Kompetensutmaningen på arbetsmarknaden

Fru talman! Serkan Köse har frågat mig om jag tänker vidta några åtgärder för en nationell kraftsamling kring kompetensutmaningen, om jag avser att ta initiativ till någon typ av kriskommission och om jag avser att ta initiativ för att skapa incitament för att få fler att styra flyttlasset norröver.

Serkan Köse har tidigare ställt frågor till mig kopplade till kompetensförsörjning och matchning. Han kommer därför förmodligen att känna igen en del av vad jag redovisar i följande svar.

Kompetensförsörjning är en helt central utmaning på arbetsmarknaden. Grunden för att tackla detta är en tydligare arbetslinje som gör det mer lönsamt att arbeta, att utbilda sig till ett yrke där det råder brist och att flytta dit där jobben finns.

Sedan regeringen tillträdde har Arbetsförmedlingen fått flera uppdrag kopplade till kompetensförsörjningen. Bland annat ska myndigheten utveckla sitt arbete med arbetsmarknadspolitiska insatser och arbetsgivarkontakter, vidta åtgärder för att förbättra den geografiska och yrkesmässiga rörligheten bland arbetssökande samt utveckla sitt arbete med kompetensförsörjning vid stora företagsetableringar och företagsexpansioner.

Regeringen satsar också flera miljarder de kommande åren på omställningspaketet, som ger arbetstagare möjlighet att omskola sig och höja sin kompetens mitt i karriären. Långsiktigt kan det både stärka individens ställning på arbetsmarknaden och möta arbetsgivares behov av kompetens.

Omställningen i norra Sverige är speciell genom sin omfattning och höga hastighet. Arbetsförmedlingen har, vid sidan om det generella arbete som myndigheten bedriver, inrättat ett särskilt kansli för omvandling och matchning i norr, med kontor i såväl Skellefteå som Luleå. Kansliet arbetar med både privata och offentliga arbetsgivare för att i så stor utsträckning som möjligt motverka kompetensbristen.

Regeringen har sedan tidigare tillsatt en samordnare för näringslivets hållbara omställning och samhällsomvandlingen i Norrbottens och Västerbottens län. Samordnarens uppdrag har nu förlängts. I januari 2023 aviserade regeringen vidare att en samlad strategi för norra Sverige kommer att tas fram. Strategin kommer att vara långsiktig och främja den gröna nyindustrialiseringen och bland annat beröra energi, gruvor, kompetensförsörjning, samhällsservice samt bostäder och infrastruktur.

Som framgår tar regeringen kompetensutmaningen på stort allvar. Det görs inte minst i perspektiv av vad som sker just i norra Sverige. Jag kommer noga att följa utvecklingen framåt och är beredd att vid behov vidta ytterligare åtgärder.

Fru talman! Tack, Johan Pehrson, för svaret!

En starkare kompetensförsörjning är avgörande för att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Trots att arbetslösheten är på väg nedåt enligt de nya siffrorna från Arbetsförmedlingen, vilket är glädjande, kan vi inte bortse från den viktiga fråga som vi diskuterar i dag, fru talman.

Vi har i dag över 220 000 lediga jobb. Det är en ökning från föregående år, då siffran låg på 207 000. Dessa siffror tydliggör att behovet av arbetskraft fortfarande är enormt och att obalansen mellan tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden fortsätter att vara enorm. Det är en enorm utmaning för Sverige, särskilt i norra Sverige där arbetsgivare desperat behöver arbetskraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En rapport från fackförbundet Unionen presenterades nyligen. Där visar man på att sex av tio arbetsgivare i Norrbotten och Västerbotten inom fem år kommer att påverkas av den stora industriella expansionen i regionen. Av de arbetsgivare som redan påverkas upplever nio av tio att expansionen har gjort det svårare för dem att behålla anställda, enligt Unionens rapport Kompetens avgörande för den gröna industriomställningen i norr.

Teknikföretagen betonar att situationen är allvarlig och att lösningen på kompetensbristen måste vara en prioritet för regeringen. Många kommuner brottas nu med behovet och gör allt för att öka sin attraktivitet och få fler att flytta över.

Fru talman! För att Sverige ska klara av klimatomställningen och tillgodose kompetensbehoven i de stora industriella etableringarna, särskilt i norra Sverige, krävs det en politisk beslutsamhet och en handlingskraft som jag känner att regeringen saknar och inte riktigt får fram i svaret från statsrådet.

