Kommunernas ekonomi

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru ålderspresident! har frågat finansministern hur hon avser att prioritera resurserna i statens budget för att kompensera för de demografiska förändringar som nu sker i befolkningen och för den vikande konjunktur som påverkar kommunsektorn mycket påtagligt, inte minst i Gävleborg.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Svensk ekonomi står väl rustad för att möta kommande utmaningar. Budgetunderskott har vänts till överskott, sysselsättningsgraden är den högsta på över 25 år och statsskulden är på den lägsta nivån sedan 1970-talet. Full beredskap ska finnas för att hantera en situation där konjunkturen vänder, och överenskommelsen om det finanspolitiska ramverket ska värnas. Det är två viktiga delar i januariavtalet som är en sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna. Det är otänkbart för regeringen att äventyra välfärdens finansiering.

En hög sysselsättning är grunden för den gemensamma välfärden. Ett jobb är den viktigaste förutsättningen för egen försörjning och, för utrikes födda, etablering i det svenska samhället. Jobb och sysselsättning är prioriterade områden i januariavtalet.

Förra mandatperioden gjorde regeringen historiska satsningar på välfärden. Utöver välfärdsmiljarderna ingick regeringen exempelvis överenskommelse om stöd till landstingen för bättre resursutnyttjande i hälso- och sjukvården.

Under denna mandatperiod kommer regeringen att fortsätta värna välfärden exempelvis genom att arbeta för att i jämn takt förstärka de generella bidragen, vilket är en viktig del i januariavtalet. Exempel på andra statliga insatser, utöver bidrag för läkemedelsförmånen om drygt 28 miljarder kronor 2019, är överenskommelsen med SKL om satsningar med miljardbelopp på att stärka svensk hälso- och sjukvård. Regeringen kommer också att tillsätta en välfärdskommission för att stärka välfärden. Det kommer också även fortsättningsvis att behövas andra statliga insatser som stärker välfärden inom specifika områden.

Det behövs en kombination av åtgärder för att värna och stärka välfärden. Staten ska ge goda förutsättningar för det omställningsarbete som kommer att krävas. Kommunerna och landstingen behöver fortsätta sitt arbete med effektivisering och med att utveckla sin verksamhet efter nya förutsättningar, inom ramen för den kommunala självstyrelsen.

Det kommunalekonomiska utjämningssystemet är en betydelsefull del för att skapa goda förutsättningar för kommuner och landsting. En uppdaterad och förstärkt kostnadsutjämning som går i takt med samhällsutvecklingen och i högre grad kompenserar för gleshet och socioekonomi är viktig för att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar. Beredning av förslaget pågår nu i Regeringskansliet.

Med starka statsfinanser är Sverige väl rustat för att möta utmaningarna. Det är viktigt att de existerande medlen används på ett effektivt sätt. Kommande år finns ett behov av att prioritera hårt för att mer resurser ska gå till välfärden. Regeringen följer noga utvecklingen av ekonomin i kommunsektorn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru ålderspresident! Jag får börja med att tacka statsrådet för svaret. Som vanligt kan jag konstatera att regeringens företrädare lyfter fram en av de reformer som Vänsterpartiet drev igenom i budgetförhandlingarna under förra mandatperioden - de tio välfärdsmiljarderna. Det var både viktigt och historiskt stort. Jag tycker att det är bra att utjämningen mellan stad och land i det kommunala utjämningssystemet förbättras något litet. Däremot utelämnar statsrådet i sitt svar att de två öronmärkta miljarderna till äldreomsorgen för att öka bemanningen numera är borttagna genom Moderaternas och Kristdemokraternas budget, och regeringen har valt att inte återinföra dem.

Statsrådet vet precis som jag att kommunsektorn har stora ekonomiska problem framöver. De demografiska förändringarna är här, och det toppas med en annalkande lågkonjunktur. Statsrådet har många vackra ord men presenterar ingen lösning på den frågeställning jag har i min interpellation.

