Konferensen om EU:s framtid

Fru talman! Ludvig Aspling har frågat mig bland annat om det finns behov av att förändra det nuvarande sättet att delta i den europeiska demokratin och om medborgarpaneler skulle ha en starkare demokratisk förankring än förslag från parlamentariker.

Jag anser att folkvalda parlament som väljs i allmänna val är det sätt att kanalisera folkviljan som har högst legitimitet i europeisk demokrati. Kommissionen har föreslagit att framtidskonferensen ska använda sig av dialoger direkt med medborgarna för att få del av deras syn på EU:s utveckling. Jag välkomnar det, men jag ser inte de här medborgardialogerna som ett sätt att förändra grunderna för hur vår demokrati utövas utan snarare som ett av flera sätt för medborgarna att komma till tals.

Det är en demokratisk rättighet, och det är angeläget, att alla medborgare har möjlighet att delta i och kan påverka det politiska beslutsfattandet också mellan valen. Det är inget nytt. Det borde ligga i allas intresse, inte minst våra politiska partiers, att det skapas förutsättningar för en mer levande debatt om EU-politiken.

Fru talman! Regeringen arbetar långsiktigt för att förbättra medborgarnas möjligheter att vara delaktiga i EU-arbetet. Det handlar bland annat om att öka kunskapen om hur EU fungerar, att tillgängliggöra information om EU-arbetet och att föra en dialog med olika samhällsaktörer om beslut som fattas på den europeiska nivån. Om framtidskonferensen kan hjälpa till att engagera medborgarna, inte minst de unga, i det offentliga samtalet om EU-frågorna är det i grunden något bra.

Även på EU-nivå gör både kommissionen och Europaparlamentet mycket för att fånga upp tankar och idéer direkt från dem som berörs av olika typer av förslag. Offentliga samråd, seminarier och debatter i medlemsstaterna dit allmänheten bjuds in är några sådana exempel.

Vid regeringens överläggning med utrikesutskottet i slutet av januari om konferensen fick regeringen ett brett stöd för sina ståndpunkter, och utskottets majoritet gav uttryck för att initiativet i grunden är bra.

Medborgarna kommer att bjudas in att delta aktivt, men det är parlamenten och de valda partiföreträdarna som ytterst representerar medborgarna i det politiska beslutsfattandet. Framtidskonferensen kan inte och ska inte rucka på den grundordningen. Det är något som jag också förde fram vid januarimötet med rådet för allmänna frågor.

Olika typer av dialoger om EU-frågor är alltså inget nytt påfund. De har funnits länge, och de är viktiga, som sätt att fånga upp tankar och idéer och därmed bidra till en mer välmående demokrati. De är alltså att se som ett komplement till den representativa demokratin.

Regeringen vill se att genomförandet av den strategiska agendan utgör fokus i diskussionerna under framtidskonferensen. Samtidigt kan naturligtvis även andra frågor, som inte omfattas av den agendan, komma upp för diskussion i medborgardialogerna.

Innan agendan antogs föregicks den av omfattande diskussioner med civilsamhället och olika aktörer. Min bedömning är att den avspeglar frågor som är viktiga för våra medborgare. Det handlar om respekt för rättsstaten och demokratin, att skapa jobb och stärka ekonomin, stoppa klimatförändringarna och stå upp för Europas intressen i världspolitiken.

På den sista frågan om hur samtliga partigrupper i Europaparlamentet ska få inflytande över hur konferensen ska genomföras vill jag bara säga att det inte ankommer på mig som EU-minister att ha synpunkter på hur Europaparlamentet utformar sina interna samrådsprocedurer.

Fru talman! Europadagen den 9 maj kommer alltså att bli startskottet för den så kallade konferensen om EU:s framtid, vilken syftar till att åtgärda unionens berömda demokratiska underskott.

Fokus kommer att ligga på dig, den vanliga EU-medborgaren. Ni ska få komma till tals bland annat genom särskilt utvalda medborgarpaneler. Era vänner med ljumt politiskt intresse ska lockas genom att politik blandas in i idrottsevenemang och festivaler. Era åsikter ska omsättas i konkret lagstiftning.

Det demokratiska underskottet är en verklighet; det är det absolut. Vi kommer att stå bakom varje försök att tackla det, och vi har därför ett par ärliga funderingar kring hur detta ska gå till.

För det första saknas helt en djupgående problemformulering. Kärnan i konferensen är "new forms of participation", vilket naturligtvis leder till frågan om vad som är fel med nuvarande sätt att delta. Vi har ju precis genomgått ett val till Europaparlamentet med ett rekordhögt deltagande. Att mindre än ett år senare återigen vända sig till väljarna för vägledning kan med all rätt uppfattas som ett tecken på svagt ledarskap. Dessutom finns det ingen opinionsundersökning som tyder på att det här över huvud taget är någonting som EU-medborgarna vill delta i.

