Kritiken mot islamofobi som begrepp

Herr ålderspresident! Tobias Andersson har frågat statsrådet Mikael Damberg om statsrådet och regeringen ser några problem med användningen av begreppet islamofobi och om man i så fall avser att vidta några åtgärder för att undvika det framöver. Frågan har överlämnats till mig.

I den nationella planen mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott, vilken beslutades i november 2016, anger regeringen att begreppet islamofobi i planen avser ideologier, uppfattningar eller värderingar som ger uttryck för fientlighet mot muslimer. Islamofobi kan även drabba personer som uppfattas ha en muslimsk bakgrund.

Islamofobi - eller någon annan form av rasism - har ingen plats i Sverige. Den ska bekämpas med samhällets fulla kraft och inom alla samhällsområden. Rasism, diskriminering eller hatbrott är skadligt både för de enskilda som utsätts och för samhället som helhet. Det leder till att människor förvägras jämlika livschanser, men riskerar också att urholka demokratin genom att människor tystnar eller förlorar tilliten till exempelvis myndigheter.

Hot och ofredanden från okända personer i mataffären, långvariga och upprepade trakasserier från grannar eller hot och kränkande tillmälen som tvingat muslimska elever att låsa in sig på toaletten - Brottsförebyggande rådets rapport visar otaliga exempel på hur islamofobin tar sig uttryck och inte är avgränsad till någon särskild plats, tid eller person. För en del människor, till exempel kvinnor som bär slöja, kan islamofobin upplevas som en del av vardagen.

Definitionen av islamofobi och av andra former av rasism är föremål för ständig utveckling och diskussion. Jag anser att den definition som regeringen anger i den nationella planen mot rasism är ändamålsenligt utformad för planens genomförande. Jag planerar därför inte att i nuläget verka för att definitionen eller användningen av den ska förändras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Ledarsidornas Johan Westerholm har i omgångar granskat och kritiserat rapporten Islamofobiska hatbrott från Brottsförebyggande rådet. Rapporten har sitt ursprung i att den dåvarande jämställdhetsministern Åsa Lindhagen 2019 gav Brå i uppdrag att göra en fördjupad studie om så kallade islamofobiska hatbrott, detta för att uppnå mer kunskap i hopp om att förbättra det förebyggande arbetet mot islamofobi och rasism.

Johan Westerholms kritik mot rapporten är både bred och nyanserad och bygger bland annat på att Brå inte anger vilken form av hatbrott som studerats - hatbrott på individuell kognitiv nivå eller som utslag av en rasistisk rörelse på strukturerad makronivå - samt att det initialt inte framgick vilka delar av den muslimska gruppen som intervjuats. Ledarsidorna har även berört att islamofobi som begrepp inte är ett helt oproblematiskt sådant. Jag kommer att återkomma i mitt nästa anförande till Ledarsidornas kritik av begreppet, men avser först att framföra viss egen kritik.

Herr ålderspresident! Låt oss först konstatera att vi alla motsätter oss rasism. Rasism ska bekämpas - förvisso inte genom åsiktslagstiftning, men visst ska samhällets samlade kraft stå upp mot rasism, även när muslimer drabbas. När jag brukar termen rasism åsyftar jag rasism alldeles oavsett vem som drabbas. Olika invandrargrupper kan utsättas för eller utsätta andra för rasism, så även svenskar.

Tyvärr är det många som menar på att svenskar som grupp inte kan utsättas för rasism givet att vi inte utgör en minoritetsgrupp, även om vi de facto gör det i vissa områden i delar av landet. Mot den bakgrunden brukar jag ibland svenskfientlighet som term för att slippa fastna i en diskussion kring huruvida svenskar kan vara föremål för rasism eller inte.

Regeringen med flera har däremot i allt större utsträckning börjat bruka olika termer beroende på vilken grupp som berörs. Afrofobi och islamofobi utgör två nya favorittermer. Detta är enligt mig beklagligt. En fobi är en "intensiv, irrationell rädsla för bestämda företeelser, t.ex. ormar eller trånga rum", som Nationalencyklopedin definierar det. Gemensamt är också att det ses som en sjukdom som kan behandlas genom till exempel beteendeterapi.

Jag vill därför mena på att det går att ifrågasätta rimligheten i att bruka dessa termer när man exempelvis vill beskriva att det är islamofobiskt att någon sagt något nedlåtande till en muslim för att den är muslim. Lider den som sagt någonting dumt av en irrationell rädsla som kan botas med beteendeterapi? Begränsas personen i sin vardag som en konsekvens av sin fobi mot muslimer? Sannolikt inte.

