Kompetensutvisningar

Fru talman! Maria Malmer Stenergard har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen vidtar för att forskare inte ska utvisas för att de bedrivit delar av sin forskning i ett annat land. Hon har också frågat mig när i tiden den lösning på problemet med kompetensutvisningar som aviserades i januariavtalet kommer att vara på plats. Utifrån frågeställningen uppfattar jag det som att den handlar om utländska doktoranders rätt till uppehållstillstånd och inte gästforskares dito.

Internationella doktorander bidrar på ett värdefullt sätt till forskningen på svenska universitet och högskolor. Det ger i förlängningen konkurrensfördelar för svenska företag, som ofta befinner sig långt fram inom innovativa branscher. Det är därför viktigt att underlätta den internationella rörligheten inom forskarvärlden.

Doktorander beviljas uppehållstillstånd för högskolestudier i Sverige. De kan enligt Migrationsverkets praxis beviljas uppehållstillstånd om de kommer att vara i Sverige minst hälften av tiden som de har ansökt om tillstånd för. En sammanhängande utlandsvistelse på upp till en fjärdedel av tillståndstiden godtas. Det kan noteras att frågan om huruvida en doktorand, som har bedrivit studier utomlands, kan beviljas fortsatt uppehållstillstånd är föremål för Migrationsöverdomstolens prövning i ett mål som har överklagats dit.

Det blir allt fler utländska doktorander på forskarutbildningarna i Sverige. Under den senaste tioårsperioden har de ökat från 20 till 35 procent av samtliga doktorander. Andelen doktorander som beviljas förlängning av sina uppehållstillstånd är dessutom hög. Under år 2018 var det 97 procent. Vi har alltså en positiv utveckling på detta område.

Inom Regeringskansliet pågår för närvarande arbetet med att genomföra det så kallade student- och forskardirektivet i svensk rätt. Direktivet innehåller bland annat regler som ska underlätta studenters och forskares rörlighet inom EU.

När det gäller så kallade kompetensutvisningar förhandlas frågan med berörda partier med målsättningen att tillsätta en utredning i en nära framtid.

Fru talman! Muhammad Irfan har en master från Antwerpen och forskar om vad som orsakar minnesstörningar hos människor. Det gör han vid Karolinska Institutet här i Stockholm. Han är ett fåtal experiment från att kunna ta på sig doktorshatten, men nu ska han utvisas från Sverige. Skälet är att han har bedrivit delar av sin forskning i USA.

I USA finns nämligen det labb med avancerad utrustning och kunskaper inom just den typ av hjärnforskning som projektet behöver. Domen är överklagad, men Muhammad har under lång tid levt med hotet om utvisning. I en intervju säger forskarens handledare vid Karolinska Institutet att projektet inte har kunnat slutföras eftersom forskaren inte har fått resa tillbaka till USA för att göra de avslutande experimenten.

Fru talman! Det är absurt att forskare utvisas från Sverige för att delar av forskningen har bedrivits i ett annat land. Sverige ska vara ett attraktivt land för kompetent arbetskraft, drivna företagare och duktiga studenter. Just nu känns det som att Sverige håller på att bli raka motsatsen.

Det har nu gått drygt tre månader sedan januariöverenskommelsen slöts mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. I den anges att problemet med kompetensutvisningar måste lösas. Hittills har det från den socialdemokratiskt ledda regeringen dock inte redovisats ett enda politiskt initiativ för att kompetensutvisningarna ska få sitt slut.

Detta är bakgrunden till min interpellation.

Vilka åtgärder vidtar regeringen och ministern för att forskare inte ska utvisas från Sverige för att de har bedrivit delar av sin forskning i ett annat land? När i tiden kommer den lösning på problemet med kompetensutvisningar som aviserades i januariöverenskommelsen att vara på plats?

Jag måste tillstå att jag är rätt förvånad över svaret här i kammaren i dag. Migrationsministern ägnar långa stycken åt att beskriva hur viktiga utländska doktorander är för svenska företag och för Sverige. Men när det gäller svaren på mina båda frågor håller han sig mycket kort: Frågan om att tillsätta en utredning förhandlas med berörda partier.

