Kommunernas tillsynsansvar och beviljande av tillstånd

Fru talman! Rose-Marie Carlsson har frågat mig hur jag har säkerställt att rådande ordning, där Skolinspektionen har tillsyn över de kommunala förskolorna och pedagogisk omsorg och kommunerna har tillsyn över motsvarande i de fristående verksamheterna, är den bästa.

Alla barn och elever ska få en bra start i livet. Att bedriva utbildningsverksamhet inom skolväsendet i Sverige innebär att man förvaltar samhällets förtroende för det uppdraget. Det följer av skollagen att utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig och hålla god kvalitet inom varje skolform och inom fritidshemmet oavsett var i landet den anordnas. En välfungerande tillsyn kan vara en viktig del i att se till att utbildningen är likvärdig och att den håller god kvalitet. Det finns även många andra viktiga faktorer som har betydelse för en likvärdig kvalitet. Regeringen har till exempel tillsatt en särskild utredare som bland annat har i uppdrag att lämna förslag i syfte att alla förskolor i Sverige ska ges likvärdiga förutsättningar att erbjuda barnen en utbildning av god kvalitet (dir. 2024:113).

När det gäller den pedagogiska omsorgen infördes det den 1 januari 2023 nya bestämmelser i skollagen som innebär tydligare och utökade krav på verksamheten. Kommunen ska också efter ansökan pröva om en enskild ska godkännas som huvudman. Efter godkännandet ska kommunen utöva tillsyn för att se att kraven fortlöpande är uppfyllda. Om den enskilde inte längre uppfyller förutsättningarna för ett godkännande får det återkallas.

Regeringen har, som Rose-Marie Carlsson mycket riktigt påpekar, i budgetpropositionen för 2025 övervägt för- och nackdelar med det delade tillsynsansvaret mellan Skolinspektionen och kommunerna. Där konstateras visserligen att en fördel med att flytta över ansvaret för tillsynen av alla förskolor, fritidshem och pedagogisk omsorg till en och samma myndighet skulle vara att likvärdigheten i granskningen stärks. Men samtidigt konstaterar regeringen att Skolinspektionens löpande tillsyn över kommunala förskolor, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet i dag i huvudsak utövas på huvudmannanivå, inte på verksamhetsnivå. Detta kan jämföras med att Skolinspektionen har tillsyn över hur kommunerna uppfyller sitt tillsynsansvar över de enskilda huvudmännen för dessa verksamheter.

Regeringen konstaterar vidare att om Skolinspektionen skulle ta över tillsynen och dessutom utöva den på såväl huvudmannanivå som enhetsnivå skulle myndighetens tillsynsansvar omfatta ytterligare cirka 3 200 enheter med enskild huvudman. Det skulle kräva en helt annan dimensionering och organisation av myndigheten.

Kommunernas tillsyn kan i dagsläget omfatta årliga eller regelbundet återkommande kontroller av samtliga verksamheter till skillnad från Skolinspektionens, som tar sin utgångspunkt i bland annat en behovsanalys, som innebär att tillsynen genomförs vid de verksamheter där behovet av tillsyn bedöms vara som störst. För att Skolinspektionen ska kunna göra träffsäkra urval av granskningsobjekt krävs vidare tillgång till bland annat tydliga indikatorer, något som inte finns för berörda verksamheter på samma sätt som för till exempel grund- och gymnasieskolan. Dessutom finns det svårigheter för Skolinspektionen att uppnå likvärdig täckningsgrad bland de berörda verksamheterna.

Regeringen har alltså övervägt för- och nackdelarna, och mot bakgrund av dessa överväganden planeras i dagsläget inte någon förändring av tillsynsansvaret för enskilda förskolor, fritidshem och pedagogisk omsorg.

Fru talman! Tack till ministern för svaret!

Vi har tidigare debatterat tillsynen över förskolor, och då utifrån Skolinspektionens tillsyn över hur kommunerna utför sitt uppdrag.