Kommissionen förklarar inte heller varför förslag från en medborgarpanel skulle ha starkare demokratisk förankring än förslag från de nationella parlamenten. Om syftet är att ge representanter för allmänheten möjlighet att ta initiativ till lagförslag inom EU vore ett naturligt första steg dels att ge folkvalda i de nationella parlamenten initiativrätt - det har vi inte i dag - dels att flytta över kompetens från unionen till de nationella parlamenten.

För det andra saknas en riskanalys. Medborgarpaneler riskerar att utgöra ett skevt urval, eftersom redan politiskt aktiva tenderar att vara mer engagerade. Dessutom kan det här leda till besvikelse när populära åsikter inte omsätts i handling. Framför allt är risken stor att för mycket EU under en lång tid kommer att få medborgarna att tröttna och sluta lyssna.

Jag vet att det är svårt att tänka sig för personer som Hans Dahlgren och mig att det finns vanliga människor där ute som inte spenderar hela dagarna med att fundera över politik. Men så är det faktiskt, och det här är en risk som man måste beakta.

Frågan är också, vilket är själva kärnan, vilken praktisk betydelse dessa medborgarpaneler ska få. Regeringen uttrycker saken så här: "Framtidskonferensens medborgardialoger borde kunna vara ett verktyg för kommissionen för att ge ytterligare stöd för och förankra hur prioriteringarna i den strategiska agendan genomförs på bästa sätt."

Formuleringen tyder på att syftet snarare är att välsigna den sedan tidigare beslutade agendan med en fernissa av folkförankring.

Ytterligare ett tecken på att det verkliga syftet inte redovisas öppet är att en majoritet av Europaparlamentet, bestående av socialdemokrater och liberaler, beslutat att utesluta de fyra övriga partigrupperna och de oberoende från allt inflytande över hur konferensen ska genomföras.

EU-ministern måste ju ändå se en viss ironi i att en konferens som syftar till att öka folkinflytandet börjar med att exkludera 40 procent av väljarna från inflytande. Även om detta inte ligger på EU-ministerns bord finns det en viss ironi här, och det är jag säker på att han ser.

Jag har därför ett par ganska enkla frågor: Hur kommer Sveriges regering att agera om medborgarpaneler skulle visa att befolkningen i ett visst medlemsland absolut inte vill ta emot fler migranter? Kommer vi då att ta det till intäkt för att sluta pusha andra medlemsländer att göra detta?

Varför behövs en ny form av deltagande? Vad är egentligen problemet med nuvarande form av deltagande?

På vilket sätt anser statsrådet att en medborgarpanel har större demokratisk förankring jämfört med exempelvis ett tillkännagivande från Sveriges riksdag?

Fru talman! Jag vill först kommentera några av de saker som interpellanten nämnde i sin inledning innan jag kommer till de konkreta frågorna.

Det här är inte ett sätt att ändra hur vi fattar beslut i Europeiska unionen. Det här är ett sätt att göra de besluten mer legitima. Det är ett sätt att lyssna bättre på vad de medborgare som är berörda av unionens beslut känner inför de frågor som är aktuella på dagordningen.

Det handlar inte om att bara söka vägledning om att endossera den strategiska agendan som sådan. Den är tagen i demokratisk ordning i Europeiska rådet. Vad det handlar om är att när de mycket allmänna principer som finns i den strategiska agendan ska genomföras i praktiken är det inte så dumt att också lyssna på alla dem som är berörda av genomförandet av agendan innan man fattar de konkreta besluten.

Men beslutsfattandet ligger kvar. Vi har inte från regeringens sida någon anledning att begära eller önska att beslutsordningen i Europeiska unionen ska ändras. Vi vill inte ha någon ändring av kompetensbalansen. Vi vill inte att det ska införas några fördragsändringar i anslutning till konferensen. Vi vill inte att man ska börja laborera med spetskandidater och transnationella listor, som många andra önskar, utan vi tycker att den ordning vi har ska bestå.

Så till Ludvig Asplings frågor. Att en medborgarpanel i ett land skulle ha en viss dedicerad uppfattning i en viss sakfråga är naturligtvis inte det som ska avgöra vilket ställningstagande den svenska regeringen ska göra i den sakfrågan. Vi är öppna för att lyssna på alla. Vi lyssnar också på opinioner som vi inte håller med om i grundläggande sakfrågor.

Vi förbehåller oss rätten att när vi företräder Sverige i ministerrådet, efter att ha samrått i EU-nämnden, lägga fram de synpunkter som vi tycker är de riktiga oavsett vad som i något enskilt medlemsland kan komma som en stark opinion. Men det är inte dumt och fel att i hela den här processen ha ett öppet öra också till länder där man inte delar vår uppfattning i grundläggande sakfrågor.