De berörda partierna - jag antar att det är Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet - har ju redan kommit överens om att frågan om kompetensutvisningar ska lösas. Fallet med Muhammad och flera andra visar att det bråttom, så jag upprepar min fråga: När och hur tänker regeringen åtgärda problemet med kompetensutvisningar?

Fru talman! Först kan man allmänt säga att Sverige är ett attraktivt land för forskare. Precis som jag säger i mitt svar har andelen utländska doktorander snarast ökat på senare år. Ungefär 1 000 nya tillstånd beviljas per år.

Vi har också en mycket hög beviljandegrad, mellan 97 och 99 procent, både vad gäller förstagångsbeviljanden och förlängning. Det implicerar att de allra flesta, ända upp till 99 procent av fallen, förstår och följer de regler som finns.

Dessutom har vi jobbat mycket aktivt med handläggningstiderna de senaste åren. Vi har gett Migrationsverket i uppdrag att korta tiderna, och vi ser nu resultat. Handläggningstiderna minskar för samtliga kategorier av studerande från 2016 till 2018. För doktorander har handläggningstiden minskat med 30 procent, och för gästforskare har handläggningstiden minskat med nästan 40 procent.

Sverige är alltså ett attraktivt land att forska i, de som söker sig hit får i de allra flesta fall förlängt och handläggningstiderna har sjunkit kraftigt. Det går också allt snabbare att få besked.

Regelverket är inte något som jag har hittat på, utan det har funnits under mycket lång tid: Söker du studieplats i Sverige är det i huvudsak i Sverige som du ska studera eller forska. Man kan inte bara ta upp en plats i Sverige för att sedan läsa någon annanstans. Man kan inte komma till Sverige ena dagen och sedan åka till USA nästa dag och vara där resten av studietiden. Ska man forska i USA är det i så fall till USA man ska söka och inte till Sverige.

Detta regelverk har funnits under väldigt lång tid, och det är inte okänt för dem som söker hit. Det är därför vi har så hög beviljandegrad - man känner till detta.

I de här fallen söker man för två år, och man får säga att regelverket ändå är ganska generöst när det gäller utlandsvistelse. Minst hälften av tiden ska vara i Sverige. Totalt sett under de två åren kan du alltså studera i något annat land i ett år och ändå följa reglerna. Under det året kan man vara sex månader sammanhängande i ett annat land. Mot den bakgrunden är det ändå rätt generöst.

Det här känner alla till som söker sig till studier utomlands ifrån. Det är därför som vi har en beviljandegrad på upp till 99 procent när det gäller förlängning. Dessa regler har som sagt funnits väldigt länge.

Detta är en praxis som man har lagt fast från Migrationsverket och också via domstolar. Jag vet att det här prövas i domstol, och vi får se hur det blir i slutändan. Men jag tycker inte att det är orimligt att det i huvudsak är i Sverige som man ska studera om man söker för att studera i Sverige. Sedan tillkommer reglerna kring utlandsstudier.

När det gäller den bredare frågan om direktiv till utredningen jobbar vi också med detta och förhandlar direktiv mellan regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna. Jag ser framför mig att vi nu under våren kommer att kunna presentera dessa direktiv, som rör mycket bredare frågor än det här. Vi är alltså mitt inne i en process, och vi återkommer förstås när vi är färdiga med detta.

Fru talman! Först ska jag vara rättvis och berömma regeringen: Jag tycker att det är bra att man prioriterar att minska handläggningstiderna. Det är naturligtvis väldigt viktigt.

Problemet med att drivna människor utvisas på grund av vad som egentligen är petitesser kvarstår dock. Nästintill på veckobasis får vi höra om hur Sverige går miste om viktig kompetens. Det har vi inte riktigt råd med.

Regeringen har sagt att man vill åtgärda problemen, men sedan januariöverenskommelsen undertecknades tycks det snarare som om regeringen har dragit ned på ambitionsnivån.