Sveriges Kommuner och Landsting bedömer att det behövs 38 miljarder, förutom det regeringen redan har planerat att tillföra de närmaste åren. Och då räknar ändå Sveriges Kommuner och Landsting med att ett fyrtiotal kommuner och ett antal landsting kommer att behöva höja skatten. Sveriges Kommuner och Landsting bedömer alltså att fler kommuner än under finanskrisen kommer att behöva höja skatten och att vart tredje landsting kommer att gå med underskott, likaså över 100 av landets kommuner. Konjunkturinstitutet bedömer att vi behöver 90 miljarder fram till 2026.

Vi vet att det nästa år kommer att vara svårt och att det under de kommande åren kommer att vara ännu värre. Samtidigt har, precis som statsrådet säger, staten väldigt goda finanser och skulle kunna förhindra besparingar och nedläggningar som nu planeras. Vi har haft ett överskottsmål för statsfinanserna just för att vi skulle möta de demografiska förändringarna. Ja, de är här nu, men var är pengarna?

De tillskott som Sveriges Kommuner och Landsting och Konjunkturinstitutet menar behövs är ju för att upprätthålla dagens personaltäthet i välfärden. Fram till 2026 behöver vi en halv miljon fler anställda i välfärden, av dem 110 000 undersköterskor eller vårdbiträden. Detta är alltså för att hålla dagens personaltäthet, och jag tror att de flesta av oss skulle säga att dagens personaltäthet lämnar mycket övrigt att önska.

Ta till exempel landets äldreboenden, där sjuktalen är nästan dubbelt så höga som på övriga arbetsmarknaden. Eller hemtjänsten i Luleå, som nu får vite på grund av att kommunen förväntar sig att hemtjänstpersonalen i sina "luckor" ska fixa den enligt lagstiftningen tvingande dokumentationen. Detta ska de göra i de hål de ska ha i sina scheman - scheman som varken har kör- eller gångtider inlagda.

Vi har ett förskoleuppror och ett undersköterskeuppror på grund av välfärdens underfinansiering och därmed bristande personaltäthet. Men statsrådet verkar rätt svarslös, och så är det nog när regeringen i stället väljer att lägga en fjärdedel av det reformutrymme man anser finnas på sänkt skatt för landets höginkomsttagare.

Dagen efter Undersköterskeupprorets demonstrationer mot ovärdiga och orimliga arbetsvillkor runt om i landet kunde vi läsa rubriker som "Pengaregn över höginkomsttagarna" och "Guldregn över landets höginkomsttagare". Undersköterskorna vill ha ett arbete som de orkar med, där kroppen och hjärnan håller och där de har rätt till en fritid så att de också kan leva, och självklart gör de det också för de äldres skull. De anser att de inte kan utföra sitt arbete på det sätt som behövs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Högavlönade män behöver däremot inte demonstrera för att bli lyssnade på. I Socialdemokraternas Sverige sliter kvinnorna ut sig i välfärden, medan högavlönade och välbeställda män får stora skattesänkningar. Det är en politik som smakar rätt illa.

I detta anförande instämde Andreas Lennkvist Manriquez (V).

Fru ålderspresident! Tack, Ulla Andersson, inte minst för engagemanget för den svenska välfärden och för minskade klyftor i vårt samhälle!

Ulla Andersson var ju direkt delaktig i arbetet med att öka resurserna till kommunsektorn under den förra mandatperioden, då regeringen och regeringspartierna tillsammans med Vänsterpartiet fokuserade på att öka de generella och riktade statsbidragen till kommuner och landsting. Därmed skapades bättre förutsättningar för kommuner och landsting att kunna upprätthålla kvaliteten i den svenska välfärden.

