Fru talman! Erik Andersson har frågat mig om jag anser att Stockholm är en tillväxtmotor för Sverige och varför jag, enligt honom, för en skattepolitik som är direkt skadlig för stockholmarna och för regionens tillväxt.
Jag vill börja med att påpeka att tillväxt beror på en rad olika faktorer, även för Stockholm. Hur skattesystemet är utformat är en faktor, vad skatterna används till är en annan. Bostadsbrist och svårigheter att finna rätt kompetens är exempel på reella problem för företag som försvårar för dem att växa inte minst i Stockholmsregionen. Detta är problem som regeringen försöker komma till rätta med genom ökade satsningar på utbildning och bostadsbyggande.
Regeringen investerar och planerar stora utbyggnader av infrastrukturen i Stockholmsregionen genom exempelvis Citybanan, Förbifart Stockholm, utbyggnaden av Mälarbanan, Ostlänken, ny Skurubro samt genom medfinansiering utbyggnaden av tunnelbanan. Därtill sker stora investeringar i kommunsektorn, vilket sammantaget kommer att skapa bättre förutsättningar för tillgänglighet och ökad tillväxt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
På grund av den förra regeringens många ofinansierade skattesänkningar ser vi tyvärr stora underskott i statens budget. Angelägna satsningar måste därför finansieras. Det är missvisande att, som Erik Andersson gör, endast se till intäktssidan av politiken. Politiken måste ses som en helhet.
Syftet med det kommunala skatteutjämningssystemet är att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och landsting i landet att kunna tillhandahålla sina invånare likvärdig service oberoende av kommuninvånarnas inkomster och andra strukturella förhållanden.
Den parlamentariska kommitté som senast gjorde en översyn av utformningen av den kommunalekonomiska utjämningen hade bland annat i uppdrag att utreda om det finns tillväxthämmande faktorer i inkomstutjämningen. En enig kommitté bedömde att det saknas belägg för att inkomstutjämningen är tillväxthämmande och ansåg att incitamenten för ekonomisk tillväxt borde stärkas på annat sätt än inom ramen för inkomstutjämningen. De förändringar i inkomstutjämningen som den förra regeringen genomförde medför i praktiken att knappt 1 miljard kronor i huvudsak omfördelas till ett mindre antal höginkomstkommuner och ett landsting. Regeringen anser därför att det är angeläget att utjämningssystemet förändras så att en mer effektiv fördelning kan åstadkommas.