För bara någon vecka sedan hade Morgan Johansson en debatt med min moderatkollega Arin Karapet här i kammaren. Morgan Johansson sa då: "Om man kommer hit från andra sidan jorden och ska jobba här har man ett personligt ansvar att ta reda på vilka villkor som gäller och vilka regler man ska följa." Detta ligger i linje med det som Morgan Johansson också säger här i dag.

Vill Morgan Johansson verkligen se forskaren Muhammad i ögonen och säga: Det var ditt personliga ansvar att känna till att du som forskare på Karolinska institutet inte kan utföra experiment vid ett lärosäte i USA, för det utgör skäl för att du ska utvisas från Sverige.

Om Morgan Johansson inte vill se Muhammad i ögonen och säga detta är det faktiskt Morgan Johanssons skyldighet att nu se till att problemen med kompetensutvisningar snarast åtgärdas. Det här och många andra fall visar ju att problemen finns kvar.

Det är bråttom. Fler får inte drabbas, och vi får inte riskera att avskräcka talanger från att komma hit och bygga svensk forskning och svenska spjutspetsföretag starkare.

Fru talman! Jag har en kompletterande fråga. Den utredning som Morgan Johansson nu nämner och som ska gå in i en bredare utredning, är det samma som den stora migrationsutredningen? Betyder det då att vi kan förvänta oss att det kommer direktiv även gällande det under våren? Det skulle jag gärna vilja ha svar på.

En annan fråga gäller talangvisum, som utlovas i januariöverenskommelsen. När tänker man sig att det ska komma på plats? Jag vill också påpeka att även om det kommer på plats så hjälper det inte dem som redan är här och som lever med hot om utvisning enbart på grund av de här bagatellartade förseelserna, alltså kompetensutvisningarna. Därför måste även frågan om kompetensutvisningar hanteras, och jag tycker mig ana att intresset tyvärr är lite svagt från regeringens sida.

Fru talman! När det gäller frågan om vilka utredningar vi talar om är migrationsutredningen en av dem. Arbetskraftsinvandring kommer i ett annat utredningsspår, men också de direktiven förhandlas nu med Centerpartiet och Liberalerna.

I sak måste jag ändå ställa frågan: Moderaterna kan väl ändå inte mena att det är rimligt att söka för att forska i Sverige och så dagen efter åker du till ett annat land, exempelvis USA, och är där resten av studietiden och bara tar upp en plats i Sverige? Det måste ändå finnas någon form av krav att det är i Sverige som du ska bedriva den huvudsakliga delen av dina studier och din forskning.

Som det är nu får du två år. Halva den tiden, alltså ett år, och under en sammanhängande period på sex månader kan du sedan bedriva forskning utomlands. Jag tycker inte att det är orimligt att ställa detta krav.

Kan jag se Muhammad i ögonen? Ja, jag kan se vem som helst i ögonen när det gäller olika sakfrågor, och jag står naturligtvis fast vid min åsikt som är att när du kommer hit till Sverige och söker arbetstillstånd har du också ett personligt ansvar att veta hur reglerna ser ut. Det gäller den som kommer hit som arbetskraftsinvandrare, och det gäller inte minst den arbetsgivare som tar hit någon som ska jobba i Sverige. När man tar hit någon från andra sidan jorden har man ett personligt ansvar att se till att man också följer löneregler och arbetsvillkor i övrigt. Gör man inte det vet man också vad konsekvenserna blir.

De allra flesta i de här fallen följer de regler som finns. När vi har en beviljandegrad gällande förlängning på upp till 99 procent kan väl regelverket inte vara så förfärligt krångligt att man inte klarar av att följa det. Men det kräver naturligtvis att man har koll på reglerna när man kommer hit.

Vi bereder som sagt var både migrationsfrågan och frågan om arbetskraftsinvandring. När det gäller arbetskraftsinvandring är det viktigt för oss att slå vakt om att det inte kan utnyttjas på så sätt att en arbetsgivare tar hit folk från andra sidan jorden som får jobba för 30 kronor i timmen och bo i en källare. Därmed förrycker man både konkurrensneutralitet i förhållande till andra företag och exploaterar människor på arbetsmarknaden.