Jag kan lugna Ulla Andersson med att regeringen även under denna mandatperiod kommer att prioritera kommunerna. Det framgår väldigt tydligt av januariavtalet att de generella statsbidragen ska öka i jämn takt. Vi har också en hel del riktade satsningar till olika sektorer i den kommunala sektorn, vilket jag också nämnde i svaret.

Välfärden behöver mer resurser. Där finns ingen konflikt mellan regeringens bedömning och Vänsterpartiets bedömning. Vi behöver mer resurser i svensk välfärd: inom äldreomsorgen, inom sjukvården, inom skolan. Kommuner och landsting ska få mer resurser.

Detta är dock inte hela svaret. Vi måste också ha en rättvisare fördelning av resurserna. Därför arbetar nu regeringen med att så snabbt som möjligt få på plats en förstärkt och uppdaterad kostnadsutjämning så att de kommuner som har de största behoven utifrån sin struktur också ska få en större del av kakan. Vi måste ha en kombination av mer resurser till kommunsektorn, vilket är helt i linje med det som fastslagits i januariavtalet, och en rättvisare fördelning i kommunsektorn, vilket bland annat kräver en uppdaterad och förstärkt kostnadsutjämning.

Vi har en dialog med Sveriges Kommuner och Landsting. Inom ramen för den årliga dialogen diskuterar regeringens representanter med Sveriges Kommuner och Landsting utifrån de olika bedömningar som har gjorts. Även finansministern har bekräftat och talat om den kommunala sektorns stora behov av mer resurser under de kommande åren.

Självklart kommer det här att vara av högsta prioritet i vårt arbete. Vi får inte glömma att en förutsättning för att vi ska kunna öka resurserna till den kommunala sektorn och till välfärden är att människor kommer i arbete. Därför är det också viktigt att fokusera på de delar av politiken som handlar om att göra det lättare för människor att få en egen försörjning och därmed också betala kommunalskatt, vilket är en förutsättning för välfärdens finansiering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru ålderspresident! Jag kan konstatera att regeringen planerar att tillföra ungefär 5 miljarder i generella statsbidrag till landets samtliga 290 kommuner och 20 landsting. Samtidigt planerar man att sänka skatten med 6 miljarder för de mest välbeställda höginkomsttagarna, det vill säga framför allt män i Danderyd och Djursholm.

De välbeställda höginkomsttagarna får alltså mer av regeringen i tillskott än vad hela Kommun- och landstingssverige får tillsammans i generella statsbidrag. Det säger något om de prioriteringar regeringen gör.

Förutom detta kan vi konstatera att kommunsektorn räknar med ungefär 5 procent i kostnadsökningar på grund av att Arbetsförmedlingen inte fungerar utan är helt sönderslagen i ett nyliberalt experiment. Att det inte finns någon myndighet på plats vare sig fysiskt eller fungerande får också konsekvenser i en annalkande lågkonjunktur.

Kommunernas ekonomi kan låta väldigt tråkigt när man pratar på det här sättet. Men det handlar ju om vilket samhälle vi vill leva i och hur vi ska hålla ihop det här samhället. Jag brukar praktisera i hemtjänsten för att själv kunna ta del av, lyssna på och se hur det faktiskt fungerar i praktiken.

I somras pratade jag med en av undersköterskorna i Alfta. Hon gillade verkligen sitt jobb. Men för henne var de delade turerna av ondo. Hon kunde åka hemifrån vid sextiden på morgonen då hennes barn fortfarande inte var vakna och komma hem halv elva på kvällen och inte ha träffat barnen på hela dagen. Hon satt där i några timmar mitt på dagen utan betalning och bara väntade.

Så ser det ut i Välfärdssverige. Det måste man också ha med sig. Det pågår ett undersköterskeuppror och ett förskoleuppror, alltså i de välfärdsverksamheter som de flesta anser vara de viktigaste vi har. Men arbetsvillkoren och lönerna är alldeles för dåliga, och trots de tillskott vi fick igenom den förra mandatperioden är det stora brister.

