Kvaliteten i sex- och samlevnadsundervisningen

Herr talman! Hannah Bergstedt har frågat gymnasie- och kunskapslyftsministern Anna Ekström vad hon tänker göra för att säkerställa att samtliga elever får en normkritisk sex- och samlevnadsundervisning.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Enligt läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan är människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet samt jämställdhet mellan kvinnor och män några av de värden som skolan ska förmedla och förankra. Frågor om sexualitet, jämställdhet och relationer och ansvar ingår också i flera av grundskolans kursplaner och gymnasieskolans ämnesplaner.

Det är lärarna som ska realisera läroplanens värden i sin undervisning. Därför ska lärarutbildningen hålla hög kvalitet och generera professionella lärare som är väl rustade inför sitt viktiga uppdrag. Vi måste våga lita på lärarna om vi ska kunna bygga en stark och jämlik kunskapsskola. Dess-utom måste vi skapa goda förutsättningar för lärarnas arbete. I dag bär många lärare en alltför tung administrativ börda. De kan därför inte ägna sig tillräckligt åt det som de och vi vill, nämligen sitt pedagogiska uppdrag.

När det gäller lärarutbildningens innehåll vill jag understryka att reger-ingen inte detaljstyr vad en viss utbildning ska innehålla utöver målen i högskoleförordningen (1993:100). För till exempel grundlärarexamen ska studenten visa sådan kunskap och förmåga som krävs för att självständigt arbeta som grundlärare i den verksamhet som utbildningen avser.

I examensordningen finns övergripande skrivningar om frågor som är relaterade till värdegrund, till exempel jämställdhet och mänskliga rättigheter. Specifikt kunskapsinnehåll, till exempel om sex och samlevnad, bör rymmas inom ramen för befintliga examensbeskrivningar.

Med det sagt vill jag understryka att frågor om jämställdhet och lika möjligheter för kvinnor och män att ha samma makt att forma samhället och sina egna liv är en jämställdhetspolitisk prioritering för regeringen. Här har skolan en mycket viktig roll. Därför har regeringen gett Statens skolverk i uppdrag att ta fram och genomföra nationella skolutvecklingsprogram för att utveckla arbetet med skolans värdegrund, till exempel arbetet mot diskriminering och kränkande behandling samt jämställdhet och normkritik. Sedan tidigare erbjuder Skolverket stödmaterial om sex- och samlevnadsundervisning för olika årskurser och stadier. Regeringen avser även att ge Statens skolinspektion i uppdrag att granska sex- och samlevnadsundervisningen i skolan.

Regeringen har därmed tagit en rad initiativ, och utöver dem är jag öppen för andra idéer och förslag på hur vi kan arbeta vidare med dessa frågor. Sveriges lärare kan och vill ta ansvar för att uppfylla läroplanens mål när det gäller normer kring kön och sexualitet som hindrar barn och ungdomar att ha makt över sina egna liv och att nå sin fulla potential i skolan och livet.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.

Under de senaste åren har vi fått läsa ganska mycket om uppmärksammade sexualbrott och sexuella trakasserier i medierna. Och det finns krafter i vårt samhälle som gärna vill påskina att detta är någonting som är nytt. Tyvärr är vi alltför många som kan vittna om att så inte är fallet, och i dag är det många som faktiskt vittnar om det. Det är någonting som har skett genom en normförändring, inte minst genom att man i sociala medier tydliggör att de som är utsatta inte är ensamma om sina upplevelser.

Men det finns fortfarande en mycket stereotyp bild av mäns och kvinnors sexualitet, och det påverkar oss genom hela livet. Det påverkar oss även när det gäller hur vi ser på ansvaret kring sex och sexualitet. Jag tror att det mest klassiska ändå är att kärlek börjar med bråk och slutar med barnbidrag, vilket man kan skämta om. Men detta tror jag att många känner igen.

Killar får lära sig att de har rätt att ta för sig av tjejers privata rum, och vi som kvinnor får lära oss att vi ska acceptera det. Samtidigt får unga killar också veta att de förväntas ha mer intresse av sex och att det aldrig är okej att säga nej.

