Kubas utveckling

Herr talman! Torbjörn Björlund har frågat mig hur jag tänker agera för att stödja hävandet av blockaden mot Kuba och vilka kontakter som tas eller är tagna för att stödja Kuba i den demokratiska utvecklingen.

Att det amerikanska handelsembargot mot Kuba inte har främjat en utveckling i demokratisk riktning har länge varit uppenbart. Därför var närmandet i relationerna mellan USA och Kuba, som inleddes i december 2014, en välkommen historisk vändning. Förhoppningsvis kan det utgöra ett steg på vägen mot ett avskaffande av det amerikanska embargot. Sedan omläggningen av Kubapolitiken har president Obama uppmanat kongressen att lyfta embargot, men i nuläget finns inte tillräckligt med stöd för en förändring.

Den svenska regeringens syn att det amerikanska embargot bör lyftas delas av en överväldigande del av det internationella samfundet. Detta har under en rad år bekräftats vid omröstningar i FN:s generalförsamling om resolutionen om det amerikanska Kubaembargot.

Det amerikanska embargot får inte skymma det faktum att Kuba är en enpartistat och att det fortsatt finns stora utmaningar vad gäller respekten för de mänskliga rättigheterna.

Det amerikanska embargot har tydligt visat att isolering inte främjar en demokratisk utveckling. Denna regering sätter stort värde på dialog som diplomatiskt verktyg. Kabinettssekreterare Annika Söder besökte Kuba den 7-9 maj i syfte att återupprätta den bilaterala dialogen med den kubanska regeringen och undersöka förutsättningarna för att inleda samarbete om reformer med en dialog om demokrati och mänskliga rättigheter. Vi ser möjligheter till samarbete inom bland annat bankmanagement och hållbar turism. Besöket var det första på politisk nivå sedan 1997.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt är det viktigt att fortsatt ha kontakt med olika delar av det kubanska samhället. Det är en normal del av det diplomatiska arbetet och något som svenska representanter har både i och utanför Kuba.

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Det är nog första gången jag står här och har en interpellationsdebatt med en utrikesminister och är ganska nöjd med svaret, måste jag säga. Det var en annan typ av utrikesminister i den förra regeringen. Då var det lite svårare. Men det är inte så att jag är helt nöjd. Det skulle kanske vara tjänstefel.

Jag har några frågor. Det är ett ganska kortfattat svar inramat av konstateranden som vi egentligen kanske redan känner till. Något som jag definitivt vill komma in på och som jag saknar i svaret är en problematisering av USA:s roll. USA är i dag världens enda supermakt och har ganska stor makt på många sätt. De har en mycket problematisk historia inom Latinamerika och Kuba. Men i interpellationssvaret är det svårt att se de större sammanhangen och sambanden, svårt att se kopplingen mellan Kubas historia och USA.

Blockaden initierades av USA under tidigt 60-tal. Jag har i min interpellation gått igenom historiken: hur Kuba utsatts för blockaden, vad som har hänt och USA:s roll i det hela. Det är egentligen där jag tycker att kärnan finns. Ska man titta på utvecklingen på Kuba måste man sätta in den i dess kontext. Man har varit påverkad av blockaden och under tryck i ganska många år.

Det ursäktar ingenting av dagens brister i demokratin. Man skulle kunna ha ett annat system än en enpartistat. Man måste kunna ha pressfrihet, tryckfrihet och yttrandefrihet, och man ska kunna ha en rättssäker process när det gäller vissa så kallade dissidenter. Det finns ingenting som tar bort det.

Däremot måste man se detta i kontexten av denna påverkan. Vad är det som utvecklar demokrati? Att en hävning av blockaden ger en bättre demokrati är ganska lätt att konstatera. Men vad i övrigt behöver göras för att till exempel inte få en utveckling som i andra länder i Latinamerika, där USA går in och blandar sig i varenda sak? Det hör till kärnan i det här. Hur gör vi utrikespolitiskt, efter att blockaden hävts, för att förhindra att man får en utveckling som ser ut som i andra latinamerikanska länder?

Detta är någonting som har lyfts fram av många länder i Latinamerika. Utvecklingen i egentligen alla länder i Sydamerika har påverkats av den gamla kolonialismen och det jag vill påstå är USA:s imperialism. Hur gör vi för att i det läget våga kritisera USA för det de gör och har gjort? Vi hade en gång i tiden en svensk socialdemokratisk statsminister som vågade gå ut på gatorna och demonstrera mot USA. Sådant skulle jag vilja ha tillbaka. Jag tycker att dagens utveckling är likadan eller kanske till och med värre i vissa sammanhang, men USA:s roll belyses inte.

När jag varit på Kuba har jag sett den här problematiken. Det finns en cementerad bild av vad som är rätt och riktigt. Den har påverkats av den långa blockaden, men också av den situation man har.