Vi kan ta frågor om flyktingmottagande och rättsstatens oberoende. Jag har haft stor behållning av att diskutera med mina kollegor både i Ungern och i Polen om ganska grundläggande meningsmotsättningar. Det har hjälpt mig att förstå hur resonemangen går i de länderna. Därför tycker jag att öppenheten för att lyssna på andra för att förbättra besluten inte är så dum.

Jag tycker inte att det är någon bra idé att de nationella parlamenten skulle ha initiativrätt gentemot kommissionen. Det är ett förslag som har prövats tidigare. Det kallades gröna kort. Jag tror att riksdagen har behandlat frågan och har kommit till slutsatsen att den inte vill använda sig av den här typen av direkt dialog med kommissionen.

Till sist: Jag vill inte jämföra vilket inflytande som olika organisationer har. Medborgarpaneler kan kanalisera intressanta och viktiga synpunkter på de sakfrågor som ska diskuteras. Men igen: Den beslutsordning vi har vill vi inte ändra på. Det är inte tal om att ändra på kompetensfördelningen.

Fru talman! Jag blir lite lugnad av det statsrådet säger här. Hans Dahlgren upprepar gång på gång att vi inte ska rucka på den ordning som nu gäller. Medborgarpanelerna blir ett debattforum lite grann som vanliga politiska debatter i samhället generellt. De ska inte ha någon speciell status. Det är lite så som jag tolkar det som statsrådet säger.

Men det är inte det som står i meddelandet om kommissionens framtid, som kom från von der Leyen. I det meddelandet stod det att EU-medborgarnas åsikter ska omsättas i konkreta förslag. Det är någonting annat. Det är uppenbart så att von der Leyen och Hans Dahlgren inte är överens. Det måste de inte vara.

Det som jag funderade på lite grann här är att konferensen kommer att planeras i ett sjok. Det kommer inte att vara så att den svenska regeringen har en konferens och sedan har kommissionen en annan. Det är en konferens som man ska ha. Medborgarpanelerna kanske till och med ska följa ett visst format. De kanske till och med ska finansieras enligt en gemensam modell.

von der Leyen säger en sak, och statsrådet säger: Så är det absolut inte. Vem är det som har rätt? Var kommer schismen från? Vem är det som inte riktigt talar sanning? Det skulle jag vilja veta.

Vad gäller öppenhet att lyssna på andra håller jag absolut med. Det finns inget negativt att säga om det. Vi är naturligtvis positivt inställda till att man kan ha en öppen och ärlig diskussion. Men det har inte riktigt med det här att göra.

Det finns ändå en ganska öppen och ärlig diskussion om EU-frågor i samhället generellt. Om man är intresserad av att få veta vad medborgarna tycker kan man använda sig av opinionsundersökningar. Man kan kanske till och med använda sig av en folkomröstning lite då och då, även om aptiten på det numera är begränsad.

Jag vet inte riktigt om medborgarpanelerna är ett så lämpligt verktyg. Som jag sade från början är risken uppenbar att de kommer att bestå av personer som redan är väldigt engagerade politiskt. De tenderar att ha vissa åsikter medan personer som kanske inte är lika engagerade har andra åsikter. Det kan ge en snedvridning. Därför tycker jag att verktyget inte är riktigt ändamålsenligt.

Jag skulle vilja påstå att jag fortfarande är lite orolig över hur det kommer att sluta. Jag är tillräckligt gammal för att komma ihåg förra gången man hade en stor konferens där man skulle fundera över framtiden. Vips hade man ett Lissabonfördrag som har revolutionerat EU-samarbetet i grunden.

Det finns en misstanke inte bara från mig utan från många som ser det här utifrån om att det egentliga syftet här är att komma fram till en fördragsreform som kommer att flytta makt från medlemsstaterna till Bryssel. Det är vad som händer varje gång vi har en stor fördragsreform.

Jag skulle därför vilja fråga statsrådet om han kan garantera för oss här i Sveriges riksdag att hans regering kommer att blockera ett sådant fördragsreformförslag om det skulle komma på bordet.

Fru talman! Tack för de frågorna från interpellanten! Jag vill först säga något angående Ursula von der Leyens yttrande om att medborgarnas åsikter ska omsättas i praktiska förslag. Det är klart att det är en naturlig del i den process som vi ser framför oss.

Det vanliga beslutsfattandet i unionen är att vi har förslag från den del av institutionerna som har den exklusiva initiativrätten, nämligen kommissionen. Det är inget konstigt att den lyssnar på vad medborgarnas åsikter är. Tvärtom önskar vi att det kunde ske mer. Det ska sedan omsättas i praktiska förslag.

