Kvalitetsbrister på äldreboenden med vinstkrav

Fru talman! Nadja Awad har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av studien Provider Ownership and Indicators of Service Quality: Evidence from Swedish Residential Care Homes. Nadja Awad har även frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av omfattande brister i vården och omsorgen inom vinstdrivna äldreomsorgsbolag.

Fru talman! Utgångspunkten för äldreomsorg ska vara trygghet och medmänsklighet. En utgångspunkt för mig och regeringen är att människor oavsett ålder ska ha inflytande över sina egna liv. Vi vill främja ökad valfrihet och delaktighet för äldre. Undersökningar visar att en bred majoritet av de äldre själva vill kunna välja vem som utför deras omsorg. Av bestämmelser i socialtjänstlagen (2001:453) följer att insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet och att det för utförande av uppgifterna ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet.

Flera av regeringens satsningar bidrar till att förtydliga vad äldreomsorg av god kvalitet behöver omfatta. I budgetpropositionen för 2025 aviserade regeringen att de som bor i särskilda boenden ska ha rätt till en fast omsorgskontakt för att den enskildes behov av kontinuitet, trygghet, individanpassad omsorg och samordning ska kunna tillgodoses. Frågan bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Utöver detta bereds de förslag som lämnats av Utredningen om språkkrav för personal i äldreomsorgen och Utredningen om stärkt medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård. De föreslagna bestämmelserna kan bidra till att konkretisera vad som krävs för att uppnå god kvalitet i äldreomsorgen. Utredningarna bedömer att lagförslagen kan innebära vissa inskränkningar i den kommunala självstyrelsen men anser också att dessa kan motiveras med förslagens övergripande syften.

Det är samtidigt viktigt att detaljerade bestämmelser för äldreomsorgen inte försvårar kommunernas förutsättningar att utföra sitt viktiga välfärdsuppdrag. Det måste finnas utrymme för kommunerna att anpassa sin verksamhet efter lokala förutsättningar och behov. En inskränkning i den kommunala självstyrelsen måste vara proportionerlig och kräver därför noggranna överväganden.

Socialnämnderna har ett stort ansvar för att följa upp de enskilda aktörer som utför socialtjänst på kommunens uppdrag. Den 1 juli träder nya bestämmelser i kraft som innebär att kommunerna bland annat kommer att ha ett ansvar för att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom socialtjänstens verksamhet.

Utförare av insatser inom socialtjänsten kommer dessutom att på begäran behöva lämna uppgifter till den socialnämnd som ansvarar för insatsen. De uppgifter som avses är sådana som socialnämnden behöver för kvalitetssäkring, administration, uppföljning eller utvärdering. Syftet med de nya bestämmelserna är att förbättra kommunernas möjlighet att följa upp socialtjänstverksamheten.

Vidare har Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, ansvar för tillsyn över alla verksamheter inom omsorgen, oavsett vem som bedriver dem. Brister i utförande kan inte accepteras inom vare sig kommunal eller enskild verksamhet.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag undrar dock om äldreminister Anna Tenje verkligen har läst min interpellation. Där nämns forskning som klart och tydligt konstaterar att vinstdrivande företag inom äldreomsorgen har sämst kvalitet. Av alla 2 639 icke kommunala äldreboenden har de som drivs av börsnoterade bolag, riskkapitalbolag eller privata bolag med ett tydligt vinstsyfte sämst kvalitet. De har lägre personaltäthet och färre utbildade. De har de lägsta lönerna och färre med heltidsanställning eller fast anställning. De har även färre nöjda brukare och äldre. En heltidsanställd inom privat äldreomsorg tjänar nästan 2 500 kronor mindre per månad än en heltidsanställd inom kommunalt driven äldreomsorg. Samtidigt har ett företag inom vård och omsorg med boende ett genomsnittligt resultat på 43 miljoner kronor på ett år. Det är fakta. Det är verkligheten, fru talman.

Varför ser det ut så här inom svensk äldreomsorg? De här bolagen sparar in på löner och andra arbetsvillkor för att kunna vinstmaximera. Det påverkar omsorgspersonalen, och det påverkar brukare och äldre. Ändå låtsas ministern och regeringen som att det regnar, fru talman.