Vi har stora "effektiviseringskrav", som det brukar heta i Kommunsverige, det vill säga egentligen reella besparingar varje år. Men nu är besparingarna betydligt större. I Norrköping ligger de, tror jag, på 700 miljoner. I Gävleborg, där jag kommer ifrån, räknar man med att behöva skära ned ungefär 6 procent av kostnaderna. Det är väldigt mycket pengar, för det mesta av en budget handlar ju om personalen. I Ljusdal planerar man att stänga skolor.

Så här ser det ut runt om i landet. Det är kris på gång. Men regeringens prioriteringar ser inte ut riktigt så. Det beklagar jag djupt, för det skulle verkligen behövas.

Angående det utjämningssystem som statsrådet gärna lyfter fram är det förstås bra att det sker en liten utjämning. Men 1,7 miljarder - bara Gävleborgs regions budget är på 10 miljarder. Då förstår man att 1,7 miljarder inte gör så stor skillnad. Jag tror att Sorsele räknade med att de skulle få 5 miljoner. De behöver 130 miljoner. Gävleborg skulle tillsammans med övriga statsbidrag få 130 miljoner, medan man behöver 600 miljoner.

Det är ganska tydligt och klart att det som regeringen planerar inte på långa vägar räcker till och att personalen där ute kommer att behöva fortsätta att slita och släpa och betala med sin hälsa. Underbetalda kvinnor med dåliga arbetsvillkor verkar vara mindre prioriterade än välbeställda män, och det är sorgligt i sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru ålderspresident! Tack, Ulla Andersson! Jag kan garantera Ulla Andersson att konflikten kring finansieringen av välfärden och behoven i välfärden inte står mellan Ulla Andersson och regeringen. För denna regering kommer välfärden alltid att vara prioriterad. För denna regering kommer förstärkta resurser till kommunsektorn alltid att vara av högsta prioritet, något som också framgår av januariavtalet.

Ja, det finns andra delar av januariavtalet som fokuserar på skattesänkningar. Men så ser det ut när flera partier möts och når en kompromiss. Det är olika värderingar, olika prioriteringar och olika syn på politiska sakfrågor som svetsats samman i en kompromiss, en kompromiss som är bra för vårt land.

Jag är övertygad om att vi kommer att behöva göra mycket mer för kommunsektorn. Under gårdagen kunde vi se reportaget om situationen i Filipstad. Filipstad är inte ett unikt exempel. Det finns väldigt många glesbygdskommuner i vårt land som har påverkats av urbaniseringens effekter, som har haft en krympande befolkning sedan 70-talet och som också har behövt ta ett väldigt stort ansvar för flyktingmottagandet. Därför är det viktigt att uppdatera kostnadsutjämningen.

Det är inte hela svaret. Det har heller aldrig varit budskapet från regeringens sida. Därför har vi sagt att kostnadsutjämningen måste förstärkas och uppdateras parallellt med att de generella statsbidragen ökar. Jag är stolt över den överenskommelse som finns, som fastslår att just de generella statsbidragen ska öka - och inte bara öka utan öka i jämn takt.

Det behövs fler satsningar på välfärden, och självklart måste villkoren för personalen i välfärden förbättras. Det är en viktig fråga för kvaliteten i välfärden. Men i slutändan handlar det om att resurserna måste öka, och självklart kommer vi att göra vad vi kan för att säkerställa att staten bidrar.

Ulla Andersson talar om en kommande ekonomisk kris. Vi vet inte vad som händer i framtiden. Det vi vet är att regeringen genom ordning och reda i statsfinanserna har skapat förutsättningar för staten Sverige att agera om det kommer en ekonomisk kris.

Tack vare ordning och reda i statsfinanserna kan vi också säkerställa att de offentliga verksamheterna och välfärden får mer resurser när behoven uppstår. Det ska vi naturligtvis vara stolta över. Men det innebär också att vi måste värna de ramverk som möjliggjort denna styrka.