Riksdagen riktade ett tillkännagivande till regeringen om att utreda för och nackdelar med att Skolinspektionen även skulle ha tillsyn över de fristående verksamheterna. Precis som ministern sa redogör regeringen i budgetpropositionen för detta år för hur man har hanterat det. Men det mesta av det som är uppräknat där visste vi redan. Det behövde man inte ha någon speciell utredning för. Det var alltså inga konstiga saker. Men det man funderar över är: Vad tycker SKR? Vad tycker Skolinspektionen? Vad tycker de olika huvudmännen om tillsynsansvaret? Var bör det ligga? Varför har man inte haft detta ute på remiss?

I den tidigare debatt som vi hade svarade ministern att ministern förväntade sig att både kommunerna och Skolinspektionen uppfyllde sitt tillsynsansvar, vilket är en självklar sak. Men förutsättningarna för detta är väldigt olika.

Skolinspektionen har 2016 och 2025 granskat – det är alltså nio år mellan granskningarna – hur kommunerna utövar sin tillsyn över de fristående verksamheterna. Vi vet också att tillsynen har blivit mer komplicerad. Det har tillkommit ägar- och ledningsprövning, och det är förändrade och mer komplicerade ägarstrukturer. Vinstdrivande förskolor blir allt vanligare. Och i många fall kan det vara svårt att veta vem huvudmannen är.

Skolinspektionen genomför för närvarande en kvalitetsgranskning av kommunernas arbete med ägar- och ledningsprövning. Det är även kompletterat med ett demokratiuppdrag. Om jag inte minns fel fick Skolinspektionen 15 miljoner för detta uppdrag. Men när det gäller kommunernas tillsynsansvar, som har blivit svårare och mer komplicerat, har man inte fått någon extra förstärkning – inte vad jag vet i alla fall.

I olika sammanhang har de mindre kommunernas kompetens och erfarenhet lyfts fram. Det handlar inte bara om juridik. Man måste också ha kunskap om skoljuridik, ekonomi och pedagogik.

I svaret sades: Om den enskilde inte längre uppfyller förutsättningarna för ett godkännande får det återkallas. Men det är en sanning med modifikation. Det ska mycket till, och det är oftast en lång process innan man är där. Huvudmannen har nämligen alltid möjlighet att rätta till.

I regel ska det vara en omedelbar fara för barnens liv och hälsa. Så sent som för någon vecka sedan kunde man läsa om en fristående förskola som fick akutstänga på grund av omfattande säkerhetsbrister för barnen men som öppnade igen efter någon dag eftersom man då hade åtgärdat just de bristerna.

Skolinspektionens granskning 2025 visar att ett fåtal av kommunerna använder skollagens ingripande vid brister. Det är vanligt att man endast ger rekommendationer. Och man följer inte upp bristerna på ett optimalt sätt, så bristerna finns kvar nästa gång man gör en tillsyn.

I den tidigare debatten, som vi hade för drygt ett år sedan, svarade ministern att Skolinspektionen har stödmaterial som ska underlätta för kommunerna att utöva sitt tillsynsansvar. Det som Skolinspektionen skriver i sin rapport kan tolkas som att kommunerna inte vet var de kan hitta stödet, eller så är de väldigt otydliga.

Min fråga är: Vad avser ministern att göra för att öka det statliga stödet till förskolorna och förstärka kommunerna, så att de kan klara sitt tillsynsuppdrag?

Fru talman! Det är ett otroligt viktigt uppdrag som kommunerna har. Jag har själv en stor erfarenhet av detta – hur man lägger upp granskning av fristående förskolor, så att man har de enskilda barnen i fokus och inte den enskilda verksamheten.

Det är viktigt att kommunerna tar detta på stort allvar. Som en hjälp till kommunerna i det här arbetet finns det numera stödmaterial på Skolinspektionens hemsida. Det handlar om vad man ska tänka på som kommun när man utarbetar den här verksamheten, så att den fungerar på ett bra sätt.