Tycker minister Anna Tenje att vinstdrivande bolag ska komma undan med det här? Uppenbarligen tycker hon det, för regeringen gör ju ingenting för att stoppa vinstjakten i välfärden. De tycker om det här systemet. Aktieägares vinstmaximering är viktigare än att undersköterskor ska få en bra lön och en pension att leva på. Det är viktigare än att äldre slipper vänta i två timmar på att få gå på toa på grund av att det saknas personal eller att de äldre slipper gå runt hungriga på grund av att det saknas mat i kylskåpet. Det är ju sådan vanvård som det har larmats om på privata, vinstdrivande äldreboenden.

Sveriges regering är väldigt ensam om att tycka om vinstjakt inom äldreomsorgen. Alla andra nordiska länder har en mindre andel vinstdrivna utförare än Sverige och en större andel idéburna aktörer.

Fru talman! Om valfrihetssystemet är så viktigt för ministern och regeringen kan de väl låta de icke vinstdrivande organisationerna och stiftelserna få fortsätta vara utförare vid sidan av den verksamhet som bedrivs i kommunal regi. De återinvesterar sitt ekonomiska överskott i verksamheten.

Avskaffa vinsten som styrsignal för privata utförare! Den riktiga valfriheten, fru talman, är att som brukare, äldre, anställd eller skattebetalare få vara fri från att utnyttjas av bolag.

Där det finns vinstjakt finns det därtill kriminella aktörer som blåser äldre och personal och slösar med kommunens skattepengar. Alltså ökar risken för välfärdsbrott genom att regeringen fortsätter att tillåta vinstjakt inom äldreomsorgen.

Min fråga är: Vad anser ministern? Anser ministern att vinstdrivna utförare ska få fortsätta att verka inom svensk äldreomsorg?

Fru talman! Jag är nästan helt övertygad om att interpellanten och jag har samma syn vad gäller den vård och omsorg som ska ges inom äldreomsorgen. Den ska hålla hög kvalitet och vara medicinskt säker. Den ska också vara individanpassad.

Det jag tror skiljer oss åt väldigt mycket är tron på att äldre också har rätt att välja, på samma sätt som de tidigare i livet har valt barnomsorg till sina barn, valt sin vårdcentral eller för den delen valt sin tandläkare. Viljan att välja försvinner inte bara för att man blir äldre. Alla personer, oavsett ålder, har rätt att välja vad de önskar – var de vill bo, vem som ska utföra den hemtjänst de har behov av och vilket särskilt boende de önskar när den sortens behov uppstår. Undersökningar visar också att en bred majoritet av de äldre själva vill kunna välja vem som utför omsorgen. Det är vad äldre vill, och det är också vad jag vill att äldre ska kunna göra.

Låt mig vara tydlig: Jag har nolltolerans mot vanvård. Jag har nolltolerans mot det som ibland rapporteras i medier och som visar på att äldre inte har fått den vård och omsorg de har rätt till och att vården har utförts på ett felaktigt sätt. Detta gäller när enskilda har gjort fel. Det gäller också i fall som det i Göteborg som medier nyligen rapporterade om, där ett kommunalt boende kanske inte har gjort riktigt som man borde.

För mig är det viktigt att man får välja. Inom den kommunala verksamheten finns det väldigt många goda exempel med väldigt hög kvalitet. Bland de idéburna alternativ jag har besökt kan jag inte minst nämna Ersta diakoni, som har väldigt hög kvalitet på många av sina boenden och på den verksamhet man bedriver.

Jag var nyligen på Judiska Hemmet här i Stockholm, där den judiska församlingen driver ett äldreboende av mycket hög kvalitet där vår judiska minoritet kan fortsätta att ha sin religion, sina seder och sina kulturella vanor hela livet just därför att det är så man väljer att leva sitt liv.

För mig är det oerhört viktigt att de här möjligheterna finns, men med det sagt får de inte finnas till vilket pris som helst. Har man inte en bra verksamhet – en verksamhet av hög kvalitet som lever upp till de krav vi ställer – ska man inte bedriva verksamheten.

Jag har nolltolerans mot vanvård och mot att man inte ger äldre den hjälp och det stöd som de behöver. Det betyder dock inte att vi inte kan ha några alternativ över huvud taget, som ledamoten tycks vilja. Man måste mäkta med att hålla två bollar i luften samtidigt. Det går att säkerställa valfriheten för den enskilde samtidigt som man beivrar bidragsbrottslighet, jobbar mot välfärdskriminalitet och är som en iller på alla utförare för att de ska höja kvaliteten. Det ena behöver inte utesluta det andra. Så tänker jag fortsätta att göra.