En sådan utveckling kommer vi socialdemokrater aldrig att tillåta. Vad vi än gör när det gäller arbetskraftsinvandring måste vi också slå vakt om att arbetsmarknaden fortsätter att fungera på ett bra sätt och att grundläggande avtalsregler kan upprätthållas.

Fru talman! Nu börjar jag bli osäker på om Morgan Johansson över huvud taget ser att det finns ett problem med kompetensutvisningar. Jag tycker personligen att det är helt absurt att man utvisas från Sverige för att delar av forskningen har bedrivits i ett annat land.

Sverige ska självklart vara ett attraktivt land för kompetens, arbetskraft, drivna företagare och duktiga studenter. Den nuvarande politiken riskerar dock att föra Sverige i rakt motsatt riktning.

Det är klart att man ska följa regelverket. Det skriver jag under på. Men alla som har följt medierna vet att det finns detaljer i och tolkning av regelverket som uppenbarligen är helt orimliga, där människor utvisas ur det här landet på grund av petitesser som de svårligen hade kunnat förutse.

Tyvärr är inte Muhammad ensam. Ett annat exempel är en ingenjör på ABB som utvisades förra sommaren för att en tidigare arbetsgivare, före ABB, hade missat att teckna en försäkring. Honom vill ABB anställa igen. Men han har inte rätt att komma hit på grund av det gamla felet som en tidigare arbetsgivare begick. Det är tyvärr bara ett av alla dessa exempel. Jag tycker inte att detta är rimligt. Jag tycker inte heller att den typen av regelverk är jämförbart med när människor kommer hit och utnyttjas under slavliknande förhållanden och får bo under vedervärdiga förhållanden. Det tycker jag självklart är lika illa som migrationsministern tycker. Men det är inte riktigt samma sak.

Fru talman! Om man jobbar och gör rätt för sig ska man inte utvisas ur Sverige på grund av petitesser. Moderaterna har i flera år lyft fram dessa problem. Nu tycker jag faktiskt att det är hög tid att regeringen agerar.

Fru talman! Vi har redan agerat. Det genomfördes en lagändring förra året om en möjlighet för arbetsgivaren till det som kallas självrättelse, det vill säga att om man ser att man har gjort ett fel och frågan är uppe igen för prövning av Migrationsverket kan man rätta till detta fel. Men om vi bara släpper allting fritt och säger att det inte spelar någon roll under vilka villkor och regler som någon har kommit hit på riskerar vi faktiskt att förstöra grunderna för arbetsmarknaden. Och det finns massor med exempel på människor som utnyttjas på ett helt oacceptabelt sätt. Det kan Maria Malmer Stenergard också läsa om i medierna från vecka till vecka, skulle jag vilja säga. Det handlar bland annat om restaurangbranschen och byggbranschen. Nagelsalongerna hörde vi om för bara någon månad sedan, där detta arbetskraftsinvandringssystem utnyttjas på ett helt oacceptabelt sätt.

Vi kommer därför inte att ge oss när det gäller att det ska finnas regler för att samma villkor ska gälla. Om någon kommer hit för att jobba i Sverige är det svenska löner och svenska arbetsvillkor som ska gälla. Och det bästa man som arbetsgivare kan göra för att se till att tillförsäkra sig detta är att teckna ett kollektivavtal. Då får man mycket av detta regelverk redan på plats. Dessutom får man ett bra samarbete med fackföreningsrörelsen i varje del. Det är det bästa man kan göra för att försäkra sig om att man verkligen på ett bra sätt tar hand om dem som kommer hit och ska jobba.

När det gäller denna del är min principinställning nog att om man kommer hit till Sverige för att bedriva forskning är det också i huvudsak här som man ska bedriva forskningen. Det finns ganska generösa regler i dag för att kunna åka utomlands och kanske vara där nästan hälften av tiden. Sedan får vi se vad en domstolsprövning av de enskilda fallen till slut kommer fram till när det gäller praxis.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.