I en liten historik som jag tagit med mig bekräftas det som utrikesministern påpekar. Vid den första omröstningen 1992 om att häva blockaden röstade 59 länder för och 3 emot att häva blockaden. År 2014 var det 188 ja och 2 nej. Det påvisar vilken utveckling som skett. Ändå är inte blockaden hävd. Det måste vara någonting som kopplas just till kritik av USA. Att lyfta fram USA:s roll i utvecklingen av Kuba är centralt. Detta skulle jag gärna ha velat att utrikesministern gjort i svaret. Jag skulle gärna vilja att utrikesministern utvecklade detta mer, utöver de konstateranden som vi fått i interpellationssvaret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar utrikesministern. Jag tackar också Torbjörn Björlund för denna möjlighet till debatt.

Det är väldigt bekvämt, känner jag, att diskutera Latinamerika och Kuba nu, till exempel i Sveriges riksdag. Det förväntas också av oss i Sverige, som en gång i tiden var en väldigt pålitlig röst för Latinamerika och Centralamerika, att vi ska ta oss tillbaka dit.

Nu inger till exempel freden i Colombia hopp, men demokratin kvarstår att utveckla i alla länder. Det är bra att vi har en dialog med USA om Kuba och hela Latinamerika. Det går inte att göra på samma sätt nu som för 30 år sedan, för 25 år sedan eller för 10 år sedan. De här länderna har lidit tillräckligt.

Jag har själv varit på Kuba. Man kan bara undra hur det här folket kunnat klara sig. Den ekonomiska utvecklingen har varit relativt bra, till exempel när det gäller ekologi och jordbruk, trots att det varit så smalt och rigitt, trots de små resurserna till teknik och andra utvecklingsmöjligheter.

Demokratin är en grundpelare, och det är viktigt att alltid lyfta fram detta. Men man måste också se till de politiska möjligheterna. Landet har varit under blockad i över 50 år. Det behöver utvecklas ekonomiskt. Kvinnornas situation på Kuba är dock väldigt bra jämfört med många andra länder, och barnfattigdom finns inte på samma sätt. Alla är fattiga, men jämfört med andra delar av Latinamerika har de utvecklat sitt eget en hel del.

Sedan kan man kritisera enpartisystemet och allt detta. Jag håller med. Men när det gäller att själva bidra till en fredlig och demokratisk utveckling går det inte att acceptera USA:s fortgående aggression mot Venezuela och andra länder. Vad gäller Kuba är Obamas steg bra och viktigt, men han har bara ett år kvar vid makten. Vi får väl se vad som kommer att hända efteråt. Därför är det väldigt viktigt att redan nu förstärka relationen för att kunna påverka de länderna och deras utveckling. Det förväntas också av oss. Det finns många latinamerikaner här, och det är viktigt att den rödgröna regeringen nu har tagit steget och att Annika Söder har varit på plats.

Men jag tror att det behöver göras mer, särskilt av utrikesministern, i dialogen med USA men också med de länderna. Vad kan man göra konkret till exempel för att få igång den ekonomiska utvecklingen och för att se till att det blir en stabil och långsiktig fred i Colombia? Sverige kan också uttrycka sig när det gäller Venezuela. Man måste se till att det som vi hör om i medierna inte leder till kaos, utan att det faktiskt blir fred. Det är mycket krig och elände i världen. Vi behöver inte starta något nytt i andra länder på grund av att delar av USA:s myndigheter har vissa ambitioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar Amineh Kakabaveh och Torbjörn Björlund.

Först vill jag säga att den här regeringen återupptar bilaterala kontakter med latinamerikanska och karibiska länder. Det är meningsfullt, det är rätt tid att göra det och det tas emot på ett mycket positivt sätt. Det är klart att detta innefattar intensivare diplomatiska och politiska kontakter också på högsta nivå samt besök. Där ingår även Kuba.

Det som har hänt i Kuba och det som har varit USA:s viktiga steg på sistone blir en del av vår dialog och våra samtal och diskussioner med både USA och Kuba och faktiskt också i EU-kretsen. Här gäller samma sak. Vi försöker agera samlat i EU för att se till att utvecklingen hädanefter blir sådan som vi önskar den och att det kan bli konstruktivt samt att vi kan hjälpa till på olika sätt och se till att det i högsta grad blir en fredlig och ordnad utveckling från och med nu.

Uppgörelsen med USA innebär att Kuba har gjort viktiga eftergifter, till exempel att släppa politiska fångar fria. De förbättringarna ökar också förutsättningarna för till exempel relationen mellan EU och Kuba. Vi tar i alla olika sammanhang upp frågor om mänskliga rättigheter. EU har också reagerat vid arresteringar av oliktänkande. EU:s diplomater håller den typen av löpande kontakter med oliktänkande.