Fru ålderspresident! Det brukar ju vara så att Vänsterpartiet tillsammans med bland annat Socialdemokraterna får städa upp efter borgarna när de har regerat. Det brukar bli underskott i statsfinanserna då. På något sätt brukar det alltid vara otur när borgarna hamnar i regeringsställning och ekonomin sviktar.

Men om man tittar tillbaka på den förra mandatperioden kan man se att då var det viktigare för regeringen att inte höja skatten än att tillföra kommunerna resurser eller utjämna ojämlikheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu verkar det vara viktigare att sänka skatten, för det är 5 miljarder i generella statsbidrag och 6 miljarder till välbeställda i Danderyd och Djursholm.

Undersköterskorna demonstrerar men blir tyvärr inte lyssnade på på det sätt som skulle behövas. Jag menar att makten borde respektera vad de för fram.

Finansieringen av välfärden är ju central. Det är därför vi har haft ett överskottsmål. Nu är de demografiska förändringarna här. Därför skulle man också kunna agera från regeringens sida och tillföra stora resurser till kommunsektorn. Det är liksom en kassaskåpssäker investering, sådant man gör när en lågkonjunktur kommer. Det skulle förhindra uppsägningar och stora besparingar. Man skulle kunna förhindra större förskolegrupper och ännu mer stressad personal i skola, äldreomsorg och vård.

Men det är inte det man gör. Även om statsrådet försöker lyfta fram utjämningssystemet som en central och viktig faktor - som det egentligen är - har man inte sett över den viktiga sidan där de stora pengarna faktiskt finns, inkomstutjämningen, utan man rör lite grann i marginalen. Visst, Stockholm skriker. Det gör de jämt. Men i det stora hela förändrar man inte mycket.

Vi behöver stora resurstillskott. Sveriges Kommuner och Landsting menar på 38 miljarder utöver de 15 miljarder som regeringen planerar att tillföra - och då ska ändå ett fyrtiotal kommuner och ett antal landsting höja skatten. Det håller inte ihop.

Som jag sa i min inledning: Det här handlar om vilket samhälle vi vill leva i tillsammans. Om vi ska kunna ge människor hopp inför framtiden måste de basala välfärdsverksamheterna få resurser så att de kan fungera på ett tillförlitligt sätt. Personaltätheten i dag är inte vad den borde vara. Den behöver öka, men det ser vi inga planer på från regeringens sida. Det beklagar jag. Vi kommer att kämpa på, för det behövs en annan politik.

Fru ålderspresident! Vi behöver alla kämpa för att stärka den svenska välfärden. Vi behöver alla hjälpas åt. Vi behöver alla bygga upp samarbeten och gemenskaper som handlar om att sätta välfärden först.

Ulla Andersson är en mycket ärlig debattör och har alltid varit det. Jag vill bara passa på att korrigera en sak: 5 miljarder är inte hela summan för de satsningar och förstärkningar som regeringen kommer att göra när det gäller kommunsektorn. Det framgår tydligt av januariavtalet att de generella statsbidragen ska öka i jämn takt under hela mandatperioden, så det är direkt felaktigt att ställa en skattesänkning mot 5 miljarder. Vi pratar faktiskt om ökade resurser under mandatperioden till kommunal sektor.

Jag kan verkligen instämma i den bedömning som Ulla Andersson gör vad gäller kommunsektorns kommande behov med anledning av den demografiska utvecklingen. Ulla Andersson vet ju också att just mot den bakgrunden har det varit otroligt viktigt för den här regeringen att under förra mandatperioden upprätthålla de finanspolitiska ramarna för att vi ska kunna investera när behoven växer.

Självklart kommer den här regeringen inte att svika kommunsektorn. När behoven växer i kommunal sektor kommer också staten att agera. Det kan ni vara helt säkra på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.