Tack och lov ändras detta, men det handlar om normer. Och för att en normförändring ska ske måste någonting hända.

Aktuell statistik från Brå visar att flest fall av sexuella trakasserier sker i gruppen 16-24 år. Dagligen anmäls 46 sexualbrott mot kvinnor, och de flesta som begår dessa övergrepp är män. Amnesty tittade i en undersökning på attityder kring sexualbrott och övergrepp, och det visade sig att man tycker att kvinnors ansvar ökar när de dricker alkohol och blir utsatta för sexualbrott - men att mäns ansvar minskar om de utsätter någon och har druckit. Den föreställningen handlar om stereotypa utgångspunkter i synen på flickors och kvinnors sexualitet och att den bara existerar i förhållande till att män vill eller inte vill.

Det är som bekant väldigt svårt att lagstifta om normer, och jag tror inte att vi kommer att lyckas utan att göra någonting. Det behövs ett långsiktigt arbete för att komma åt normer och värderingar, och då blir skolan otroligt viktig i sammanhanget. Vi vet redan nu att tillgången till normkritisk sexualundervisning varierar kraftigt i landet och att skillnaden i kvalitet i undervisningen är väldigt stor. År 1999 gjorde Myndigheten för skolutveckling på den dåvarande socialdemokratiska regeringens uppdrag en utvärdering som visade på stora kvalitetsbrister och brister i likvärdigheten.

Nu ska det som sagt utvärderas igen. Det är såklart väldigt bra, men om vi redan vet att normer och värderingar påverkar vårt agerande i samhället - och ser att det skapar problem - är ju frågan hur vi kommer åt det. För mig är svaret enkelt: Det handlar om mer och bättre utbildning. Regeringens uppdrag till Skolverket att ta fram och genomföra nationella skolutvecklingsprogram för att utveckla arbetet med skolans värdegrund är mycket bra, och det är välkommet. Men vi ser också att sexualundervisningen inte alltid ingår i detta utan faller utanför. Genusfrågor och diskrimineringsfrågor täcks in.

Mot den bakgrunden undrar jag vad regeringen avser att göra för att säkerställa att sexualundervisningen ingår i uppdraget att säkerställa en god kvalitet i undervisningen på alla skolor och för alla åldrar.

Herr talman! Jag tackar Hannah Bergstedt för hennes väldigt initierade fråga. Jag vill understryka att jag delar den här synen.

En av de stora utmaningarna vi har i svensk skola i dag är just bristen på likvärdighet. Det är därför flera, inte minst Skolkommissionen, nu jobbar med hur styrningskedjan ska se ut så att vi kan garantera en likvärdighet. För mig som högskoleminister är det också viktigt att lärarutbildningen håller en likvärdighet så att vi kan garantera att det är en god utbildning för alla lärarstudenter oavsett vilken högskola eller vilket universitet de går på. Vi har också vidtagit flera åtgärder för detta.

Samtidigt är det viktigt att se till att utbildningen är av den karaktären att den rustar för ett framtida yrkesliv som ska vara under många, många år. Man ska veta att lärarutbildningen är den mest detaljstyrda utbildning vi har och att detta arbete absolut ryms inom de examensmål vi har inrättat. Utbildningen ska som sagt också förbereda en för att kunna jobba som lärare utifrån de läroplaner och ämnesplaner som finns i skolan.

Med det sagt är det dock viktigt att vi följer upp att det också blir så och att det blir likvärdigt över hela landet. Därför tycker jag att det uppdrag som nu ska ges till Skolinspektionen om att följa upp hur undervisningen går till är ett steg på vägen för att visa att detta är något som regeringen tar allvarligt på. Vi avser att vidta åtgärder om det skulle visa sig att det brister. På samma sätt kommer vi att göra en utvärdering av hela lärarutbildningen för att se vilken kvalitet den håller och om det finns en likvärdighet. Det är också möjligt för regeringen att följa upp enskilda delar i lärarutbildningen om vi anser att det är väldigt angeläget.

