nyttjar våra välfärdstjänster. Det är vägen till en hög kvalitet i alla verksamheter som vi inte är riktigt eniga om.

I svaret tar statsrådet upp att det behövs en mer jämställd arbetsmarknad där det är lika naturligt för män och kvinnor att arbeta och starta företag i alla branscher. Det är jag helt enig med statsrådet om, men så ser det ju inte ut i dag. I dag finns det branscher där kvinnor dominerar och branscher där män dominerar, och vi måste också förhålla oss till dagens situation och se till att det finns möjligheter för kvinnor att starta företag inom välfärdssektorn.

När socialdemokratin var helt dominerande - på den tiden när det bara fanns två tv-kanaler - fanns det väldigt små möjligheter för kvinnor som jobbade inom vård, omsorg och skola att starta företag. Då fanns det ingen möjlighet till offentlig finansiering. Det var tack vare Alliansens politik, inriktad på valfrihet och mångfald inom välfärdssektorn, som det fanns möjlighet för kvinnor i dessa yrken att starta företag och byta arbetsgivare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har träffat många av de här kvinnliga företagarna, inte minst inom förskola och skola - det är de frågor som jag jobbar mest med. Det finns många duktiga kvinnor i min egen kommun, Sollentuna. Där finns det två kvinnor som knoppade av ett antal förskolor och startade Inspira som nu är en av de större aktörerna inom förskola och skola i Stockholmsområdet. De har återinvesterat det mesta av sina överskott, och verksamheten håller hög kvalitet med nöjda föräldrar och nöjda medarbetare.

I direktiven till utredningen om vinster i välfärden sätts fokus på att förändra de ekonomiska villkoren för privata aktörer i välfärdssektorn. Utredningen lägger en tung och blöt filt över hela välfärdssektorn och möjligheterna att starta företag.

Det är svårt även för de existerande företag som vill expandera att få lån. De stora aktörerna kommer säkert att klara sig och överleva. De upplever också att många av de mindre aktörerna nu försöker sälja till de stora, som har ekonomiska muskler att klara av förändrade förutsättningar, vilket är oerhört mycket svårare för dem som är mindre.

Man kan titta på hur de så kallade stora vinsterna, som statsrådet pratar om i sitt svar, ser ut. Det finns en sammanställning från 2014 där man tittat på de stora koncernerna inom välfärdssektorn. Där hade man en vinst före skatt på 3 procent. Är det verkligen svensk välfärds största problem?

Till dess att vi har en helt jämställd arbetsmarknad, där andelen män och kvinnor är lika fördelade i olika branscher, kommer begränsningar i valfriheten och begränsningar av företagande inom välfärdssektorn, vilket nu är på gång, att slå hårdare mot kvinnors företagande. Det är märkligt att en regering som kallar sig feministisk så hårt driver frågor som så negativt påverkar kvinnors möjligheter att starta och driva företag.

Herr talman! Sverige har alltså fått världens första så kallade feministiska regering. Den säger sig stå för begrepp som jämställdhetsintegrering och jämställdhetsbudgetering. Men det är en sak att påstå att man står för vissa värderingar och en annan att leva upp till sitt påstående. Och precis som åtgärderna på många politikområden uteblev tycks också feminismen utebli från den feministiska regeringen. Som Maria Stockhaus påtalar har de politiska förslag som regeringen presenterat med näst intill knivskarp precision drabbat just kvinnor.

Det började redan under valåret. Regeringspartiernas och Vänsterpartiets budskap om välfärdsföretag och RUT-avdrag var tydligt i valrörelsen, och det drabbade direkt kvinnors företag. Enligt en undersökning från Global Entrepreneurship Monitor minskade andelen kvinnor bland nystartade företag i Sverige med närmare 40 procent från år 2013 till år 2014. Detta skedde trots att nyföretagandet ökade generellt. Från att ha legat i topp hamnade kvinnors entreprenörskap i Sverige på en bottenplacering jämfört med andra länder.