Men jag delar interpellantens farhågor, åtminstone i delar av detta. Det ser väldigt olika ut i Sverige. Det är inte bara olika hur man ser på tillsyn och när man ger tillstånd till fristående verksamheter. Det är också väldigt stora skillnader mellan kommunerna när det gäller hur de ser på sin förskoleverksamhet över huvud taget. Det är därför som vi har tillsatt en utredning kring detta. Det handlar till exempel om barngruppernas storlek, som vi vet varierar väldigt mycket. Det varierar också väldigt mycket hur mycket pengar man satsar på sin förskola. Men det är viktigt att man tar det här tillsynsansvaret på mycket stort allvar.

Riksrevisionen har också kommit med en rapport – för några veckor sedan. Man har granskat detta och menar att det verkligen finns förbättringsområden. Vi tittar på de olika förslagen. Men man måste också vara medveten om, som jag sa i mitt svar, att om man ska man förstatliga tillsynsverksamheten måste man bygga upp en väldigt stor statlig byråkrati för det. Det är inte säkert att det är värt de skattemedlen, så att säga, skattemedel som i stället skulle kunna läggas på förskoleverksamheten och komma alla våra barn till del.

Fru talman! Jag delar till viss del ministerns uppfattning. Men den här debatten har egentligen två parallella spår, dels tillsynen, dels det som frågan ursprungligen handlade om, det vill säga om det har gjorts en utredning eller inte. Ifråga om detta skiljer vi oss åt. Vi talar om tillsyn, men det handlar också om att ge beviljande att få starta en enskild verksamhet.

Som ministern säger är det inte enbart Skolinspektionen som har granskat tillsynsansvaret; det har även Riksrevisionen gjort utifrån sitt ansvarsområde. Jag gav tidigare exempel på vad Skolinspektionen har sett vid sin granskning. I Riksrevisionens rapport Likvärdighet i förskolan – statens stöd, uppföljning och tillsyn som kom för inte så länge sedan skriver man i presentationen att ”granskningen visar att förskolan har fått litet utrymme i regeringens och skolmyndigheternas arbete. Skolverkets stöd och uppföljning har varit bristfällig och Skolinspektionens granskning och kontroll av förskolan har varit nästintill obefintlig de senaste åren.” Det är som sagt var inte regelbundet man gör denna tillsyn.

Vidare kan man läsa: ”Granskningen visar vidare att Skolinspektionen knappt bedrivit någon tillsyn eller kvalitetsgranskning av förskolan de senaste fem åren. Att myndigheten i huvudsak ska bedriva tillsyn på huvudmannanivå innebär att de sällan gör verksamhetsbesök vilket leder till begränsningar i vad tillsynen kan omfatta. Till exempel omfattas inte förskolornas arbete med särskilt stöd av Skolinspektionens tillsyn.”

Man fortsätter: ”Ett sätt att öka enhetligheten och rättssäkerheten i tillsynen av förskolan är att ge Skolinspektionen i uppdrag att granska den kommunala förskolan på verksamhetsnivå samtidigt som den statliga vägledningen till kommunernas tillsyn av fristående förskolor ökar. En annan lösning är att flytta hela ansvaret för tillsynen till Skolinspektionen.”

Dagens Samhälle har också skrivit om detta: ”Den statliga tillsynen av förskolor är för svag. Skolinspektionens granskning har varit nästintill obefintlig de senaste åren och därför behöver systemet göras om, enligt Riksrevisionen.”

Vidare kan man läsa: ”Riksrevisionen bedömer också att det statliga stödet till förskolor är otillräckligt, och att Skolverket därför behöver stärka stödet.”