Fru talman! Det stämmer att äldre har rätt till valfrihet, men det innebär inte att vinstdrivna bolag har rätt att utnyttja äldre och personal för att vinstmaximera.

På de håll inom äldreomsorgen där vinsten är styrsignalen ser vi lägre personaltäthet, färre utbildade, lägre löner, färre med heltidsanställningar eller fasta anställningar och färre nöjda brukare och äldre. Det visar forskning. Varför ska Sverige fortsätta att vara det land i Norden som har störst andel vinstdrivna utförare när det finns bevis för att det här systemet levererar sämst kvalitet både för personalen och för de äldre?

Det går inte att försvara att heltidsanställda inom privat äldreomsorg tjänar nästan 2 500 kronor mindre per månad än heltidsanställda inom kommunalt driven äldreomsorg, eller att äldre får liggsår på grund av att det finns så lite personal att det går ut över vården av och omsorgen om de boende, samtidigt som företag inom vård och omsorg med boende har ett genomsnittligt resultat på 43 miljoner kronor på ett år.

Vi har inte missat att det i dagarna rapporterats om väldigt allvarliga brister på flera äldreboenden som drivs av Forenede Care, som är ett av Nordens största omsorgs- och serviceföretag med bland annat runt 50 äldreboenden runt om i Sverige. Det handlar om fasansfulla uppgifter, som att äldre inte har fått tänderna borstade på månader, att dementa har förvunnit utan att personalen har märkt det och att en kvinna har tvingats amputera ett ben efter att ha blivit lämnad i skållhett vatten. På ett äldreboende i Österåker har problemen pågått under en lång tid, och i höstas larmade personalen om att kylskåpen var tomma, att de äldre gick ned i vikt och fick liggsår och att det var så lite personal att det gick ut över vården och omsorgen. Några av detta bolags äldreboenden har inte genomfört en enda egenkontroll för att säkerställa att de äldre faktiskt får den vård och omsorg de har rätt till.

Efter dessa avslöjanden har bolagets vd fått avgå, men det betyder inte att grundproblemet är löst. Att vinstdrivande företag prioriterar vinst framför kvalitet ökar behovet av kontroll och tillsyn, och det är en kostsam byråkrati i ett redan ruttet system. Varför ska våra skattemedel gå till fler kontroller och mer tillsyn när vi lika gärna kan avskaffa vinstdriften inom äldreomsorgen?

Många av de över 21 kommuner som sedan 2018 har avskaffat LOV:en har gjort det med hänvisning till att kommunerna, alltså beställarna, har dålig insyn och att kostnaderna för att upprätta en kontrollapparat är höga. Även moderatledda kommuner har valt att avskaffa LOV:en.

Vi står inför en personal- och kompetensförsörjningskris inom äldreomsorgen, där vi måste kunna locka och behålla kompetent personal, och då blir det paradoxalt att försvara privat, vinstdriven äldreomsorg, som är ett system med en inbyggd ineffektivitet. Trots en påstådd arbetskraftsbrist erbjuds uppenbarligen inte alla som jobbar deltid en heltidsanställning, eller så organiserar arbetsgivaren inte arbetet på ett sådant sätt att man kan och orkar jobba heltid.

Min fråga kvarstår: Varför fortsätter äldreminister Anna Tenje och regeringen att till varje pris försvara detta ruttna system?

Fru talman! Jag kan nog inte vara så mycket tydligare. Jag har total nolltolerans när det gäller vanvård av äldre, oavsett driftsform. Men det verkar som att ledamoten tycker att det är okej när det sker i kommunal regi, för det är en Tourettes av Guds nåde när det gäller de enskilda, privata alternativ ledamoten vill jaga.

För mig är driftsformen sekundär. Det jag ser till är kvaliteten, alltså att äldre får den vård och omsorg de har rätt till, att personalen trivs på arbetet, att sjukskrivningstalen är låga, att arbetsmiljön är bra, att man inte har några större problem att rekrytera, att ledarskapet är gott och att brukarundersökningen talar sitt tydliga språk. Det finns forskning som visar precis det motsatta mot vad ledamoten anför. Även brukarundersökningen visar att brukare och anhöriga i de flesta kommuner är mer nöjda med de fristående alternativen än med de kommunala.