Jag tycker att det är viktigt att se till att vi har både tillit till och förtroende för detta, samtidigt som regeringen känner ett ansvar för att betona likvärdigheten. Med de initiativ vi har tagit tror jag att vi har lagt en god grund för det. Sedan kan vi behöva återkomma när det gäller ytterligare åtgärder.

Herr talman! Ministern trycker på lärarnas roll och deras förutsättningar, och jag delar den uppfattningen.

Utvärderingen som gjordes 1999 ger faktiskt ministern rätt. Där talade nämligen särskilt rektorerna om att de önskade att fler av deras lärare hade sexualundervisning som en del av sin utbildning. Detta baserar sig på uppfattningen att sexualundervisningens kvalitet just beror mycket på den individuella lärarens kunskap och engagemang i frågan. Undersökningen understryker alltså lärarens kompetens och att den är central för att man ska få en fullgod sexualundervisning som är normkritisk.

Normer och värderingar förändras ju som bekant, och de förändras av kunskap. Vi i min generation - där många i dag faktiskt är lärare - fick till exempel lära oss i skolan att mödomshinnan existerade. I dag vet vi att det inte är sant. Vad jag menar är att det vi lär oss i skolan sitter i ryggmärgen, och blir jag lärare följer den kunskapen med mig. Det krävs ganska mycket för att man ska ändra sig, och i det ligger i grunden kunskap. Därför handlar det inte bara om att lärarna har kunskap när de kommer till skolan, utan även vidareutbildning är otroligt viktigt. Det händer nämligen mycket på det här området.

Det är fortfarande väldigt få lärare som har läst någon kurs som är kopplad till det här ämnet. Det är faktiskt bara lärarna i årskurs fyra till sex som har detta i sin lärarutbildning. Ungefär 6 procent av alla lärare har läst en kurs som är kopplad till sexualundervisningen. Tittar man till exempel på de olika universitet som har lärarutbildningar ser man att tillgången på kurser kopplade till normkritisk sexualundervisning varierar ganska ordentligt.

Vi kanske är överens om att lärarens roll är viktig för kvaliteten i sexu-alundervisningen och likvärdigheten, och vi är samtidigt medvetna om att väldigt få har detta som en del av utbildningen. Läroplanen är utformad så att detta ska ingå inte bara i ett specifikt ämne utan i flera. Jag förstår att detta är något som redan är väldigt styrt, men min fråga är: Vilka andra möjligheter ser ministern och regeringen att vi har för att tillgodose att elever får kunskaper i normkritisk sexualundervisning genom att lärare har den kunskapen med sig i bagaget när de möter våra elever?

Herr talman! Jag tackar återigen Hannah Bergstedt.

Som jag sa tidigare ser jag att det är väldigt viktigt att vi kan erbjuda både fort- och vidareutbildning av hög kvalitet. Precis som Hannah Bergstedt säger ökar nämligen kunskapen hela tiden, och saker och ting förändras över tid i och med att vi får en ökad kunskap om hur vi ska jobba med till exempel normkritik. Därför är det också viktigt att inte som lärare se sig som färdigutbildad utifrån en examen från lärarutbildningen utan se att man också erbjuds stöd och möjlighet till fortbildning och vidareutbildning.

Det vilar ett tungt ansvar på arbetsgivarna att se till att alla får den möjligheten, men en åtgärd vi har vidtagit är att ge Skolverket i uppdrag att inom ramen för de nationella skolutvecklingsprogrammen ta fram och genomföra en plan för hur man ska utveckla arbetet med skolans värdegrund. Där ingår frågor som diskriminering, kränkande behandling, jämställdhet och normkritik. Sedan tidigare erbjuder man också som sagt stödmaterial för sex- och samlevnadsundervisning för olika årskurser och olika stadier.

En viktig del är att ge lärare mer tid för undervisning. Det handlar inte bara om tiden med eleverna, utan det handlar också om att hinna planera, genomföra och följa upp sin undervisning. Man ska även hinna med det som lärare i dag inte hinner med i den svenska skolan, det vill säga det kollegiala lärandet - att faktiskt diskutera med varandra för att utveckla den egna undervisningen. Detta tror jag inte minst är en viktig del, alltså att man när man har tillgodogjort sig utbildningen eller vidareutbildningen också har möjlighet att diskutera den med sina kollegor. Man ska ges tid och utrymme till det.