Statsrådet Johan Pehrson måste inse allvaret, agera och samla kommuner, näringslivet, fackliga organisationer och andra aktörer för att ta ett helhetsgrepp för att möta utmaningen. Det är väldigt viktigt för Sverige, inte minst för sysselsättningen, som jag tidigare nämnde, men också för att få ned arbetslösheten.

Jag upplever snarare att statsrådet förenklar den allvarliga kompetensbristen på den svenska arbetsmarknaden genom att konstatera att arbetslösa har det för bra eller att det är fett att vara arbetslös.

Bristen på lokförare har diskuterats liksom andra yrkesgrupper som kockar, busschaufförer, maskinförare och undersköterskor. Det löser vi inte genom att minska resurserna till vuxenutbildningen eller den aktiva jobbpolitiken.

För att möta kompetensbristen anser jag att det behövs en politisk handlingskraft och en kraftsamling från regeringens sida för att vi ska utbilda fler inom bristyrkena.

Jag kan konstatera att Johan Pehrson nu har haft rollen som arbetsmarknadsminister och ansvarig för arbetsmarknadspolitiken i drygt ett halvår. Provanställningstiden har gått ut. Nu är det dags för regeringen att börja leverera, ta ledartröjan och visa på att den har lösningar på den stora utmaning som vi i dag har på svensk arbetsmarknad.

Det handlar om att staten åter tar ledartröjan och stöder regioner och kommuner i kompetensförsörjningsfrågan. Det är en utmaning för varje kommun och region att lösa det själv. Kompetensförsörjning kräver en samordnad insats.

Med anledning av detta ställde jag frågor till arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson om konkreta åtgärder för en nationell samordning av kompetensutmaningen. Exempel på sådana åtgärder kan som jag nämnde vara inrättande av en kriskommission eller att statsrådet tar initiativ till att få fler att flytta norrut. Jag kan hänvisa till projektet i Malmö där man skulle locka fler till norr. Där blev resultatet att ingen flyttade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Även om statsrådet tycker att vi kan upprepa oss och fortsätta att hålla i vissa frågor bygger det i grunden på att vi ser ett stort behov. Jag kan känna att vi har en viss oro.

När det kommer till kompetensförsörjningsfrågorna ser vi hur matchningen verkligen inte fungerar. Vi ser det glapp som finns. Statsrådet säger att vi ska se vad som händer och att han följer frågan. Jag skulle vilja se en handlingskraft här.

Jag tycker ändå att det finns ett gott initiativ från regeringen med den samlade strategi som man lanserade i januari. Det är bra. Det är bra med långsiktighet, för det tror jag att den här frågan verkligen kräver. Det är stora projekt som ligger över många år i tid. Det betyder också att de har varit igång en tid. Det här är etableringar som inte uppstod i går. Det är någonting vi har sett och som vi vill ha.

Jag har några frågor kring den långsiktiga strategin. Hur långt sträcker den sig? Vad pratar vi om - fem, tio, femton eller tjugo år fram i tiden? Vad mer ska den innehålla? Jag tycker att det kan presenteras mer här i dag när vi pratar om det. Jag tänker också på antalet bostäder, fru talman. Vilken målsättning finns? Kommer strategin att presenteras i något mer samlat grepp?

En invändning jag kan ha mot den långsiktiga strategin är att den är riktad bara till norra Sverige. Varför? Jag tycker att strategin med kraftsamling från nationell plan borde vara för hela Sverige när det kommer till att matcha och kompetensförsörja. Denna omställning görs ju i hela Sverige. Även om vi har nya stålbolag som etablerar sig i norra Sverige finns det också projekt i andra delar av landet. Vi ska bygga en ny stambana, järnväg, söder om Stockholm. Den kommer också att kräva otroligt mycket resurser. Jag ser framför mig att strategin ska vara nationell och ha ett helhetsgrepp.

Till en långsiktig strategi tycker jag att det också behöver komma något som ligger närmare i tiden, alltså något som är mer kortsiktigt. Vad görs nu? Vad kan vi förvänta oss på kortare sikt? Det skapar någonstans en legitimitet för det långsiktiga arbetet att sätta riktningen och målet för att det om 20 år ska vara exempelvis 100 000 fler bostäder, eller vad det nu kan vara - nu spekulerar jag. Men kortsiktigt behöver vi ha något annat att förvänta oss. Vad kan vi se under det närmaste året eller de närmaste åren?