Vi tar det ett steg längre. Kan en homosexuell ung kille som bor i ett muslimskt land där islamsk lag gäller och islamism genomsyrar samhället anses ha en irrationell rädsla för islam? Eller är det snarare rationellt att han, som riskerat att dödas för sin sexuella läggning, är rädd för orsaken? Är det irrationellt av en kristen från Syrien, som flytt till Sverige undan islamismens framfart i sitt hemland och som fått familjemedlemmar och vänner torterade, våldtagna och mördade i islams namn, att känna rädsla inför att Sverige nu välkomnar hans förövare hit? Det anser inte jag vara irrationellt. Anser Märta Stenevi det?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! I den nationella planen mot rasism och liknande former av fientlighet och hatbrott anges att begreppet islamofobi i planen avser ideologier, uppfattningar eller värderingar som ger uttryck för fientlighet mot muslimer. I uppdraget till Brå att genomföra en studie om islamofobiska hatbrott anges även att islamofobi drabbar personer som uppfattas ha en muslimsk bakgrund. I och med att planens definition av rasism även omfattar strukturell rasism kan man säga att regeringen använder begreppet islamofobi även i bredare mening, det vill säga inte bara som en form av medveten fientlighet mot muslimer.

I Brås rapport anges också att islamofobi är ett mångfasetterat fenomen och ett omdiskuterat begrepp. Forskare och praktiker har haft svårigheter att hitta en definition som fångar in islamofobi på ett mätbart och bra sätt. I just Brås rapport definieras både islamofobiska hatbrott och islamofobi i enlighet med de definitioner som angetts av regeringen i uppdragsformuleringen. Studien belyser utöver rena hatbrott även upplevelser av diskriminering och negativt bemötande samt de negativa föreställningar, fördomar och stereotyper som finns om muslimer.

Vi ska alltid kunna kritisera religion och religiösa sedvänjor. Detta gäller i synnerhet när religionen tar sig ett politiskt uttryck. Antidemokratisk, fundamentalistisk eller våldsbejakande islamism varken ska eller kan vi acceptera i samhället. Men arbetet mot islamofobi och andra former av rasism får inte blandas ihop med det viktiga arbetet med att kraftfullt bekämpa till exempel våldsbejakande islamism. Dessa båda kamper både kan och måste föras parallellt.

Brås rapport visar också bland annat att det finns en stark upplevelse bland muslimer av att den politiska och mediala diskursen bidrar till att befästa ett vi-och-dom-perspektiv, där muslimer beskrivs som en enhetlig grupp med gemensamma särdrag. Jag tycker att vi kanske ska börja där - med att inse att vi som politiker har ett stort ansvar för hur vi talar om islamism, islam och muslimer och om det hat och de brott som drabbar muslimer. Som politiker och makthavare måste vi vara glasklara: Hat och hot mot muslimer accepterar vi inte. Vi måste motverka islamofobi, enligt den definition som regeringen använder i sin plan.

Att vi använder olika begrepp inom paraplyet rasism beror på att rasism mot olika personer tar sig olika uttryck. För att vi ska få bukt med den rasism som förekommer i samhället behöver vi också kunna prata om hur den ter sig beroende på vem det är som utsätts.

Planen exkluderar heller inte andra uttryck för rasism än de fem som definieras. Till exempel har vi ju det senaste året sett en kraftigt ökande rasism riktad mot svenskasiater. Det finns många typer av rasism. För att vi ska kunna motverka dem effektivt behöver vi förstå hur de ter sig och vilka uttryck de tar sig. Det är detta definitionerna syftar till.

Sedan är det en intressant orddiskussion. Men att en definition slås fast innebär att vi bättre kan arbeta med själva företeelsen. Jag menar att det är en ändamålsenlig definition som har slagits fast i planen mot rasism.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill återigen tacka för svaret från Märta Stenevi. Jag tycker att det är ett nyanserat svar. Precis som Märta Stenevi säger kan man nog länge diskutera ord och deras betydelse, ursprung, tillämpning och så vidare. Jag avser att snart fortsätta göra det lite, men jag vill först nämna att jag tycker att det är positivt att höra från Märta Stenevi att islamism inte kan accepteras i det svenska samhället. När sverigedemokratiska politiker genom åren har kritiserat islamism, politisk islam, har vi ofta fått löpa gatlopp därefter som en konsekvens av diverse beskyllningar. Det är väldigt välkommet att nu höra att man även från Miljöpartiets och regeringens sida ser problem med den tilltagande islamiseringen av det svenska samhället.