Herr talman! RUT-avdraget har verkligen boostat kvinnors företagande. Ministern kallar det förlegat, men för mig är det resultaten som räknas, och de är tydliga. Enligt Statistiska centralbyrån ökade antalet företagare inom lokalvård med 24 procent på tre år sedan RUT-avdraget införts. Siffran för hela arbetsmarknaden var 7 procent. Av de nya företagarna utgjorde kvinnorna 59 procent. RUT är dessutom en sektor där många utländska kvinnor har startat företag. Av de nya företagarna var 63 procent utrikesfödda, och de utrikesfödda kvinnorna utgjorde nästan 40 procent av samtliga nya företagare i branschen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man räknar med att RUT-avdraget har skapat 20 000 nya jobb. Tre av fyra av dem som fått de jobben har kommit direkt från arbetslöshet. Vi pratar då om riktiga jobb, inte traineeplatser eller tillfälliga subventionerade anställningar.

Herr talman! De förändringar regeringen gör är inte så stora, menar ministern i sitt svar till Maria Stockhaus. Enligt honom kommer de inte att göra någon skillnad. Men det gör de. Enligt en undersökning från Visma från så sent som september i år tror sig var tredje RUT-företagare komma att behöva säga upp anställda. Detta spelar alltså roll för kvinnors företagande, men det spelar också roll för jämställdheten. Ekonomistyrningsverket lyfter i sitt remissvar kring RUT-förändringen fram att förslaget inte alls tagit hänsyn till jämställdhetseffekten. Verket hänvisar till en studie från Stockholms universitet som visar att gifta kvinnors inkomster ökar tack vare RUT. Kvinnorna i studien använde över hälften av den tid som RUT-arbetet i hemmet frigjorde till sitt arbete.

Bara genom att börja försämra i systemet skapar man en stor osäkerhet i branschen. Varje företagare som jag har träffat betonar vikten av långsiktiga spelregler. Nu börjar regeringen rucka på RUT-avdraget. Vad är det som säger att nästa steg inte blir att försämra ytterligare? Och vem vågar satsa i en bransch som får sämre villkor? De signaler som regeringen sänder ut nu skapar stor osäkerhet, och det drabbar direkt kvinnors företagande. Hur regeringens förslag till försämringar inom branschen kan kallas feministiska är mot den bakgrunden en gåta.

För branschens skull vill jag fråga ministern: Kan han här och nu lova företagarna inom RUT-branschen att inte försämra ytterligare för dem under sin tid i regeringen?

Herr talman! Ibland är det så att ideologiska skygglappar och utgångspunkter gör att vi får en del märkliga debatter i den här församlingen, till exempel när det gäller RUT-avdraget. Flera av riksdagspartierna har precis kommit överens om en satsning som ska möjliggöra bättre integration på arbetsmarknaden. Vi får alltså debattera konflikter som kanske i praktiken inte finns i den svenska politiken.

Vi är överens om att RUT-avdraget ska finnas kvar. Vi är överens om att det är ett avdrag som används av hushållen och skapar arbetstillfällen. Det finns inga förslag om att avskaffa RUT-avdraget. Den ändring som regeringen står bakom rör inte ens 2 procent av dem som gör RUT-avdrag. Det är rimligt att man tittar på frågeställningar om tak, till exempel i olika avdragssystem. Men det är inte på något sätt så att regeringen har planer på att avskaffa RUT-avdraget eller försämra det. Jag är lite förvånad över ingången i denna diskussion.

Vad gäller välfärdstjänsterna kan jag säga att den offentliga välfärden i Sverige organiseras på ett sådant sätt att vi har alternativa driftsformer och en mångfald av utförare, vilket ökar valfriheten för brukarna. Regeringen står bakom den modellen. Modellen är en effekt av förändringar som genomfördes i början av 90-talet.

När dessa förändringar genomfördes var målsättningen ökningar för olika typer av aktörer, men man fick inte de effekter som man ville uppnå med förändringarna. Framför allt märker vi att vi i dagsläget har ett regelverk som gynnar stora aktörer. Den idéburna sektorn har en väldigt liten andel av välfärdsverksamheterna, trots att tanken med de förändringar som genomfördes i början av 90-talet var att släppa in också kooperativa lösningar och idéburna aktörer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har haft en hel del problem med resursanvändningen och har kunnat konstatera att regelverket i vissa fall tillåter att resurserna inte används till det som de är avsedda för. Vi har just nu en debatt om boenden för asylsökande, där vi ser en resursanvändning som inte alls stämmer överens med de intentioner som statsmakten har.