Om vi missar det här kommer jobben inte att finnas här, och omställningen kommer inte att ske i den omfattning som behövs. De här jobben och den här kompetensen kommer inte att vara kvar i Sverige. Vi vill se en nationell kraftsamling, tack!

Fru talman! Först vill jag verkligen tacka Serkan Köse och Sofia Amloh för att ni har ett så starkt engagemang i frågan. Det finns så många politiker i alla möjliga olika partier som har ett så konstigt engagemang i så konstiga frågor. Men ni är engagerade i det viktigaste som finns: att vuxna, friska människor ska gå till ett arbete.

För detta är ansvaret delat. Det är delat på så sätt att politik ska skapa goda förutsättningar genom allt från förskolor till toppforskning i det reguljära utbildningssystemet. För alla som kan ha fallit emellan på vägen ska det finnas chans till komvux, yrkesvux och yrkeshögskola. Det ska finnas möjligheter till arbetsmarknadsutbildningar. Det ska finnas möjligheter till subventionerade anställningar för att få en hjälp in och en upprampning till ett reguljärt jobb i framtiden. För det är så viktigt att man är självförsörjande. Det är så viktigt för friheten för individen, och det är så viktigt för att man ska kunna vara med och bidra som samhällsbyggare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi ska klara framtidens behov av sjukvård och fler äldreboenden och om vi ska klara de extremt högt ställda klimatmålen måste vuxna, friska människor jobba. Det är ett delat ansvar.

Från regeringens sida tror vi mycket på möjligheter och krav. Vi tror att vi måste vara tydliga med arbetslinjen, med utbildningslinjen och inte minst med språklinjen, för vi vet att de 400 000 människor som i dag är arbetslösa ofta har språkliga tillkortakommanden. Man har inte lärt sig svenska tillräckligt bra.

Jag vill bara säga tack till ledamöterna för engagemanget. Jag kommer dock att tjata och återkomma med denna ingång, för det är ett delat ansvar. Vuxna, friska människor har ett personligt ansvar för att försörja sig - när det finns jobb. För det är ju även den frågan, som ni också pekar på. När det finns 200 000 lediga jobb är det något som har gått fel i matchningen. Det har blivit en så kallad missmatchning.

Jag kan internationellt sett konstatera att när vi samlas under det svenska ordförandeskapet med Europas arbetsmarknadsministrar är de imponerade. De är imponerade av parternas starka ansvar för en modell som oftast skapar arbetsfred, som löser konflikter och som höjer reallöner över tid - något som nu har fått sig en rejäl smäll i den lågkonjunktur- och höginflationsekonomi som Sverige har sedan något år tillbaka.

Jag kan också konstatera att det finns en väldigt positiv syn på Sverige. Sedan regeringen tillträdde upplevs det tydligen som att vi kommer att hantera både energifrågor, utbildningsfrågor och trygghetsfrågor. Det är därför vi ser att man nu, förutom tidigare investeringar som har gjorts, investerar stort i Ludvika och i Karlskrona. Räknemaskinerna på de här företagen kan ju ha fel, men jag tror att de kan ha rätt. Man tror på Sverige, och man tror att vi kan lösa de utmaningar som finns så att det är väl värt att investera i Sverige. Här finns duktiga och hårt arbetande människor.

Vi gör på kort sikt olika satsningar. WHO bestämde alldeles nyligen att pandemin nu är officiellt avslutad som pandemi. Här i riksdagen är den sedan länge avslutad - praktiskt. Man ser väldigt tydligt att vi kan återgå till att satsa på till exempel vuxenutbildning, yrkesvux och yrkeshögskolor. Det har vi med oss i vårändringsbudgeten för att rusta för eventuellt sämre tider eller för att detta ska användas av de personer som i dag inte använder det. Vi har program för att förändra sfi och för att förändra etableringen så att fler människor först och främst ska lära sig svenska för att få förutsättningar att sedan komma i jobb. Det är vägen.

Fru talman! Tack, Johan Pehrson, för svaret och för att vi får möjlighet att diskutera denna viktiga fråga!