Min ambition är att kvaliteten ska höjas generellt, alldeles oavsett om det handlar om privata eller kommunala utförare, och att brukare och anhöriga ska bli ännu mer nöjda med den verksamhet som bedrivs. Dessutom måste arbetsmiljön förbättras betydligt.

Apropå valfrihet visar undersökningar att nio av tio själva vill kunna välja vem de anlitar som utförare i hemtjänsten och vilket boende de ska bo på.

Även personalen vill kunna välja arbetsgivare. Denna valfrihet ska vi inte underskatta, inte minst eftersom det råder stor kompetensbrist och är viktigt att höja yrkets status och attraktionskraft. Det måste vara möjligt för undersköterskor att göra karriär, att byta arbetsgivare och att påverka sin egen vardag.

Vi har som sagt gjort många olika satsningar inom äldreomsorgen för att höja kvaliteten. Det handlar om språkkrav, medicinsk kompetens, anhörigstöd och utveckling av Äldreomsorgslyftet.

Samtidigt förbättrar vi de ekonomiska förutsättningarna för kommuner och regioner i och med att vi har höjt de generella statsbidragen med 16 miljarder, vilket ligger kvar även 2025 och framåt. Vi har gång på gång utvecklat Äldreomsorgslyftet för att det ska komma fler till del och för att få mer pang för pengarna, vilket vi ser att vi verkligen får.

Vi har satt fokus på cheferna i första ledet så att de kan gå ledarskapsutbildning eftersom vi ser att ledarskapet är A och O för att höja kvaliteten inom en verksamhet.

När det gäller välfärdskriminaliteten har vi på senare tid verkligen kraftsamlat för att rensa ut oseriösa aktörer från välfärdssektorn, en efter en, i syfte att värna valfriheten för både äldre och personal.

Fru talman! Denna debatt handlar om kvalitetsbrister inom den vinstdrivande privata äldreomsorgen. Jag och minister Anna Tenje har haft flera andra debatter om den kommunala äldreomsorgen och om äldreomsorgen generellt, oavsett om den är privat eller kommunal. Då har jag varit väldigt tydlig med min kritik mot regeringens nedskärningspolitik, där man i omgångar har prioriterat miljonärer och miljardärer genom skattesänkningar och rut- och rotbidrag före en välfinansierad välfärd.

Men denna debatt handlar som sagt om den privata, vinstdrivande äldreomsorgen, och här visar studien från Göteborgs universitet och Kommunals rapporter att kvaliteten på personalens arbetsvillkor och arbetsmiljö samt brukarnas nöjdhet är lägre i privat, vinstdrivande äldreomsorg jämfört med i äldreomsorg utförd av idéburna organisationer och stiftelser eller av kommuner.

Jag kan instämma i att det är viktigt att få välja utförare, men det betyder inte att vi ska tillåta att personal och äldre utnyttjas för vinstmaximering. Behåll de idéburna organisationerna och stiftelserna inom äldreomsorgen! Slå ut de vinstdrivande aktörerna eftersom de levererar sämre kvalitet! Men det vill ministern och regeringen inte göra. Det är denna handlingskraft och prioritering jag och Vänsterpartiet saknar. Detta är ytterst bekymmersamt.

Fru talman! Jag tror på individen. Jag tror på medarbetaren och på den äldre. Oavsett ålder vill man välja själv. Man vill välja arbetsgivare. Man vill välja boende. Just därför värnar vi valfriheten och väljer att aktivt jaga de oseriösa aktörerna och dem som sysslar med välfärdskriminalitet.

Jag stirrar mig inte blind på vare sig det privata, det kommunala eller det ideella, för jag tolererar inte vanvård någonstans. För mig är driftsformen sekundär. Det är kvaliteten och vad de äldre, de anhöriga och medarbetarna säger som är det viktiga.

Jag är den första att säga att om verksamheten inte håller måttet ska den rensas ut från denna sektor, alldeles oavsett om den är kommunal, ideell eller fristående. Jag tror att detta är väldigt viktigt, särskilt när vi ser att välfärdskriminaliteten har tagit sig in inom statlig, regional, kommunal och privat sfär.

För mig handlar det inte om huruvida något är privat eller kommunalt, utan för mig handlar det om kvalitet och att värna valfriheten. Framför allt ska kvaliteten vara så hög som möjligt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.