Det innebär inte att kommissionen blir bunden av att lägga fram just de förslag som en viss grupp av medborgare har vid en viss tidpunkt. Men det finns ett samband här, och det är en löpande ordning från åsikter som kommer fram i medborgarnas dialoger eller när man lyssnar på uppfattningar i olika länder. Att det sedan så småningom också blir praktiska förslag av detta är inte helt konstigt. Det är inte så att någon av oss talar osanning, utan det är en naturlig form.

Sedan ifrågasätter Ludvig Aspling som jag uppfattar det om det verkligen finns intresse ute bland medborgarna i våra länder för att göra mer och komma med mer synpunkter. Räcker det inte att man är aktiv i de allmänna valen och i valen till Europaparlamentet? Jag tror faktiskt att det finns ett större intresse.

Jag har bara varit EU-minister ett år. Men jag har varit runt en del i landet och pratat i den kapaciteten. Jag har inte bara varit på skolor utan på arbetsplatser och vid föreningssammankomster.

Det är ett väldigt aktivt intresse för att få veta mer om inte bara institutioner. Det bryr de sig inte så mycket om. Det handlar om sakfrågorna. Vad är det för politik som vi vill driva och kan driva inom unionen? Jag tror att svaret på den frågan är: Ja, det finns ett sådant intresse.

Sedan gäller det frågan om fördragsändringar. Nej, vi vill inte att konferensen ska ägna sig åt resonera om fördragsändringar. Vi vill inte ha någon kompetensförskjutning i vårt fördrag. Vi vill inte att vi ska införa några spetskandidatssystem och transnationella listor.

Jag kan naturligtvis inte ta ställning i dag, denna afton, till varje presumtivt fördragsförslag som kan komma någon gång i framtiden. Men det här är den inriktning som vi vill se för konferensen, och den står vi fast vid.

Fru talman! Vad gäller frågan om intresse kan det säkert finnas det i sakfrågor. Men jag ska vara helt ärlig och säga att jag tyckte att det var skönt när EU-valrörelsen var över, och jag tror att statsrådet instämmer i det.

Jag tror också att många väljare tyckte att det var skönt när de lade rösten i valurnan. Okej, nu har jag följt det här i några veckor. Jag har satt mig in så gott det går. Nu har jag gjort mitt val. Nu vill jag slippa det här ett tag och fundera på andra saker i stället.

Jag tror att man ska vara försiktig med att försöka pusha för mycket EU på människor. Människor tenderar faktiskt att sluta att lyssna. Jag är helt övertygad om det.

Vad gäller medborgarpanelernas exakta funktion är det ingenting som har beslutats. Exakt hur det kommer att fungera är inte heller någonting som vare sig statsrådet eller jag kan känna till.

Man talar om a new form of participation. Det är inte participation det är frågan om. Det skulle kanske vara a new form of consultation, eller någonting sådant.

När man pratar om deltagande är det så att när man deltar i demokratin går man och röstar. Det är så de allra flesta människor uppfattar saken. Och jag tror att det man gör när man går ut med ett sådant här meddelande är att man lovar mer än man kan hålla. Det finns en uppenbar risk att man lovar mycket mer än man kan hålla och att det kommer att leda till besvikelse när EU-medborgare inser att det är business as usual och att deras synpunkter inte kommer att omsättas i faktisk politisk verksamhet - tyvärr.

Jag har en sista kort fråga, angående hur konferensen ska organiseras. Jag förstår att det inte ligger på Hans Dahlgrens bord att styra över parlamentets inre angelägenheter, men håller inte Hans Dahlgren med om att det vore bättre om man hade ett bredare urval av partier från Europaparlamentet som fick vara med och engagera sig i konferensen?

Fru talman! Jag tror att jag avhåller mig från att kommentera den allra sista frågan.

Men jag vill ändå instämma med Ludvig Aspling när det gäller strävan att inte lova mer än man kan hålla. Jag tycker att det är en väldigt bra livsregel i största allmänhet, och också i det här fallet. Vi ska inte måla ut detta som något annat än vad det är: ett sätt att få bättre kontakt med medborgarna och att få bättre engagemang och bättre deltagande i den debatt som handlar om att forma EU:s beslut för framtiden. Det tycker jag att konferensen kan leda oss framåt till.

Jag tror inte att det finns några faror med att vi pushar EU-frågor. Jag tror tvärtom att vi har mycket glädje av att tala mer om de här frågorna, för de är mer avgörande för våra medborgare än de flesta kanske inser. Jag tror att vi har mycket att vinna på att ha en bredare och mer levande debatt om EU-frågorna.

Jag är väldigt glad att vi under hösten hade möjligheten med en deklaration från statsministerns sida om EU-frågor och den debatt på partiledarnivå som följde av den. Jag tycker att det var ett bra initiativ, och jag tror att den konferens som kommer också kan bidra till en diskussion i vårt land och i alla andra EU-länder som kan vara till gagn för våra gemensamma mål.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.