Jag delar statsrådets uppfattning helt och hållet: Alla som kan jobba ska jobba. Det är vår tydliga ingång i diskussionen. Vi är överens om problembeskrivningen - att vi har väldigt många arbetslösa och stor efterfrågan på arbetskraft. Men det vi inte är riktigt överens om är metoderna, vägvalen och prioriteringarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt oss titta på budgeten. Statsrådet har flera gånger nämnt utbildningslinjen och att det är viktigt att satsa på utbildning, och vi delar helt och hållet denna uppfattning. Det är klart att vi ska se till att människor rustas och får utbildning för de lediga jobb som i dag finns på arbetsmarknaden.

Statsrådet hänvisar till exempel till omställningspaketet. Vi kan konstatera att CSN flera gånger om har larmat om att man inte riktigt hinner med att handlägga och betala ut omställningsstödet till mer än hälften av de berörda. Det finns ett stort intresse för att studera med omställningsstudiestödet i höst, vilket är väldigt bra. Men CSN har i dag 13 000 beslut kvar att fatta som gäller vårterminens ansökningar. Därför har man krävt ett tillskott på 50 miljoner kronor från regeringen. Även från fackligt håll har man krävt mer resurser för att man ska kunna hantera det höga ansökningstrycket. Men i budgeten har regeringen kommit med noll pengar. Statsrådet får gärna kommentera hur man ska göra för att CSN ska kunna hantera dessa 13 000 ansökningar som är kvar.

Det andra som statsrådet har nämnt är vuxenutbildningen. Men där har ju statsrådet och regeringen dragit bort pengarna. Med de pengar som man tillförde i vårbudgeten är det fortfarande ett minus från det man tog bort. Man minskade anslaget med 1,2 miljarder, och sedan lade man tillbaka drygt 700 miljoner. Detta visar att det är en ojämn och otillräcklig finansiering vad gäller vuxenutbildningen.

Vi kan se på exemplet med Arbetsförmedlingen, som statsrådet också tog upp i interpellationssvaret. Arbetsförmedlingen har fått uppdraget kring kompetensförsörjning; det stämmer. Men samtidigt larmar Arbetsförmedlingen om att man inte kommer att kunna klara av det för att man inte har tillräckligt med resurser.

Nu har i och för sig regeringen skjutit till 50 miljoner kronor, men det är i praktiken en minskning också där. Ni tar ju pengar från programanslaget och lägger på förvaltningsanslaget. Vi har också hört generaldirektören säga att man inte kommer att kunna använda de här pengarna. Man är fortfarande på minus. Ovanpå detta finns det också ett minskat anslag kvar för nästa år, 400 miljoner, och Arbetsförmedlingen ska fortsätta anpassa sig till de minskade förvaltningsanslagen de kommande åren.

Arbetsförmedlingen har också skickat sitt budgetunderlag till regeringen och äskat mer pengar och resurser för att klara av att jobba med kompetensförsörjningen och långtidsarbetslösheten, samtidigt som man har blivit av med väldigt många anställda som en effekt av budgeten 2019. Det har alltså fortsatt.

Jag har även förstått att uppdraget för regeringens samordnare för näringslivet Peter Larsson, som den socialdemokratiska regeringen tillsatte, avslutas i slutet av juni. Då är frågan: Vad kommer att hända därefter? Då kommer vi återigen tillbaka till diskussionen om långsiktighet. Företagen, näringslivet, de fackliga organisationerna, kommunerna och staten måste tillsammans sätta sig ned för att hantera den stora kompetensutmaning vi i dag har på svensk arbetsmarknad.

Kopplat till detta behövs också en bostadspolitik om människor ska kunna ta jobben. Om man ska få människor från Malmö att flytta till norra Sverige måste det för det första finnas jobb som de kan ta och för det andra finnas en bostadspolitik. Därför blir det väldigt intressant hur regeringen tänker hantera den frågan, inte minst när man tar bort investeringsstödet till att bygga nytt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns alltså väldigt många problem i detta som jag gärna skulle vilja att statsrådet kommenterade.

Fru talman! Jag håller med om det statsrådet säger i sitt senaste inlägg om det delade ansvaret. Både staten och den enskilda individen behöver ta ett ansvar för att man ska komma ut på arbetsmarknaden. Det ska vara krav men också förutsättningar. Jag vill betona det, för ibland pratar den här regeringen väldigt mycket om kraven. Kan vi inte också bara nämna vilka förutsättningar vi ska borra djupare i för att man ska få möjligheten?