Vi har brister i regelverket. Detta vet Moderata samlingspartiet. Därför har Moderaterna också erkänt att vi måste titta på den lagstiftning vi har på välfärdsområdet och genomföra förändringar i syfte att uppnå bättre kontroll över kvalitetsfrågorna och resursanvändningen. Det är viktigt att vi vågar ställa alla de relevanta frågorna i detta utredningsarbete. Vi måste titta på de frågor som handlar om kvalitetsreglering. Vi måste titta på de frågor som handlar om syftet med verksamheten. Vi måste kolla på de frågor som handlar om resursanvändningen, öppenheten och insynen.

Vi är överens om att dagens regelverk inte är tillräckligt. Vi ser att det finns aktörer som inte använder resurserna till det som de är avsedda för, men vi har inte de rättsliga verktygen för att vidta åtgärder. Vi har dock som politiker en skyldighet att vidta åtgärder. Regeringen vill gärna ta tag i detta i dialog med de övriga riksdagspartierna och skapa långsiktigt hållbara regelverk. Det är inte fel att två decennier efter dessa reformer utvärdera regelverket och vidta de åtgärder som behövs för att vi ska säkerställa att kvaliteten är hög i välfärdsverksamheterna och att resurserna används till det som de är avsedda för.

Herr talman! Jag delar statsrådets syn att det behövs en utvärdering och att det behövs förändringar. Men vi vill från Moderaternas och Alliansens sida fokusera på att utredningen ska handla om kvalitet i alla verksamheter. Det är ju inte så att de kommunala verksamheterna överlag erbjuder en hög och jämn kvalitet. Det finns ganska stora skillnader dem emellan också.

Nu handlade inte min interpellation om utredningen om vinster i välfärden eller om RUT i allmänhet utan om vilka effekter detta får på kvinnors företagande. Det är många kvinnor som driver företag inom just den här sektorn. Stockholms handelskammare har gjort en undersökning bland välfärdsföretagare i Stockholms län. Där säger 50 procent att deras verksamhet påverkas negativt av den osäkerhet som den här utredningen orsakar. Det har att göra med att utredningen lägger väldigt stort fokus på vinstfrågan och mycket mindre fokus på kvalitetsfrågan.

Statsrådet hänvisar i sitt svar till att de arbetar för en mer jämställd arbetsmarknad och att det borde vara lika naturligt för en kvinna att möjligtvis starta ett rörmokeri som ett hemtjänstföretag. Det arbete som sker är vällovligt. Där tror jag inte det är någon skillnad mellan oss. Vi vill också att det ska vara en mer jämställd arbetsmarknad.

I dag är våra skattefinansierade välfärdsverksamheter kvinnodominerade. Det är inom de branscherna som kvinnor i dag har större möjligheter att förverkliga idéer genom att starta eget. Att arbetsmarknaden någon gång i framtiden kommer att vara mer jämställd hjälper inte kvinnorna som arbetar på den arbetsmarknad vi har i dag och som vill starta företag i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är märkligt att en feministisk regering så ensidigt riktar in sig på att begränsa möjligheter till företagande inom välfärden, där de flesta kvinnorna finns och skulle ha möjlighet att med sin kompetens starta ett företag. När Dagens Samhälle gjorde en sammanställning av företag som gör vinst med skattemedel hamnar de stora byggbolagen högst upp när det gäller vinster.

Det är okej att bygga en förskola och tjäna pengar, men det är inte okej att driva en förskola i lokalerna och göra vinst. Det är okej att göra vinst på medicinsk-teknisk utrustning, men det är inte okej att bedriva vård med hjälp av den utrustningen och göra vinst.

För mig framstår det som helt ologiskt. Än mer ologiskt blir det ur ett feministiskt perspektiv när de branscher där det är okej att göra vinst är de som traditionellt är dominerade av män och manliga entreprenörer medan de där man vill begränsa vinsterna är dominerade av kvinnor och kvinnors företagande.

Något som fascinerar mig är en fråga som aldrig ställs. Hur kan det komma sig att det finns privata aktörer som kan bedriva verksamheter inom välfärdssektorn till högre kvalitet eller samma kvalitet som en offentligt driven verksamhet och göra vinst medan de kommunala eller landstingsdrivna verksamheterna på samma område går med underskott år efter år?

Det borde vara mer intressant för skattebetalarna. Varför låter vi kommuner och landsting slösa bort våra gemensamma resurser när det bevisligen finns en massa nya idéer för att kunna bedriva verksamheten mer effektivt med högre kvalitet till samma pengar eller kanske till och med mindre pengar?