Ministerns svar angående den så kallade utredningen bygger på antalet enheter som uppdraget kommer att utökas med och inte på en remissomgång där man får in synpunkter. Det är inte säkert att man kommer fram till något annat – jag har inte sagt att det ska ligga där – utan det handlar om ifall en utredning är gjord eller inte.

Därför blir min fråga: Är det inte dags att på riktigt utreda för- och nackdelar?

Fru talman! Jag tror att det är ganska lätt att se, inte minst utifrån Riksrevisionens rapport, vad som är för- och nackdelarna. Om man förstatligar hela den här verksamheten får man sannolikt en större likvärdighet. I den andra vågskålen ligger dock att man måste bygga upp en väldigt stor byråkrati för detta, och det är inte säkert att det är värt det.

Vi analyserar nu de rekommendationer som kommer från Riksrevisionsverket. Dels måste vi se till att vi får en större likvärdighet i svensk förskola – och det gäller alldeles oavsett om den är kommunal eller fristående; på sina håll har vi till exempel väldigt stora barngrupper – dels måste vi se till att de fristående verksamheter som vi har i förskolan är av god kvalitet. Härvidlag spelar naturligtvis kommunernas tillsyn en väldigt viktig roll.

Skolinspektionen har också gjort insatser för att förbättra och hjälpa kommunerna i den här rollen, dels genom det stödmaterial som finns, dels genom det utvidgade uppdrag som regeringen har gett som även omfattar ekonomisk prövning. Skolinspektionen ska även ta fram ett stödmaterial när det gäller kommunernas tillsyn av förskolor med konfessionella inslag och också kommunernas tillsyn av pedagogisk omsorg, det som brukar kallas för dagmammor.

Det görs alltså mycket på det här området. Frågan är naturligtvis om det är tillräckligt.

Fru talman! Mitt svar på ministerns fråga är: Nej, det görs inte tillräckligt. Det kan göras betydligt mer. Jag ska dock inte ta upp så mycket mer tid här, för man kan prata jättemycket om det. Vi står snart inför ett nytt riksdagsår, och då kommer vi att diskutera och debattera förskolan väldigt mycket.

Medan jag kommer ihåg det vill jag passa på att önska ministern en trevlig sommar!

Jag vill avsluta med en sammanfattning från Dagens Samhälle: ”Att Skolinspektionens tillsyn varit så svag beror på att kommunerna ansvarar för den direkta tillsynen ute på förskolorna, medan Skolinspektionen ska se till att huvudmännen gör sitt jobb. Men upplägget fungerar dåligt då kommunerna har så olika förutsättningar, bedömer Riksrevisionen. En lösning kan vara att flytta hela tillsynsansvaret till Skolinspektionen, enligt Riksrevisionens pressmeddelande.”

Avslutningsvis kan jag säga att i slutändan och precis som ministern sa handlar det om barnens rätt till utbildning och att vi ska ha en likvärdig förskola för alla barn, oavsett vilken förskola de går i. Jag ska därför inte avsluta med en fråga utan med en uppmaning: Gör om och gör rätt!

Fru talman! Tack, Rose-Marie Carlsson, för den här intressanta interpellationsdebatten!

Självklart ska man göra rätt. Men man måste också veta vad man har i de olika vågskålarna innan man bestämmer sig för vad som är rätt väg att gå. Jag är inte helt säker på att rätt väg att gå är att Skolinspektionen får hela detta uppdrag. Jag är inte heller säker på att Sveriges kommuner i alla lägen skulle tycka att det vore en bra idé.

Däremot måste vi stärka likvärdigheten i svensk förskola och skola generellt sett, alldeles oavsett om det är fristående eller kommunala verksamheter. Till exempel har vi tillsatt en utredning bland annat om att reglera barngruppernas storlek. Vi har också gett Skolinspektionen i uppdrag att till exempel ta fram stödmaterial för att på det sättet hjälpa kommunerna i deras väldigt viktiga uppdrag.

Därmed vill jag också önska en trevlig sommar!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.