Ska man så länge man ställer krav kunna vara lite nöjd, gå därifrån och säga att nu har vi gjort vårt i det delade ansvaret? Nej, jag tycker inte det. Man kan inte vara nöjd förrän man har fått människor i arbete, och då måste man också skapa förutsättningar. Fungerar inte de förutsättningarna måste vi hitta förutsättningar som gör det.

Fortfarande kvarstår mina frågor, fru talman. Den långsiktiga strategin - ett bra initiativ, som jag sa förut - omfattar bara norra Sverige. Jag tycker att det borde vara en nationell kraftsamling. Tycker statsrådet att den kan sträcka sig så långt?

I interpellationssvaret säger statsrådet att han är beredd att vid behov vidta ytterligare åtgärder. Varför vänta? Varför inte vidta dem? Vilka är dessa åtgärder som man kanske håller på för att vidta vid rätt tillfälle?

Som sagt kvarstår mina frågor. Vad gör man kortsiktigt? Vad gör man långsiktigt? Vilka målsättningar finns det? Varför omfattas inte hela Sverige?

Fru talman! Lite krasst - eller egentligen inte - satsar regeringen 89 miljarder kronor på att människor ska få en andra chans, på att få arbetsmarknaden att fungera och på att hjälpa och stödja de inte minst unga personer som av olika skäl kanske lämnat i värsta fall grundskolan eller annars gymnasiet. Det är den samlade satsningen på arbetsmarknadspolitik, inkluderande a-kassan. Det är väldigt mycket pengar.

En del lägger vi på Arbetsförmedlingen, som har sina verktyg. Där jobbar mer än 10 000 duktiga medarbetare som kämpar på och försöker hjälpa människor som står långt från arbetsmarknaden. Den tidigare regeringen hade ett samarbete med Liberalerna och Centerpartiet där vi skapade nya aktörer som fick jobba med Arbetsförmedlingen. Alla tyckte inte om det, men jag kan konstatera att i detta tuffa läge, mitt i kniptången mellan lågkonjunktur och hög inflation, minskar arbetslösheten - just nu, medan vi står här och pratar.

Jag är beredd att se på hur omvärlden ser ut, med de krigshot och den globalisering som finns, så att jag och vi är rustade för sämre tider och kan agera.

Vilka åtgärder är det man saknar från oppositionen? Är det ännu fler subventionerade anställningar? Är det ännu fler utbildningsplatser som kanske inte fylls? Lokförare nämndes här förut. Alla platser i lokförarutbildningen fylldes inte förra året. Nu storsatsar vi på att ta in lokförare, som är viktiga för att människor ska kunna leva och pendla inom arbetsmarknadsregioner, komma till jobbet, komma till skolan, komma till gamla mamma - jätteviktigt!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ser att Arbetsförmedlingen har en stark verktygslåda. Vi ser hur nystartsjobben ofta fungerar väl, om än inte problemfritt. Det finns nämligen, hör och häpna, människor som utnyttjar systemet, människor som skor sig på andra, människor som inte följer reglerna som är avsedda för att stödja, skydda och hjälpa. Där måste vi också sätta in kontroller för att få mer effektivitet.

Jag vill återkomma till diskussionen om de 89 miljarderna. Det är pengar som vi tar in i skatt av hårt arbetande människor i Sverige och som sedan alltid riksdagen, ofta efter förslag från regeringen, slutgiltigt bestämmer hur vi ska använda. Vi måste använda dem med stor varsamhet och väldig tydlighet i vad vi erbjuder. Vi erbjuder goda chanser, men det kommer också att krävas ett ganska hårt arbete av individen med att söka jobb, ta reguljära utbildningar där det behövs, kanske ta en arbetsmarknadsutbildning eller rusta sig för en arbetsmarknadsutbildning. Det är nämligen det vanligaste jag hör när jag pratar med arbetsförmedlare runt om i Sverige: Vi har massor som vi kan erbjuda, men det går inte eftersom svenskkunskaperna är lite för svaga.

Sedan finns det såklart en vilja att kunna lösa alla problem politiskt. Det är därför man hör allt från att det ska vara särskilda statliga elupphandlingar till att staten ska bedriva arbetsmarknadsutbildning och i stort sett bära människor till utbildningen. Människor har dock ett personligt ansvar. Andra oppositionspartier kommer med att det ska vara statliga banker, statliga biltillverkare och statligt allting för att lösa de här problemen.

Fru talman! Det är fantastiskt att statsrådet ägnade fyra minuter åt att inte svara på frågorna utan prata om allt annat.