Här som i många andra fall är det viktigt att EU håller ihop och att vi samlar oss i vår syn på vilka krav vi ska ställa på Kuba i fråga om mänskliga rättigheter. Både EU och, vill jag påstå, den amerikanska administrationen delar ett starkt engagemang för att verka för reformer och ökad respekt för mänskliga rättigheter.

Där måste vi samarbeta. Sedan måste vi öppna för ekonomisk utveckling. Det var därför som jag också nämnde ett par områden som vi i dag har identifierat där vi skulle kunna bidra. Det handlar om att både öka kapacitet och förståelse och se till att vi jobbar med främjande så småningom.

Jag menar att det är en del av vår naturliga och pågående dialog också med USA för att höra hur de ser den fortsatta utvecklingen. Vad kan vi göra? Hur kan vi bidra på ett konstruktivt sätt? Det är definitivt också på EU:s dagordning med de mycket konkreta frågorna om vad som händer härnäst.

Det jag har märkt är att många kollegor redan har besökt Kuba eller avser att åka dit för att etablera den kontakten och förhoppningsvis driva utvecklingen i en demokratisk riktning. Det är vad vi engagerar oss i för närvarande.

Herr talman! Tack, utrikesministern! Jag tycker fortfarande att det är lite luddigt. Jag har haft diskussioner med många andra företrädare om USA:s roll. Med den förra utrikesministern hade jag ett par debatter om Cuban Five, apropå politiska fångar.

Det är detta som är det svåra. Vi har haft en tendens att när vi talar om Kuba är det i alla sammanhang lite beröringsskräck. Man konstaterar att det är en diktatur, punkt, och sedan vågar man inte tala mer.

Amineh Kakabaveh var inne på den komplexa bilden av Kuba som jag menar att vi ska ta till oss och ta lärdom av. Det gör vi till exempel genom att påvisa den historia som finns och vad som har orsakat de problem som Kuba har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fattigdomen är precis lika stor som i många andra Sydamerikanska länder. Men de har som säkert enda land i Latinamerika garanterat sina medborgare minst ett mål mat om dagen. Det är en sådan sak som inget annat land i världen egentligen har klarat av. Detta har skett trots den hårda politiska styrning som man påstår finns och som naturligtvis finns i Kuba.

Frågan är hur man på något sätt skulle kunna gå in och påverka EU och USA. USA har i dag börjat lite med islossning. Men det är egentligen tack vare president Obama. Det amerikanska politiska systemet har inte släppt till speciellt mycket i övrigt. Det är hans initiativ som har gjort att det över huvud taget har kommit igång.

Jag tycker att vi ska vara tacksamma för det. Det visar på att det ändå är en förändring. Kanske får man också en förändrad syn på vad Kuba är i dag. Jag vet att utrikesministern har varit ganska tydlig med att beskriva Saudiarabien. Ibland har jag upplevt att man har jämställt Kuba och Saudiarabien. Det är ganska prekärt, skulle jag vilja påstå, med tanke på hur det ser ut.

Jag skulle verkligen vilja att vi hade en skarpare formulering om orsakerna till att saker och ting är som de är. Amineh Kakabaveh var också inne på det. Vi har i dag ett Kuba som är ett ganska jämställt samhälle. Det finns ingen barnfattigdom. Det finns en stor fattigdom, och de har jätteproblem med olika saker. Men det finns ändå en social framgång. Det är ett samhälle där de ser till att människor får basservicen gratis och väldigt bra.

De har läkare som de i princip exporterar. Jag tror att Kuba var det land som skickade flest läkare till Afrika under ebolaepidemin och så vidare. Det finns en annan sida av det kubanska samhället som måste lyftas fram, och det är den sida som vi ska gynna. Det finns ingenting som rättfärdigar enpartistaten eller det förtryck som finns när det gäller tryckfrihet och sådana saker. Det måste förändras.

Det är ganska tydligt även där, ungefär som vi sa i förra interpellationsdebatten: Är man vänner kritiserar man varandra, och man tar till diskussionerna för att få en förändring. Men man kan inte glömma historien. Jag har tittat på historien alltifrån försöket till invasion i Grisbukten fram till Cuban Five-incidenten och den islossning som nu är på väg, hoppas jag. Vi vet inte riktigt än.

Det är en ganska dyster läsning just utifrån hur hårt Kuba har varit pressat på olika sätt, naturligtvis av blockaden men även på andra sätt. Till exempel är Fidel Castro den statschef i modern tid som har varit utsatt för flest mordförsök. Det är över 600. Den delen av Kubas utveckling måste lyftas upp. Vilka är det som har initierat mordförsöken? I de allra flesta fall är det USA eller kubaner från Miami med stöd av USA.