I stället för att försvåra och skapa osäkerhet för alla de duktiga kvinnliga entreprenörer som finns inom välfärdssektorn och RUT-sektorn borde vi fundera på hur vi skapar bättre förutsättningar för mindre aktörer och stöttar fler att våga ta steget att starta eget.

Vi behöver alla dessa entreprenörers goda idéer och borde uppmuntra dem. Har regeringen några idéer alls för hur det ska gå till, eller är den helt förblindad av sin aversion mot företagande i välfärden?

Herr talman! Det stämmer att vi har en överenskommelse om utökning av RUT-avdraget i migrationsuppgörelsen. Det talar ändå för att regeringen ser nyttan av det. Det är då ännu märkligare med halveringen av avdraget. Jag är jätteglad att ministern i dag ger ett tydligt besked att regeringen inte har några planer på att minska RUT-avdraget ytterligare. Det är bra. Jag hoppas att det löftet hålls. En halvering är redan en tillräckligt stor skada.

Herr talman! I regeringsförklaringen i år sa statsministern att en del av regeringens nya jobbagenda är en aktiv näringspolitik för fler och växande företag. Man kan ju kalla regeringens näringspolitik för aktiv. Det är en politik som aktivt drabbar näringslivet, inte gynnar det. Det är mer svartjobb med mindre ROT-avdrag, mindre RUT-avdrag och hot om nedläggning av välfärdsföretag.

Det är de företag som vi nu och framöver behöver mer än någonsin. Det är företag som dessutom i stor utsträckning drivs av kvinnor. Man kan kalla det aktiv näringspolitik, feministisk eller vad man vill. Klart är att det drabbar företagen och kvinnorna. Det försämrar för Sverige när vi nu måste ta oss an framtidens utmaningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ministern menar att debatten är konstig. Jag menar snarare att det är besluten som är svåra att förstå. Det är handling och inte ord som räknas. Det är svårt att kalla regeringen för feministisk.

Herr talman! Det borde finnas möjlighet att komma överens om ett antal principer som bör gälla inom den svenska välfärden. En sådan princip borde vara att resurserna ska användas till det de är avsedda för när det handlar om skattepengar. Vi tar in skattepengar för att finansiera gemensamma åtaganden.

Om vi vill ha en modell där utförandet av välfärden inte bara ligger inom offentliga sektorn utan en modell där vi tillåter externa aktörer att bedriva offentliga välfärdstjänster måste vi ha regler som säkerställer kvalitet och resursanvändning. Det har vi inte i dag.

Resurser som går till en fristående skola för att höja lärarlöner kan användas till vinstutdelning. Resurser som går till en förskola för att öka bemanningen kan användas till vinstutdelning. Det är våra gemensamma resurser. Vi har som politiker ansvar för att säkerställa effektivitet i offentliga verksamheter. Vi har den skyldigheten gentemot skattebetalarna.

Det finns ett missförstånd här att debatten handlar om vinst och någon typ av vinstförbud. Faktum är att det inte finns något parti i Sveriges riksdag som företräder en linje om vinstförbud i offentliga välfärdsverksamheter. Vad debatten handlar om, och som vi delvis behöver arbeta med i den utredning som är tillsatt, är hur regelverket ska hantera frågan om överföring från offentliga verksamheter till ägarna.

Om vi inte har ett regelverk som säkerställer resursanvändning kommer vi alltid att behöva brottas med problematiken att det finns en risk att man drar ned på kvaliteten och bemanningen för att öka vinsten. Det handlar helt enkelt om ett regelverk som har till syfte att säkerställa kvalitet och rätt resursanvändning.

Vi tog till oss den kritik som de borgerliga partierna framförde och breddade uppdraget som Välfärdsutredningen har. En del kvalitetsaspekter som inte fanns med i uppdraget från början finns nu med. Varför det? Jo, för att vi måste våga ställa alla de frågor som är relevanta i välfärdsfrågorna. Vi sitter inte inne med alla svaren. Moderata samlingspartiet sitter inte inne med alla svaren. Det finns en rad olika relevanta frågor som måste ställas. Vi måste också analysera effekterna av regelverket.

Vi borde vara överens om att det är väldigt märkligt. När Stockholms stad höjer anslagen till skolorna, och utifrån en konkurrensneutralitetsprincip också höjer anslagen till de fristående skolorna, i syfte att lärarlönerna ska höjas som en strategisk åtgärd för att förbättra utbildningen för medborgarna i Stockholms stad, är det fullt möjligt enligt dagens regelverk att ta de resurserna och dela ut dem till ägarna.