Vi har pratat om resurser till Arbetsförmedlingen, nystartsjobben och 80 nya miljarder i budgeten. Samtidigt kan vi konstatera att regeringen drar ned på resurserna till Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen ville ha 9 miljarder; i regeringens budget finns 7,8 miljarder. Det saknas 1,2 miljarder. Sedan skjuter man till 50 miljoner som man tar från programanslaget och lägger på förvaltningsanslaget. Det blir inte riktigt en seriös diskussion.

Vi står inför en jätteutmaning i kompetensförsörjningsfrågan, och det är den jag vill komma tillbaka till. Det behövs en samordnad nationell kompetensförsörjningspolitik, ett nationellt ansvar. Regeringen behöver sätta sig ned tillsammans med alla de berörda aktörer som jag nämnde tidigare - fackliga organisationer, branschorganisationer, regioner, kommuner och så vidare - och se hur man kan lösa detta. Det är en jätteutmaning för Sverige. Vi har 200 000 lediga jobb. Vi pratar om norra Sverige - en gigantisk utmaning men också en enorm tillgång för vårt land med hela den gröna omställningen. För det krävs en bostadspolitik, för det krävs en arbetsmarknadspolitik och för det krävs en utbildningspolitik - allt detta samlat.

Man kan titta på hur de gör i de andra nordiska länderna. Hur gör de i Norge? Hur gör de i Danmark? Kan vi lära oss någonting av våra grannländer?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I till exempel Norge samarbetar regeringen med näringsliv, fackföreningar, utbildningsinstitutioner och så vidare. I Danmark tittar arbetsmarknadens parter, utbildningsinstitutioner och relevanta aktörer på vad man ska göra för att hantera kompetensförsörjningen. Det är en viktig fråga.

Det är en enormt viktig fråga för Sverige. Den är enormt viktig för att fortsätta få ned arbetslösheten och öka sysselsättningen. Då behövs en nationell kraftsamling. Det är det vi vill diskutera, Johan Pehrson. Statsrådet har ansvaret för att samla alla berörda och viktiga aktörer, för att vi ska få fler att flytta norrut.

Fru talman! Vi ska ta Serkan Köses frågor så här på slutet, så att det blir ordentligt. Sofia Amloh får återkomma. Det är oklart vilken fråga det här gäller, men det är klart att vi ska satsa på hela Sverige. Det gör vi. Vi satsar 89 miljarder. Det är bra. Jag noterar att Socialdemokraterna, när de är i opposition, har ännu mer pengar.

Första frågan är: Tänker ministern vidta några konkreta åtgärder för en nationell kraftsamling om kompetensutmaningen?

Vi gör stora förändringar för att öka integrationen och få människor i utanförskap till innanförskap. Vi gör stora saker för att förstärka kvaliteten på Arbetsförmedlingens insatser. Vi ska inte förslösa medborgarnas pengar. Varenda krona på Arbetsförmedlingen är medborgarnas pengar. Det är ingen annans pengar. Det är inte Serkan Köses pengar. Det är inte mina pengar. Det är medborgarnas pengar.

Vi gör stora saker för en nationell kraftsamling. Lägg därtill det reguljära utbildningssystemet.

Det görs alltså saker. Men det måste ske med kvalitet. Att bara ösa på pengar har prövats under några år. Då uppstod den enorma missmatchningen i stället för matchningen.

Den andra frågan lyder: Avser ministern att ta initiativ till någon typ av kriskommission?

Det är jag verkligen beredd att göra - när vi har en kris. Tills vidare tänker jag fokusera på att använda människors personliga ansvar och ett starkt offentligt åtagande för vidareutbildning och reguljär utbildning för att få människor att ta det ansvaret.

Ytterst handlar det också om en bidragsreform.

Ännu en fråga är: Avser statsrådet att ta några initiativ för att skapa drivkrafter för att få fler att styra flyttlasset norröver?

De finns, men de behöver förstärkas. A-kassan är till för när det inte finns några jobb. A-kassan är inte till för när det finns 200 000 lediga jobb. Då måste man driva på.

Om vi ska betala för skolan, för bland annat de ungdomar som sitter på åhörarläktaren och lyssnar, och för fler äldreboenden måste vuxna, friska människor jobba. Det är vad det handlar om. Då handlar det om kvalitet i arbetsmarknadsutbildningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.