Vi behöver som sagt alla träna på detta med fördomar, hur vi uttrycker oss och hur vi gör detta på bästa sätt med barn i olika åldrar. Det handlar om att uppfylla det som finns i läroplanen och ämnesplanen, det vill säga ge alla barn de verktyg och redskap de behöver för att kunna vara fullgoda samhällsmedborgare men också fria i sina liv.

I detta ligger också att motverka den psykiska ohälsan, som vi ser öka bland barn. Vi vet att den framför allt drabbar barn som under tonårstiden upptäcker att de har en annan sexuell läggning, ett annat könsuttryck eller en annan könsidentitet. Därför är det viktigt att ha en bra och öppen skolmiljö där alla barn kan trivas och uttrycka sig själva. Det är viktigt att det finns en god kunskap inom skolan vad gäller detta. Det ligger ett tungt ansvar på skolledare och rektorer att se till att man har en god skolmiljö som är öppen för alla.

Herr talman! När vi nu ser detta problem, delar uppfattning om det och inser vilka brister som brist på normkritik skapar måste vi också ta ansvar för att den här förändringen ska ske. Ingenting händer ju, som bekant, av sig självt.

Jag har väldigt höga förväntningar på en feministisk regering. De åtgärder som görs på till exempel det straffrättsliga området är viktiga för att kvinnor ska våga anmäla sexualbrott.

Detta ämne är dock betydligt mer komplext. Det handlar i grunden om hur vi ska minska antalet övergrepp. När det handlar om ett sådant här ämne - som är betydligt svårare att lagstifta om - får ämnet mycket mindre utrymme i debatten, trots att vi vet att det bästa vore om detta aldrig hände och kvinnor aldrig blev utsatta på det sätt som sker i dag.

Därför blir det desto viktigare att vi har en seriös och allvarlig diskussion om vad vi kan göra och att vi gör allt vi kan. Vi har utvärderat, vi har tittat och vi har identifierat problem. Men jag stod i den här kammaren för två sedan, när ministern hette Jan Björklund, och det har inte hänt särskilt mycket sedan dess.

Därför är mina krav och förväntningar på en regering som kallar sig feministisk att man ska vidta fler åtgärder. Det är bra med utvärderingar, och det är bra med uppdraget att genomföra det nationella skolutveck-lingsprogrammet, men man måste också säkerställa att sexualundervisningen ingår i denna del. Detta är mitt medskick till ministern och regeringen: Ta den här frågan på allvar! Om vi ska lösa detta på sikt är det här vi ska börja.

Herr talman! Jag tackar för medskicket och förväntningarna på en feministisk regering. Jag tycker att Hannah Bergstedt har helt rätt i att man ska ha höga förväntningar på en regering som är feministisk och som har jämställdhetspolitiken och antidiskrimineringspolitiken väldigt högt på sin agenda.

Som sagt: Vi vidtar åtgärder. Jag som statsråd är dock - tillsammans med mina kollegor på Utbildningsdepartementet - öppen för att vi behöver göra mer. Det är precis som Hannah Bergstedt säger: Detta är grunden för det framtida samhälle som vi vill ha och som vi strävar efter. Det är ett samhälle där alla människors lika värde är något helt okränkbart. Det är också ett samhälle där flickor och pojkar, oavsett könsidentitet eller könsuttryck, kan leva ett fritt liv utan att vara rädda för våld eller hot av olika slag.

En stor del av grunden läggs redan under skoltiden vad gäller hur vi kan träna oss i dessa frågor. Förändringarna börjar alltid med oss vuxna, inte minst med dem som arbetar i skolan. Det gäller dock även oss föräldrar och politiker, som är förebilder för hur samtalet i samhället fungerar.

Jag kommer att lyssna lyhört på de förslag som kommer från Hannah Bergstedt och från riksdagen för att se om det finns ytterligare saker vi kan göra för att se till att vi har en skola som vilar på likvärdig grund och där kvaliteten i sex- och samlevnadsundervisningen är hög.

Överläggningen var härmed avslutad.