Det är fullt möjligt enligt dagens regelverk. När en fristående aktör ville göra detta väckte det en sådan opinion att aktören på grund av den folkliga opinionen tvingades backa. Är det en sådan ordning vi ska ha? Är det tidningarnas uppdrag att säkerställa kvaliteten och rätt resursanvändning i offentliga verksamheter?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Har vi inte skyldigheten gentemot skattebetalarna att säkerställa en effektiv resursanvändning i offentliga sektorn? Är det då okej att blunda för de problem som finns i regelverket och som leder till att vi har de enorma övervinster som vi i dag har i en del asylboenden?

Herr talman! Jag vill påminna om att jag lyfte fram en siffra på 3 procent för vinstmarginalen i välfärdsföretagen under förra året. Det gäller de största som brukar vara mest i skottgluggen när det gäller vinster i välfärden. När det är 3 procent kan man knappast tala om enorma övervinster.

Jag får fortfarande inget svar. Varför är det okej att skattepengar som ska gå till att bygga sjukhus, skolor och förskolor går till företag som går med vinst? Det är inte några problem med att skattepengar går till vinst i den mansdominerade byggbranschen. I den kvinnodominerade välfärdsbranschen, där det finns många kvinnliga företagare och där man ska driva verksamheten i lokalerna, är det inte okej att göra vinst. Jag har svårt att förstå den skillnaden.

Jag har viss förståelse för att statsrådet hela tiden undviker att tala om hur förändringarna i RUT och Välfärdsutredningen påverkar kvinnors företagande. Det är otvetydigt så, med de bevis som både jag och Maria Malmer Stenergard har lyft fram, att både utredningen om vinster i välfärden och förändringarna i både RUT och ROT påverkar kvinnors företagande negativt. Det minskar viljan för entreprenörskap i välfärdssektorn där kvinnorna är de som har mest kunskap och störst möjligheter att starta företag.

På det sättet går vi miste om många goda idéer och många duktiga företagare, vilket är någonting som välfärdssektorn i Sverige behöver. Vi står inför stora utmaningar när det gäller både finansiering och kvalitet. Utan de här goda idéerna blir det betydligt svårare att klara av dessa utmaningar.

Om man på riktigt vill ha långsiktiga förutsättningar för branschen både inom RUT-tjänsterna och välfärdstjänsterna vore det bättre att försöka förändra utredningen och få den att helt och hållet fokusera på kvaliteten. Då måste man naturligtvis också titta på de ekonomiska villkoren. Men det har man valt att inte göra för att få med sig Vänsterpartiet på att stötta budgeten.

Herr talman! Jag tror att vi har en gemensam målsättning om att verka för kvalitetshöjning i offentliga verksamheter. Vi är också överens om att det finns behov av ändringar i regelverket för alla aktörer, inklusive dem som bedriver verksamheter i egen regi. Det är ett arbete som regeringen bedriver. Vi jobbar också med att förbättra styrningen och resursanvändningen i de verksamheter som är i egen regi.

Målsättningen är dock att det ska finnas ett regelverk som säkerställer resursanvändningen också hos privata aktörer så att vi höjer kvaliteten även där. Då måste vi ha som utgångspunkt att resurser till offentliga verksamheter ska användas till offentliga verksamheter. Det kommer att kräva regler för kvaliteten, det kommer att kräva regler för vinstuttag och det kommer att kräva regler för syftet med verksamheten.

Svar på interpellationer

Dessa regler är inte till för att skada jämställdheten i den offentliga sektorn. Tvärtom är reglerna till för att säkerställa att vi erbjuder medborgarna de tjänster som bedrivs i och finansieras av det allmänna. Dessa tjänster är viktiga för att jämställdheten ska kunna förbättras i vårt samhälle; det vet vi. Vi har kunskap om det, och vi kan basera vår politik på forskning och erfarenhet av välfärdsbygget.

Då måste man ställa sig frågorna: Är det rimligt att det ska vara möjligt att dra ned på bemanningen på förskolorna för att öka vinsten? Kommer det att gynna jämställdheten? Kommer det att gynna situationen för de kvinnor som arbetar i välfärden?

Jag har inte mött en enda förskollärare som har sagt till mig: Möjliggör vinstuttag i större utsträckning så att min arbetsgivare drar ned på bemanningen! Däremot måste vi jobba för att säkerställa resursanvändningen.

Överläggningen var härmed avslutad.