Den bilden måste vi lyfta fram. Jag tycker ändå att utrikesministern lite grann svävar på målet. Hur gör vi både inom EU och från Sverige för att påverka USA?

Herr talman! Tack, utrikesminister Margot Wallström! Att EU håller ihop för att stödja Kuba och Kubas utveckling är väldigt avgörande och viktigt. Men vi ska inte glömma bort att vi i Sverige har en egen röst som betyder väldigt mycket. Det är viktigt för utvecklingen när det gäller både fred och säkerhet men också mänskliga rättigheter. Det är väldigt grundläggande och avgörande för oss. Hela grunden för allt vi diskuterar handlar om mänskliga rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Landet Kuba har ett enpartisystem, och det finns klagomål. Det är klart att vi måste lyfta fram det. Men det är inte värre än USA när det gäller till exempel behandlingen av de svarta, kvinnor eller fattiga. Precis som Torbjörn var inne på finns det alltid en gråzon. Här måste vi kunna lyfta blicken. Vi vet vad som har varit och hur historien ser ut. Vi vill att man ska se framåt. Det är inte bara en enda aspekt av det hela som ska lyftas fram från båda länderna.

USA har en väldigt betydande roll, som vi har varit inne på, när det gäller fred och säkerhet. Det har skett en försämring av fred och säkerhet på många håll i världen. På Kuba och i Latinamerika ska vi se till freden och möjligheten till utveckling. Det bidrar till att kvinnor och fattiga får det bättre. Sverige ska utveckla det med en egen röst.

Herr talman! Jag tackar också meddebattörerna. Vår syn på handelsembargot och historien tror jag inte är okänd för någon. Det är förstås viktigt att upprepa det. Just nu är vi i balansen: Hur mycket ska vi titta bakåt, och hur mycket ska vi rikta blicken mot framtiden?

De flesta känner väl att detta är en ny start. Vi har fått ett viktigt steg som kommer att påverka Kubas historia på ett helt avgörande sätt. Att vi har en egen röst, en gemensam historia och en roll som vi har spelat och framför allt en närvaro på Kuba genom åren är inte oviktigt. Det är också mycket uppskattat och ger oss en bra roll.

Det är viktigt att människor nu kan åka dit och se med egna ögon. Nu kan de granska situationen också på Kuba och själva avgöra hur det ser ut och vad som är framsteg. Det är den komplexa bild som ni båda pekar på. Det är helt avgörande för att vi också ska kunna titta på: Vad blir de effektivaste insatserna för att hjälpa Kuba att utvecklas i demokratisk riktning?

Jag tror att ingen underskattar USA:s roll vare sig historiskt eller just nu. Beslutet möjliggör ändå att man förhoppningsvis kan lyfta handelsembargot så att vi kan ta viktiga steg framåt. Där kommer vi att fortsätta att agera både som enskild nation och framför allt via EU-kretsen, och vi fortsätter att diskutera frågorna i våra bilaterala kontakter.

Herr talman! Jag vill återigen tacka för svaret. Det är förtroendeingivande. Det finns en positiv ingång, och vi vill verkligen att det ska bli en demokratisk utveckling på Kuba och att de ska få behålla vad de utvecklat själva. Att blockaden hävs kan också ge större frihet.

Bilden är dock att Kuba har varit ett slutet samhälle, men man har alltid kunnat resa till Kuba om man inte har varit amerikan. Det har egentligen inte varit ett problem utan det har styrts av blockaden. Om du vill åka till Kuba släpps du in. Så har det varit hela tiden.

Tvärtom har det varit så som det tidigare var med Palestina. Kuba lockar dit folk och vill att folk ska få se hur det är. Den bilden av Kuba måste tvättas bort.

Det är viktigt med en bred debatt så att den komplexa bilden blir fullständig. Svårigheten i dag är att många inte vågar säga att Kuba faktiskt har fördelar utan i stället är det en diktaturstat, en enpartistat - punkt! Man måste våga tala om hur Kuba är och vilka möjligheter som finns för landet att utvecklas om blockaden släpps.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Landet är borttaget från terroristlistan, och landet har upprättat relationer med USA. Det är ett oerhört viktigt steg, men det finns saker kvar att göra. Vi behöver en öppen diskussion om orsak och verkan i fråga om hur Kuba utvecklas och vilket stöd som behövs. Jag är tacksam för att Sverige har upprätthållit en relation med Kuba under alla år, trots det som har varit. Det är en bra väg att fortsätta på.

Jag anser att det finns hopp med en regering och en utrikesminister som kanske kan utveckla arbetet bättre än den förra regeringen.

Herr talman! Det finns saker kvar att göra. Det kan bli den sammanfattningen av debatten. Jag tackar för alla inlägg.

Överläggningen var härmed avslutad.