Men åter till den ytterst befogade kritik av begreppet islamofobi som Ledarsidornas Johan Westerholm belyst. Den definition som Brå utgått från gäller nämligen, enligt deras mejlsvar till Ledarsidorna, i första hand de juridiska ramarna avseende hatbrottsbegreppet. Ledarsidorna kommenterar på följande sätt: "Det vill säga, utan att ha gjort en analys av islamofobi som sociologiska begrepp jämställer myndigheten detta med den juridiska definitionen för hatbrott vilket är den definition som Muslimska brödraskapet strävar efter."

Varför strävar då Muslimska brödraskapet efter detta? Jo, naturligtvis för att allt arbete med att stigmatisera, tysta och i förlängningen förbjuda kritik av islam och islamism gagnar dem. De vill ha särlagstiftningar och religiösa rabatter. De vill kunna indoktrinera barn i sina skolor som de driver här i dag. De vill kunna få statliga bidrag för att finansiera sin segregerande verksamhet så som de gör i dag. De vill kunna stå oemotsagda och radikalisera andra muslimer så som de gör i moskéer i dag. De vill kunna ha inflytande över politik och förvaltningar så som de i dag har genom trossamfund och klaner. Deras våta dröm är att leva under ett helt eget, parallellt rättssystem - deras religiösa rättssystem, som genom historien och tyvärr än i dag orsakat och orsakar död, lidande och förtryck.

Att då använda sig av deras termer, de termer som Muslimska brödraskapet eftersträvar att vi brukar, är att spela dem rakt i händerna. Vi vet även att regeringen inte drar sig för särlagstiftningar och åsiktslagstiftningar, givet förslagen om att förbjuda förintelseförnekande och rasistiska organisationer.

Liberala Frankrike, däremot, med sin långa erfarenhet av att bekämpa islamism, har förkastat begreppet och menar att islamofobi är en term skapad av islamister för att skydda dem från granskning och kritik. Detta skedde bland annat genom att den franska regeringskommittén för förebyggande av brottslighet och radikalisering konstaterade att termen islamofobi är olämplig när man talar om hat mot muslimer eftersom den förväxlar stigmatisering av troende med kritik av islam. Detta bör ses i ljuset av att Emmanuel Macrons regering nyligen anklagades för islamofobi av 25 islamistiska grupper sedan han vidtagit en rad åtgärder för att bekämpa islamismen i efterdyningarna av bland annat mordet på läraren Samuel Paty.

Hur kan Märta Stenevi och regeringen inte se att de med sin politik och retorik krattar manegen för islamister som Muslimska brödraskapet och därigenom bidrar till segregation och splittring?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi kan som sagt diskutera ords utformning, och som åtminstone påbörjad litteraturvetare tycker jag att det är mycket intressant. Men vi behöver också verktyg för att kunna beskriva den råa, oförtäckta rasism som drabbar muslimer i samhället. Viktigast är naturligtvis konkreta åtgärder, men eftersom ledamoten nu har lyft denna fråga i en interpellationsdebatt vill jag säga att vi behöver ord för att beskriva rasismen mot muslimer. Vi kan naturligtvis fortsätta diskutera vilket det ordet ska vara, och det får vi kanske anledning att komma tillbaka till senare, när forskningen har tagit sig an det.

Men jag vill komma tillbaka till det vi faktiskt beskriver med ordet - exemplen på hur rasismen mot muslimer tar sig uttryck. När det gäller män är det ofta på arbetsplatsen de möter islamofobin, som när män med arabiskklingande namn ombeds redogöra för sina sociala värderingar i stället för sina meriter när de söker jobb. På allmän plats är det kvinnor i slöja som är särskilt utsatta. Det kan röra sig om allt från verbala övergrepp, som att kvinnor blir kallade för "spöke" eller "påskkärring", till att till och med få slöjan avryckt eller få höra av främlingar att "alla muslimer borde buras in i ett europeiskt koncentrationsläger" eller att "alla muslimer ska brännas".

Vi behöver kalla dessa hatbrott och strukturella skillnader vid namn. Islamofobi och annan rasism har ingen plats i vårt samhälle. Mycket görs i arbetet mot rasism, men mer behöver göras. Regeringen kommer att fortsätta det arbetet med en fortsatt hög ambitionsnivå.

Nu har vi förstärkt den nationella planen mot rasism med 10 miljoner kronor per år från och med förra året. Det är den hittills största satsning som någon regering har gjort inom detta område.

Myndigheten för stöd till trossamfund har också redovisat, alldeles nyligen, sitt uppdrag som handlar om att i samverkan med bland annat Polismyndigheten höja kunskapen om säkerhet för moskéer och för muslimska församlingar och om olika aktörers utsatthet för islamofobi och hatbrott.

Vi kommer att fortsätta det mycket viktiga arbetet med att motverka rasism i samhället. Det är i det här fallet de uttryck som rasismen tar sig som är det absolut mest centrala. Jag skulle verkligen önska att vi fick ha en interpellationsdebatt som handlar om hur vi motverkar det hat som drabbar inte minst muslimska kvinnor på allmän plats, när främmande män rycker av dem slöjan och spottar dem i ansiktet. Vi kallar det islamofobi. Ja, jag skulle vilja säga att jag tror att det är själva beteendena, själva rasismen, som är det absolut största problemet att komma till rätta med.

Fru talman! Jag tackar åter för svaret från Märta Stenevi. Som jag tidigare berört ska vi motarbeta rasism, och det är naturligtvis positivt att regeringen tar det på allvar. Däremot är det bekymmersamt att Märta Stenevi gång efter annan avstår från att kommentera Muslimska brödraskapets koppling till begreppet islamofobi.

Just denna interpellationsdebatt handlar faktiskt om begreppet. Vi får säkerligen anledning att återkomma till varandra när det gäller annan form av rasism. Men nu pratar vi om islamofobi som begrepp, och det är problematiskt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under förra mandatperioden lanserade Kulturdepartementet och Myndigheten för stöd till trossamfund nätsidan islamofobi.se. Denna är i sin helhet uppbyggd av och drivs av en av Muslimska brödraskapets svenska nätverksorganisationer, studieförbundet Ibn Rushd, som årligen erhåller miljoner i offentligt stöd.

Samtidigt skriver Brå att de som underlag för studien har samtalat med representanter från muslimska föreningar, församlingar och organisationer, men de vägrar att redogöra för vilka. Ledarsidorna räds därför att Muslimska brödraskapet även i detta fall haft stort inflytande över rapporten och därmed även resultatet.

Fru talman! Mot bakgrund av detta såväl som mycket annat är det direkt uppenbart att regeringen underlättar för, snarare än motarbetar, islamiseringen av Sverige. Jag skulle gärna höra Märta Stenevi beröra det i sitt slutanförande: Hur kan vi ta krafttag mot islamiseringen snarare än kratta manegen för densamma?

Fru talman! Islamofobi är ett etablerat begrepp. Det slås fast i regeringens plan mot rasism att det avser ideologier, uppfattningar eller värderingar som ger uttryck för fientlighet mot muslimer och att islamofobi även kan drabba personer som uppfattas ha en muslimsk bakgrund.

Detta var också basen för det uppdrag som har givits Brå. Jag har förtroende för Brottsförebyggande rådet. Jag har ingen anledning att tro något annat än att Brottsförebyggande rådet har utfört detta uppdrag på bästa sätt. Det som detta uppdrag och den rapport som Brå har lagt fram visar är volymen - det är enormt vanligt - av hat mot muslimer. Det är ett oerhört stort problem.

Det är ett hot mot vår demokrati. Det är ett hot mot människors möjligheter att leva fria i Sverige. Det är ett hot mot kvinnors jämställdhet när de drar sig för att gå ut på allmän plats av rädsla för att bli utsatta för islamofobi, islamofobiska hatbrott och den strukturella rasismen.

Regeringen har uttalat att Sverige ska vara ett land där alla människor ska kunna leva i frihet utan att utsättas för diskriminering och intolerans. En effektiv och heltäckande diskrimineringslag med tydliga sanktioner för dem som inte följer lagstiftningen och en reell möjlighet till upprättelse för den som har blivit diskriminerad är en viktig förutsättning i ett samhälle där människor behandlas jämlikt och har tillgång till samma livschanser.

Men så är det inte i dag. Brås rapporter om antisemitism, Brås rapport om islamofobi och det uppdrag som har givits Brå om att ta fram motsvarande rapport för afrofobi är redskap för att vi ska synliggöra den diskriminering som sker i samhället.

Regeringen kommer att fortsätta arbetet med att säkerställa ett effektivt och heltäckande skydd mot diskriminering. För rasism, även i form av islamofobi, har ingen plats i vårt samhälle.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.